sascha

Tidigare idag blev det ett oerhört långt inlägg som jag med lätthet skulle kunnat skriva på fortfarande. Det finns så många minnen och så mycket kärlek att orden knappt räcker till. Antar att många av mina trogna läsare knappt orkat läsa min tidigare blogg, på grund av längden och det sorgliga innehållet. Texten var direkt från mitt hjärta och det behövdes skrivas ned för att inte tynga mitt hjärta.

Jag har inte endast gråtit och sörjt över spilld mjölk idag, trots min ibland negativa framtoning så försöker jag skapa mig ett bättre liv och vara mer aktiv, se livet från den ljusa sidan. Min mormor och hennes man besökte mig idag och medhavde hembakt bröd, kaffe och muffins. Mormor såg upp mot bonaden som nu pryder min vägg och skrattade högt och ljudligt. "Tänk att de e je som gjort n' dänn, du får inte täla om föör folk att de e a momma som ha gjort n' dänn" På svenska så uttryckte hon att jag borde hålla inne med namnet på skaparen, men aldrig, jag är stolt över min frisinnade mormor och hennes hantverk. Hon medhavde även en ICA-kasse med garn och mönster då hon anser att jag borde ägna mer tid åt kreativt slöjdarbete, i terapeutiskt syfte. Funderar på att börja med en pannlapp, basic-nivån.

Har nu ätit pyttipanna i flera dagar i rad, kan det vara bra för en människa att endast leva på en maträtt? Troligen inte, funderar på att laga en mer avancerad rätt imorgon. Kan man få skörbjugg av pyttipanna? Funderar även på att träna imorgon, känner att min period av träning blev alltför kort, vill få upp min motivation igen.

Denna afton har jag fikat med tre vänner, en av dem OS-Anna, som åkte halfpipe i Turin. Otroligt konstigt att se henne på TV en dag och sen dricka kaffe bredvid henne en annan, surrealistiskt. Fann till min förvåning ett tredje kvällsöppet cafe i denna cafe-fattiga stad. Oerhört positivt! NI ser, jag letar ljuspunkter överallt...

Tillägger att jag sökt ännu ett jobb idag, jag är på G minsann! Återstår om jag lockar till anställningsintervju hos någon arbetsgivare. Ha en fin natt, vänner och bekanta. Jag ska ladda för en natt fylld av heta drömmar och avslappnad sömn.... Sleep tight.

Idag är det en speciell dag, 28 februari, den dagen som skulle blivit min och min föredettas 6-årsdag. För sex år sedan sprang han exploderande in i mitt liv, rörde om allt som tidigare varit självklart och skapade en alternativ verklighet. Verkligheten var vackrare än sagan och kärleken större än den man kan läsa om i böcker. Större än jag någonsin trott att den kunde vara, med storm tog han mig och svepte mig iväg i en värld kantad av rosa moln och leenden. Som en hallucinogen verklighet med allt så mycket vackrare, lättare och lyckligare än den annars trista vardagen.

På den tiden, året var 2000, det nya milleniet hade nyss inletts och jag var nyförlovad med en annan pojke. En lugn och sansad kompiskärlek levde jag i, ingen sprakande kärlek, ingen passion existerade. Så genom tillfälligheter följde jag med mina vänner till en stuga, en stuga utan bilväg, el eller andra kommunikationsmöjligheter. Där, mitt i skogen, med närhet till fjällen och naturen mötte jag honom, mitt livs kärlek. Det sprakade till inom mig när våra ögon möttes och jag var för alltid förlorad. Jag älskade honom direkt, han var perfekt, allt jag ville ha. Det lyckosamma i det hela var att han ville ha mig också, från den dagen var det bara han och jag. Jag åkte hem efter den helgen, bröt förlovningen med min tidigare pojkvän och var så lycklig, så lycklig som jag aldrig tidigare varit. Nya dörrar öppnades och känslor som jag aldrig upplevt bombarderade mitt inre, världen har aldrig tett sig vackrare. En känsla av att jag äntligen fått min del av lyckan, spred sig.

På den tiden hade jag ett ständigt leende och varje sekund utan honom var en stund av saknad och längtan, vi inledde ett liv, en framtid tillsammans. Vi älskade överallt, när som helst och mycket. Jag flyttade hemifrån med honom till en lägenhet, vi blev vuxna tillsammans. Stöttade varandra genom dödsfall, depressioner, ekonomiska problem, förluster och sorger. Skrattade tillsammans åt löjliga saker, var barnsliga tillsammans och skapade minnen som aldrig kan suddas ut. Att dela sitt liv med någon man älskar är en en otrolig upplevelse.

Kanske var vi för unga när vi träffades, för jag vill inte påstå att all tid varit lätt, många situationer av tvivel och konflikter uppstod. Men till slut fann vi alltid varandra i den enorma kärlek vi delade och vi visste att vi var gjorda för varandra. Ingen kunde få mig att må så bra, att öppna mitt hjärta fullständigt, aldrig har jag blottat mitt trasiga inre så, för någon. Utan honom var jag halv, en ensam människa utan min motpol. Han var inte bara min stora kärlek, min prins, min älskare utan även min absolut bästa vän. Han kommer för alltid vara den enda som vet allting om mig, alla mina tankar, känslor och rädslor är han medveten om.
Ingen känner mig som honom och ingen kan lyssna och förstå som honom.

Att allt detta är över, endast minnen är kvar, ingen framtid, det är så sorgligt. När jag skriver detta och minns all den tid vi delat så rinner tårarna nerför mina kinder. Jag saknar honom vid min sida, som den starka och underbara person han är. Min högsta önskan i livet är att vi för alltid ska vara vänner och hålla liv i de minnen som skapade de lyckligaste åren i mitt liv. De första åren i början på mitt vuxna liv, som vi delade, i skratt och tårar, kärlek och sorg.

För alltid är han nummer ett i mitt hjärta, den delen jag gav till honom för sex åren får han för alltid behålla. Att sluta älska honom kommer jag aldrig att göra, den viktigaste personen som någonsin existerat i min tillvaro.

Mr B, detta tillägnar jag dig, du mitt livs största kärlek!

Av längtan till dig - Cajsastina Åkerström / Åsa Jinder

I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå så nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du var nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag nånsin mött.

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart.
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart,
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.

"Den som älskat kan ej glömma.
Den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var"

Orkar inte gråta mer, förstår inte hur mycket tårar som ryms i en ung kvinna. Vet inte varför jag gråter, varför jag har en så outtömlig sorg inombords, varför jag känner mig som den mest ensamma i denna värld. Har försökt att få mitt sedvanliga pep-talk med min föredetta, men inte ens det lyckades denna gång, en ännu större känsla av ensamhet utbredde sig. Försökte istället kika på Big Brother för att skingra mina negativa tankar, och när inte ens detta fungerar så ger jag upp.

Let it rain... In my loneliness...

Jag är ett riktigt partydjur, tackar aldrig nej till en fest och går gärna ut på krogen, dansar och är social. Men något blev fel igår, jag kände inte alls för detta. Allt gick som smort och jag borde ha njutit av utgången som aldrig förr. Det var nära vänner, vi gick före i kön, gick in gratis och allt var bara perfekt. Men trots allt detta kände jag en viss trötthet i kropp och själ. Kände inte ens för att dricka, och det är inte likt mig. Längtade hem till min soffa, saknade en äkta kärlek och en stabil grogrund. Önskade att jag hade någon som älskade mig som satt hemma och väntade, tog mig i famnen och somnade vid min sida.

