Min inre resa har just börjat

Jag är nu hemma efter fyra stycken omtumlande och känslomässigt starka dagar, långt borta från civilisation. Det var länge sedan jag upplevde sådana starka känslor av hemlängtan, att bo tätt inpå ett gäng av nya människor utan möjlighet att försvinna till ett eget litet gömställe var mycket tyngre än vad jag ens fantiserat om. Försökte titt som tätt att smita undan till rummet, men känslan av befriande ensamhet infann sig aldrig. Som väntat anföll förkylningens plågor mig den första dagen, fick sova bort en större delen av dagen i feber, snor och halsont. När kvällen kröp närmare var jag rejält trött och lade mig längst upp i våningssängen i rummet som jag delade med tre andra kvinnor. Blev så snart jag somnade väckt av en tjej på grund av min oerhörda snarkning, som en beställning på posten när jag är förkyld. Min enorma försiktighet och ovilja att störa andra ledde till att jag inte kunde slappna och sova. Gick helt sonika ner till samlingsrummet och la mig i soffan, fick äntligen somna vid tretiden. 

Vaknade redan halv sex dagen därpå och sedan var det intensivt umgänge hela dagen i form av grupparbeten om roller och grunderna i gruppsykologi. Tankar om hur jag är som person i en grupp började röra sig i mitt huvud och nya inriktningar började så sakta röra sig inom mig. Regnet ackompanjerade mitt humör, regnet öste ner och funderingar snurrade runt i mitt huvud som vatten i en fors. Vi promenerade i regnet för att besöka Ristafallet som även det sammaföll med mina tankar och känslor. Somnade ovaggad den natten. 

Igår, onsdag så valde jag på grund av min förkylning bort fjällvandringen och stannade på gården med diverse lekar, tillitsövningar och andra sysselsättningar. Insåg då att jag har svårt att vara nära en annan människa, att se någon i ögonen under längre period är smärtsamt och startar obehagskänslor inom mig. Varför har jag ingen aning om och jag ämnar undersöka detta. Kvällen avslutades i en slags meditativ samvaro av gemenskap och flödande känslor. Kämpade emot in i det sista för att hindra mina tårar från att flöda i min känslomässiga förvirring. Detta visade sig vara stört omöjligt. Mina inre känslor tog överhanden och jag började gråta, gråta någon så otroligt att det tog ett tag att lugna ner mig och få bort den värsta klumpen i halsen. 

Idag packade vi ihop och städade för att återvända till skolan och en teaterföreställning i aulan. Inte vilken teaterföreställning som helst. Skådespelaren Benny Haag uppförde en monolog/pjäs om alkoholism som var så rörande och känslofylld att många av oss grät men jag lyckades bemästra min klump i halsen och höll emot tårarna. Väl hemma slocknade jag i sängen, nöjd av känslan av min egen säng, men förvirrad och psykiskt utmattad. Min inre resa har just börjat och jag ska snart finna mig själv och sanningen som är gömd inom mig. Förväntan, förvirring och sorg florerar...


Jag drar till fjällen

Min andra skolvecka ska jag och mina klasskamrater spendera ute på internat. Vi ska samlas för gemensam bussresa mot Årehållet imorgonbitti. Där ska vi sova 4 st i varje rum och dela toalett och dusch korridorsvis. Precis som skolresorna med undermålig klasskassa för många år sedan! Känner en viss oro för hur jag ska klara av min diet och stränga kosthållning på denna resa, men antar att jag med min nuvarande disciplin ska klara av det. Känner ingen större upprymdhet inför att sova i korridor, men eftersom närvaron är obligatorisk är det bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Till råga på allt börjar jag känna av en halssmärta och antar att jag kommer insjukna i feber i fjällen, vore typiskt min vanliga tur. 

Känner dig ett något större medlidande med min kära vän som har fått ryggskott idag, som är sängliggande och inte ens kan ta sig på toaletten själv. Stackars gumman!

Så, på ett par dagar får ni hålla er till tåls när det gäller min viktnedgång, mina vardagliga observationer och min allmänna närvaro. Ses på torsdag! Jag drar till fjällen

Den stora prövningen

Ikväll har jag klarat den stora prövningen. Var bjuden på kräftskiva hos en kär vän och bestämde mig för att gå dit trots att jag inte kunde äta kräftor eller dricka snaps. Välkomnades med ett sanslöst fint, dukat bord. Vid bordet stod sallader, frukt, pajer, bröd, dressingar och diper samt ost. Jag dick en sådan stark längtan efter att äta av allt detta underbart goda. Men det gäller att stålsätta sig, så jag satt mig till bords med de andra, tog pliktskyldigast på mig den tillhörande hatten och slog istället för öl, vin eller cider upp min Loka Hallon som jag införskaffat.

Det bjöds på hemgjord snaps och snart började maten skickas runt. Jag såg avundsjukt på när människor tog för sig och undrade i mitt stilla sinna om de insåg hur tur de hade och hur mycket de borde njuta. Eftersom jag ostrategiskt satt mig i mitten av alla, på en nedlagd högtalare dessutom, så fick jag snällt skicka vidare maten som passerade runt bordet. Min kära manliga vän lät mig lukta på allting, samt känna, så en del av mina sinnen fick ta del av kräftskivan trots allt. Hela kvällen var en stor prövning, en slags test för att se hur stark min vilja och mitt psyke är. Och jag klarade det!! Känns verkligen bra nu när jag promenerat hem och dricker lite kaffe och kikar på TV. Jag är stolt över mig själv!

