Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!

Äntligen har jag tagit tag i mitt liv och införskaffat ett verktyg att uttrycka mig med!
Jag har länge funderat på det här med blogg och vad som kan få mig att skaffa en. Kanske var det att jag blev lämnad och ensam, kanske hade det räckt med en annan liten kris.
Jag har alltså blivit singel, ensamstående, lämnad och om du vill uttrycka det hårt, dumpad.
Efter fem och ett halv år av nära samvaro med mannen som du trodde var din andra halva, din själsfrände.
Det finns inget annat att göra än att bryta ihop och gå vidare. Eller kanske starta en blogg?!

Det intressanta med att stå inför en stor livskris som denna är omgivningens reaktioner. Till 100 % tycker folk synd om dig och beklagar. De allra flesta utbrister en aldrig sinande tro på framtiden. Klyschor framförs, så som: det kommer alltid solsken efter regn, det kommer kännas bättre snart, är det inte för det bästa ändå och du kommer att hitta någon bättre. De strilar fram över mig, vartän jag vänder mig.
Sen kommer dessa självständiga, smarta kvinnor och menar att jag borde vara nöjd: "NU har du ju din fulla frihet att göra vad du vill!" Att jag alltid, även under min relation, känt mig fri att göra vad jag vill, det vill de inte ens lyssna till. Jag menas ska se fördelarna med att bli ensam, men ärligt talat har jag svårt att se en enda. Jag KAN inte se en enda!

Sen att min älskade envisas med att åka Europa runt efter vårat uppbrott är en annan femma. Det svider som eld inuti mig, men är tyvärr inget att göra åt! Bit ihop, Sara!

Nog om det, ikväll har jag och familjen. Alltså min egen familj, inte sekten, haft middag hos min högt ärade moder. Hon tillagade tacopaj och erbjöd rött vin i fina pappersdunkar. Självklart så fortsatte jag min vinkväll hemma efter detta, jag kan ju inte gå och lägga mig kl. 22 och ha äran i behåll en fredag.
Efter ett antal glas vin är sanningen närmare: Jag saknar min Thomas, så extremt mycket. Han är i Umeå och roar sig nu och har inte en tanke på mig, men värmen från mina kanske berör honom lite.

Nu är det nog dags att avrunda för min del. Inte mer skrift med vin under blusen idag!
Tack för mig!

Puss!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback