I´m a weightwatcher, yes I am!
Det här med vikten då, hur går det. Mycket bra om jag skulle sammanfatta de första tre veckorna av mitt nya liv, 4 kilo minus på vågen och inte alls speciellt jobbigt. Det enda jobbiga är skämsfaktorn på mitt tillvägagångssätt. Ni som hängt med mig ett tag vet att jag provat allt, och då menar jag ALLT. Pulver, LCHF, äta skitnyttigt en vecka och sen tappa förståndet och svulla en vecka osv. Min favorit var helt klart LCHF, där jag mådde fantastiskt. Blev piggare, magen fungerade klockrent och mer ord än någonsin. Men, jag gick inte ner i vikt som jag ville och LCHF kräver 100 % engagemang, vilket jag inte har alla dagar.
Att det ska vara så svårt att erkänna, när blev jag sådan?! Anyway, det går skitbra. Första delmålet, 3 kilo ned, är taget och jag har fått en liten stjärna på den fantastiska medlemssidan.
Därför valde jag nu Viktväktarna, räknar points för att få ett begrepp om mängd på mat och vilken mat som är bättre/sämre. Det bästa med detta är att du kan unna dig allt, bara inte alltid. Fungerar skitbra, svälter inte, får i mig en massa bra saker och det känns inte ens jobbigt. Där finns också ett men, jag skäms för att erkänna det! På något sätt känns Viktväktarna så 90-tal och jag vill inte riktigt erkänna mitt medlemskap. När människor frågar; "Jaha, kör du Viktväktarna?" så hummar jag något ohörtbart och mumlar fram: "Ja, typ... eller... ja... jag äter nyttigare i alla fall".
Att det ska vara så svårt att erkänna, när blev jag sådan?! Anyway, det går skitbra. Första delmålet, 3 kilo ned, är taget och jag har fått en liten stjärna på den fantastiska medlemssidan.
I´m a weightwatcher, yes I am!
Tiden som förlovade...
... kan verka kort för oss. Mycket på grund av att den manliga parten saknar sin ring. Inte för att han brutit förlovningen utan för att ringen rymde till de stora snömassorna kring vår bil.
Så här såg det ut från början...
Hur ett litet rådjur skapade ett trauma...
Sally är en hopplös djurälskare, hon älskar alla djur. Dyker det upp en katt på TV, i en tidning så skriker hon "Katten!!" som att ingen någonsin förut har förstått hur fantastiska kattdjur är. Samma sak om det gäller hund, elefant, får, gris, björn eller vad som helst. Min personliga favorit är "Edefanten!". Så kom den dagen då Sally fick lära känna ett litet rådjur.
Det var en dag som vilken annan, förutom att vi faktiskt aktiverade oss och tog bilen till min farbror och hans fru. På en gammal dammig hylla siktar hon in sig på ett rådjur av porslin som då plockas ner åt en lyrisk unge. För att förenkla det hela så namnger min släkting rådjuret, namnet blir då Bambi. Sally sitter med Bambi och uppvisar stor glädje, upprepar namnet Bambi 400 gånger, innan det förskräckliga sker. Som bekant är rådjurets ben rätt tunna och en gammal porslinsfigur orkade inte riktigt med, dammet på dess kropp verkar ha försvagat hållbarheten. Ett ben går av! Som i chock tittar hon upp och skriker: "Sönde, Bambi, sönde". Tårarna tränger fram och Sally uppvisar en stor sorg och till synes dåligt samvete. Trots att vi visar att lim lagar Bambi så är hon fortsatt dämpad innan vi beger oss hemåt i bilen. Efter några timmar börjar hon småsnyfta i bilen, ser djupt olycklig ut och säger: "Hejdå, Bambi sönde" upprepade gånger. Det tar fler minuter innan hon tänker på annat, men under de närmaste dagarna så uppkommer denna sorg och ältande ett stort antal gånger.
Jag tror att det tog fem dygn innan det började avta. Hon är en ältare, det märks redan nu. För att jag själv inte ska glömma bort har jag skrivit ner detta, hur ett litet rådjur skapade ett trauma...
Det var en dag som vilken annan, förutom att vi faktiskt aktiverade oss och tog bilen till min farbror och hans fru. På en gammal dammig hylla siktar hon in sig på ett rådjur av porslin som då plockas ner åt en lyrisk unge. För att förenkla det hela så namnger min släkting rådjuret, namnet blir då Bambi. Sally sitter med Bambi och uppvisar stor glädje, upprepar namnet Bambi 400 gånger, innan det förskräckliga sker. Som bekant är rådjurets ben rätt tunna och en gammal porslinsfigur orkade inte riktigt med, dammet på dess kropp verkar ha försvagat hållbarheten. Ett ben går av! Som i chock tittar hon upp och skriker: "Sönde, Bambi, sönde". Tårarna tränger fram och Sally uppvisar en stor sorg och till synes dåligt samvete. Trots att vi visar att lim lagar Bambi så är hon fortsatt dämpad innan vi beger oss hemåt i bilen. Efter några timmar börjar hon småsnyfta i bilen, ser djupt olycklig ut och säger: "Hejdå, Bambi sönde" upprepade gånger. Det tar fler minuter innan hon tänker på annat, men under de närmaste dagarna så uppkommer denna sorg och ältande ett stort antal gånger.
Jag tror att det tog fem dygn innan det började avta. Hon är en ältare, det märks redan nu. För att jag själv inte ska glömma bort har jag skrivit ner detta, hur ett litet rådjur skapade ett trauma...
Ett stycke busunge
Ett stycke busunge ska snart lägga sig. Otroligt lycklig efter att ha fått umgås med grannens minihund i fem minuter idag. Själv är jag trött efter tidig morgon, lite yoga, en dag på stan och blomkålssoppa. Det blir fruktsallad och soffläge ikväll... Vad gör ni på lördagskvällen?
Vad tror ni, är det dags för comeback?
Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?!
Jo, det ska jag tala om. Jag jobbar, planerar bröllop, uppfostrar illbattingen, går ner i vikt, dricker vin med vänner, läser engelska böcker, bråkar om hushållssysslor, funderar kring framtid, löser korsord och älskar så mycket jag kan.
Sally har hunnit bli 18 månader och jag närmar mig min 30:e födelsedag, Jonatan pluggar och jag har börjat spela nätbingo. Sally pratar en hel del, vi räknad till runt 45-50 ord häromdagen och det har aldrig varit roligare, flickan har humor. Jag har fortfarande aldrig kallat henne prinsessa, Jonatan har friat och det rullar på mot vår...
Fullt upp som ni ser. Vad tror ni, är det dags för comeback?