Idag har jag gråtit igen, i två omgångar. Gråtmild är jag, som få och första gången var det på grund av ren och skär lycka. Trodde inte att det var möjligt att känna sådan fånig lycka vid ett sporttillfälle, men ensam satt jag här idag och beskådade OS-finalen. Hyperventilerade i soffan av den enorma spänningen i matchen mot Finland. När sista perioden var färdigspelad och det stod klart att Sverige var vinnare och då alltså tagit OS-guld, då grät jag. Kände en stolthet över att vara svensk och firade detta med lite falukorv.

Andra gången var om möjligt ännu fånigare. Ni som konstant läser min blogg vet att jag är barnsligt förälskad i Big Brother och denna afton har det varit mycket av den varan. Killarna som suttit i Zonen, på gränsen mellan Huset och verkligheten har äntligen fått komma ut och en av dem fått gå in i huset igen. De grät och höll om varandra på ett så rörande sätt att jag inte kunde hålla tårarna och hulkandet tillbaka. Är nöjd med att Angelica blev utröstad, även om det var Linn jag helst skulle sett lämna huset. Och söte Daniel är kanon att få tillbaka in igen. Han har en sådan vacker utstrålning och fint leende.

Min syster har som tidigare sagts varit i Gävle i flera dagar och hon ringde igår och berättade något som fick mitt hjärta att slå lite hårdare. Det finns en man i hennes liv, inget uttalat och inget lovat, men någonting är det mellan dessa två. Han hade satt sig i bilen och åkt ett antal mil, knackade på dörren i Gäcle med en blombukett. Så rörande och fint, det är något som hon är värd, min kära syster. Önskar mig dock ett litet smakprov av denna vara, romantik och överraskningar.

Håller jag på att mogna, är det så att jag har tröttnat på utelivet och önskar mig en djupare mening? Eller är detta endast en tillfällig svacka? Frågan återstår att svaras på.

Härmed utnämner jag mig själv till dagens pucko! Om jag kunde sparka mig själv i baken skulle jag göra det, en ilska helt riktad mot mig själv har uppstått. Idag skulle jag bada, tömde upp lagom hett, väldoftande vatten och gled njutningsfullt ned i badkaret med en suck. Min eftertänksamhet var inte så stor kan avslöjas, då jag i ett ögonblick av försumlighet lade min vackra mobiltelefon på min sopkorg nära badkaret. Varför kan man fråga sig, vem skulle ringa då? Efter detta långa, heta bad klev jag ur badkaret, torkade mig och upptäcker till min fasa att vatten har runnit ner på mobilen och den ligger hjälplös i en pöl. Redan då en viss hatkänsla mot mig själv, kan erkännas. Lade telefonen på elementet för torkning och efter en timme, helt utan tankar uppenbarligen, så pluggade jag i mobilladdaren. Vi vet väl alla att elektricitet och vatten inte går så bra tillsammans. Det smällde till och telefonen gick en plågsam död till mötes, den är bränd och luktar illa. Dagens pucko, det är jag det!!!

Så hur ska jag överleva utan min mobil? Det är den fråga jag ställer om och om igen till mig själv. Ska försöka bli på bättre humör inför kvällens kalas hos en vän. För tillfället är jag våldsamt tacksam att jag i höstas tecknade en så kallad drulleförsäkring. En aning av självkännedom där i alla fall. Ska snarast möjligt ringa mitt försäkringsbolag och skadeanmäla.

Ser fram emot en kväll med vänner och utan mobil.

Fredag igen, veckorna passerar fortare än jag hinner blinka och jag har för tillfället lunchrast. Har spenderat förmiddagen tillsammans med min kamrater på jobbsökarkursen där vi idag lärt oss hur vi ska hantera en anställningsintervju. Kvinnan som leder kursen frågade oss vad som var det viktigaste att tänka på när man skulle iväg på en intervju. Tystnad i salen innan jag frågande utbrister: Att vara nykter? Detta lockade fram en hel del skratt och jag kände en viss stolthet. Finns inget som kan få mig så stolt som när jag är så kvick i munnen och tanken. Tänka sig att jag inte kommit längre i livet....

Har funderat mycket på detta med fördelar och nackdelar, då detta är viktigt att ha klart för sig den dagen du blir kallad. Inga problem med att framhäva de bra sidorna då man varit på en del intervjuer i sina dagar, men detta med negativa sidor är svårt. Riktigt svårt. Inte att fundera ut dem, utan att välja en som inte låter så hemsk. För visst, jag kan erkänna att jag är vansinnigt lat, nyfiken som tusan, trött för jämnan, har humörsvängningar och är konflikträdd. Ingen av dessa nackdelar bör dock framföras vid en eventuell anställning. Någon som kan ge mig tips på positiva nackdelar att nämna?

Jag insåg idag att jag snart blir 24 år, endast 6 år kvar tills den jämna siffran 30 uppnås. Skapar en svag känsla av stress inombords, det är så mycket man bör hinna med och börjar bli en aning mindre tid. Varför skapar samhällets krav denna stress på oss unga? Måste erkännas att jag inombords känner mig som en 18-åring och med tanke på mitt ansvarslösa liv är det inte långt ifrån. Jag har inget jobb, inga barn, inga förpliktelser, lever ett kravlöst liv. And I like it!

Min mormor påstår att hon rodnade vid skapandet av denna bonad, jag tror hon njöt!
Beskåda mästerverket som nu pryder min vägg....

Har flera nätter i rad vaknat vid exakt samma tidpunkt: 04.46 efter diverse mardrömmar om svek och lika chockad varje natt över min timing. Vädrade mina sömnproblem med min mor idag och hon påstår att jag kan lida av någon slags brist, eftersom jag vaknar samma tid varje natt. Tror dock att det är flera saker jag har brist på: pengar, lycka, kärlek, närhet, en dammsugare, komplimanger, massage, en hårklippning, motivation. Listan kan uppenbarligen göras lång, listan borde åtgärdas. Första prioritet borde vara en dammsugare efter åtskilliga duster med sopborsten och moppen. Men istället ska jag köpa mig en alldeles för dyr men suverän mascara. Viktigt med rätt prioriteringar i livet!

I morgon ska vi på jobbsökarkursen öva oss på anställningsintervjuer, detta är inget jag ser fram emot. Ser ej heller fram emot att kliva upp på morgonen för detta tidsfördriv, men på eftermiddagen vankas hockey och öl, ger mig hopp om liv.

Saknar min systers sällskap ska erkännas, nu då hon besöker vänner i Gävle, konstigt tom känsla att inte ha henne hemma här. Det är en aning mer livfullt här hemma när hon är närvarande. Har dock haft sällskap av en barndomsvän ikväll, då vi diskuterat Big Brother, vår förestående vuxenliv och jag har bränt en alldeles egen blandskiva till henne. Tänk att jag förser halva staden med dessa specifika skivor...

Vill dela med mig av min glädje över en gåva jag fick idag. Min mormor har skapat en väggbonad åt mig, ingen vanlig bonad utan en specialbeställd sådan. Vid första anblick kan den tyckas ordinär, tills man koncentrerar sig på texten. Texten lyder: " En stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem" Högklassigt!

Vill starta med att tacka för alla uppmuntrande kommentarer som jag emottager från vänner och läsare. De värmer långt in i djupet av mitt hjärta och skapar ett leende på läpparna. Tackar allra ödmjukast! Dagen igår var som sagt ingen bra dag, men tack vare vänskaplig terapi samt ett besök från min föredetta ljusnade mitt mörker. Det är dags för mig att vara tacksam för det jag har istället för att sakna det jag inte har. Min nyvunna positiva läggning beror till stor del på en film vi sett på min jobbsökarkurs. En film om personlig coaching med Kjell Enhager. Denna underbara man som från och med idag är min nyfunna idol.

