sascha

Idag går vi in i vecka 41 (40+0) och vi bara väntar... BF (Beräknad födelse) +1 och inte ett ljud från lill*n. Finns ingen information om denna vecka, för det är övertid. Det enda jag vet är att den växer varje dag, istället för att komma ut till mamma och pappa som en liten, liten bebis, så kommer den säkert stanna kvar därinne tills den väger 7 kilo...

Idag var vi på vad jag hoppas är det sista barnmorskebesöket, även om vi bokade in ett nästa vecka för säkerhets skull. Vi diskuterade min "mensvärk" som barnmorskan konstaterade är förvärkar och hon sa även att huvudet är så lågt det kan bli nu...  

Dagens siffror 39+4 förra besöket inom parentes (38+3, 37+3, 36+3, 35+2, 33+2, 31+2, 28+1, 25+1)
Blodtryck: 125/80 (120/75, 125/75, 120/75, 115/75, 115/80, 125/80, 120/70, 125/75)
Bebisens hjärtslag: 144 (152, 134, 146, 156, 140, 136, 148, 154)
Symfus Fundus mått (livmodern): 37 cm (36, 36, 34, 34, 33, 31, 29, 25 cm)
Blodvärde Hb: - (-, -, -, 113, 118, -, 126, 125)
Bebisens läge: Huvudet är fixerat och så lågt det går

Kom ut, älskade bebis!!

Tack för många förslag om midsommar, ska ta dem i beaktande om inget mer händer på bebisfronten. Idag besökte jag en erfaren tvåbarnsmamma och pratade om graviditet, barn och relationer. Mycket trevligt och tiden gick fort innan jag satt på bussen på väg hem, med den medföljande molvärken som sällskapat med mig sen i söndags kväll. Idag ökade smärtan och istället för att kunna klocka värkar så har jag haft en konstant värk, som påminner väldigt mycket om mensvärk. Jaha, ska det vara så här nu? Hur länge då? Är det något på gång? Håller tummarna för det och försöker sova...

Nyss hemkommen efter en kvällspromenad tillsammans med min fina sambo. Han med kameran i högsta hugg och jag fullt upptagen med att gå utan att flåsa sönder lungorna och halta sönder min ena fot. Men skam den som ger sig. Nästan en och en halv timme senare känns det helt underbart!

Under promenaden slog det mig att jag så kallt räknat med att föda barn innan midsommar, att jag tackat nej till utflykter och inte undersökt andra möjligheter alls. Jag utbrast förskräckt till mannen: "Vad händer om vi fortfarande är gravida på midsommar? Vi kan ju inte bara sitta hemma?" Då han inte heller hade någon reservplan så undrar jag om vi måste åka på bilbingo på midsommarafton? Det är ju ändå 40 000 kr i högvinst. Eller vad gör vi?

Idag går vi in i vecka 40 (39+0) och bebisen är oerhört efterlängtad just nu, av alla. Har en del förvärkar så jag tänkte lägga mig i badkaret några timmar nu, om jag inte svarar i telefonen så vet ni. Ha en fin söndag!

Så här skriver familjeliv om denna vecka:

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Så fort planerna på barn etablerades så har jag läst gravidbloggar och mammabloggar till förbannelse, följt vissa från första testet till höggraviditet och än idag är jag så oerhört förvånad och lite ledsen över utseendefixeringen som råder även i den världen. Som jag tidigare beskrev så trodde jag att det var en helig tid, utan viktstress eller hysteri kring yta. Tänk så fel jag hade...

Sällan har jag läst om så hysteriska personer som när de blivande mammorna fått en liten bristning som knappt är synlig. När de gått upp över 65 kilo så är det panik och de pratar om hur tunga och stora de är, för att inte tala om hur mycket det pratas om hur snabbt de går ner detta igen efter utförd förlossning. Själv har jag små bristningar över nästan hela magen, förvisso inte djupa eller stora, men de finns där och spelar absolut ingen roll. Min vikt har inte legat under 65 sedan jag gick i högstadiet och hur mycket jag nu gått upp bryr jag mig ärligt talat inte om, och har inte för avsikt att basunera ut för den delen. Graviditeten är för mig en tid att landa i en ny roll, som mamma och förbereda sig mentalt inför att ta ansvar för ett nytt litet liv. Att gå ner i vikt för att bli lättare och smidigare, det tar jag sen efter bebis och amning.

