Jag luktar grillkorv!

Jag luktar grillkorv! Efter att ha grillat mängder av hamburgare över en eld halva eftermiddagen så luktar jag rök. Mina kläder, min hud och värst av allt, mitt hår. Håret som inte går att undvika, ens om jag ville. Och eftersom jag aldrig är hemma på kvällarna, kommer hem alldeles på tok för sent, så törs jag inte göra något åt det just nu. Min granne skulle förmodligen glatt sätta ett skott i pannan på mig om jag försökte duscha klockan två på natten. Jag äcklas av mig själv och denna hiskeliga stank som ätit sig in i mig och mitt hår... Jag luktar grillkorv!

Att vi kan ha våra berömda myskvällar

Imorgon kommer min syster hem efter fyra månader i Asien. Det känns så roligt, att familjen äntligen är hel igen. Att vi kan ha våra berömda myskvällar med spel, sång, vin och dans. Hon antydde idag att hon kanske inte blir igenkänd, vilket gör det ännu mera spännande. Hur kan hon ha förändrat sig, tro. Spänningen och förväntan ligger på topp. Jag rapporterar mera efter mötet. Nu ska jag försöka få lite sol på mig, efter en dag i lägenheten.

Synd att jag inte visste det då!

Minnesbild 4

image19

September har just inletts, året är 2005 och jag har nyss insett att jag är singel.
I ett stort behov av förändring färgade jag håret mörkt och klippte lugg.
Panik över en oviss framtid, en ensam framtid.
Den framtiden som är idag och som är riktigt, riktigt bra.
Att vara singel har visat sig vara rejält roligt, spännande och lärorikt.
Synd att jag inte visste det då!

Bajs is the shit, skulle jag vilja säga.

Dålig humor det är min grej. Då speciellt bajshumor, elak humor och ordvitsar. Sånt som jag själv inte kan hålla mig ifrån. Just därför tipsade Lellelii mig idag om denna blogg, Onekligen, som tagit det hela till en helt ny dimension. Observera alla fantastiska kommentarer. Bajs is the shit, skulle jag vilja säga.

Jag önskar att jag vore så mycket coolare. Att jag inte snubblar och ramlar mitt på öppen gata när en bil tutar på mig. Det gjorde jag igår...

När de erkänner sin kärlek till varandra och lever lyckliga i alla sina dagar

Jag är en stor hatare av romantiska komedier, dessa meningslösa bidrag till världens utökade förråd av skräpkultur. "Tjejfilmer" som det så populärt kallas i var människas mun. Fnysande kan jag i trevligt sällskap ändå se en sådan film, halvhjärtat. Beskåda mötet mellan skådespelarna och kärleken som uppstår, som de självklart själva inte förstår. Sedan hur de kommer på kollisionskurs med varandra över något löjligt och sedan det tårdrypande och alltid lika lyckliga slutet när de erkänner sin kärlek till varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Patetiskt och inte min stil, förutsägbart och ointressant. Men idag, en torsdag som alla andra, så har jag gråtit floder och skrattat hjärligt åt en liknande film. "Music and lyrics", med Drew Barrymore och Hugh Grant i huvudrollerna. Är det jag som håller på att bli en "tjejig" tjej eller är det filmen? Hoppas på det sista...

Finns inget värre än att vakna av en dammsugare

Sexuella idéer och inspiration kan komma i de mest udda situationer, dock tror jag aldrig att jag fått dem någonstans i närheten av en dammsugare. Bara ljudet framkallar kalla kårar hos mig och som min vän sa; det finns inget värre än att vakna av en dammsugare. Trots detta så har det skapat en sexleksak, eller ja, ett orgasmmunstycke.  

Att jag inte kan äta glass till frukost

Lellelii har svarat på dessa, och jag vill ju vara som henne. Plus att jag inte har något att göra...