Från och med imorgon ska jag kliva upp varje morgon, knipa med skinkorna, höja en knuten näve och skrika "Fan vad jag är bra". Allt detta efter tips från Kjelle, denna man som övervunnit cancer och peppat så många människor. Kanske kan underverk ske, kändes minsann så idag efter att jag handlat mat för mina sista pengar och gick hem med sorgsna steg. Vandrade förbi en klädbutik och hörde med stolthet att de spelade en skiva som jag mixat, klev innanför dörren och fann en lönespecifikation med en bonus på 1000 svenska kronor från mitt tidigare jobb. Mitt i min usla fattigdom dök detta pengatillskott upp, en lycka så fullständig.

Tror även att mina byxor blivit ännu lite större, vilket är en liten vink om ytterligare viktminskning. Kan man annat än le. Som sagt, idag är det en bättre dag och jag är tacksam för att mina svackor inte varar längre. Tack gode gud för humörsvängningar!

Någon som vill komma hit imorgon och kika på hockey med mig?

Jag är som en gammal kärring, får skarpa känningar i min vänstra fotled så fort vädret förändras. Och inatt var det dags, en ilning genom foten talade om för mig att varmare väder var på väg. Mycket riktigt, vaknade av ett konstant droppande mot fönsterblecket. Antar att jag måste dela med mig av historien kring min brutna fotled.

Året var 1996, jag var 14 år gammal och stolt innehavare av en brandgul moped från 70-talet. Eftersom jag är uppväxt långt från stadens vimmel och kollektivtrafik så var det antingen ben, cykel eller i bästa fall moped som var fortskaffningsmedel. Mopeden var ett arvegods från min styvfar och lyckan var total när jag fick börja köra den, att den var vansinnigt ful spelade ingen roll alls. Skjutsade gärna mina vänner och åkte runt med grabbarna. På den tiden var det spännande och enormt intressant att vara med på festerna som anordnades i närmsta samhälle, på busshållplatsen. Inga Cosmopolitan eller fina viner utan folköl och hembränt var det som intogs. Efter en osmaklig grogg eller två skulle jag och min vän åka hem med min vedervärdiga moped, utan att ens kontrollera bromsen innan. Vid en fullkomligt rak sträcka körde jag i diket med min vän dinglande som en trasdocka bakom. Problemet var att vid nedslaget placerade jag min fotled mellan marken och fotstödet vilket innebar ett klart benbrott.

Benbrottet innebar ett halvt gipsat ben i över 8 veckor, ett våldsamt fall i en rulltrappa i ett varuhus nära dig samt en hel del smärta. Idag känner jag som tidigare sagt endast av frakturen vid värderombyte, jag och de äldre damerna i samhället.

Har idag skickat en jobbansökan, tycker själv att jag fick till den lite käck och annorlunda och hoppas på ett välbetalt arbete. Möjligheten att få pengar över börjar locka något enormt. Något annat som lockar är närhet och värme. Give it to me!

Glömde igår att berätta om killen som ringde mig och skulle sälja ett antal tv-kanaler och slutade upp med att fråga om mitt mobiltelefonnummer. Eftersom jag har ett hemligt hemnummer så ringer det i stort sett aldrig telefonförsäljare till mig. Vilket är en gudomlig befrielse att slippa dessa plågoandar. Däremot så har de företag jag redan anlitar möjlighet att ringa mig, vilket innebär att det i stort sett bara är min bredbandsleverantör som ringer. De har nu en ny tjänst med digitaltv som denna flirtiga kille försökte sälja. Jag lämnade inte ut mitt mobilnummer och sa att jag inte ville tacka ja till något just igår, inga problem sa han med en tydlig glimt i ögat. Då ringer jag dig nästa vecka, så får jag prata med dig igen, avslutade han. Vilken uppraggning va? Jag kunde inte annat än skratta! Antar att jag får förvänta mig ett samtal nästa vecka från denna unga man....

Ibland känner jag mig som en mor till många av mina vänner och bekanta. Närhelst en fundering dyker upp är det mitt nummer som rings upp, även om det är öppettider, telefonnummer eller frågor kring svåra ord. Idag fick jag ett samtal från min vän som undrade om hon kunde få lite värktabletter till en annan vän, eftersom jag som alltid har dessa hemma av förutseende. Letade reda på lite tabletter och skänkte dessa, en timme senare ringer samma tjej och undrar hur hon ska få igång sin DVD. Jag trivs i min roll som den stöttande supporten, den omtänksamma modern. Känner mig behövd och viktig, hur skulle mina vänner klara sig annars? Det är viktigt att ha en roll och viktigt att känna sig behövd, speciellt för mig. Det jag behöver är respekt, vänskap och att känna mig omtyckt. Det gör jag denna tisdag! Lovely.

Har spenderat kvällen med Big Brother, ishockey samt Desperate Housewives. Hade en extrem beslutsångest gällande val av TV-underhållning vid klockan 21, men valde efter frånvaron av svenska mål, mitt älskade Desperate Housewives. Jag som egentligen inte är någon sportälskare, ska inte lura mig själv. Jag älskar smaskig underhållning bra mycket mera, att säga annat vore självförnekelse. 

Imorgon har vi eget arbete, på min jobbsökarkurs, vi ska skriva ett CV som sedan ska granskas under kursledarnas skarpa ögon. Eftersom jag redan har ett funktionellt CV så ska jag spendera dagen med det jag kan bäst: Slappa. Slappa ensam eftersom min syster denna afton reser till Gävle för att hälsa på vänner. Vilket innebär att denna vecka är jag ensam hemma hela veckan, funderar på hur jag ska roa mig själv. Ska försöka umgås mer med min lila, plastiga och vibrerande vän. Mycket givande vänskap där!

Söker just nu motivation till träning vilket jag verkar sakna för tillfället. Hur ska jag frambringa denna lust att röra på mig? Tips emottages tacksamt.

Har spenderat de senaste två timmarna med att lyssna på en kvinna med oerhörd nästäppa, så illa att impulsen ville springa fram med några rullar papper och en nässpray. Hon har sakta och genomförligt gått igenom arbetsförmedlingens hemsida. Något av det mest uttråkande jag hamnat i, kanske är det tanken bakom det hela, att tristessen ska driva mig mot jobbsökande.

Gårdagskvällen var sportdominerad, finalen mellan Sverige och Canadas damer skulle utspelas. Jag och min syster bjöd in lite vänner till vår soffa för att umgås, se på hockey och dricka en öl. Brudar, bärs och hockey, vilken hormonstinn mansdröm. Vi skrek och hojtade med grova röster. Tror att testosteronhalten i vårt vardagsrum översteg nya gränser, trots den kvinnliga överrepresentationen. Att Sverige sedan förlorade med 4-1, det var det få som grämde sig över. Ett silver, det är inte fy skam det heller... Jag vet att jag inte skulle kunnat göra matchen bättre, kan i och för sig ha med min oförmåga att åka skridskor att göra. Kan knappt hålla balansen och min inbromsning innebär en krasch i sargen för det mesta. Tänk att jag ens funderat på att börja åka långfärdsskridskor, då finns det inte ens en sarg att bromsa med.

Min syster fick innan besöket igår en viss städnoja, hennes dominanta läggning gör att även jag är tvungen att drabbas. Går inte att komma undan, trots att jag är våldsamt emot gruppanordnad städning. För henne finns det inget mitt emellan, allt eller inget. Kan se framför mig om hon som Anja Pärsson igår skulle ha kommit på 12:e plats i ett OS, hur hon bryter av både stavar och skidor. Hur hon spöar de närmast stående människorna gul och blå, vilket rimligtvis då är reportrar och därmed orsakar en masshysteri. Nej tack gode Gud för att min dåliga förlorare till lillasyster inte är idrottskvinna i de nivåerna.

Nu ska jag se fram emot hemgång och återtagande av min förlorade nattsömn. Inte lätt för en lat, arbetslös kvinna att kliva upp på morgonen och speciellt då inte efter hockeyafton med brudarna...