Har dock bestämt mig för att när jag väl får börja lite smått med att äta protein, då ska jag inhandla ett paket jumbokräftor. Som jag längtar...

Glömde berätta att jag igårkväll promenerade en timme med min vän och idag med stavar som hjälp med min mor. Känns oerhört bra när man gjort det, även om det är tungt att ta sig iväg. Jag ska belöna mig själv med en sovmorgon imorgon....

Man sökes?

Hittade en intressant artikel på Aftonbladet idag. 29-åriga Sarah som annonserar ut sin oskuld på internet. Nu kan inte jag påstå att jag är oskuld men kanske är det rätta sättet att hitta en man? Kommunikationssamhället föder fram nya idéer var dag. Läs gärna artikeln.

Under 90!!!

Lördag morgon och jag har unnat mig en sovmorgon. Det som är mystiskt med mig är att desto längre jag sover desto tröttare blir jag. Jag skulle utan problem kunna sova hela dagen när jag väl börjat en relation med Snooze-knappen på mobilen. När jag väl masat mig upp ur sängen och halvdöd gått på toaletten fick jag för mig att väga mig. Försöker att inte gör det nu när jag är ute och rör på mig, eftersom det lätt blir missvisande. Men tänkte ändå, what the hell. Klev på vågen och till min enorma lycka så visar vågen på under 90. Under 90!!! Det var mitt första delmål. Och det har jag uppnått på endast en och en halv vecka. Vågen digitala siffror stod denna morgon på 89,6 kg. Jag bara ler!

Fick igår ett meddelande via MSN, min väg ut i verkligheten. Från en manlig bekant som uppenbarligen läser min blogg. Han skrev att jag hade inspirerat honom att börja röra på sig, hatten av för mig.. Känns ju kanon om jag inte bara motiverar mig själv utan även andra. Lördagen börjar bra!


Lämna toapapperet hemma...

Min femte skoldag började bra eftersom jag inte behövde vara på skolan förrän kl 10 så passade jag på att duscha, äta min morgonshake i lugn och ro samt dricka en kopp kaffe. La kanske ner någon extra minut på mitt utseende och mina kläder. Promenerade iväg till skjutsen nöjd och belåten, kom till skolan med huvudet högt ända tills en klasskamrat sa: "Usäkta mig, men du har papper där" Så pekade han diskret på min stjärt där en toalettpappersbit strategiskt hade placerat sig innanför byxlinningen och hängde ner över min bak så där enormt sexigt. Tur att jag kan skratta åt mig själv!

Igårkväll gick jag ännu en sväng med stavarna, måste säga att det känns vansinnigt mycket roligare än vanliga promenader och jag tycker på något sätt att tiden går så mycket fortare. Plus att vetskapen om allt bra med stavgången ger mig styrka att ignorera yngre tjejer i tonårsåldern som skrattar öppet. Jag är en stolt stavgångerska!

Återigen, tillbaka i tiden!

Att återträda in i skolans värld känns som att gå tillbaka i tiden, att sitta i en skolsal, lyssna på lärare och anteckna. Allt känns igen, dock är motivationen och intresset ingenting som jag känner igen. Gymnasiet var en transportsträcka och jag spenderade inte alltför mycket tid på skolan. Vilket jag kanske ångrar idag, men dock, jag klarade mig igenom allt utan att hoppa av som stundtals var tanken. Idag hade vi träff i datasalen med dataläraren, vilken grundlektion. Vi fick lära oss var On/Off-knappen var och att vi inte ska använda å, ä, ö. Hur man loggar in i nätverket, skriver ett mail och byter lösenord. Återigen, tillbaka i tiden!

I övrigt växer känslan av gemenskap och trevlig samvaro med mina klasskamrater, så många av oss har så mycket att tillföra till den grupp vi blivit. Tror att dessa två år kommer vara de mest självutvecklande i mitt liv. Så mycket psykologi och analyser av oss själva vi kommer att gå igenom. Spännande men självklart rätt nervöst. Är även lite nervös inför internatveckan nästa vecka, då vi alla ska åka iväg och sova borta i tre nätter. Hur ska allt detta fungera med min diet? Det ordnar sig säkert, ingen idé att oroa sig innan i onödan....

Målet funderar jag på hela tiden

Min enorma framgång på viktfronten som jag skrev om igår, har speglat av sig på mitt humör och jag har på något sätt sträckt på mig lite extra när jag vandrat genom stan. Känns extra härligt när så många glädjs med mig och uppmuntrar mig, kan dock tillägga att jag får en del skeptiska blickar, av avundsjuka eller inte, vem vet. Frågan jag fick i en kommentar här på bloggen var hur jag lyckas ha sådan motivation. Kan vidarebefordra mina knep. För det första är det här en nödvändighet eftersom vikten och min kropp var det enda jag kunde tänka på, jag mådde helt enkelt dåligt över det hela. Valen stog mellan att ge upp och tröstäta eller att äntligen göra något vettigt.