1. Vad är total lycka för dig?
     Att vara älskad och att älska.

2. Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
     Att jag inte alls får göra precis som jag vill, att jag inte kan äta glass till
     frukost
, middag och lunch utan konsekvenser och att det är tungt med
     ansvar ibland.

3. Mitt liv skulle bli lättare om?
     Jag hade pengar på kontot.

4. Min hemliga last?
     Hemliga laster? Jag tror inte jag har sådana, jag är rätt öppen med mina
     brister.

5. Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
     Brösten får jag väl lov att säga och ögonen, som är själens spegel, för
     att inte låta alltför ytlig.

6. Oanad talang?
     Oj. Jag kan inte jonglera, gå på lina eller måla porträtt. Är rätt bra på
     korsord, I guess.

7. Världens viktigaste fråga just nu?
     Drogpolitiken

8. När drar du en vit lögn?
     När jag måste.

9. Vilket var ditt första jobb?
     Om man bortser från arbete på bondgården hemma, så var det nog
     kommunal grästrimning.

10. Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
       Frihet.

11. Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
        Min empatiska förmåga, mitt öppensinnade hjärta och mitt icke-dömande
        förhållningssätt.

12. Mitt bästa köp?
       Min dator.

13. Vilken pryl kan du inte vara utan?
       Se ovanstående

14. Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
       Sällskap.

15. Vad får dig att inte vilja kliva upp ur sängen?
        Mornar.

16. Vad är du mest stolt över i ditt liv?
        Att jag överlevt och tagit mig vidare, utvecklats och behållit mitt hopp.

17. Vilka vill du ska svara på dessa frågor mer än du?
        Flisan, Moa, Melker och Bengan

Somnade med fyrtio lösa A4-papper

Jag blir så arg på mig själv ibland, jag vill ge mig själv en örfil som heter duga på samma gång som jag inte törs. Innerst inne är jag en aning rädd för smärta. Varför är jag då så arg på mig själv? Jo, klockan är drygt 21:00 och jag har just vaknat i soffan. Utan att jag ens minns det så har jag slocknat i soffan, kring kl 19 borde det vara. Det är som att all litteratur som har med skolan att göra är sövande. Försöker febrilt att hålla mitt intresse och engagemang uppe, utan större framgång alltså.
Eftersom jag somnade med fyrtio lösa A4-papper i handen som sakta spred sig kring min kropp, flög under soffan och hamnade i total oordning. Somnade med dessa och vaknar upp två timmar senare. Vem törs slå vad om att jag får en vaken natt? En vaken natt utan studier kan jag tro, förmodligen fortsätter jag min jakt efter en ny tatuering, det är vad jag fått bidrag till av mina vänner i födelsedagspresent.

Sommar, sol och lite kärlek....

Minnebild 3

image18

Storsjöyran 2005
Solen skiner, kall öl i handen, vänner omkring mig och live-musik.
Förfesten på en altan i Ås som blev en succé som varje år.
Glädje och förväntan i luften.

Allt får mig att längta efter sommar, sol och lite kärlek....

För att gråtande ta emot henne

Idag startade den näst sista veckan i skolan innan sommarlovet. Det känns oerhört ansträngande att åka till skolan, för jag är så innerligt skolless. Ungefär som jag kände det i gymnasiet, skillnaden är att jag kämpar och befinner mig på skolan istället för att skolka som jag gjorde då. Jag ser fram emot att få jobba i sommar, tänka på andra saker och kunna slappna av när jag kommer hem. Även om jag har en del böcker jag borde läsa.

Apropå böcker så fick jag en födelsedagspresent idag av två fantastiska kvinnor i min klass. Helt utan förvarning fick jag ett mycket fint inslaget paket. Innehållet är Marian Keyes nya bok ' Är det någon där?'. Som jag har suktat efter den, nu har jag den i min hand. Det var en fin överraskning och början på måndagen!

