sascha

Jag har en vansinnigt hett tips, om ni vill hitta det perfekta sättet att inleda en vecka på. Kliv upp på måndag morgon och var trött och less på vardag och liv. Ta en dusch och förfasas över hur otroligt ansträngande det är att tvätta håret och ansa kroppen. Kliv ur duschen och borsta det toviga håret, gråt en skvätt på grund av en extrem hårömhet. Kleta lite med en mascara som egentligen är slut och grimasera för att se dina rynkor extra mycket, bara för att slå spiken i kistan. Kliv i ett par jeans och inse att garderoben på ett mystiskt sätt återigen har krympt dina kläder och att tröjorna är för korta och urtvättade allihopa. Samtidigt som du gör allt detta så ska du ha i åtanke att du har extremt dålig ekonomi och inte vet hur du ska klara av detta. Ångesten i bakfickan!

Sedan promenerar du i en kall jacka, utan foder, till din hemska barnmorska som har djävulens vikariat. Låt henne betrakta dig med avsmak och fråga dig om ditt liv. Låt henne påpeka ett flertal gånger att snus är farligt och onyttigt, att det ökar risken för metaboliska sjukdomar och att det vore ju bra om du kunde sluta. Låt henne sedan föreläsa om att vikten är för hög och att du borde träna och äta bättre, en ny revolutionerande tanke för dig som aldrig någonsin tänkt på det. Sedan lyssnar du med sjunkande humör när hon snackar om hur man borde leva och hur extremt dålig människa du är som inte anammat detta levnadssätt. Gå sedan därifrån med hjärtat nere i maggropen och fundera på bästa sättet att avsluta skiten på....

Hör av er om ni också vill ha min barnmorska, hon är empatisk som bara den.

Det är fint besök i min lägenhet för tillfället. Min kombo har en flickvän som är spanjorska men bor i Italien, vilket innebär att det är många olika språk som florerar här hemma. Hon blandar ihop lite olika språk, förståeligt med tanke på hur många hon egentligen kan. Men de traditionella kindpussarna och det energiska sättet bjuder hon glatt på. En humoristisk och mycket trevlig dam minsann!

Helgen som passerat var enormt trevlig med mina vänner, middag, mys och ett framträdande av min vän som hade enorma likheter med "The Grudge". Efter en sen natt i fredags med mat och dryck, dans och uteliv så vaknade hon upp i min soffa i lördags morse. Hennes hår stod åt alla håll, hennes ansikte utstrålade lidande av svår grad. Hon placerade sig själv på toalettgolvet eftersom det tydligen var den svalaste platsen i min varma lägenhet och sedan kröp hon sakta över golvet mot soffan med ryckiga rörelser. Jag har sällan skrattat åt henne så mycket, min älskade vän, The Grudge.

I övrigt har jag spenderat dagen på min praktikplats och åkt bil med en av mina handledare, vilket var ett äventyr i sig. Han var nämligen så trött att jag befarade att bilen och vi skulle hamna i diket. Snacka om att jag är en nervös bilåkare.... Nu ska jag försöka vila lite efter en lång men väldigt intressant dag!

Take care!

Pappa! Jag saknar dig! Kan jag sakna något som jag aldrig riktigt haft, frågar jag mig själv och kommer fram till att det kan man visst göra. Igårkväll hittade jag dina gamla dagböcker och anteckningar som jag läste igenom noga. Inser att jag har stora likheter med dig, dina tankar, känslor, funderingar och framför allt ditt sätt att uttrycka dig på. Jag har läst om dina rädslor, dina funderingar och om din kamp. Den kamp som du förlorade förra året. Den kamp som du nu slipper. Har du kanske äntligen funnit den sinnesro du efterfrågar?

Du skriver att du älskar måndagar, att du kommer att dö en måndag med ett leende på läpparna. Riktigt så blev det inte men visst har du det bättre där du är just nu? Ditt liv var hårt för din kropp och själ, du fick aldrig vila eller känna dig avslappnad. Varför känner jag sådan sorg för denna förlust just nu? Kanske tillåter jag mig själv att känna sorg och saknad, vågar stanna kvar i känslan. Eventuellt är det en egoistisk sorg, en sorg för att jag aldrig fick lära känna dig på djupet, aldrig sitta ner och ha en djup diskussion om känslor med dig. Så mycket som vi inte hann säga varandra, ord som jag vet att du skulle ha velat säga. Jag vill ge dig min förlåtelse och förståelse. Jag vet att du gjorde det bästa du kunde, även om du själv klandrar dig själv. Jag klandrar inte dig och din person, jag klandrar de handlingar som ditt missbruk skapade.

Att du glömde bort min födelsedag eller jul, vad betyder det? Just då var det tufft, även om jag utåt inte visade det. Jag ska inte sticka under stol att jag stundtals hatade dig, hat och kärlek ligger så nära varandra och hat är lättare att kontrollera. Precis som du, så är jag ett kontrollfreak och vill kunna sätta ord på saker och känslor. Ditt liv har satt vissa spår i mig, men jag har även ärvt dina bra egenskaper! Önskar att du fick se mig nu, när jag arbetar med mig själv och mina problem. Önskar att du fick se vilket yrke jag valt och vilka framsteg jag gör. Ville ju göra dig stolt, ville att du skulle få barnbarn. Hoppas att du ser mig från där du är och att du hör när jag pratar med dig ibland. Vill att du ska veta att jag saknar dig och att jag gråter, inte bara av sorg utan av lycka för att jag fått chansen att läsa det du skrev. Lycka för att jag tror att du har fått ro till sist och tack för allt bra som du ändå har gett mig. Livet till exempel!
Pappa, jag saknar dig och älskar dig!