Jag har hela tiden målet framför mig, ser mig själv komma i ett par snygga jeans från Vero Moda eller HM och då inget från avdelningen "Big Is Beautiful". Jag ser mig själv vandra genom staden nästa sommar med en kjol, utan att få dessa plågsamma och smärtande skavsår mellan mina lår. Jag ser mig själv stolt visa upp mig, min personlighet och min kropp i alla möjliga sammanhang. En starkare självkänsla och möjligheten att ha en friskare och fräschare kropp. Målet funderar jag på hela tiden, har det i bakhuvudet när längtan efter onyttig mat dyker upp. Eftersom tankens makt är större än vad vi tror så tvingar jag mig själv att tänka positiva tankar, upprepar meningar hela tiden, tyst för mig själv. "Jag är på väg att bli smal, jag ska lyckas, jag är vacker, jag är värd den här viktnedgången". Detta är ledtrådarna till min starka motivation och är det så att det är riktigt illa så tar jag fram ett kort som min mamma tog på mig i underkläder innan jag började med dieten. Så ska jag aldrig mera bli!

Jag antar att det var motivationen du undrade över Jennifer, kul förresten att du läser bloggen och kommenterar!

Share my joy

Om jag gör sporadiska inlägg numera så är det på grund av min oenighet med mitt bredband, som fungerar fläckvis. Detta skapar en oerhörd irritation inom mig och jag ska snart brottas med leverantören om det inte blir bättre. Andra dagen på skolan avklarad och det känns om möjligt ännu bättre, så många människor med liknande bakgrund och villig att dela med sig. Jag trivs!

Nu till det mer essentiella. Hade idag mitt andra möte med min viktkonsulent, vilket avlöpte mycket bra. Fick återigen bestiga vågen som denna gång visade på mindre tyngd. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna, allt efter bara en vecka. Vandrade hem och bad min syster ta mina mått. Jag trodde varken öron eller ögon men sanningen var vacker. Jag bara ler och är om möjligt ännu mer motiverad!!

Här kommer resultatet, se och njut...
Vikt: -2 kg
Byst: -2 cm
Midja: -9 cm
Höft: -1 cm
Lår: -2 cm
Arm: -4 cm

Allt detta efter en vecka! Share my joy

First day at school

Dagen D är nu avklarad och första dagen på skolan får anses vara lyckad. Var extremt nervös innan jag kommit dit och att sätta sig i aulan bredvid okända människor var inte mindre nervpirrande. Sedan transporterade vi oss till en skolsal för vad vi trodde var en samling, men tänk så vi misstog oss, uppenbarligen hade vi två timmar över för mingel med de övriga. Kan meddela att det inte är så avspänt att mingla med totalt okända människor som du vet du ska ha en nära relation till de närmaste två åren.

Hittade dock ett trevligt gäng som jag talade med en bra stund om allt möjligt och även satt bredvid i matsalen. Vissa känslor drar igenom en och påminner starkt om gymnasietiden. Tror dock att jag redan hittat mitt gäng. Det är så otroligt många olika människor, med olika bakgrunder och åldrar. Tänk så spännande att få lära känna alla dessa. Har förmodligen två intensiva men roliga och lärorika år framför mig. Det enda som smolkar ner bägaren är kostnaden för allt och den enormt lilla inkomst jag kommer att ha. Ekonomin är nog mitt största orosmoment just nu, antar att det inte blir bättre....

Fick ett mail av en arbetskollega idag om att jag var saknad på min gamla arbetsplats. Det värmde!

Dagen D

Idag är det dagen D. Min första dag på skolan som jag ska spendera de närmaste två åren på. Jag är sanningsenligt rent otroligt nervös, men hoppas att jag ska hitta någon jag kan knyta an till. Idag börjar min framtid på något sätt, min närmaste framtid i alla fall. Håll tummarna för mig!

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Premiären för tant-stavgången var idag. Min stödjande moder drog med mig ut idag, båda vandrade vi med stavarna under armen tills vi var utanför centrum. Rätt fånigt att vara fåfäng på det sättet, men så snart vi kom en bit från centrum satte vi igång och stavade. Från början var det rätt knepigt att få till rätt teknik, men snart flöt det på som om jag hade tantgenerna i mig. Vi promenerade på och njöt av tanken att detta ökade fettförbränningen med 40%. När vi gått 15 minuter så började det regna, inte dugga lite utan spöregna som attan. Vi bestämde oss snart för att vända och spenderade 15 minuter i hårt piskande, iskallt spöregn. Som sedan övergick till hagel. Händer väl bara oss, antar jag. Kan påpeka att min kropp var genomfrusen vid hemkomsten....

Vi hade i alla fall inte tur med vädret!

Varning för tant!