När jag kommer hem efter skolan så ligger ett vackert handgjort kuvert på min hallmatta och det är från Thailand, innehåller ett hjärtformat kort och en födelsedagshälsning från min syster. Tänk att hon har tänkt på allt, tusentals mil bort. Det är syskonkärlek det! Jag längtar tills hon kommer hem, om en vecka och överglänser oss alla med sin läckert, bruna kropp. Tills vi samlas hela familjen för att gråtande ta emot henne med öppna armar...

Från början var det tårta, saft, ballonger

Igår firade jag min födelsedag, min tjugofemte för att vara mer exakt. Från början var det tårta, saft, ballonger och annat som tillhör ett födelsedagskalas, den enda skillnaden var min åldersångest som kröp på mig stundtals. Jag fick sms, telefonsamtal (till och med från Thailand) och människor gratulerade via internet. Efter det så skulle jag tydligen till en vän, varför fick jag aldrig riktigt klart för mig, men vännerna var oerhört övetalande. När jag väl kommer dit så är de alla där och skriker "surprise", kastar serpentiner och kramar mig. Överraskningen blev total och jag blev oerhört rörd, ännu mera gråtmild blev jag när jag visades in i köket och de har dukat ett vackert bord och förberett en trerättersmiddag. Jag kände mig älskad, lycklig och uppmärksammad!

Så här såg bordet ut

image13

Och så här glad var jag

image17



Efter avslutad middag och lite fest så gick vi ut på lokal och där kommer nästa gäng och bjuder mig på öl och present. Det var ännu en överraskning och jag är så nöjd med min dag.
Tack till alla som lade ner tid på att uppmärksamma min 25-årsdag...


Jag ville nog dö just då.

Minnesbild 2

image12

Två dagar efter midsommar 2005, jag har i ren klantighet ramlat.
Ramlat över en båtreling, tryckt in den i min bröstkorg och tror på detta kort att jag ska dö,
även om jag inte själv insåg hur illa däran jag var.
Mina revben hade orsakat en reva på min lever och det var endast
tur, och kanske ödet, som gjorde att jag inte förblödde i båten.
Jag ligger på golvet i båten och varje våg känns, jag ville nog dö just då.

Jag ser smärtan i ögonen

I den lånade militärgröna Helly Hansen-tröjan

Denna afton avslutades med att jag för första, och förhoppningsvis sista, gången promenerande genom stan i en  militärgrön Helly Hansen-tröja. Efter att ha varit på födelsedagskalas, ute och dansat, varit nykter bland fulla människor, följt med en vän på "efterfest", frusit som ett as i min tunna men vackra sommarjacka så fick jag således låna denna skapelse. Som ett minne från min barndom fick jag återigen se någon i dessa lurviga jackor, denna gång mig själv.

Följde med min vän hem, umgicks lite och promenerade sedan hem. Jag smög ut från hans lägenhet för att inte störa eventuellt vakna grannar. Smög på tå, vilket tar en enorm tid nerför 4 våningar, allt för att mina klackar inte skulle slå i golvet. Jag tänkte för mig själv när jag smög ner, att jag är rätt snäll och omtänksam ändå. Däremot hann jag knappt komma utanför porten innan en äldre, uppenbart instabil kvinna skriker ut genom fönstret: "Vad är det för jävla liv med dina jävla klackar" Sedan drog hon hastigt in ansiktet igen och stängde fönstret utan att jag ens hann svara på anklagelsen. Ja, så kan det vara när man är gammal och bitter och saknar människor omkring sig att klaga på. Utan vidare funderingar så fortsatte jag hemåt i den lånade militärgröna Helly Hansen-tröjan....


Det var tider det!

Minnesbild 1
Lellelii har som vanligt inspirerat mig och härmed kopierar jag hennes koncept med minnesbilder.

image11

Året är 2005, sommaren har just börjat och jag har införskaffat min första digitalkamera.
Jag och min syster upptäcker hur roligt det är att posera och ta mängder av kort på varann.
Jag är blond, sambo, anställd, har pengar, är utan rynkor och tror att jag vet hur mitt liv ska bli.
Min dåvarande sambo och jag har just flyttat in i en central trea, solen lyser och allt är helt ok.