Helgen har passerat och jag har varit en inaktiv bloggare, då jag hela söndagen drabbades av en extremt obehaglig bakfylla, innehållande kräks och våldsam huvudvärk. Hade tankar på ett improviserat självmord, kan avslöjas. Men idag är det måndag och en ny dag, känslan av helgens drickande börjar avta och jag har spenderat dagen med ett antal unga, oerfarna arbetsökande. Jag är nämligen deltagare i en jobbsökarkurs för ungdomar, kan tilläggas att jag är äldst av dem alla. Tanken är att jag ska lära mig söka jobb under dessa veckor, och diverse patetiska frågor dök upp. Känner mig malplacerad och detta är oerhört tidsfördriv enligt min mening.

Så, helgrapport. Lördagen var lugn och jag spenderade större delen av den framför datorn som alltid, hjälpte en vän som jobbar i butik med musik till hennes jobb. Kände mig som en riktig DJ och ser en ljus karriär framför mig. Sedan var det dusch och smink som gällde, för att om möjligt skapa en ute-look. Min vän kom och höll mig sällskap vid sminkspegeln och jag fick då veta att min föredetta hade tagit med sig en tjej på en företagsresa. Mitt hjärta stannade och jag skakade av sorg och underdämd ilska. Han har vid ett flertal tillfällen nekat till att ha en flickvän och denna nyhet fick mig att tro att hela vår vänskap är en lögn. Vi talades vid och han förklarade att det inte var någon flickvän, endast "sällskap". Det smärtar ändå att han bjuder med en annan tjej och presenterar för kollegor och familj. Varför kan man fråga? Är jag redan ett bortglömt kapitel? Är vår era för alltid över?

Vandrade sedan tillsammans med vännerna till en fest med basketlaget och blev överrumplade av den enorma ljudnivån som dessa kvinnor hade. Vilket tjejgäng de är minsann. Sedan dök manliga basketspelare upp och inte en tillstymmelse till tystare tillvaro. Jag och min vän gick före dem, ut på krogen, eftersom jag inte har sånt flyt med att gå före i kön. Har en stark misstanke att förfestens tequila bidrog till min fylla som följde. När jag snubblade in genom dörren hemma så ramlade jag över min helkroppsspegel som jag ställt mot en vägg hemma, alltför lat för att skruva upp den. Spegeln gick i en miljon småbitar och jag avvaktar sju års ytterligare olycka.

Söndagen spenderade jag mestadels i sängen, soffan och badkaret. Jag umgicks även nära med toalettstolen eftersom mitt illamående nådde oerhörda nivåer. Tankar om nykterhet florerade i mitt smärtande huvud. Denna morgon klev jag upp tidigt för att gå på denna jobbsökarkurs och lyckades kliva på en bit av spegeln som låg kvar på golvet, trots mitt frenetiska sopande. Hade dock inte tid att plocka ut biten då jag var sen på kursen. Kan det vara möjligt att min olycka redan startat?

Igårkväll så åkte Kristian ut ur Big Brother huset, denna lilla man som svankar mer än vilken porrstjärna som helst. Kommer inte sörja honom, hade dock hellre sett gnälliga Linn lämna huset. Är fortfarande förälkskad i både Richard och Jessica och undrar mycket över om Anton är så snäll som han verkar. Dagen ska jag spendera genom att skriva ansökningar och kika lite på OS. Till och med jag har blivit smittad av den allmänna sporthysteri som råder.

Fick igår en förfrågan om att följa med på Ålandsresa i april med festargänget. Lockande minsann!

Hemma igen efter en liten krogrunda. Började på Captain Cook med min mor, min bror och min mors vän. Vi åt mycket god mat och drack en öl eller till och med två. Sedan vandrade jag tillsammans med en god vän för att kolla in Bishops Arms som jag inte än bevistat. Mycket trevligt då jag stötte ihop med kvinnor från mitt förra arbete och diskuterade kärlek och män. Mitt favoritämne förövrigt!

Efter pubrundan skulle min vän uppsöka sin nyblivna pojkvän så jag följde med. Vill tillägga att jag drog den helt klart snyggaste vurpan i vinter. Gled på sulorna en bra bit över Stortorget innan jag slutligen slog i marken på ett rätt värdigt sätt. Sedan klev jag upp medan min vän skrattade sig fördärvad. Sådär, då har man förgyllt någons dag....

Väl hos hennes pojkvän så samtalade vi och myste med Nero, en mycket trevlig jycke. Kände mig en aning avundsjuk på deras nyblivna kärlek och beröring. Så söta tillsammans, tänka sig att jag presenterade detta kärlekspar för varandra. En aning stolt över mitt äktenskapsmäkleri.

Nu blir det smörgås och förhoppningsvis Big Brother om jag orkar vara vaken tills dess. Återstår att se. ha en fin natt vänner och bekanta.

Migrän är något som jag drabbas av sällan, men när det kommer så är det på riktigt. Idag vaknade jag med en sprängande migränliknande huvudvärk och jag är rädd att den bara kommer att förvärras. Mina planer var att kliva upp i ottan och promenera till träningsstället, men det sket sig. Hur ska jag kunna bli vältränad innan fågelinfluensan slår till? Vill påpeka att detta med fågelinfluensan är skrivet med en viss ironi.

Igårkväll kikade jag och en vän på Jalla Jalla, igen. Det är en roande film och lockade fram en hel del skratt. Ansåg mig värd en lugn kväll efter min brottningsmatch med badkaret. Det var nämligen återigen dags att rensa avloppet, så mycket hår, så få kvinnor. Det måste vara en av de vidrigaste sysselsättningarna man kan roa sig med. Men nu är det gjort och en viss stolthet intager mig som alltid när jag tar tag i saker jag skjutit upp. Visserligen var det i längden ohållbart eftersom hela badrummet fylldes av vatten vid varje duschtillfälle.

Denna dag ska jag kurera min blivande migrän och bli piggare till aftonen. Då jag, min mor, min syster och min bror ska på en liten after work för att äta lite billigt. Ska bli mysigt med lite familjesamvaro och god mat, sker inte alltför ofta. Såg i går även en oerhört bra erotisk film, Pink Prison, min absoluta favorit och rekommenderas starkt till er som vill ha en handling och bra sex.

Idag är jag Iprenkvinnan!

Jag är rädd, känner en viss domedagskänsla idag. Har läst mer och mer om denna mänsklighetens undergång: Fågelinfluensan. Nu verkar åkomman spridit sig till Sverige och inget botemedel finns. Läkarna och experterna påstår att detta är värre än HIV och det klart att det är det, här hjälper det inte att leva i celibat och drogfri. Kontakt med fåglar kan man inte undvika, då dessa flygfän är överallt. Tror även att det kommer att mutera och sprida sig som digerdöden en gång gjorde. Även om jag verkar negativ så är jag rädd att jag kommer att få rätt denna gång. Usch, dödsångest en torsdag som denna.

Denna morgon vandrade jag trött iväg till Hud och Könmottagningen för min sedvanliga koll av underliv. Väl där visade det sig vara rätt tomt där trots allt, även om Jämtland är klamydiatätaste länet, bortsett från Gotland. Några nervösa killar som hade en orolig och flackande blick. Fick min nummerlapp och satt mig diskret i väntrummet, väntade mig inte att träffa någon jag kände. Då kommer en manlig bekant fram och hälsade, han städar på sjukhuset. Typiskt att träffa bekanta på just denna avdelning!
En mycket trevlig sköterska tog hand om mig och förklarade att mina slemhinnor var mycket fina och jag såg fräsch och frisk ut. Återstår bara att vänta på detta friskbesked som ska komma inom tio dagar.
 