Denna dag började fint, väckte min syster så lugnt och stillsamt jag kunde. Kvinnan har i annat fall ett extremt aggresivt morgonhumör, så det är på med silkesvantarna och fram med den mjuka, vänliga rösten. Redan direkt kommenterar hon att jag ser smalare ut. Först då insåg jag att byxorna inte åt sig in i min mage som de brukar. Sedan kom mamma och resten av familjen och även de kommenterade utan mitt påpekande. Härligt! Något börjar hända, och då endast på 4 dagar. Under kan uppenbarligen ske och jag gillar det.

Kvällen har jag spenderat med min mormor, min mor och resten i familjen. De övriga drack vin och åt mat, jag drack vatten och fanns till. Som vanligt när vi samlas så blir det mycket prat om allt som finns att prata om. Eftersom min kusin också är på ett litet viktprogram halkade samtalen lätt in på allt som har med vikt, ideal och självkänsla att göra. Min mor måste vara en av de klokaste människorna på denna jord. Vad jag avgudar henne, tänk så otroligt lycklig jag är för att just hon är min mamma. Jag är så stolt över henne och hennes underbara, finurliga klokhet och personlighet, älskar henne ibland så att det gör ont.

För att sysselsätta mig under dieten så stickar jag på tröjan som aldrig förr, hade även med mig stickningen till mamma och satt där i soffan och såg en halv tröja växa fram. När jag sedan skulle gå hemåt så tog jag med mig gåstavarna som jag ska börja använda och som jag har fått av mormors karl. Med stickningen halvt uppskjutande ur väskan och ett par gångstavar under armen kände jag mig närmare 70 än 24 år. Svängde förbi vännerna som hade en grillfest och fick genast en kommentar från den treåriga pojken. "Sara, ska du ut och åka skidor?" Hm, hur förklarar man det för honom?

Nu får ni passa er ute på gångvägarna, jag ska ut och fettbränna med hjälp av stavar. Varning för tant!

Ett jävla bra recept

En helt vanlig jävla kaka
 
Ett ägghelvete
1 dl sur kakao
Så lite smör som möjligt
Socker
Ingen jävla mandel i alla fall
2 dl bakpulver
1 pkt fula russin
1,5 dl allerginötter
 
Fyllning:
1 dl tradigt vaniljsocker
1 melon eller nåt
Sprit

Häll nästan allt i en bunkjävel och kör med en elvisp i en kvart. Grädda direkt
i skålen. Skit i att smöra och bröa. Kakhelvetet fastnar ändå. Dunka ut skiten
på matbordet om du kan. Garnera med krossad melon och sprit. Det spelar ingen
roll. Skit i det då. Släng ut matbordet genom fönstret. Drick upp spriten.

Ännu en lista pga uttråkad och hungrig Sara

1. Var hittade du den här listan? Hos lillstumpans
2. Var är dina föräldrar födda? Östersund och Västerås tror jag
3. Vad är det senaste du installerade på datorn? Bitcomet måste det ha varit
4. Vilken är din favoritrestaurang? Simon och Viktor är en riktig höjdare. Gorgonzola-lax är himmelskt.
5. När badade du i en pool senast? Måste ha varit i min mystiska sexdröm
6. Har du varit med i någon skolpjäs? Mmm, var tomtemor i något julspel. Ingen större succé dock
7. Hur många barn vill du ha? Massor, om jag hinner med.
8. Vilken musikstil tycker du mest illa om? Meningslös britpop
9. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet? Vet i alla fall vad jag INTE ska rösta på.
10. Vad har du för TV-kanaler? De vanligaste, favoriten är Discovery Mix
11. Har du åkt moped någon gång? Så många gånger att jag tappat räkningen. Var innehavare av en guldgul Puch Dakota som även orsakade mig en spiralfraktur.
12. Har du busringt någon gång? Har väl hänt, mest oskyldiga samtal.
13. Har du fått felparkeringsböter? Oja, för ett och ett halvt år sedan fick jag tre stycken på två månader. Hade ett slags hatförhållande till Carpark
14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm? Jo tack, óm någon bjuder.
15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt? Kreta kanske... Eller Ibiza? Är inget geografiproffs.
16. Har du en egen trädgård? Skulle vara min mögelsamling då...
17. Vilken är din favorit bland tecknade serier? Älskar Uti vår hage
18. Kan du alla orden i nationalsången? Absolut
19. Badkar eller duschkabin? Uppenbarligen ett badkar, borde ha en dusch.
20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden? Senaste månaden? Mja, Offside eller Don't say a word. Bra på olika sätt.
21. Favoritpizza? Tomat, ost, skinka, champinjoner, räkor och lök. Tror inte det finns något namn
22. Chips eller popcorn? Grillchips utan tvekan
23. Vilken färg på läppstift använder du? Läppstift är det mest opraktiska som finns
24. Har du rökt jordnötsskal någon gång? Nej, inte vad jag kan minnas
25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling? Skulle skratta om jag orkade
26. Apelsin- eller äppeljuice? Inget av dem
27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni? Min mamma och min bror, pizza på Volos
28. Favoritchoklad? Mjölchoklad med nötter
29. När röstade du senast? 2002 som de flesta
30. När åt du en hemodlad tomat sist? Eeeh, det var länge sedan
31. Har du vunnit en prispokal någon gång? Nja, skulle vara de man fick för deltagande i ÖP-liret då.
32. Är du bra på matlagning? Sådär, tror jag är bättre än vad jag tror.
33. Klarar du att tanka själv? Vem kan inte det?
34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna? Nej, det kan jag stolt neka till, även om lockelsen varit stor efter ett antal timmar framför tv:n.
35. Pepsi eller Coca Cola? Coca Cola
36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb? Nja, räknas blåställ?
37. Vad var det senaste du handlade? En Ramlösa Lime/Citron på Karamellkungen
38. Har du kräkts offentligt? Mm, tyvärr
39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken? Är jag väl miljardär så har jag nog inga problem att hitta kärleken.
40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket? Klart jag gör. Been there, done that
41. Har du ringt något betalnummer? Under min arbetslöshet hände det att jag ringde lyckoslanten eller vad det nu heter
42. Kan man vara vän med sitt ex? Tveklöst ja.
43. Vem var det du besökte på sjukhus senast? Syrran med knäckta näsan då.
44. Hade du mycket hår som liten bebis? Var väl vansinnigt "normal" vill jag minnas.
45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar? Kommer inte ihåg, var ett tag sedan jag ändrade det.
46. Vad har du i din väska? plånbok, nycklar, busskort, penna, ett kasettband, papper, solglasögon och tamponger
47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig? Släcker alla lampor och kollar att ytterdörren är låst minst tre gånger
48. Vad är du tacksam för idag? Att jag och min familj och mina vänner är friska och någorlunda lyckliga.

