Resfeber och tandagnisslan

Mitt bredband har lagt av... En stor förlust för mig som uppskattar internets många fördelar. Helt plötsligt blir mina dagar så mycket längre och gråare. Har fått installera mitt gamla modem och surfar i samma fart som en snigel söndagspromenerar. Man kan bli gråtfärdig och stressad för mindre.

Är snart på väg till Göteborg.... Förstår inte hur man kan ha resfeber bara för att man ska åka lite tåg. Men det har jag uppenbarligen. Funderar på vilka trevliga människor jag kan tänkas få dela kupe med....
Förmodligen ett gäng sextioåriga män i brynjor och försvarets kalsonger...

Nu ska jag packa klart och gå på toa en gång till. Ta hand om er människor!

Puss

You're gonna find someone new

Jag bor med min syster, min depp-musik spelande syster som fyller lägenheten med sorgsna toner dygnet runt. Det finns inte ens en liten gnutta av hopp när hon bestämmer musik. Jag är en sådan människa som helst vill peppa mig själv med lite glad musik och förstår inte hur man kan plåga sig själv med deppiga ballader. Hon däremot är av den självplågande typen som hittar en sann mening i varje låt.
Jag måste nog lägga in lite Crazy Frog eller annan tokglad musik i min mp3 och lägga mig i mitt rum och sjunga med....

Varför kan jag inte acceptera att min älskade har lämnat mig och har rätt att ut och roa sig och träffa människor? Jag kan inte acceptera att han en vacker dag kommer att hitta sin lilla dam och kyssa henne till allmän beskådning. Denna dag är vad jag bävar för och med darrande händer måste inse kommer att komma. Jag önskar att jag kunde känna som Eskobar och Heather Nova sjunger i: "Someone New"
"You're gonna find someone new, I really hope you do. 'Cause I love you"
Den dagen jag känner så är jag stark i mig själv och kan unna honom lycka utan mig. Är skeptisk till om jag någonsin kommer att vara så stark!

Livet är en ensam resa, ibland med ressällskap men oftast är det du själv som håller ratten, är ansvarig för underhållet och väljer väg själv. Just nu har jag ingen som läser kartan, och jag är inkompetent gällande geografi. Musiken i mitt liv är som sagt deprimerande ballader, kanske dags att acceptera och sjunga med i dem under färden.

Vänta syrran, jag kliver på i din resa och lyssnar med dig. Vi gråter tillsammans över förlorad kärlek, orättvisa och svek. Och mannen i mitt liv, you're gonna find someone new, but please wait for a while...
I'm not strong enough right now....

Söndag. Ensamhetens afton. Eftertankens tyngsta eftermiddag.
Jag tror jag ska se på Gay Army och frodas i min löjliga fascination i dåliga reality serier....

Take care. Puss

"Sjukt fin"

En av mina vänner ringde nyss ett samtal från nöjesmetropolen O'learys och vidarebefordrade ett antal ord från hennes manlige vän. Ett antal ord som värmde mig djupt inne i själen. Han hade högt och tydligt uttryckt ord som "söt" och "sjukt fin" i samma mening som mitt namn nämndes. Snacka om att mitt hjärta växte. Komplimanger får man inte alldeles för ofta.

Nu kan jag lägga mig med ett leende på hjärtat och Dan Browns bok: I Cirkelns Mitt, på bröstet!

Ses imöra...

puss och godnatt.


Heffaklumpen och mag-fixering.

Lördag kväll och jag pustar ut efter en innehållsrik och krävande dag. Krävande för att jag imorse skulle infinna mig hos min mamma kl. 09.00 och sedan tillbringa min dag med min överenergiska lillebror som nu blir tonåring och fyller 13 år. Det är helt sanslöst att min lilla skitunge kan ha blivit så gammal. Ofattbart att han börjat i högstadiet. Det var ju jag som lärde honom hans första ord och var barnvakt på gott och ont. Eftersom han fick sin efterlängtade pokerväska har vi i familjen tvingats ställa upp på mycket spel och dobbel idag.

En annan sak som var krävande var att få min lillasyster (som jag delar lägenhet med) att kliva upp i tid för att åka till mamma. Det var stört omöjligt, först efter två Resorb och en Ipren kunde hon ta sig ur sängen. Bakfyllans makt är stor!

Sen är min före detta pojke i Umeå och roar sig, det upptar en stor del av mina tankar. Även om jag desperat försöker tvinga undan tankarna och ägna mig åt mig själv.

