sascha

Denna dag började fint, väckte min syster så lugnt och stillsamt jag kunde. Kvinnan har i annat fall ett extremt aggresivt morgonhumör, så det är på med silkesvantarna och fram med den mjuka, vänliga rösten. Redan direkt kommenterar hon att jag ser smalare ut. Först då insåg jag att byxorna inte åt sig in i min mage som de brukar. Sedan kom mamma och resten av familjen och även de kommenterade utan mitt påpekande. Härligt! Något börjar hända, och då endast på 4 dagar. Under kan uppenbarligen ske och jag gillar det.

Kvällen har jag spenderat med min mormor, min mor och resten i familjen. De övriga drack vin och åt mat, jag drack vatten och fanns till. Som vanligt när vi samlas så blir det mycket prat om allt som finns att prata om. Eftersom min kusin också är på ett litet viktprogram halkade samtalen lätt in på allt som har med vikt, ideal och självkänsla att göra. Min mor måste vara en av de klokaste människorna på denna jord. Vad jag avgudar henne, tänk så otroligt lycklig jag är för att just hon är min mamma. Jag är så stolt över henne och hennes underbara, finurliga klokhet och personlighet, älskar henne ibland så att det gör ont.

För att sysselsätta mig under dieten så stickar jag på tröjan som aldrig förr, hade även med mig stickningen till mamma och satt där i soffan och såg en halv tröja växa fram. När jag sedan skulle gå hemåt så tog jag med mig gåstavarna som jag ska börja använda och som jag har fått av mormors karl. Med stickningen halvt uppskjutande ur väskan och ett par gångstavar under armen kände jag mig närmare 70 än 24 år. Svängde förbi vännerna som hade en grillfest och fick genast en kommentar från den treåriga pojken. "Sara, ska du ut och åka skidor?" Hm, hur förklarar man det för honom?

Nu får ni passa er ute på gångvägarna, jag ska ut och fettbränna med hjälp av stavar. Varning för tant!