Bantar, stickar tröjor och löser korsord

Kom nyss hem från kvällens bio: Offside. Satte mig strategiskt i mitten av raden utan en tanke på min överansträngda blåsa och mycket riktigt så efter en tredjedel av filmen blev jag våldsamt kissnödig. Eftersom jag är den lugna, beskedliga typen så kliver jag inte gärna upp mitt i filmen och stör resten så det var bara att knipa. Filmen var oväntat rolig och jag skrattade gott åt diverse språkliga missförstånd och igenkänneliga situationer. Dock var filmen en aning för rosenröd för mig, väl ändå rekommenderbar!

Lördag imorgon och jag ska njuta av min ledighet, försöka hålla mig så långt bort från festliga tillfällen och alkohol som möjligt. Det kan dock vara svårt, vem tusan ska jag umgås med då? Får umgås med mig själv och mina diet-drinkar, sticka lite på min tröja som jag av terapeutiska anledningar stickar. Jag börjar mer och mer likna en tant. Bantar, stickar tröjor och löser korsord. Nästa steg vore logiskt sätt att ordna en blandad syjunta och kafferep. Någon som vill delta?

Klappar mig själv på axeln!

Min sista dag på jobbet och känslorna är blandade. Eftersom jag uppenbarligen inte är skapad för att svara i telefon, samtal efter samtal så kommer jag inte att sakna arbetsuppgifterna. Dock kommer många av de trevliga arbetskamraterna lämna ett tomrum i mitt liv. Då speciellt mina närmaste teamkamrater som jag kommit nära och skrattat både med och åt. En annan del av mina blandade känslor är min hunger som börjar göra sig påmind på ett mer markant sätt. Fantiserar lite smått om olika maträtter, men vägrar låta detta rubba min motivation. Klarade även av att sitta med min kollega som åtnjöt en härlig pizza. Klappar mig själv på axeln!

En kollega menade att det redan nu syntes att jag var på väg ner i vikt. Känner mig tveksam till det, men ler i min ensamhet och ser fram emot framtida komplimanger. Ska ikväll efter arbetet gå på bio, se den svenska filmen Offside. Kan bli trevligt, men ska dock inte inta något annat än mitt medhavda vatten. Nu är det bara att klara av denna sista arbetsdag och den tredje dagen av min diet. Den dagen som sägs vara den tyngsta. Men jag ska klara det!!

Gå dit näsan pekar

Som jag tidigare berättat så har min otursförföljda syster brutit näsbenet och har senaste halva veckan vandrat runt med en lite krokig näsa och konstant smärta. Idag var det dags för återbesök och som den fina syster jag är följde jag med på sjukhuset som ett moraliskt stöd. Efter en oerhörd väntetid tillsammans med en mongolid och en halvdöd gammal man med uppenbara hörselproblem fick hon komma in till läkaren. Flera läkare tillkallades och med våld försökte de bryta tillbaka den krokiga näsan. Efter detta tillgrepp kom hon ut, blå/röd om näsan och om möjligt ännu mer sned. De hade beslutat sig för att kalla in henne på operation på måndag. En så kallad skönhetsoperation. Allt detta för en fånig vurpa på krogen.
Ska nu få i henne lite Ipren för att lindra den enorma smärta och hålla henne sällskap, jag och min hunger.

Svårt för min älskade syster att gå dit näsan pekar

Kissnödighet och en aning hunger

Hungern har nu satt sina klor i min kropp, insikten att detta kommer att fortsätta ett par dagar känns ändå som ett litet problem. Jag har målet framför mig, tar en dag i taget och är motiverad till tusen. Jag ska uppnå mina mål och självklart kommer dagar att infinna sig då tvivlen gnager, motivationen tryter och allt känns tungt. Men skam den som ger sig...

