Hur kan du vara så jävla trevlig och så jävla glad?

Mitt jobb består till största delen av att vara trevlig, tillmötesgående och positiv mot kunder, vilket är ett omväxlande jobb. Ingen dag är den andra lik. Idag kom det en man och stod mitt i en relativt lång kö, han tittar på mig när det är hans tur och utbrister högt: "Hur kan du vara så jävla trevlig och så jävla glad? Har det hänt nåt speciellt eller?" Skrattande svarar jag att det är bara sån jag är. Vilket inte stämmer till 100 %, det är sån jag är på jobbet, jag har en jobbpersonlighet som är klämkäck, glättig och snuskigt trevlig.

Kunder är annars ett släkte i sig. En tant som handlar av mig varje dag kommer in under eftermiddagen, en tant som annars är så mjuk, timid och hur gullig som helst. Skulle tippa på att hon är närmare 80, gammal är hon, på riktigt. Idag däremot skriker hon till: "Va, är Aftonbladet slut?" Jag bekräftar detta och säger det sedvanliga ordet: Tyvärr. Hon säger högt och ljudligt: "Men för i helvete. Jag har väl aldrig varit med om något liknande". Sedan slår hon hårt ner handen i tidningsstället. Jag blev chockad och förblev tyst och iklädd ett leende, dock ett förvånat och lite halvskrajt sådant.

En annan fascinerande sak är människor som kommer in några sekunder innan jag ska stänga och låsa. De frågar om jag håller på att stänga, jag bekräftar detta och trots det så går de runt i butiken, strosar, i mer än fem minuter. De kollar på tidningar, diskuterar skvaller, frågar mig om jag inte har några färdiggjorda mackor, tvekar inför val av tuggummi. Herregud, ser det ut som om jag vill stanna hela kvällen på mitt jobb?

"Jag är full" "Jag är fattig" "Jag är klumpig" "Jag vill knulla"

Vilka ärliga och fantastiskt härliga människor jag har omkring mig i form av vänner. Jag kan avslöja att bloggen ligger inför en makeover, och att jag frenetiskt letar efter en bra mening att ha närmast mitt namn. Så efter timmar i funderande så frågar jag på MSN om hjälp. Se nedanstående urklipp:

Sascha säger:
vad brukar jag säga ofta?

Lisa säger:
"Jag är full" "Jag är fattig" "Jag är klumpig" "Jag vill knulla"

Jag skrattar fortfarande!


Jag ligger på blygsamma 14 kr

Privat ekonomi är det hetaste samtalsämnet för tillfället, de flesta jag känner har det taskigt ställt, många som studerar och har en oerhört tom månad för tillfället. De flesta har tvingats låna pengar av någon och prioriteringarna går isär. Det är intressant att räkna ut hur mycket man spenderar på olika saker, per vecka. Hårvård var på tapeten idag och vi räknade frenetiskt på hur mycket det kostar. Vi kom fram till att min väninna spenderar i snitt 150 kr i veckan på sitt hår, medan jag ligger på blygsamma 14 kr. Ja, det är intressant med matematik ibland...

Vill passa på att informera oroade människor att mitt inflammerade och klämda finger sitter kvar...


Lite smidigare, lite mera icke-Sara.

Ibland önskar jag att tiden kunde spolas tillbaka, att jag kunde få börja om vissa "relationer" från början. Säga hej och presentera mig på ett annat sätt, le mer och visa mer intresse. Det finns en man som jag ofta tänker så om, det har helt enkelt blivit fel. Han är vacker på ett smygande sätt, charmigare än de flesta jag träffat och sexig så som bara han kan vara. Men det har blivit fel, någonstans på vägen. Och jag tar på mig det fulla ansvaret. I only have myself to blame! Tänk om jag kunnat sköta det på ett annat sätt, lite smidigare, lite mera icke-Sara. Tidsmaskin någon?  