Det var tider det!


Kan jag fortsätta leva mitt härligt oansvariga singelliv?

Två dagar kvar som tjugofyraåring, sedan har jag ofelbart passerat min egen åldeersgräns, jag är 25 och vuxen. Känns lite stressigt att växa upp på två dagar. På lördag morgon är jag en vuxen kvinna och således tvungen att ordna till mitt liv. Eller, är det bara jag som fastnat vid en fix idé. Kan jag fortsätta leva mitt härligt oansvariga singelliv? Jag ska i alla fall göra en tårta till mig själv, hylla mig själv litegrann för att jag överlevt till denna ålder...

Just när saker och ting faller på plats, så kommer det alltid ett bakslag. Men jag har vant mig nu så världen går inte under, den vibrerar lite bara. Fick ett samtal idag angående en faktura från mitt förra fastighetsbolag, det härliga fastighetsbolaget som tydligen aldrig kommer släppa taget om mig. Gud, vad de måste sakna mig och mitt inkomstbringande leverne. Jaja, det ordnar sig alltid!

När jag tror att jag ska dö

Vänskap är något som omöjligt går att mäta i pengar, något som är det viktigaste i livet. För i en äkta vänskap existerar det så mycket kärlek, så mycket respekt och värme. Jag har den stora förmånen att få vara en del i sådana vänskapsrelationer, som ibland kan få mig nästan gråtfärdig av lycka och tillhörighet. Att tillhöra någon/något är en viktig del i livet, vi söker alla efter det på ett eller annat sätt.

Jag har sådan tur som har så bra vänner, som i de ljusaste stunderna skrattar med mig och ibland också åt mig, på ett kärleksfullt sätt. De som tröstar mig i de mörka stunderna, när allt känns hopplöst, ger mig kraft och ork att inte ge upp, att kämpa. Ser på mina gråtna ögon, min snoriga näsa och förtvivlade min, med värme i blicken. Som håller sig för skratt när jag är vansinnigt rädd av ologiska skäl, när jag tror att jag ska dö, fast jag inte ens är i närheten. Lockar fram ett skratt och skapar hopp i hopplösheten. De kramar mig ofta, håller om mig, pussar mig ibland och älskar mig för den jag är. Precis så som jag älskar dem, som de är. Tack för att ni alltid finns vid min sida, för att ni är de ni är och för att ni är sådana underbara människor!

"Dunka mig gul och blå".

Jag älskar när saker bara faller på sin plats, när livet flyter på och allt ordnar sig av sig själv utan större medverkan från min sida. Idag fick jag nämligen ett erbjudande om att få jobba på Pressbyrån, utan varken ansökan eller ansträngning. Vilket jag känner mig aningen uppspelt över, med tanke på bättre tider, bättre lön och inget bajstorkande. Jag tror att jag satsar på det nya arbetet, med endast ett leende och trevligt bemötande som krav på mig som anställd. Det enda jobbiga som kommer på detta erbjudande är att jag måste ringa till stället där jag skulle jobba i sommar och förklara. Men det löser sig, så som det alltid gör.

Det märks att jag mår bra och känner mig positiv idag, trots tråkigheter som ligger i min skugga och lurar. Tråkigheter som jag tänker ta när de är aktuella och inte just nu, jag tänker njuta av att må så bra som jag gör nu.
Jag vill slå ett slag för en låt. Frida som sjunger "Dunka mig gul och blå". Mitt liv i en skånsk text!

