Det här med vikten då, hur går det. Mycket bra om jag skulle sammanfatta de första tre veckorna av mitt nya liv, 4 kilo minus på vågen och inte alls speciellt jobbigt. Det enda jobbiga är skämsfaktorn på mitt tillvägagångssätt. Ni som hängt med mig ett tag vet att jag provat allt, och då menar jag ALLT. Pulver, LCHF, äta skitnyttigt en vecka och sen tappa förståndet och svulla en vecka osv. Min favorit var helt klart LCHF, där jag mådde fantastiskt. Blev piggare, magen fungerade klockrent och mer ord än någonsin. Men, jag gick inte ner i vikt som jag ville och LCHF kräver 100 % engagemang, vilket jag inte har alla dagar.

Sally är en hopplös djurälskare, hon älskar alla djur. Dyker det upp en katt på TV, i en tidning så skriker hon "Katten!!" som att ingen någonsin förut har förstått hur fantastiska kattdjur är. Samma sak om det gäller hund, elefant, får, gris, björn eller vad som helst. Min personliga favorit är "Edefanten!". Så kom den dagen då Sally fick lära känna ett litet rådjur.

Det var en dag som vilken annan, förutom att vi faktiskt aktiverade oss och tog bilen till min farbror och hans fru. På en gammal dammig hylla siktar hon in sig på ett rådjur av porslin som då plockas ner åt en lyrisk unge. För att förenkla det hela så namnger min släkting rådjuret, namnet blir då Bambi. Sally sitter med Bambi och uppvisar stor glädje, upprepar namnet Bambi 400 gånger, innan det förskräckliga sker. Som bekant är rådjurets ben rätt tunna och en gammal porslinsfigur orkade inte riktigt med, dammet på dess kropp verkar ha försvagat hållbarheten. Ett ben går av! Som i chock tittar hon upp och skriker: "Sönde, Bambi, sönde". Tårarna tränger fram och Sally uppvisar en stor sorg och till synes dåligt samvete. Trots att vi visar att lim lagar Bambi så är hon fortsatt dämpad innan vi beger oss hemåt i bilen. Efter några timmar börjar hon småsnyfta i bilen, ser djupt olycklig ut och säger: "Hejdå, Bambi sönde" upprepade gånger. Det tar fler minuter innan hon tänker på annat, men under de närmaste dagarna så uppkommer denna sorg och ältande ett stort antal gånger.

Jag tror att det tog fem dygn innan det började avta. Hon är en ältare, det märks redan nu. För att jag själv inte ska glömma bort har jag skrivit ner detta, hur ett litet rådjur skapade ett trauma...

Vad gör jag nu för tiden, varför hör jag aldrig av mig?! Jo, det ska jag tala om. Jag jobbar, planerar bröllop, uppfostrar illbattingen, går ner i vikt, dricker vin med vänner, läser engelska böcker, bråkar om hushållssysslor, funderar kring framtid, löser korsord och älskar så mycket jag kan. Sally har hunnit bli 18 månader och jag närmar mig min 30:e födelsedag, Jonatan pluggar och jag har börjat spela nätbingo. Sally pratar en hel del, vi räknad till runt 45-50 ord häromdagen och det har aldrig varit roligare, flickan har humor. Jag har fortfarande aldrig kallat henne prinsessa, Jonatan har friat och det rullar på mot vår... Fullt upp som ni ser. Vad tror ni, är det dags för comeback?

Jag har alltid tyckt att Ulf Brunnberg verkar vara en rolig och skön kille. Tills, jag började lyssna på hans program i "Sommar i P1". Jag hade gett mig attan på att lyssna på alla sommarprogram och har skrattat, älskat och genomlidit en hel del av dem. Men, Ulf Brunnbergs program stängde jag av! Maken till överklass och människoföraktande mansgris har jag sällan lyssnat på. Sedan dess har jag smått avskytt denna okunniga, vidriga gamla gubbe.

Nu cementeras mina känslor kringa denna man. Aftonbladet idag... Läs och förfäras.

Citat ur artikeln:
– Allting är ju tjejkanaler nu för tiden. TV4, där har du en riktig tjejkanal! Fan, det är ju stickprovningar och kläder och inredningar och fan och hans moster ...

Jag och min lilla familj har ett tag nu letat hus. På grund av skällande/gnällande hundar, grannar i överlag och kanske främst på svettmängden som krävs varje gång vi går upp och ner för tre trappor med numera tung unge. Husdrömmen har sträckt sig till att bli en dröm om något på bottenplan, ibland blir jag sugen på en etta till och med. Men, åter till saken. Efter att ha lusläst alla mäklarannonser har jag märkt något. Att en viss fastighetsförmedling här i stan inte verkar ha alla bestick i lådan.