Mina fantastiska Foppa-tofflor-kopior fortsätter att glida över gummimattorna

Jag är ju sådär klantig och osmidig som bara jag kan vara. Trots att jag ständigt försöker bli en cool brud så misslyckas jag alltid. På mitt jobb så arbetar jag själv, vilket innebär att jag ska hinna med så mycket som möjligt utanför butiken när den är tom på kunder. Vilket i sin tur innebär en massa springande, fram och tillbaka. I en enorm hastighet försökte jag baka matbröd bakom butiken och grävde djupt i frysen för att hitta rätt sort. Hör en kund ropa: "Hallå" och slänger hastigt igen fryslocket, utan att flytta på mitt ringfinger. Smärtan var ögonblicklig och total, ögonen tårades och ett susande ljud infann sig i mitt huvud. Men service-minded som jag är sprang jag direkt ut i butiken och försökte betjäna kunden i kassan. Tills hon förvånat påpekar att det rinner blod från mitt finger. Generat försöker jag släta över min skadade hand och springer sedan ut och baddar med vatten och lindar ett papper kring fingret.

Senare under dagen finner jag att det saknas en sak på lagret som ligger vid kassorna. Jag springer in i butiken och glider in bakom i kassan, i alldeles för hög fart visar det sig. Mina fantastiska Foppa-tofflor-kopior fortsätter att glida över gummimattorna, med resultatet att jag ramlar pladask i golvet. Jag flyger upp i nästan samma fart som jag ramlade och ser mig snabbt omkring. Ingen har sett mig. Jag kan inte bestämma mig för om jag är glad för detta eller inte. Det hade ju varit roligt att göra bort sig på det sättet. Min klumpighet har nämligen blivit lite av mitt signum och en del av min personlighet!

Resten av dagen har hittills varit olycksfri, men mitt finger är svullet och inflammerat. Bra jobbat!

Ordinarie morgonångest

Klockan är inte sex ännu, jag är vaken. Har min ordinarie morgonångest, är på väg på jobb! Jag vill sova! Aaaah, varför finns vi? Vad är meningen?

Han började att slicka med hela tungan i lååånga drag

En ledig dag på stan är precis vad som behövs ibland. En dag att observera människor från en uteservering, med perfekt utsikt över massan som varje dag florerar runt i stans kärna. En dag att fundera över människors val, varför vissa utesluter BH ur sin klädsel, varför en ung kvinna suger på en napp, varför någon klär på sig jacka när solen skiner. En del av funderingarna kommer vi aldrig att få svar på.

Jag och min väninna spanade in en man som åt mjukglass i strut på ett spektakulärt sätt. Han började att slicka med hela tungan i lååånga drag, fortsatte sedan med att småhångla med den, lite lagom sensuellt och på gränsen till erotiskt. Efter det höll han tunga still och snurrade glassen runt ett par varv, sedan övergick det sensuella i en mer aggressiv nyans, med nafsanden och små bett. För att avsluta det hela stoppade han in hela struten djupt in i munnen. Vi fascinerades av skådespelet och var väldigt nära att gå fram och erbjuda honom en ny glass gratis om vi fick titta på.

Myskänslan avslutades med en galen man som kom och skrek något om en telefon, och skrek att han ville prata med befälet. Jag höll på att skita på mig och är fortfarande lite skakis....

Ett sms innehållande: " Redige ´redigera nu. Puss´"

Midsommarafton blev en succé även detta år, med många traditionella inslag så som sånghäfte, god mat, frågesport som jag ordnat, lekar, kubb, alkohol och oerhört trevliga människor. Varför vi skulle in på krogen kring midnatt är oklart? Och varför jag skickat ett sms innehållande: " Redige ´redigera nu. Puss´" klockan 02:19? Varför fick taxichauffören en utskällning kring dålig ekonomi? Varför fick en attraktiv man en öl tömd över sig? Varför kallade min ena vän den andra för "fittjävel"? Mystiken tätnar....