Är man så rädd för att förändras kroppsligt efter att ha skapat och burit ett annat liv så kanske man inte är mogen för det?!

Idag var vi till barnmorskan igen och redan på parkeringen var det en liten treåring som pekade på mig och sa: "Mamma, tiiiitta, en tjoooock mage!" Jodå, det syns ju när man kommer och går, så att säga. Även om inte magen blivit något större sen förra veckan, vilket var heeeelt normalt. Dagarna försvinner i semestertöcken. Vissa dagar gör jag massor och andra ingenting, nu är det bara en väntan på lillskiten som är beräknad om 10 dagar, men förhoppningsvis vill träffas innan dess...

Dagens siffror 38+3 förra besöket inom parentes (37+3, 36+3, 35+2, 33+2, 31+2, 28+1, 25+1)
Blodtryck: 120/75 (125/75, 120/75, 115/75, 115/80, 125/80, 120/70, 125/75)
Bebisens hjärtslag: 152 (134, 146, 156, 140, 136, 148, 154)
Symfus Fundus mått (livmodern): 36 cm (36, 34, 34, 33, 31, 29, 25 cm)
Blodvärde Hb: - (-, -, 113, 118, -, 126, 125)
Bebisens läge: Huvudet är fixerat (Jag frågade om huvudet kunde lossna, vilket framkallade lite skratt, menar ju inte att huvudet ska lossna från kroppen, men om det kan bli o-fixerat igen. Så var inte fallet. Det är klart!)

Din graviditet startade Sön 20 sep 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Sön 4 okt 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 270 av 280. (96,4%).

Idag går vi in i vecka 39 (38+0) och nu ska väl BB-väskan vara komplett, tack vare snälla Madde som lånade ut en amningsBH tills vidare. Igår kväll var jag på fest och hade riktigt trevligt, sjöng, dansade och träffade gamla goda vänner. Ibland skäms jag över hur bra jag mår så här på slutet. Visst att jag har förvärkar och ibland värker ryggen enormt, men i överlag mår jag riktigt bra. Tacksam är jag, men bebis får komma när du vill nu, för vi längtar ju efter att träffa dig.

Detta står på familjeliv.se om denna vecka:

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Jag mår bra och lever på i min ledighet, dagarna passerar och jag har nog fortfarande inte riktigt fått in i min hjärna att det inom en månad finns en bebis här hos oss, som jag och Jonatan är föräldrar till och ansvariga för. Ser på "tickern" på vänster sida att det är 15 dagar tills beräknat datum. Detta innebär att det när som helst kan sätta igång, förlossningen och stunden där vi får träffa bebisen närmar sig. Visst är det ok att ha lite panik, va? Hur ska jag klara av detta, hur ska jag veta vad som ska göras och hur? Jag är ju bara en 28-årig snorunge, ska jag hantera och ta hand om ett litet liv?! Jag som sitter och gråter naken på golvet ibland för att jag inte hittar rätt kläder och ibland känner mig som ett barn själv...

Barnmorskebesök 37+3

Idag var det dags för ännu ett besök för att kolla status på mamma och bebis. Barnmorskan var nästan förvånad över hur bra jag mår, fantastiskt!! Lite siffror kommer nedan och tänk, äntligen är huvudet fixerat! We are ready!

Dagens siffror 37+3 förra besöket inom parentes (36+3, 35+2, 33+2, 31+2, 28+1, 25+1)
Blodtryck: 125/75 (120/75, 115/75, 115/80, 125/80, 120/70, 125/75)
Bebisens hjärtslag: 134 (146, 156, 140, 136, 148, 154)
Symfus Fundus mått (livmodern): 36 cm (34, 34, 33, 31, 29, 25 cm)
Blodvärde Hb: - (-, 113, 118, -, 126, 125)
Bebisens läge: Huvudet är fixerat!!