De tar kort med något som ser ut att vara en mobilkamera, på en alldeles extremt gammal mobil. De stavar fel i beskrivningar och ger ett allmänt oseriöst intryck. Jag vill bara skriva till dem och be dem att för helvete skaffa en riktig kamera, anlita en fotograf och någon som kan stava bättre än en sjuåring.

Får jag? Får jag? Får jag?


Ett exempel på en av deras osmakliga bilder. Blir Du sugen på att köpa?

Det händer så mycket nu! Sally spatserar mer och mer för varje dag som går. När någon tittar på så ser hon till att ta några extra steg och när hon lugnt och sansat sätter sig ner, spanar hon runt, skapar ögonkontakt med den som är närmast och applåderar sedan friskt åt sin egen prestation. När hon tror att ingen ser så går hon så mycket längre, utan applåder och hurrarop. Det är mycket hon gör när ingen ser, otroligt medveten som hon är. Som idag, när hon sitter och leker på golvet och jag går in i köket för att röra ihop lite extra starkt kaffe. På den stunden jag varit borta så har hon i rasande fart tagit tillfället i akt. När jag åter kommer in i vardagsrummet sitter hon lugnt och nöjt i soffan, tittar på TV som att ingenting hänt. Mitt hjärta slår dubbelslag och jag ser framför mig hur hon kunde ha ramlat och slagit hål i huvudet och brutit nacken. Men icke, några minuter senare vänder hon rumpan mot och backar lugnt och tryggt ner på golvet igen. Med ett triumferande leende som får vem som helst att smälta.
Att hon senare klättrade upp på både vardagsrumsbordet och utemöbeln var inte lika skräckinjagade.

Hon har en förmåga, när hon vet att hon gjort fel, att stoppa båda händerna framför munnen och flina med hela ansiktet. Just för hon vet att hon ser söt ut och att ingen kan vara arg på en söt unge. Hon är redan inne i manipulationsträsket och när hon ombes att säga "momma" då säger hon "Mia", "Pappa", "Titta där" som för att avleda från det faktum att hon vägrar säga momma. Sen ler hon lurigt och går vidare till nästa storhet.

Hon är en varelse som förstår, tänker och agerar. Helt motsatt den bittra surtant som påstod att:"barn i den där åldern förstår ingenting, det är ingen mening att försöka lära dem nånting". Hon förstår! Och hon gör ibland tvärt emot, som vilket barn/människa som helst.

Denna vecka har jag varit föräldraledig och spenderat alla dagar med henne, vilket får mig att inse att det är en stor tjej vi har här hemma nu. Hon äter nästan allt som vi äter, helst själv. Dricker vatten själv och älskar korv så mycket att hon fick ett vansinnesutbrott när jag försökte bjuda henne på annan mat när vi vuxna skulle göra korvstroganoff. Hon fick en Piggelin för några dagar sen när det var närmare 100 grader i bilen. Utan problem och med mycket smaskande åt hon upp glassen och jag fick möta min glasspinnefobi på riktigt.

Vad som fortfarande är svårt med lilla damen, är att få henne att sova på dagtid. Hon vill INTE slappna av och missa något som kan vara roligt. Trots att jag lägger ner henne i vagnen så spänner hon hela kroppen, gör någon slags sit-up för att få se vad som händer. Vad som borde vara en längre sovstund på dagen blir ofta en halvtimme. Däremot sover hon bra på nätterna, då händer det ju ändå ingenting.

Det var allt från Sally-nytt just nu!

För bra precis exakt ett år sedan var Sally ny i denna värld och trött, jag var trött för att jag fött fram henne...

Idag fyllde hon ett år, på något sätt har det gått så oerhört fort även om det känns som att hon alltid funnits. Borta är minnet av den tuffa första tiden och amningsproblem, kvar finns bara minnet av den största händelsen i mitt liv. Ett år har gått, fullt av skratt, gråt och oändligt stor kärlek...

Då var hon ett hjälplöst knyte i famnen på en mamma som kände sig hjälplös, oerfaren och liten.

Nu...
-säger hon vissa namn och gör sig förstådd med en del ord och läten
-väger hon 9645 gram och är 75,5 cm lång
-klär hon sig mest i storlek 80 och passar bäst i starka, klara färger
-har hon gått litegrann frivilligt, idag, på sin ettårsdag
-far hon fram som en vilde, klättrar gärna upp på saker och är duktig på att backa ner
-älskar hon när man sjunger, sjunger själv "Bä bä" och dansar till all möjlig slags musik
-pussas hon gärna och gosar om man ber om det
-kan hon peka ut sin egen och andras näsor, öron, munnar, magar och ögon
-äter hon all möjlig mat, till och med sill verkar falla i smaken
-har hon varit utomlands och älskar turkar extremt mycket
-älskar hon att bada och att jaga/bli jagad

Grattis älskade Sally på din första födelsedag!