Så kom den då, den omtalade 30årsdagen. Den passerade och jag överlevde utan större besvär. Jag började firandet redan tre dagar innan genom att jag överraskades av mina fina vänner från jobbet med middag, tillhörande drinkar och slutligen utgång. Jag hade så roligt att jag höll på att aldrig ta mig hem, kanske på grund av att min hemnyckel inte passade i grannhusets port!

Lördagen, dagen D, började med kaffe på säng av en överentusiastisk dotter och vackra blivande man. Fortsatte storstilat med besökare, pastasallad, tårta och umgänge över generationsgränserna.

Kvällen var oplanerad och jag kände mig en smula bortglömd, ledsen, ensam och småsur. Min sambo försökte intala mig att en middag på tu man hand ute på restaurang var en ypperlig idé. Dämpat tackade jag ja och brast ut i lyckorus när mina fantastiska vänner i smyg planerat en överraskningskväll! Helgen har varit HELT underbar och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Nu är det måndag och jag är helt slut och längtar redan tills jag fyller 40!

Jag är världens sämsta vän! På grund av min nya storsatsning på promenader, plankan och armhävningar så har jag aldrig tid till socialt umgänge. Jag har inte ens planerat en minut inför min kommande 30-årsdag om två veckor. Alltså har jag inte ångest inför att fylla 30, enbart för min oplanering... Mitt mål är att bli en bättre vän, så snart jag kommit in i mitt träningsliv.

By the way, jag är med i en utmaning. Att gå 40 mil tills Stråketfredagen. Hittills 6 mil avklarade, på 3 veckor. The Game is on!!

Generellt sett ogillar jag att klassificera beteenden i manligt och kvinnligt, då jag som bekant är förtjust i tanken på jämställdhet och tror att alla kan allt bara de vill. Trots det så frossar jag ofta i begreppet "omanligt", inte utan lite skam i det hela.

Vad är då omanligt enligt mina mått? Jo, oförmåga till initiativ, små minihundar, gilla schlager och slutligen det mest omanliga: SPELA TV-SPEL!
Här vill jag för Guds skull inte säga att detta är kvinnligt utan bara påpeka omanligt som lika med osexigt! Jag har kommit att så smått avsky tv-spel och datorspel något så kopiöst.

Slutsats: Sluta med fjortonårigt beteende och vinn attraktion, passion och sex!

Bröllopsplanering går väldigt sakta framåt. Det är svårt att prioritera i det hela, ibland känns det överväldigande och jag tvivlar ofta på hur vi ska hinna klart. Det som slog mig nu är att vi behöver solister/sångare i kyrkan. Känner vi någon sådan? Har ni möjligen tips? Helst vill jag ha Tommy Körberg men ekonomin verkar inte tillåta dylikt. Känner kanske någon Tommy Körberg?

Vad som göms i snö, kommer fram vid tö...

Av någon underlig anledning fick jag en musik-flashback idag. Känslan av lite skam, trotsighet och skit-i-allt-mentalitet.

Då: Året var 1996 och mina tonår var i full blomning. På den billiga stereon med EXTRA BASS-knappen konstant intryckt, spelades Ultima Thule på högsta volym.

Nu: 2012 och jag går plaskande i vattenpölar, vägrar vika undan för cyklister och känner mig tonårig. I mina nördhörlurar spelas Skrillex på alldeles för hög volym utan tankar på hörselskador

På grund av ett stort behov av barnpyjamas och ett presentkort tvingades jag idag sålla igenom HM:s utbud av barnkläder. Efter att ha valt bort opraktiska nattlinnen, obekväma tyger och hemska Hello Kitty så återstod denna... Snygg och skön! Sally är ruskigt nöjd över "disauri"...

Firar lill-lördag och 6 kilos minskning. Att jag samtidigt kollar på Uppdrag granskning som handlar om rattfylla är lite galghumor...

Återkommer i samma veva som livsgnistan...