En rolig sak som hände idag var att jag fick träffa killen som avgudar min mage och inte kan sluta att gosa med den. Han är nog lite kär i mig och vill pussa mig med sina blöta pussar och kladda på mig. Jag fick även äran att dela en kladdig godis med honom som han tröttnade att tugga på och bryskt tryckte in i min mun. Mannen i fråga heter Oskar och är 2 år och3 mån. Han är min kära väns lilla son och jag avgudar honom . Kanske främst för att han är den enda killen i mitt liv som uppenbarligen älskar min mage precis som den är. Och han försöker inte spela svår eller tuff. Det är ren och skär kärlek där minsann!!
Jag fick även stifta bekantskap med en av hans vänner. En elefant, sa jag och han blev tokförbannad och sa "effakump". jag är tydligen helt ovetande om det största som hänt barnen av idag. Heffaklumpen, en av nallen Puh's nya vänner. Jag fick gosa med den kramvänliga varianten och se på videovarianten, så nu är jag en erfarenhet rikare!

Visst är barn underbara och då speciellt denna lilla guldklimp, men gud vad skönt det var när han åkte. Svårt att förstå att man själv ska orka hänga med i deras tempo...

Nu är man hemma och sitter med syrran i vardagsrummet, hon ska uppvisa en film för mig som man tydligen inte ska ha missat. Mr & Mrs Smith. Dock är inte jag denna Brad Pitt-fan som man också uppenbarligen borde vara. Däremot är Angelina Jolie en kvinna utan dess like.

Ha en trevlig lördag afton mina vänner, var ni än är och vad ni än gör-

Allt för denna gång. Tack för mig! Puss


A-kassan är inte alltid skitjobbig....

Hallå igen....

Ville bara tillägga till mitt tidigare fylleskrivande att jag har fått a-kassa beviljat. De är inte alltid av ondo. Bara till 90 %. De har nu beviljat min a-kassa och jag ska få ut några tusen lagom till det symboliska datumet 25:e. Jag är glad och min mamma är glad och ni borde också vara glada. Intressant det här med interaktiva meddelanden. Det innebär att jag fick det glada meddelandet idag istället för måndag eller tisdag. Lovely!

Ja just det. Jag har just blivit arbetslös också, glömde säga det. Arbetslös, lämnad ensam och i övrig misär... Man kan inte annat än skratta.

Tack för visat intresse....

Hugs and kisses


Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!

Äntligen har jag tagit tag i mitt liv och införskaffat ett verktyg att uttrycka mig med!
Jag har länge funderat på det här med blogg och vad som kan få mig att skaffa en. Kanske var det att jag blev lämnad och ensam, kanske hade det räckt med en annan liten kris.
Jag har alltså blivit singel, ensamstående, lämnad och om du vill uttrycka det hårt, dumpad.
Efter fem och ett halv år av nära samvaro med mannen som du trodde var din andra halva, din själsfrände.
Det finns inget annat att göra än att bryta ihop och gå vidare. Eller kanske starta en blogg?!

Det intressanta med att stå inför en stor livskris som denna är omgivningens reaktioner. Till 100 % tycker folk synd om dig och beklagar. De allra flesta utbrister en aldrig sinande tro på framtiden. Klyschor framförs, så som: det kommer alltid solsken efter regn, det kommer kännas bättre snart, är det inte för det bästa ändå och du kommer att hitta någon bättre. De strilar fram över mig, vartän jag vänder mig.
Sen kommer dessa självständiga, smarta kvinnor och menar att jag borde vara nöjd: "NU har du ju din fulla frihet att göra vad du vill!" Att jag alltid, även under min relation, känt mig fri att göra vad jag vill, det vill de inte ens lyssna till. Jag menas ska se fördelarna med att bli ensam, men ärligt talat har jag svårt att se en enda. Jag KAN inte se en enda!

Sen att min älskade envisas med att åka Europa runt efter vårat uppbrott är en annan femma. Det svider som eld inuti mig, men är tyvärr inget att göra åt! Bit ihop, Sara!

Nog om det, ikväll har jag och familjen. Alltså min egen familj, inte sekten, haft middag hos min högt ärade moder. Hon tillagade tacopaj och erbjöd rött vin i fina pappersdunkar. Självklart så fortsatte jag min vinkväll hemma efter detta, jag kan ju inte gå och lägga mig kl. 22 och ha äran i behåll en fredag.
Efter ett antal glas vin är sanningen närmare: Jag saknar min Thomas, så extremt mycket. Han är i Umeå och roar sig nu och har inte en tanke på mig, men värmen från mina kanske berör honom lite.

Nu är det nog dags att avrunda för min del. Inte mer skrift med vin under blusen idag!
Tack för mig!

Puss!!