Dagen startade med en cappucinomilkshake, i sanning mycket välsmakade även om klumparna gärna kunnat försvinna. Skulle verkligen haft en stavmixer. Någon barmhärtig själ som vill skänka en? Lunchen bestod av jordgubbsmilkshake, även det välsmakande. Efter arbetet rusade jag hem och kastade mig i sängen och sov ett par timmar, mattheten  var stor och jag somnade så fort jag lade huvudet på kudden. Efter avslutad tupplur har jag intagit en varm svampsoppa, vilken var helt ok, även om jag skulle ha kryddat den en aning. Det svåra med denna första dag har varit att dricka minst 3 liter vatten. Alla påstår att jag kommer vänja mig, men kommer min blåsa att vänja sig vid detta enorma vätskeintag? Har sprungit och kissat så många gånger idag att jag tappat räkningen... Sägs vara bra för kroppen!

Än så länge har jag inte längtat efter mat, inte haft hallucinationer om flottiga pizzor eller annat onyttigt. Antar att vi kan sammanfatta den första dietdagen som mycket lyckad!

Måste bara tacka för de otroligt peppande och härliga kommentarer jag emottagit! TACK!

Mot smalare tider!

Efter arbetet idag hade jag en tid hos en viktkonsulent, så jag drog med min mor och gick med nervösa steg dit. Att ställa mig på en våg inför en okänd människa är inget jag gör med ett leende varje dag. Sedan min våg vattenskadades har jag undvikit att ställa mig på denna maskin från helvetet, det är i alla fall så jag uppfattat vågen tidigare, nu ska jag bli dess bästa vän. I stort sett hela mitt liv har jag varit en mullig, charmig och ibland söt tjej. Nu inser jag plötsligt efter ett antal misslyckade viktnedgångsperioder att det är dags att ta detta på allvar. Livet rinner förbi mig medan jag väntar på underverk. Har även förstått att min ämnesomsättning inte riktigt stämmer överens med mitt näringsintag.

Tidigare i livet har jag provat: Viktväktarna, GI-metoden, äta sunt och nyttigt och nu verkar inget av detta hjälpa och få mig till en stabil, låg vikt. Blev då tipsad om Cambridgekuren som är en lågkaloridiet med samtliga näringsämnen, vitaminer och mineraler i soppor och milkshakes. Kuren är framtagen av Karolinska Institutet och är på inget sätt att förväxla med diverse olagliga bantningspreparat som säljs på internet. Jag har en personlig viktkonsulent som jag kan ringa dygnets alla timmar och som hela tiden håller mig under kontroll. Cambridgekuren är det som ska ge mig framgång i min viktnedgång.

Jag har i många månader förträngt hur mycket jag väger, att mitt BMI pekar på fetma och att jag har svårt att hitta kläder. Idag såg jag mig själv rakt in i bedrövelsen och insåg hur jag ser ut. Efter träffen med viktkonsulenten och inhandlande av min blivande "mat" följde min mor med mig hem och mätte min kropps alla delar och forograferade den nakna sanningen. Utan posering, indragen mage, putande bröst låt jag kameran fånga min uppenbarelse. Sanningen att säga gjorde det mig illamående, aldrig har sanningen varit så hård, så hemsk. Korten ska jag i vissa stunder av dålig motivation kika på och peppas av.

Har efter noga övervägande bestämt mig för att dela med mig av mina mått och låta er följa mitt krig mot fettcellerna. Det är inte med stolthet jag lägger ut mig själv och mina mått i offentlighetens ljus, men jag tänker inte skämmas för min kamp. Jag ska stå upp och slåss. Vägrar dock låta någon se korten som togs, vid eventuell framgång ska jag dock publicera ett före och ett efter kort.

Dagens mått 15/8
Längd: 167 cm
Vikt: 93,7 kg
BMI: 33,3
Byst cm: 111
Midja cm: 110
Höft cm: 118
Lår cm: 74
Arm cm: 38

Så, det där är jag! Den bistra sanningen, den smärtande sanningen. Mot smalare tider!


Nej, nu blommar löken

Jag spenderade åtskilliga timmar på sökandet efter mina försvunna kort igår och tro det eller ej, idag på arbetet böjde jag mig ner över min handväska och ser dem glänsa, nästan retfullt. Denna väska som jag letat igenom ett antal gånger.
Nej, nu blommar löken!

Behöver jag tillägga att vi är släkt?

Har inte ni som jag fantiserat om en sökare på borttappade saker? Något som har vissa likheter med en trådlös telefon, där du trycker på en knapp och då ljuder plötsligt handenheten och meddelar var den gömmer sig. En sådan funktion vill jag snarast införa på allt som är mindre än en soffa. För min soffa verkar vara det enda jag inte tappar bort i dessa dagar av förvirring. Pengar försvinner mystiskt från mitt konto, någon snattar godsaker ur kylen och till mitt stora problem, mitt passerkort på jobbet och mitt busskort är puts väck. Helt otroligt mycket borta... Jag blir frustrerad, irriterad och snart galen. Jag måste hitta dem, har nu krypit vid golvhöjd och undersökt allt, klättrat och känt på dammiga hyllor och klämt på kläder. Borta helt enkelt. Det osmidiga i det hela är att jag vill minnas mig ta dem ur min väska förra helgen för att jag inte skulle tappa bort dem. Livet är fullt av ironi!