En midsommarstång blir till...

         


Fint dukat bord, fantastisk mat och dryck, samt rabarberpaj till efterrätt!

        

Vi lekte barnsliga lekar, Dirty Dancing och spelade kubb

       

Senare delen av kvällen/natten är censurerad! Hoppas ni hade en lika spännande kväll....

Sån är han, min vän "The Pimp".

Ser jag ut som en människa som säljer sex, frågar jag mig. Uppenbarligen sänder jag ut sådana vibbar till
äldre, norska män. I torsdags blev jag erbjuden 2000 norska kronor för ett samlag, chockat gick jag därifrån. Min manliga vän tyckte tydligen att det var en bra idé, men att priset var väl lågt. Så han stövlar fram till det norska äcklet och börjar diskutera ett högre pris. Efter mycket om och men, så fick jag höra att max 3000 norska kronor var ett ligg med mig värt. För det var tydligen mycket billigare med prostituerade i Trondheim. Min vän tyckte att jag skulle ta budet, sån är han, min vän "The Pimp".Jag tackade vänligt nej till pengar och norsk gubbkropp.

Glad midsommar för böveln!

Dagen igår började rätt bra med jobb som fungerade, trevliga kunder och med en längtan efter midsommar. Min gamla arbetskamrat kom in och höll mig sällskap ett tag, pratade lite om livet i största allmänhet. Han lyckades även ge mig en komplimang som värmde. Sådant kan göra en dag komplett. Men inte nog med det. Sen samlades en del av midsommargänget och tillsammans handlade vi all mat, 7 personer på Matpiraten, kan inte bli så mycket flummigare och roligare. Det är sant som de säger, om ´desto fler kockar och soppa´.
Jag hann även med att besöka Systembolaget som var allvarligt fullbelagt med alkoholsugna kunder. Tog kort på kön utanför som bildades när personalen var tvungen att stoppa i dörren.

image41
image42

Sedan satt en del av oss hemma hos mig och fixade musik och planerade, drack vin och filosoferade. Självklart kunde jag inte hålla mig utan följde med ut på G3 och svängde mina lurviga. Kvällen avslutades med att bevittna en brand i LT:s byggnad som bolmade över stan och gjorde oss alla illaluktande, som en grillkorv.

image43

Innan morgonen blev dag vandrade jag nöjd hemåt i en lånad huvtröja av storleken "jättestor".

Glad midsommar för böveln!

Oj jäklar, jag är inte bara tant, jag är fjortis också

Oj jäklar, jag är inte bara tant, jag är fjortis också. Fjortistant eller tantfjortis! I mina ivriga planer gällande musik på midsommar så har jag sökt musik och funnit musik, som så småningom ska bli lite lagom bra skivor. Med blandad och fräsch musik, gärna med sommarinfluenser. Problemet är att jag hittade några mystiska skivor som innehöll ordet "fjortis" och "sommar", som är fruktansvärda! Och jag gillar dem, gungar med, ler fånigt och blir partysugen. Men hjälp mig, jag skäms!

"Ganska gammal" "typ medelålders"

Eftersom Lellelii har nämnt min brors konstiga åldersuppfattning så måste jag förklara mera. Min bror är alltså 14år gammal och fyller 15 i höst. Under en diskussion i familjen så pratade han om någon som var "ganska gammal" "typ medelålders". Efter ett tag så kommer det fram att den mannen är 30 år och att han anser att medelåldern är runt 25-30. Alltså, är jag medelålders, frågade jag honom då. Han svarade inte, bara log. Ja, herregud, vart är världen på väg när jag är medelålders och min bror även otåligt undrar när han ska få bli morbror. Jag är ju ung, eller?

Shit, jag har burit smitta runt stan!