Sen vill jag avsluta detta inlägg med ett citat: Allt är redan uträknat, utom konsten att leva (Sartre) 

Som en liten joker i leken

Det mest trista på morgonen är att ingen har uppdaterat sin blogg. Inget nytt under solen, som det sägs. Jag måste snarast skaffa mig fler bloggar att läsa dagligen, vidga mina vyer. Man skulle kunna säga att jag vaknade för tidigt, vilket möjligtvis är den första gången. Jag ska vara på ett jobbigt möte om en timme, och jag är redan omsorgsfullt sminkad, påklädd, inne på min andra kopp kaffe och har svårt att sitta still. Det är endast av ondo att kliva upp för tidigt inför jobbiga saker. Osmart och orutinerat av mig!

Igårkväll så såg jag en film tillsammans med två par, som en liten joker i leken. Jag har dock inga problem med det, jag trivs oftast rätt bra i mitt singelliv och stundtals kärlekslösa liv. Jag har insett att jag har så bra vänner, som uppfyller nästan alla mina behov av närhet, kärlek och tillhörighet.

Nej, kanske ska jag ge mig på en tredje kopp kaffe, och strunta i risken att bli dålig i magen. Höres!

Det som är viktigt

Min nya idol som jag skrev om tidigare: Ann-Britt Grünewald läste idag upp en text som jag förtvivlat försökt hitta på internet. Jag har dock funnit en del av det hon sade och jag skriver ner dessa visdomsord.

Allt jag behöver veta lärde jag mig på dagis

Dela med mig
Vara ärlig
Inte slåss
Lägga tillbaka saker där jag tog dem
Be om ursäkt om jag sårat någon
Tvätta händerna före maten
Leva lugnt och göra lite av varje
Lära mig något nytt - fundera en stund
Rita och sjunga, dansa och leka
Arbeta lite varje dag, sova middag
Se upp i trafiken

Så, ni ser. Det behöver inte vara så komplicerat, inga högskolestudier behövs kanske egentligen.


Jag är 24,6

Jag var tvungen även jag att göra Vuxentestet för att se hur pass vuxen jag är. Och resultatet blev överraskande för mig då det visar sig att jag är 24,6 enligt testet vilket är rätt passande. Jag var helt övertygad om att jag skulle få en annan ålder. Så jag antar att jag lever enligt måtten, som en blivande 25-åring ska göra.

Jag fick dock en del tips på hur jag ska kunna bli äldre:

- Gå ut på krogen och träffa en partner (jobbar på det)
- Köpa bil  (kommer inte ha råd på många år)
- Köpa hus (läs ovanstående)
- Åka till Kina (även detta är ekonomiskt betingat)
- Anordna vinprovning åt mina vänner (räknas 50kronors-vin-drickning på helgerna?)
- Börja dricka gourmetkaffe (det skulle jag gilla)
- Börja fundera på att bli sambo (no way)

"Är jag påsatt?"

Skoldagen som passerat har varit mycket tillfredsställande. Ett mått på mig för tillfredsställelse är när jag får skratta, blir berörd och slipper genera mig själv. Vi började i morse med att se klassikern "Gökboet" för att sedan reflektera ur en behandlares ögon. Filmen var helt annorlunda än förra gången jag såg dem, intressant att kunskap förändrar vårt sätt att se på saker.

Eftermiddagen spenderades på en föreläsning av Ann-Britt Grünewald, vilken kvinna hon är! Hon började allt med att säga: "Är jag påsatt?" Självklart menade hon mikrofonen men hela aulan skrattade högt inför ordvalet. Så ser hon upp mot vaktmästaren som hanterar ljudet och säger: "Aha, det är han där uppe som sköter sånt" Vilket ledde till ytterligare skrattsalvor. Under den timmen hon föreläste om orsaker till brott och sårbarhetsfaktorer så skrattade så många gånger åt denna krutkärring som ändå är 65 år, och som aldrig någonsin kommer bli en bitter gammal skata. Hon kommer dö med ett leende på läpparna, var så säker. Hon är en av mina nya förebilder.

Nu tänkte jag försöka varva ner genom att besöka en vän och titta på en film. Ha en trevlig kväll!


