sascha

På grund av ett stort behov av barnpyjamas och ett presentkort tvingades jag idag sålla igenom HM:s utbud av barnkläder. Efter att ha valt bort opraktiska nattlinnen, obekväma tyger och hemska Hello Kitty så återstod denna... Snygg och skön! Sally är ruskigt nöjd över "disauri"...

Firar lill-lördag och 6 kilos minskning. Att jag samtidigt kollar på Uppdrag granskning som handlar om rattfylla är lite galghumor...

Återkommer i samma veva som livsgnistan...

Pigg och vaken kvart i sju, fortfarande ser hon ut som Dynamit-Harry... Vi rör oss inte ur soffan, i alla fall inte mamman.

Nej, ingen fest denna helg, ingen melodifestival trots att jag är fullt uppdaterad via Facebook. Istället spenderar jag helgen med att vara sjuk, tycka vansinnigt synd om mig själv och svära över måstet att kliva upp med sitt barn på morgonkvisten. Visst, hon är en jäkla söt unge när hon ropar "Mamma komma", när hon smeker mig över kinden av sympati när jag är sjuk, när hon säger att hon älskar mig så slår hjärtat hårdare än på en nykär tonåring. Men, kan avkomman ta en freaking sovmorgon nån gång, förslagsvis på helgerna?!

Av misstag slog jag över till ettan idag och råkade till min förfäran se en vidrig varelse som döpt sig själv efter en gul (grön/brun ibland) frukt. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden, ungefär som när du råkar se en äcklig bild som du förtvivlat försöker glömma. Jag känner mig besudlad!

Min sambo liknar mig ibland med en lejonhona, mest på grund av snarlika gäspningar men även mitt hår en morgon när borsten inte lockat. Vad gäller mitt föräldraskap så anser jag mig vara relativt avslappnad, försöker i största möjliga mån skapa en självständig liten individ.

Igår vaknade dock det riktiga lejonet i mig. Ett annat barn hade försökt ta en munsbit av min lilla, sociala och känsliga dotter. En rätt rejäl tugga som format sig som ett blått och rött märke, runt och stort på den spröda armen. Det fullkomligt bubblade av ilska och spontan hämndlystnad inombords. Jag ville söka upp ungen, bita tillbaka och förklara att så kände Sally...

Några minuter senare insåg jag att det kanske inte var den mest genomtänkta lösningen, samt att jag insåg att den bitande ungen behöver stöd och hjälp. Eftersom det inte är första gången så återstår det att se vad förskolan har för plan.

Det var igår, dagen då lejonhonan vaknade!