Jag börjar med att buga mig framför Datasnillet LG som tipsade mig om länken, den länk som innehöll lösningen på mina virusproblem. Jag avgudar marken du går på nu, LG! Sedan vill jag fortsätta med att sätta ett pris på den persons huvud som åstadkommit detta virus som sprids via MSN, jag vill ha den personen framför mig nu och jag kan inte svara på vad jag ska göra med den. Ont kommer det att göra. Om jag låter arg så är det för att jag är det! Jag spenderade hela, absolut hela kvällen igår med att strula med datorn, ta bort virus, ordna säkrare program på datorn, mekat med brandvägg, antispyware, antivirus mm mm. All work and no play, makes Sara a dull tjej....

Jag avslutar detta virus-skapare-hatande inlägg med att be alla de jag smittat med virus om ursäkt, det var aldrig min mening och jag insåg inte bättre. För er andra som har problem med MSN-viruset: "photos.zip" så rekommenderar jag att klicka
här. Shit, jag har burit smitta runt stan!

Jag behöver en makeover, jag och bloggen!

Sen är jag intresserad av att komma i kontakt med människor som kan fixa till min blogg lite. Jag är less på det simpla utseendet som jag har, på bloggen alltså. Sen är det någon som frivilligt ger sig på mitt egna utseende så är inte det helt fel heller. Jag behöver en makeover, jag och bloggen!

Ett datasnille sökes, snarast möjligt. Hjälp!

Jag törs inte gå in på MSN, min första rutin så snart jag sätter igång datorn brukar vara just den inloggningen, men nu törs jag inte. Min dator verkar ha fått frispel och skickade under gårdagen en massa filer till människor på min lista, utan att jag medverkade! Ett datasnille sökes, snarast möjligt. Hjälp! Usch, hur kan en dag vara så här dålig? Struligt på jobbet, ingenting funkar, min dator har flippat, jag möter människor som jag känner obehag inför, har ingen energi. Funderar på att lägga mig nu och inte kliva upp förrän morgondagen nalkas...

Jag är värre än ett litet, tjurigt barn

Eeh ok. Ledig dag, skulle kunna sova exakt hur länge jag vill. Istället vaknar jag kvart i åtta och kan inte somna om. Slår upp ögonen och bevittnar min enormt röriga lägenhet som jag borde ta tag i. Går till köket för att sätta på kaffe, ser bergen av disk som bosatt sig lite överallt på diskbänken. Grymtar besvärat, rynkar på näsan och gräver fram en kaffekopp att dricka ur. Fortsätter till garderoben som någon verkar ha kastat in en handgranat i, försöker förtvivlat hitta en sportbh av rätt storlek, utan lyckat resultat. Denna röra känns overklig och jag förstår inte hur jag som ensam människa kunnat ställa till med allt detta. Skulle vilja skylla på min lathet, men jag föredrar att kalla det brist på energi. Varför kan inte jag vara som Litenlii? Jag vill också vara pedantisk, eller ja, i alla fall kunna plocka bort efter mig. Jag är värre än ett litet, tjurigt barn.

Nu ska Sara ut och morgonpromenera. Applådera!

Min lilla seriefigursängel, vart är du?

Under vissa situationer i livet så känner jag mig som en seriefigur. I dessa stunder då vi alla ställs inför tveksamma val, som i vissa fall kanske är direkt moraliska dilemman. Då ser jag plötsligt mig själv med en röd liten tecknad djävul på ena axeln och ibland även en vitbeklädd ängel på den andra. Dock verkar ängeln allt som oftast strejka och befinna sig på någon annans axel, medan djävulen har mängder av saker att viska i mitt öra. Fördelar med omoraliska handlingar och klyschor som: "Du lever bara en gång", "Man kan bara ångra det man aldrig gjorde" och populära "Lev varje dag som om den vore din sista". Min lilla seriefigursängel, vart är du?