Helgen som gick var särdeles trevlig om man bortser från små fadäser. Fredagen skulle vara lugn och i matlagningens tecken, men de flesta vet att man inte kan laga mat utan gott vin. En glad kock är en bra kock! Så efter ett antal glas vin, gemytlig gemenskap och halvdan matlagning bestämde vi oss för en liten sväng ute på krogen. En liten sväng som slutade på akutmottagningen på Östersunds sjukhus. Dock var det inte jag som ramlade denna gång, utan min syster, som ramlade så illa att hon fick hjärnskakning och bröt näsbenet. Behöver jag tillägga att vi är släkt? Dock verkar det gått bra, avvaktar eventuell återknäckning av benet när svullnaden lagt sig. Stackars lilla syster som påvisar likhet med en näsapa!

Lördagen bestod av återtagande av förlorad sömn på grund av halva natten på akuten, samt förberedelse inför kräftskiva med goda vänner. I och för sig var jag ingen aktiv medverkare till dukningen, min kropp protesterade fortfarande mot lite sömn och jag tog en öl med grabbarna i soffan. Soft. Sedan åt vi kräftor i mängder, sjöng snapsvisor i all oändlighet och trivdes så där som man bara kan göra tillsammans med härliga människor. Sedan tog vi taxi in till centrum där vi bevistade en fest innan vi vandrade vidare ut på krogen. Tänk så många nya människor jag lär känna. Jag gillar det skarpt!
Efterfesten som planerades gick dock i stöpet och vi hamnade några stycken hemma i min kära soffa. Vi satt och pratade lite, de andra drack rosévin och allt slutade med att jag av utmattning somnade i soffan. Vaknade på morgonen i söndags av solen i ögonen och en manlig bekant på andra sidan av min stora soffa....

Söndagen samlades vi några människor och bakade hemgjord pizza med så mycket ingredienser vi kunde komma på och tittade på filmen "Saw 2". Har sett mysigare filmer, men tycker dock den är bra gjord och kan inte låta bli att fascineras, trots att äckelfaktorn är rätt hög.

Har nu gett upp mitt sökande efter mina kort, får väl betala busskrället om jag skulle få gå hem tidigare från jobbet. Har endast tre dagar kvar nu innan jag börjar plugga och apropå det måste jag råna någon för att ha råd med böcker. Helt otroligt sanslöst dyrt med studielitteratur!
Imorgon ska jag på viktkonsultation och ser fram emot detta med blandade känslor. Slut på det goda livet och början på ett nytt!

Terrorister, vikt och snapsvisor

Har återkommit i min gamla form till mångt och mycket, min svacka är inte lika djup och mina känslor tränger inte upp på samma envisa sätt som tidigare. Jag försöker sakta men säkert skapa en kontroll över mitt liv och min situation. Även om jag fortfarande kan känna mig ensam och felplacerad är inte hopplösheten lika stor. Jag har hittat början på en lösning, hittat tråden som jag kan börja att nysta upp.
Tisdagen som snart infaller ska jag besöka en viktkonsulent för att eventuellt börja med en diet. Kan låta drastiskt och många ifrågasätter varför jag inte bara äter nyttigt och tränar. Men eftersom det inte verkar fungera på mig så tar jag till den hjälp som finns att få. Lovar att meddela eventuella framgångar eller motgångar i detta min egna lilla dagbok för allmän beskådan.

Denna morgon när jag ankom på jobbet med rätt gott humör fick jag veta att något hänt i London, rätt diffusa direktiv från början gjorde det svårt att kommunicera med kunderna och hjälpa till men så småningom fick jag situationen klar för mig. Ännu en händelse kopplad till terrorister. Ni som inte tagit min terroristskräck på allvar kan du ta er i brasan. Det kommer inte att förbättras i världen, sanna mina ord. Kalla mig inte pessimist, jag är endast en realist. Varför dessa dåd som planeras mot oskyldiga människor? Förstår mig inte på deras mentalitet och tankar. Kan i och för sig ha mycket att göra med mitt oförstående för dessa fanatiker. Anser mig själv vara en öppen och förstående ung kvinna, men religiösa fanatiker som tolkar tron på det sätt som passar dem bäst, de har jag svårt för.

Denna afton har jag spenderat med ett snapsvisehäfte. Sedan jag sist skapade något liknande, på midsommaraftonen, har jag fått den självklara rollen som sångledare. Intressant hur många otroligt dåliga visor det finns i det medium vi kallar internet. Har försökt att sålla, men kunde dock inte låta bli att ta med en hel del snuskiga och knappast rumsrena visor. Till min väns stora förtjusning. Hon kommer skratta och fröjdas åt dessa texter i en halv evighet. Häftet med dessa groteska visor ska medtagas till en kräftskiva som ska gå av stapeln på lördag. Ser fram emot denna tilldragelse! Kalas ska jag njuta av nu innan min diet ska starta och jag ska bli smal, graciös och vacker. Drömma kan man!


Ner med huvudet i sanden

Denna helg har jag spenderat utomhus, till råga på allt badat och det är stort. Badkrukan Sara är inte den som blöter mer än fotsulorna men hade ingen chans undan min systers övertalning. Försökte skylla på att jag nyss ätit och kunde få kramp samt andra undanflykter, men inget var nog bra utan jag hoppade i det kalla blå. En sådan kylchock som ansatte mig, men som snart ebbade ut i ett slags välbehag. Dock avtog välbehaget när det var dags för uppstigning. Otroligt att se hur många hårsäckar som aktiveras när kroppen fryser...

Så trots enorm ansträngning från min familj, då speciellt min mor, att få mig att må bra denna helg, kan jag tyvärr meddela att jag åter sjunkit ner i den mörka tillvaro som vrider ur mig all ork och energi. Som en trasa. Många olika anledningar till mitt tillstånd finns och jag orkar idag inte ens börja förklara. Min svacka, mitt hål har dragit mig ner ännu längre denna söndag afton. Att umgås med någon annan än min familj känns omöjligt och jag drar mig innanför mitt skal. Vill likna mig själv vid en sköldpadda men inser att jag snarare påvisar likhet med en struts. Ner med huvudet i sanden och blunda för vekligheten.

En fantasi om utlandsresa

Dagen har spenderats med min mor och min snart 14-åriga bror. Eftersom våra planer om en resa till en stuga förkastades pga frånvaron av tillgängliga stugor och vår reskassa inte tillåter utlandsresor har vi idag skapat en fantasivärld tillsammans. Vi låtsades således att dagen spenderades utomlands. Vi lånade min systers bil och åkte ut till Önsjön, en badplats nära dig. Där låg jag och spanade in vackra och härliga kroppar i alla dess former och insåg att jag inte hittade en enda som påminde om idealet. Istället smala, tjocka, bruna och bleka. En massa människor med bristningar och celluliter. Jag älskar verkligheten!

Där hade värmen övertaget och vi blundade, åt glass och bara drömde oss bort att vi var på en strand många hundra mil bort från Jämtland. Efter avslutat bad- och solpass så svängde vi förbi Systembolaget aka Supermarket och handlade öl. For hem till Hostel a la mamma och efter duschen åtnjöt vi kall öl på balkongen med solnedgången i närheten. Promenerade sen in på stan för en middag på en uteservering. Måste säga att den fantasivärld vi levt i idag har varit rätt lyckad och mycket gemytlig. Vem behöver betala flera tusen för en utlandsresa när det bara kostar 20 kronor att parkera i Önsjön?

Tänker på Honom en massa... Och funderar på den alkoholiserade mannen som satt och dinerade närmast oss ikväll som halade upp 20 st tusenlappar ur fickan och tappar 7 på golvet i fyllan och villan. Varför inte dela med sig? Vi fick dock hundra kronor för att han tyckte att mamma var så vacker.

Ge mig en yxa, ett spö och en eld

I dessa tider av depression och känsla av ensamhet och vanmakt finns en stark längtan tillbaka till människans ursprung. Utan elektroniska överföringar, sms, mail och mobiltelefon. Jag åtrår Moder natur och vill förenas med henne i en orgie av grottmännisko-levnad. Vill stänga av datorn, lägga bort mobilen och ta mig ut i naturen. Där vill jag hugga min egen ved, fiska min egen fisk och elda för att hålla värmen. Var kommer dessa uråldriga känslor ifrån? Är det i kriser och personliga svackor vi söker oss bakåt i historien?
Eller har jag helt enkelt läst Grottbjörnens folk för ingående?

Han är utomlands nu, i Turkiet närmare bestämt. Fick nyss ett sms där det meddelades om den enorma värmen och frånvaron av moln och vardag. Är det inte exakt det som skulle behövas i mitt liv också. En avbrott från vardagen och dess gråa, trista nyans. Han är utomlands nu, hoppas han skänker mig en tanke då och då..

Nej, nu är det dags. Ge mig en yxa, ett spö och en eld!

Ensamheten - det enorma svarta

Ensamheten, så tom och svart den är vissa dagar. Maktlös och förtvivlad sitter jag ensam och tårarna vill aldrig sina. Mina syn blir suddig och hopplösheten sprider sig genom min kropp och själ. Försöker för mitt liv förstå varför jag just denna kväll måste känna så här. Jag som uppskattar ensamhet till större delen av tiden och njuter av ansvarsfrånvaro och delande av vardag. Just denna kväll sveper sorgens svarta mantel över mig och jag är våldsamt ledsen.

Varför mina tårar nu övermannat mig har förmodligen så mycket att göra med att mannen i mitt liv varit här och jag redan då var ledsen, att han inte stannade och tröstade mig som han alltid gjort, smärtade mig mer än vad jag trodde var möjligt. Att inte hans famn lämnades till mitt förfogande får mitt hjärta att brista, om och om igen. Trodde aldrig att han skulle lämna mig ledsen!

Ikväll är en fruktansvärd kväll, jag drunknar av mina egna tårar och ensamheten - det enorma svarta.