sascha

Min stora fadäs gällande vattenskadorna har skapat en inre oro hos mig. Mina grannar som är mer åt det elaka hållet och saknar all empati och vänlighet gör mig till en osäker själ. Jag smyger omkring på parkettgolvet i vardagsrummet som är det mest ljudöverförande material du kan sätta din fot på. Lägger försiktigt ner toalettlocket innan jag spolar, drar igen ytterdörren med största möjliga smidighet för att störa minsta möjliga. Vilket är svårt i detta lyhörda hus!

När jag ska på jobbet på morgonen så låser jag upp sakta, stoppar ut mitt huvud i trappuppgången för att höra om någon annan är där, trycker hastigt på hissknappen och låser tyst dörren. Kliver in i hissen med andan i halsen, fortfarande orolig att jag ska stöta på någon i porten. När jag avklarat porten andas jag ut igen och är redan nervös inför min hemkomst från jobbet.

Denna dag har jag dock spenderat i sängen i feber och tanken känns skön att de inte ska störas av mitt vardagliga liv på samma sätt. Jag är matt och uttröttad av min rädsla för mina djävulska grannar. Ska livet vara på det här viset??!!

Har som ni säkert märkt varit frånvarande ett tag, inte bara från bloggen utan från det sociala och fysiska livet. Jag har åsamkat mig själv och andra lidande, allt på grund av en konstig fetisch jag har under alkoholpåverkan. Under det senaste halvåret har jag efter avslutade krogbesök, utan bra förklaring, lagt mig för att bada. Min familj, min släkt och mina vänner har förbannat mig för detta, bett mig om och om igen att sluta med vansinnet och varnat mig för att drunkna. Har i min enfald inte lyssnat så noga och fortsatt med denna vedervärdiga ovana. Tills förra lördagen....

Mitt i lördagens sedvanliga bad somnade jag ifrån och upptäcker på morgonkvisten att till och med hallen är vattendränkt. Kliver upp för att torka upp detta och lägger mig sedan för att sova. Vaknar mitt på dagen av ett fasansfullt tryckande på min ringklocka och öppnar med sömndrucken min, ett täcke halvt svept om min kropp och håret åt alla möjliga håll. Där står två av mina grannar och är ordentligt upprörda. Tydligen så har min översvämning resulterat i att vattnet även runnit ner till grannen under, även till grannen två våningar ner som för tillfället är bortrest.

Grannen under bannar mig under lugna men ärligt elaka former, medan den andra grannen som skäller (en hemsk kvinna, mer lik en häxa än någon jag tidigare träffat, gult hår, vårtor och hela kittet) bara skriker att jag är klantigast i världen och att hon minsann aldrig varit med om något liknande under 67 år. Jag står helt mållös och börjar så sakteliga förstå att jag orsakat vattenskador i lägenheten. Den elaka kvinnan med gult hår som inte alls har med det här att göra eftersom hon bor ovanpå mig skriker att jag minsann kommer att få betala massor och att nu ligger jag mycket risigt till. Efter mycket elaka ord stänger jag dörren och brister i gråt. Ser framför mig en vansinnig hyresvärd och en vräkning....

Dagen efter ringer jag först till min hyresvärd som låter måttligt vänlig och mitt försäkringsbolag som frågar hur i hela friden jag lyckats med detta konststycke. Hela dagen vandrar jag runt på arbetet som i en dimma och oroar mig konstant över detta stora problem som jag orsakat. Bestämmer mig för att inhandla en liten blomma till kvinnan under mig och går på tisdagen dit för att be henne om ursäkt och meddela vilket försäkringsbolag jag har. Jag mötts inte heller då av någon vänlighet eller förstående. Hon meddelar att hon mår oerhört dåligt av detta och att det orsakat henne massor av problem, då hon måste plocka ur sin klädkammare för torkning med fläkt. Hon varnar mig också för att jag inte borde vara välkommen som hyresgäst hos fastighetsbolaget. Om möjligt ännu mer deprimerad och oron ännu större vandrar jag med tunga steg upp till min lägenhet igen. Lägenheten som nu ter sig bra mycket mindre hemtrevlig och har antagit en sur lukt av blöta.

Känslor av oro, ånger och dåligt samvete har rört sig inom mig så mycket att jag ej kunnat sova, arbeta riktigt eller visa någon slags glädje. Motivationen till allt har runnit ur min kropp. Så mycket bättring jag lovat mig själv om jag kommer ur detta med hälsan och vettet i behåll. Idag ringde först saneringsbolaget som gjort en fuktmätning hos mig och meddelade att de imorgon kommer att sätta upp en fläkt i mitt och grannens klädkammare då den väggen är den som blivit drabbad. Med uttalad ånger pratar jag med denna trevliga man som lugnande talar om för mig att det inte är så farligt som det sägs, att det bara drabbat en vägg... Åh, vad han tog bort en sten från mitt hjärta.

Senare under dagen ringer fastighetsskötaren sedan jag mailat en förfrågan om hur det fungerar med försäkringen. Även han mycket trevlig och försöker förklara att detta är mellan mitt och fastighetsbolagets försäkringsbolag och han säger de tröstande orden "Det är sånt som händer". Sedan påtalar även han att det är en olycka, dock varnar han mig att fastighetsbolagets försäkringsbolag möjligen kommer att åberopa vårdslöshet. Eftersom det skedde en lördagnatt vid 4-tiden, skrattar han.. Ja, än är inte min oro över. Inte förrän försäkringsbolaget har klarskrivit detta ärende och jag vet summan som jag tvingas betala. Förhoppningen är att 1200 kr som är min ordinarie självrisk ska stå fast. Jag ber i mitt stilla sinne till någon högre makt som kan hjälpa mig med detta. Annars har jag svårt att se hur jag ska klara mig ur detta ekonomiskt!

Ja, så ni ser, jag har skaffat mig ett oerhört problem. Mina grannar hatar mig och jag är inte hundra procent säker på att jag kommer att få bo kvar i min älskade lägenhet.... Detta är förklaringen till varför jag inte skrivit på ett tag.
Vattenskador orsak till frånvaro....

Lovar att låta er följa denna fadäs från början till slut. Håll tummarna för mig!