Förbjud dessa horribla ting av trä

Jag har en udda fobi, en fobi som blir värre nu när värmen ökar och solen står högt. Människor runt omkring mig förpestar min tillvaro med dessa fruktansvärda ting: glasspinnar. Jag kan inte ens se en människa äta en glass med pinne utan att jag ryser i hela kroppen, får kväljningar, ögonen tåras och jag av äckel måste vända mig bort. Det räcker till och med att någon pratar om dessa förhatliga ting för att jag ska känna av alla dessa symptom. Vart detta kommer ifrån är en gåta och jag kan inte förklara eller verklighetspröva äcklet. Men det finns där, en verkligt problem för mig. Förbjud dessa horribla ting av trä som gömmer sig i smaskig glass. Usch, jag ryser till och med nu!

Godnatt

Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.

Som en hyllning till min kommande konsert i höst ska jag dela med mig av några verser ur en av mina favoritlåtar med Honom.

Du har så lätt att stampa sönder, när du väl fått in en fot.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot.
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå.
Det är snart en vecka sen du ringde, så jag börjar nog förstå.

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två.
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på.
Ett sätt att gömma mig för stormen, när du vill och när du kan.
Ett sätt att glömma mig i regnet, som om "lilla jag" försvann.

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig.
Jag räcker inte fram.
Men, du har så svårt att vara ensam, så du går till "lilla mig".
Men en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej.

Detta var alltså lite ur låten "En svår och jobbig grej" med Lars Winnerbäck. En av mina absoluta favoritlåtar!

Sjunga med i alla låtar, le som en nyförälskad

Glömde nämna att Kungen Winnerbäck kommer till staden i höst! Jag är redan spänd av förväntan och ser fram emot hans lena stämma som alltid framför de vackraste filosofierna, med delar ur livet som vi alla kan känna igen oss i.... Det är stort och det är länge kvar, men jag ska vara där! Sjunga med i alla låtar, le som en nyförälskad och rysa i kroppen.

Idag har jag varit duktig

Idag har jag varit duktig. På två plan. Ett psykiskt, i form av att jag redovisat inför klassen och det kändes helt ok och lyckat, ett fysiskt, då jag har promenerat i 1 timme och 15 minuter. Jag applåderar åt mig själv i min ensamhet. Just nu vill jag bara ha sol och helg, vi har tänkt grilla och spela kubb i helgen vilket jag ser fram emot.

I övrigt arbetar jag med att inte oroa mig för saker som inte hänt, vilket är ett av mina problem. Jag fantiserar om saker som inte har hänt och förutser katastrofer. Jag har nu bestämt mig för att de jobbiga saker som jag har framför mig ska tas på ett naturligt sätt, som de kommer, utan skräckscenarior i bakhuvudet. Det kommer ordna sig, inga problem. Ibland hjälper det att prata högt för sig själv, hur psykiskt labil jag än verkar. 

Nu skulle jag bli våldsamt glad och tacksam för en man som vill duscha med mig, kyssa mig ömt och krypa ner i sängen med mig... Men jag och mig själv är väl inte helt tokigt.  

Dagens varför

Denna dag har resulterat i en hel del varför.

Varför tar det en evighet på banken, trots få kunder?
Varför ramlar det aldrig in oväntade pengar på mitt konto?
Varför hamnar människor som kan klassificeras som sengångare alltid framför mig i trånga passager?
Varför kan inte folk ge upp?
Varför finns mensvärk?
Varför har någon satt upp en stolpe vid ingången till banken som jag var tvungen att gå in i?

Tänk att jag kan vara så trött och irriterad en tisdag som denna.

Barnvaktssöndag

Söndag afton och den spenderar jag med en underbar liten man som bli fyra år i sommar. En underbar pojke med en helt egen vilja och mycket finurliga frågor kring det mesta. Vad jag än säger så kommer följdfrågan "Varför?" och när jag svarar på det så kommer det fler varför... Men vi har det så mysigt, har kikat på film, fikat, lekt med bilar, kastat spelkort omkring oss och kramats en hel massa.