Jag vill inte dö, nu återkommer jag till det som upptar större delen av mina tankar, fågelinfluensan. Jag vill inte dö ung, outbildad och utan att ha nått mina mål i livet. Väntar mig en fågelbajs i huvudet idag när jag ska ut på stan. Kanske borde jag hålla mig inne, med stängda fönster och munskydd. Men hur kul är det att spendera sin sista tid så. Nej, jag ska skratta faran rakt i ansiktet och vandra på stan sen!

Lev hårt, dö ung, bli ett snyggt lik!

Sitter och varvar ner med Big Brother för tillfället, efter en dag med hårt slit hos min mor. En stor klädbyrå samt ett vardagsrumsbord har jag monterat. Har införskaffat blåsor i mina händer på grund av dagsverket. Men vad gör det? Har ju mottagit mat och snus som betalning för jobbet, rätt bra för mig och min ekonomi.

Alla hjärtans dag slutade trevligare än väntat, då jag fick mysigt sällskap. Mycket uppskattat! Dagen har i övrigt varit rätt händelselös, såg På spaning med Bridget Jones hos mamma och kände igen mig i många avseenden. Kan eventuellt ha hittat min jämlike i denna filmkaraktär.

Fryser så oerhört mycket, ska krypa ihop i soffan med en filt och kika på TV. Take care...

Jaha, alla äter middag ute med varandra, köper blommor och kort, presenter och övriga materiella kärleksbevis. Själv har jag emottagit några sms från vänner och bekanta, känner mig lite ledsen för att inte jag fått någon speciell uppmärksamhet idag. Trots att jag var inställd på det innan och stålsatte mig själv, så sitter jag ändå med en lite deprimerad attityd. Jag fick dock ett mms av min föredetta, som tack för det kort jag skickade till honom via posten. Det var fint och lite glad blev jag allt...

Var på läkarbesök idag, inte hos Khalil som jag tidigare trodde att han hette, utan Hamid. Mannen i fråga var från Persien och en otroligt levnadsglad doktor. Han förklarade för mig hur viktigt det var med mål i livet och att sedan kämpa för att uppnå dem. Han ordinerade en del prover som jag fick gå igenom, sedan skulle han med glädje springa 100 meter för min skull om proverna var bra! Väldigt rolig man som även förklarade att jag var en fin, normalbegåvad kvinna som borde vara glad över att jag var en Svensson. Antar att det blir ett återbesök längre fram. Känns otroligt bra att träffa en läkare som tar mig på allvar och är sådär lite lagom klämkäck på ett utländskt vis.

Har skruvat ihop min mors stora soffa denna afton, vilket inte var det lättaste. Ska återvända imorgon och skruva lite mer möbler, hon påstår dock att det är de sista möbler hon ska köpa. Jag tror det när jag ser det....

Ha en fin alla hjärtans dag, vänner... Själv är jag ensam, bortsett från min syster och hennes vän som lagar mat just i detta nu. Ingen kärlek, inga kyssar och kramar. Me, myself and I.

Har nyss hemkommit efter en mycket trevlig afton med damer, en erotiskt inriktad afton. Vi har nämligen deltagit i ett sexparty, eller dildokalas. Vi satte oss som publik och såg med förväntansfulla ögon på kvinnan som packade upp diverse sexuella redskap. Värdinnan bjöd på kladdkaka och saft, medans vi storögda och nyfikna kikade på de diverse massagestavarna som radades upp en efter en. Visningen började och vi fick smaka, lukta och känna på diverse massageoljor och glidmedel. Kaktus, saltlakrits, persika, äpple, gräddkola, you name it. Alla möjliga och omöjliga smaker och lukter fanns representerade.

Sedan gick det över till diverse saker som vibrerade och förtjusta utrop hördes, beundrande blickar betraktade de olika vibrerande äggen, fjärilarna och övrigt formade klitoriskittlare. Alla ville känna och vi prövade nog nästan allt på nästippen som enligt demonstratösen skulle vara känslig. Till slut kändes det som hela huvudet vibrerade. Då kom de efterlängtade massagestavarna, g-punktsstimulerarna och dildos fram. De snoppliknande leksakerna vandrade sakta genom gruppen av förväntansfulla kvinnor, vissa modeller mer populära än andra. Handbojor, filmer och en kräm för känsligare underliv visades även upp och beställningssumman översteg ett antal tusenlappar. Måste vara en lyckad afton för försäljningskvinnan, ett gäng så sexgalna unga damer som oss.

Själv beställde jag en del saker som jag i min ensamhet ska utpröva, blev dock inga par-leksaker på grund av min civilstatus som ensam kvinna. Men vem säger att man inte kan ha ett sexliv med sig själv? Jag ska definitivt utveckla mitt eget i alla fall, ser med stor förväntan fram tills dessa leksaker kommer.
Nu blir det till att lägga sig i sängen och drömma om dessa framtida livselixir.

Imorgon, eller redan nu är det alla hjärtans dag. Ensam, som för övrigt de övriga dagarna ska jag fira denna dag med mig själv. Lite kärlek eller i alla fall en tanke från någon skulle inte sitta helt fel.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag, denna plågodag för oss som inte har en älskade att dela den med. Ingen som kommer uppmärksamma mig och ge mig något litet bevis på kärlek, så sorgligt. Inser att det bara är att bita ihop och hoppas att dagen snart passerar. Jag har skickat ett kort, till min föredetta, för han är alltid nummer ett i mitt liv, efter så många år. Men antar att jag själv kommer att bli utan både kort och uppmärksamhet. Ser inte fram emot mitt läkarbesök imorgon, då jag är vansinnigt blödig när det gäller sprutor, antar att jag kommer svimma som vanligt.

Har nyss sett snowboard halfpipe, där lilla Anna åkte snyggt, men inte tillräckligt. Ingen final för henne, det var synd. Så nervösa som vi var här i soffan, kan inte ens föreställa mig hur det kändes för henne.

Snart ska jag iväg och styrketräna lite, använda mina muskler på bästa sätt. Känna mig nyttig och tillfreds med mig själv. Och fundera över hur jag ska överleva morgondagen. Denna afton ska jag och damerna bevista ett sex-party, önskar mig medel för att inköpa njutningsfulla hjälpmedel.... Rapport om tillställning kommer senare.

Ännu en söndag utan bakfyllans ångest och dåliga egenskaper. Känns härligt att vakna utan en droppe alkohol i kroppen och inget illamående. Dock en svag huvudvärk och lite ont i halsen vid uppvaknandet. Straffet för den påtvingade nykterheten, förmodligen. Blev alltså ingen styrketräning idag som jag så stort lovade min vän igår. Hörde att festfolket hade efterfest till tidiga morgon imorse, ägnar er en tanke och önskar er en skön dag med städning och bakfylla. Har idag haft besök av en fin kvinna från staden längs kusten, Sundsvall. Hon ämnar även dela min stora säng med mig, denna afton och natt. Alltid trevligt med sällskap, speciellt med fina damer.

Jag är en otroligt gråtmild och känslig människa, så pass att människor omkring mig småskrattar och tycker att jag är en aning söt. Har idag gråtit till Big Brother Live, som en annan inhyrd gråterska. Till saken hör att Richard, den otroligt charmige raggaren, fyller år idag och då fick han gå in i "Confession" och tala med sin flickvän, Sofia. Han blev så rörd att han grät och fick knappt fram ett ord, han upprepade hela tiden att han älskade henne. Detta anser jag är sann kärlek och så fin att jag grät. Jag kan tillägga att jag inte gråter lite diskret och vackert som de gör på film, istället hulkar jag och storgråter högt och ljudligt. Kommer alltså aldrig att bli en skådespelerska.

En annan sorglig sak som detta program innefattade var att en av mina favoritbögar åkte ut. Morten, denna vackra varelse med smink och känslor fick lämna huset och detta gjorde han med tårar. Mitt hjärta värker för denna man och jag kommer sannerligen sakna honom som en del av vardagarna. Förstår inte hur man kunde välja bort honom när Linn fanns att rösta ut. Denna hemska varelse som ser mer död ut än levande. Tänk att vakna upp bredvid henne en morgon, snacka om nära döden upplevelse. Hemska tanke!

Imorgon kl. 10.00 åker en bekant, Anna Olofsson, halfpipe i OS. Tipsar alla om detta och ber er heja på henne lite extra! Nu är söndagen snart över och jag ska så sakteliga börja dra mig mot sängen och min nypåbörjade bok som verkar mycket lovande.

I know all there is to know about the Crying Game...

Hemma igen, efter skojig fest hos en söt kvinna, med mexikanska inslag samt nakendans. Alla tjejerna var rejält på gång och festen stod ställan still. Det dök även upp ett par av min föredettas barndomskompisar, kändes lite konstigt att se dem där i ett annat sammanhang. Min föredetta är i Åre, antar att det är fullt kalas, han hör nog inte ens mina sms. Men jag saknar honom här!!!! Kände mig återigen ensam och utan hopp, eventuellt på grund av detta nyktra stadium. Så tomt att inte få kyssas och kramas, prata och känna närhet....

Sov sött, nära och kära, vänner och er jag känner, okända och alla som läser det jag skriver.

Lördag idag, mycket tillfredsställande dag, trots arbetsfri tillvaro. Begreppen om veckodagarna har fortfarande inte försvunnit och jag deltar i den allmänna ledighetsyran. Igår var det naturligtvis fredag och det ryckte i högra handen, var sugen på att ta mig en öl, men ett löfte till mig själv om nykterhet denna helg tänkte jag hålla. Vänner och bekanta var påverkade och samlades nere på O'learys för after work. Denna after work avslutades vid nio-snåret då de kom och hälsade på mig i min ensamhet. Här satt jag i stora, härliga mjukisbyxor, en urtvättad tröja och håret på ända. En efter en ramlade de in här och var allt annat än salongsberusade. Många tankar passerade min hjärna ang. hur jag ser ut när jag är onykter.

Vi satt här ett gäng och som vanligt gick diskussionen het kring sex och samliv, en hel del intressant synpunkter framkom. Eftersom jag drack Loka så är det möjligen endast jag som minns de synpunkterna.
Sedan när de sent omsider vandrade ut på krogen igen så samlade jag ihop glas och plockade undan, kände mig lite som en hemmafru/mamma. Denna morgon var jag uppe tidigt och promenerade i djupsnö till träningslokalen och tränade, underbart att sitta här mitt på dagen och inse att min träning denna dag redan är avklarad.

Min föredetta livskamrat har skickat en hel del sms som värmer mig djupt in i min själ. Uppfriskande, peppande och varma sms som gör mig glad och positiv till världen. Absolut inga kärleksord, men snälla ord som gör just mig lycklig. Tack för det, fina man!

Ikväll ska jag bevista en fest som jag tror kommer anta stora proportioner, för övrigt lokaliserad hos kvinnan i min dröm. Jag är nästan säker på att jag är den enda som avser vara nykter denna afton och det är med skräckblandad förtjusning jag går in för detta. Får satsa på fotografering och en nykter synpunkt på mångt och mycket.

Tills vi ses igen, take care, folks....

Antar att många av er undrar hur min första mat-dag har varit? Jo, med glädje ska jag berätta om den. Denna lyckans dag! Allt har gått som smort, med små lätta danssteg till härlig musik har jag dansat runt i lägenheten. Hängt tvätt, plockat undan och diskat lite har jag gjort med ett leende på läpparna, allt är så mycket lättare med mat som en del av vardagen. Så gott allting smakar också, så otroligt ljuvligt! Är dock noga med små portioner, vill inte få magknip denna fantastiska dag.

Fick besök av en söt vän som varit i Thailand i två veckor, hon kom in här och jag kände mig genast som ett bortglömt lik bredvid hennes bruna nuna. Berättelser och kort fick mig att längta långt bort härifrån, till varmare breddgrader och hetare liv. Hennes ressällskap var hennes pojkvän samt hans familj, när ska jag få utföra en sådan resa? Någonsin? Promenader på stranden, hand i hand, stanna för att kyssas och se varandra djupt in i ögonen. Mina tankar för mig långt bort från detta kalla län och fantasierna värmer mig. I och för sig skulle en promenad genom stan hand i hand med en älskade vara nog häftigt. Men, sikta mot stjärnorna, så kanske man når trädtopparna.

Min bruna, söta lilla vän hade med sig en present till mig från Thailand. TIll mig!! Jag blev så överväldigad och glad över denna present att tårarna inte var långt borta. Vilken fin gest från denna fina flicka.... Jag emottog en silverklocka med blå urtavla (vacker och smakfull) samt ett armband med en massa pärlor av någon slags guldfärg. Tack, vännen. Så glad har jag ej blivit på länge. Omtänksamhet gör mig varm i själen och jag känner mig återigen en aning älskad, om så ändå som vän.

Sedan dök flera vänner in och kramade mig och gratulerade mig till den avslutade fastan, vilket värmde mitt hjärta ytterligare. Vi bestämde oss för att ladda ner erotiskt material och ägnade större delen åt eftermiddagen åt att titta på porrfilm. Vilka unga kvinnor vi är, va?

Hela dagen har jag fått samtal, sms samt MSN som gratulerar mig och talar om mig för hur bra jag är. Vilken superb dag detta blev, i sanning. Snart kommer ännu en barndomsvän hit och vi ska umgås, mitt sociala liv är återigen verkligt.

Det finns en kvinna som visar intresse för mig, en vacker, snygg och sexig dam. Intressant att samtala med henne.

Ta hand om er alla mina hjärtevärmare...

Fastan är avklarad och jag sitter här med en underbar het kopp kaffe, mitt behov av koffein som jag förbisett den senaste veckan behöver näras. En härlig havregrynsgröt har jag nyss ätit och jag njuter av varenda tugga av vanlig men ack så underbar mat.

Summering av fastan: 3 förlorade kilon, ett antal toarullar fattigare, några liter tårar har fallit, depressiva känslor har besökt min kropp och själ. Det har varit rejält tufft, men jag har bevisat för mig själv att jag klarade det. Och det är det viktigaste! Min tro på mig själv har blivit större och jag är stolt över mig själv.
Tack för alla uppmuntrande ord, för alla som stöttat mig och funnits där för mig. Tack till mina systrar som verkligen fått mig att känna mig duktig. Samt min älskade mamma! Vilken kvinna hon är!!!

Jag är numera en glad kvinna igen och snart kommer mina små vardagsbetraktelser igång igen. Min längtan efter kärlek och respekt kommer snart att pryda denna sida igen. Tack för visat intresse under min svåra tid. Idag har jag åter ett leende på läpparna och funderar på en promenad senare idag.

Jag klarade det!!

Äta bör man, annars dör man!

Äntligen har den här perioden börjat gå mot sitt slut, jag är inne på den sista fastedagen. Imorgon börjar den sakteliga upptrappningen mot det normala livet. Jag har blivit bjuden på tacos på lördag och ler och ser fram emot detta. Ska dock undvika köttfärsen denna dag i början av mitt nya liv. Jag ska även undvika alkohol även denna helg, tro det eller ej, ni tvivlare! Ska bevista ett partaj utan alkohol och sedan vika av hemåt istället för till krogen. Känner mig otroligt duktig, måste jag blygt erkänna....