Jag saknar min syster så mycket! Kom hem snart vännen, jag behöver dig...

Miss you

Efter att ha skjutit upp allt väsentligt så har jag upplevt livet där det borde vara.... med mera närvarande människor, färre frånvarande. Mer insikt i människans van, att det finns män som är roligare än mig.

Gör inte idag, det du kan göra imorgon.

Jag borde piskas på öppen gata så att jag någon gång lär mig av mina tidigare misstag. Att skjuta upp saker till absolut sista stund, det verkar vara en av mina favoritsysselsättningar. Denna favoritsysselsättning som verkligen inte gagnar mig i mitt liv. I säkert flera månader har min bankdosa varnat för att batteriet snart är slut, vilket jag totalt ignorerat och vilket nu har lett till att jag inte kan logga in längre. Till saken hör att jag även skjuter upp att betala räkningar till sista stund. Idag tänkte jag dock ta tag i betalningen och lägga den bakom mig, utan lyckat resultat kan jag bekräfta. Förmodligen kommer jag att få en påminnelse för att jag är en lat jävel. Jag verkar leva efter mottot: Gör inte idag, det du kan göra imorgon. Idiotiskt!

En annan orsak till mitt spöstraff borde vara att jag engagerar mig med fel människor och då speciellt av det motsatta könet. Stryk borde jag ha, och helst idag. Om inte det går skjuta upp till imorgon förstås?!

Antingen så är de svala snubbar

Jag och min väninna diskuterade igår pojkar, så som de flesta andra dagar. Eftersom vi båda är singlar och träffar dem ibland så har vi insett ett mönster. Antingen så är de svala snubbar, som inte hör av sig i onödan, som vi automatiskt dras till och som leder till ett spel om svalaste deltagaren. Eller så är det kärlekskranka, halvt desperata, påträngande och ibland rätt påfrestande män. Vart är de "normala" killarna som bara helt enkelt hör av sig ibland, vill träffas ibland och tycker om oss jämt?


För att inte tala om särskrivning

Idag har jag sovit till klockan 11! Ljuva sovmorgon som innehållit en massa mysiga drömmar med nakna kroppar och ett skönt liv. Jag och mina klasskamrater har gjort oss förtjänta av en hemma-läsnings-dag idag, efter två hela dagar med de eventuellt nya eleverna till hösten. Det har varit enormt roligt, men vi var alla igår en aning utmattade och behövde nog den här dagen i hemmet. Jag har börjat läsa in mig på de andra gruppernas arbeten för att kunna opponera på dem, vilket har gjort mig til stavningshitler igen. Jag sitter och studsar till vid varje stavfel, ordfel och meningsuppbyggnadsfel. För att inte tala om särskrivning, något som jag vill införa dödsstraff på. När jag läste ett av arbetena igår borde jag ha filmats, jag satt och pratade med mig själv, svor och förbannade dem som inte korrekturläst. Jag måste skärpa mig. Sluta att förfäras över stavfel och särskrivning! Det är inte mitt problem, helt enkelt! Härmed ber jag stavningshitler gå utanför min kropp och lämna mig i fred...

Jag vill lära mig att leva i det som är bra, utan att söndra!

Människan är en underlig varelse. Så fort saker och ting, som livet, börjar bli för bra så går vi och saboterar för oss själva. Det är som att vi inte kan vara hela utan en skavande känsla av obehag, en stickande smärta inombords. Är det så att vissa av oss inte unnar oss själva lugn och ro, är lugnet ett hot mot oss? Är lyckan och glädjen en så främmande känsla att det känns ångestladdat? Det krävs banne mig mod för att kunna leva i en bra värld, i ett tillfredsställande liv. Jag vill lära mig att leva i det som är bra, utan att söndra!