Denna dag var de goda gärningarnas dag, har gjort en vän en tjänst som ej kan uttalas för tillfället. Sedan besökte jag en annan vän och hjälpte henne att installera hennes modem och koppla in bredbandet. En halvlyckad gärning skulle det visa sig, då något uppenbarligen inte fungerar. Jo, internet fungerar, men ej att hämta hem program, omöjligt även att komma in i någon mail. Hm, något dataproffs som känner dig manad att hjälpa oss? Talade även med en dam på comhem:s kuntjänst, som inte förstod mycket vad gällde datorer. Intressant hur en sådan människa kan inneha ett sådant jobb, anser mig själv bättre lämpad.

Idag emottog jag ett brev från arbetsförmedlingen, den efterlängtade kursen för efterblivna ska jag åter få besöka. Det är nämligen så att så länge du är under 24 (3 mån till) så är du tvingad att gå en söka-jobb-kurs i en vecka. Lära mig skriva CV, meritförteckning samt förbereda mig inför en anställningsintervju. Jag bevistade en sådan kurs för ett år sedan, jag och sju andra efterblivna ungdomar som aldrig haft ett jobb. Ser inte fram emot detta evenemang, men det är ett måste för att få behålla min a-kassa.

Ser dock fram emot morgondagen med längtan i magen efter youghurt, mosad banan och havregrynsgröt. Någon kebab kan jag inte äta, men det kommer inom sinom tid. Denna kväll ska jag frossa i Big Brother, OC samt Invasions. Ännu en av dessa slöa tv-kvällar..

Love tou you

Meningen med en fasta är att rensa ur kroppen, från all dess slaggprodukter, även det mentala sägs renas. Antar att det är anledningen till alla mina tankar, min deprimerade känsla och alla tårar. Inatt drömde jag om den försvunna mannen, att han sträckte ut en hand och bad mig om ursäkt för allt som blev följden av våra möten. Kanske ska jag utnyttja drömmen till att förlåta honom?

Idag förväntas vändningen ske och jag borde känna mig lättare till sinne och kropp, ännu ej upptäckt denna vändning. Möjligen uppträder den senare idag och inte alldeles vid uppstigandet.
Det är som om allt av ondo måste sammanstråla. Igår fick jag en våldsam kramp i magen som spred sig till ryggen och jag insåg att jag hade fått mens. Räcker det inte med denna faste-plåga.... Verkar dock som om mensvärken uppträder i sitt mest aggressiva tillstånd. Den värsta mensvärken på många år har besökt mig. Skoj!

Spenderar som sagt dagarna vid datorn och Tv:n, betraktar omvärlden med skepsis. Insuper varje dålig såpa som skapats, värst av dem alla är "Sjunde Himlen". Den serien är ett skämt, handlar om en lycklig familj där fadern är pastor och de har hur många barn som helst. Små problem uppträder, men i slutändan så är det så lyckligt så, förmodligen med Guds hjälp. Tacka vet jag "Days of our lives"....

Så, Big Brother, detta program som jag med spänning följer och häpnas över deras enorma sexfixering, en spelad sexfixering tror jag i mångt och mycket, för att skapa en attraktion hos sig själva. Jessica, den vilda Barbien, verkar ha allvarliga aggressionsproblem. Ser fram emot en förklaring till hennes beteende denna afton kl 19. Måste dock tillägga att jag är enormt imponerad över Samuels förmåga att trycka ner nästan vad som helst i halsen! Respect, man...

Nu ska jag återvända till min mentala utrensning och förhoppningsvis snart känna tillfredsställelse över min ensamhet och acceptera mitt kärlekslösa liv...

Suck. Ett sammanfattande läte över min spartanska tillvaro. Dag nr. 3 är snart avklarad och denna dag har varit den tyngsta hittills. Grandiosa har börjat med en reklam som är så frestande att jag funderar på att stämma dem. Vet inte om ni har missat den, men det är reklam för två nya pizzor. En med mozarella, som jag älskar. Den andra pizzan är prydd med biff och bearnaise, som jag avgudar mer än mozarella. Varför, Grandiosa? Varför?

Har spenderat dagen i soffan, förutom den korta stund jag vandrade bort mot Apoteket i snålblåst och blötsnö. Anser mig rätt duktig som tog mig dit på darrande ben, utan att svimma. Efter den utflykten var jag tvungen att återvända till soffan och somnade så klart. Vaknade av en oerhörd frossa, jag frös som aldrig tidigare. Försökte göra en rusning till sovrummet och hämta mitt duntäcke, då det snurrade runt i huvudet. Då var jag nära att gripa till maten, kan jag erkänna. Men icke, jag vill kunna känna mig stolt efter denna pärs.

Innan jag ingick detta avtal om fasta med mig själv så såg jag detta som en enkel sak, nu är jag beredd att påstå att det är en av de värsta perioderna i mitt liv. Jag längtar till den dagen jag får sätta tänderna i en fet hamburgare. Som jag förövrigt drömde om inatt, hela min dröm bestod av en jakt efter en Sibylla-kiosk. Undrar om jag är matfixerad, eller om alla fastande känner av detta?

Idag hade jag lätt haft en man som legat bakom mig och omfamnat mig. Pussat mig i pannan och påtalat att jag är duktig. Men ingen man infann sig, ingen kvinna heller för den delen. Förutom min kära syster som skrev ett skolarbete på min dator. Kan inte påstå att jag var så bra sällskap. Tror jag ska undvika socialt umgänge tills jag är en vanlig, ätande människa igen....

Min föredetta lovade att höra av sig någonting, sist vi pratade. Men inte ett ljud. Själv tänker jag inte ringa mer, lite stolthet har jag kvar.

Peace out...

Dag två av min fruktansvärda fasta har snart passerat och jag ser med oerhörd spänning fram emot det kommande "lyftet" som ska framträda i mitt liv. Det sägs att de som har svårast med fasta och mår sämst av den, är de som behöver den mest. Då var det verkligen på tiden för min del, för detta tär på mitt psyke. Jag är inte hungrig, utan våldsamt fixerad vid mat. Det handlar bara om en psykisk fixering, men dock inte lättsam för det. Jag känner mig som Långben i en av hans kortfilmer där han ska banta, och det enda han ser är hallucinationer av mat som flyger förbi honom. Drömmer till och med på nätterna att jag äter mat.

Jag har inte så mycket att dela med mig av mitt vardagliga liv just nu, då jag sitter hemma, läser, tittar på TV och äter juicer. Ni som är vana att läsa om mina vardagsobservationer får hålla er till tåls, de återkommer med mina matvanor. Det är ett som är säkert...

Dock en liten insikt som kommit till mig, i dessa tider av tristess och tungt liv. Den person jag vill vända mig till är min föredetta, det är honom jag söker i privata kriser. Intressant att inse det, vad kan det bero på och vad betyder det? Jag hoppas egoistiskt nog att han finns kvar i mitt liv, på ett eller annat sätt...

Ska nu återvända till min oerhört smaskiga middag bestående av: 1 dl Grönsaksjuice, 1/4 Grönsaksbuljong och 2 dl kokande vatten. Dock ej något att rekommendera...

Take care!

Fastan verkar ha tagit hårt på mig denna första riktiga dag, tårarna bara rinner nerför kinderna och en enorm sorg har intagit min själ. Den känsla av ensamhet som annars ligger lite i bakgrunden och kliar har nu utvecklats till en överhängande ledsenhet som vägrar försvinna. Visste inte vem jag skulle kontakta, kände mig så ledsen att hjärtat värkte. Ringde då den som alltid funnits för mig i alla tider, min föredetta kärlek. Han lyssnar på mig och försöker få mig att förändra saker, kändes mycket bättre när jag pratat med honom. Han har ett varmt hjärta och jag tror innerst inne att han bryr sig om mig mycket, det värmer i denna kalla värld av hat, olycka och ensamhet....

Denna afton känns oviss, rastlös på samma gång som kroppen är trött. Antar att jag får lugna min rastlöshet och kika på TV och filosofera. Gråta en tår eller två, kanske.... Drömma om en oxfile-pizza och kebab....

Dagen började tidigt för Sara idag, redan halv åtta vaknade jag med en liten rädsla inför intagandet av Glaubersaltet som tydligen ska vara laxerande. Det var oerhört äckligt att intaga detta pulver omrört i ljummet vatten, inget att rekommendera. Natriumsulfat är det korrekta namnet har jag nu forskat fram. Ännu inget resultat av detta, men jag väntar med spänning.

I dessa tidiga morgontimmar har jag spelat spel och funderat över livet. Tanken med en fasta är ju även själslig rengöring. Hörde då en låttext jag vill dela med mig av....

Confessions of a broken heart - Lindsay Lohan

I wait for the postman to bring me a letter
and I wait for the good Lord to make me feel better.
And I carry the weight of the world on my shoulders 
Family in crisis that only grows older.

Why'd you have to go
Why'd you have to go
Why'd you have to go

Daughter to father, daughter to father
I am broken but I am hopin'
Daugther to father, daughter to father
I am crying, a part of me is dying
and these are, these are
The confessions of a broken heart

And I wear all yous old clothes, your polar sweater
I dream of another you
The one who would never (never)
Leave me alone, to pick up the pieces
Daddy to hold me, that's what I needed.

So why'd you have to go
Why'd you have to go
Why'd you have to go!!

Daugther to father, daughter to father
I don't know you, but I still want to
Daughter to father, daughter to father
Tell me the truth , dud you ever love me
Cause these are, these are
The confessions of a broken heart

I love you
I love you
I love you
I...!!
I love you!!

Daughter to father, daughter to father
I don't know you, but I still want to
Daughter to father, daughter to father
Tell me the truth...
Did you ever love me??!!
Did you ever love me?
These are...
The confessions... of a broken heart

And I wait for the postman to bring me a letter....

Fredag afton, ensam framför TV:n med en flaska vatten. Kan det bli så mycket tristare? Troligen inte då jag är oerhört rastlös och less. Allt jag kan tänka på är en kebabtallrik och en stor kall öl. Men inte något sådant för Sara idag då jag varvar ner inför min kommande fasta. Imorgonbitti ska jag starta dagen med 2 tsk Glaubersalt och sen är det bara fruktjuicer som gäller. I fem hela dagar!!! Det finns förmodligen ett antal roligare sysselsättningar, men har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Och tjurig kan jag vara, trots min bekvämlighet och lathet.

Fastan är inte tänkt som en kortsiktig viktminskningsprocess utan snarare en omvälvande livsomvändning. Tanken är att rena min kropp från alla slaggprodukter och annat skräp som stannar i kroppen och börja om på nytt med min kosthållning. Åh, så många goda föresatser, hur ska detta sluta?

Ska nu försöka få i mig ett antal liter vatten och lägga mig för att vara redo för min fasta imorgon. Ägna mig gärna en tanke i dessa tider av "svält" och nykterhet...

Fick ett sms idag. Kul, kan det låta, men icke. Uppenbarligen ännu ett försök att göra mig ledsen och ett rätt lyckat sådant. Fick i hårda ordalag höra att jag gjort den försvunna mannen äcklad samt att jag hade ett fett arsle. Kan tillägga att sms:et inte kom från honom, utan från en omotiverat arg flicka. Tydligen så beter jag mig "fucked up", på vilket sätt jag kan ej förstå. Önskade mig en vuxen avslutning på en fånig förälskelse, men det mynnade ut i något som borde höra hemma på högstadiet.

Det intressant i det hela är att alla mina vänner anser att jag är den sista som borde hamna i det här, då jag inte alls är någon som är osams med någon annan, inte heller någon intrigmakerska är jag . Men antar att andra gillar detta med drama. Nej, ska försöka att inte bli ledsen över personangrepp och lågt beteende, men det kan vara svårt ibland... Funderar om jag ska ta mitt feta arsle och lägga mig tidigt idag...

Synd att jag spenderade eftermiddagen sovande i soffan som alltid, min pigghets-topp verkar vara just i detta nu. Ska försöka njuta av det senaste numret av Illustrerad vetenskap. Samt inte fundera över varför jag är så illa omtyckt, eller nja, vid närmare eftertanke ska jag nog försöka glömma elakheter och ägna mig åt annat. Otukt kanske.

Mitt feta arsla och jag säger godnatt!

Har just tittat på ett mycket intressant avsnitt av Insider med min idol, Robert Ashberg. Kvällens ämne var de kristna fundamentalisternas hat mot homosexuella och det stora puckot Åke Green, var en av gästerna. Trodde innan programmet att det var honom min största ilska skulle vända sig emot, men icke, istället var det en stort skämt till kvinna med fyra kilo hårspray som fick mig att skratta och gråta. Har aldrig insett att människor kan vara så inskränkta och ointelligenta i verkligheten. Hennes uttalanden om att homosexuella kunde bli fria från sin sexualitet genom frälsning fick mig att skratta, kan någon ens ta en sådan människa på allvar?

Många hänvisningar till Bibeln, den gamla saga som kristna anser är Guds ord. Min tro på Gud är obefintlig men jag tror att om det finns något sådant så hade han aldrig dömt ut en annan människas kärlek. Oavsett vilken den människan älskar. Denna osannolikt idiotiska kvinna påstår att all sex utanför äktenskapet är otukt, så även onani. Inser nu att jag bedrivit otukt, dagligen. Antar att min plats i den gudomliga himlen är utlottad till någon annan, levande i celibat och med händerna på täcket.

Men jag älskar otukt och tänkte fortsätta bedriva det. So long, suckers

Har nu varit och tränat, ännu en gång... Denna gång tillsammans med min kära vän som är en god själ som drar med mig på träning och får igång mig. Stort tack till dig, älskade person! Självklart valde jag löpbandet som det var något fel på, så mitt i min rush lade löpbandet av och det innebar en tvärnit för min del. Tur att jag inte slog ihjäl mig...

Idag fick jag en avi i mitt brevinkast, en liten vink om att det fanns ett paket för mig att hämta. Eftersom jag inte har pengar att beställa något och inte förväntade mig en present av någon så gick jag med spänstiga och förväntansfulla steg mot Livs och Deli. Vad kunde jag tänkas få emottaga? Spänningen höll i sig tills jag slet upp paketet utanför dörren och till min förvåning inser att det är mina utlånade böcker till den försvunna mannen. Min förväntan utbyttes i skepsis och jag kände mig lite ilsken. En sådan feghet eller rädsla. Varför denna ilska? Vad är det för ont jag har gjort?
Antar att det är dags för mig att återgälda med ett paket tillbaka, samt en lapp: "Tack för lånet och varsågod för ditt lån." Detta börjar bli löjligt och en aning barnsligt. Jaja, där lär man sig att inte tycka om någon för fort.... En fin prins kan snabbt visa sig vara en groda...

Ska nu intaga lite fisk och potatis för att fylla på min tomma mage. Man bör äta efter träning, annars dör man. Varma tankar till er alla som tycker om mig och uppskattar min vänskap. Tack för att ni lyssnar och förstår mig. Let's make a difference.

Morgon igen, latheten har intagit min kropp och först kvart i tolv klev jag ur den mjuka, varma, härliga men dock ensamma sängen. Eller ja, det är inte sängen som är ensam, det är jag. Inatt fick jag en hungerattack vid tre tiden och gjorde en rusning upp mot köksdelen. Klant-Sara missade dörren och sprang rakt in i kanten, har idag en praktbula i pannan. Skoj...

Nu blev jag hastigt och lustigt medbjuden på kaffe på stan. Lyx!

Återkommer under ett senare skede i mitt klantiga liv.