Helgen i myggornas eget land

Helgen i myggornas eget land var enormt trevlig, mysig och så familjär som tänkas går. Vår familj påminner ibland enormt mycket om filmen Sunes sommar, med enda skillnaden att fadern inte är med. Vi smågnabbas, skrattar, gör bort oss och är dåliga förlorare. Jag har i alla fall lyckats med en stor bedrift på vägen hem, försökt tygla mitt vansinniga bilkörar-humör. När jag hamnar bakom någon som kör 100 på 110-väg så brukar jag i vanliga fall bli komplett galen, svära, förbanna chauffören och köra om. Idag körde jag lugnt bakom och försökte andas. Det funkade! Jag kanske är botad från mitt väg-raseri....

Hur som helst så fotade jag lite med min bedrövliga mobilkamera för att dela med mig.

Snart framme vid vår stuga, vid en skogstjärn i skogen.

image35

Utsikten från verandan på stugan

image36

Mina syskon

image37

Min bror, hjälten, vadar ut i det iskalla vattnet för att rädda mitt fiskespö som så passande fastnat på botten

image38

Vi åt jordgubbar

image39

Jag ägde på Chicago!! Till mina syskons stor förtret.

image40


Hade jag vågat ta med mig mobilen ut på sjön hade jag bifogat fiskekort med mig i flytväst och åror i första hugg, men med tanke på min klantighet så tordes jag inte. Risken att ramla överbord var alltför stor med mig i båten. Nu är jag hemma i stan igen och jag är glad att jag inte bor där ute, myggorna är elaka, blodtörstiga och vill ha mig!

Borta över helgen

Jag åker till bondeland i helgen igen. Jag, en mamma, två systrar och en bror ska bo i en stuga utan el, utan vatten och med mängder av myggor. Vi ska fiska, grilla, spela kort och mysa. Kan nog inte bli mer avslappnat och skönt. Söndagen ska vi spendera hos vår mormor och hennes man. Hennes man fyller år, 64 år! Shit, vad ung han är egentligen! Mormors lilla toyboy.... Ses efter helgen då!

När blev jag tant?

När blev jag tant? Blev det samma natt som jag blev 25 eller har det sakta smugit sig på? Jag är rädd, och då menar jag livrädd, för fulla ungdomar. Och sådana finns det en hel del av ute på stan ikväll. Skolorna har sommarstängt och dessa unga människor firar sitt kommande sommarlov och nyfunna frihet. Inte en gata i stan verkar vara befriad från deras festande. Efter att ha ordnat välkomstkommité för min bror som ikväll återvände från Island så satt vi hos min mor och lyssnade på reseberättelser om gejsrar, blå lera, späckhuggare och forsränning. När det var dags för mig att vandra hemåt så fick jag sällskap av min mor och en syster. Min rädsla för dessa ungdomar gjorde mig skräckslagen och jag känner mig som en tönt! Min mamma fick följa med mig hem. Jag är inte bara tant, jag är pinsam också.

Vaknade med huvudvärk imorse

Igår kväll fick jag och mina vänner den stora äran att besöka Marité, sommarpremiär och allt. Det var en lång afton som började redan kl 19 och varade till sena natten. Närmare bestämt runt tre-tiden vill jag minnas. Eller ja, minnas och minnas, ska sanningen fram så är minnet inte med mig under senare delen av kvällen. Lite oklart kring hemgången ska jag erkänna, framför allt varför jag lämnade kvar jackan i garderoben. Vaknade med huvudvärk imorse och två likasinnade vänner i soffan, lite äggskal på bordet och en kall lägenhet.

Lite vin hann vi med innan utgången

image30

image31

Ute var det drinkar, vänner, mat, musik och andra trevligheter

image32

image33

image34


Beklagar den dåliga kvaliten på korten, min mobilkamera är i tveksamt skick

Jag tror att jag har världens bästa försäkringsbolag

Jag tror att jag har världens bästa försäkringsbolag. Närhelst jag klantat till det i mitt liv så finns de där för att hjälpa och stötta mig. Nu senast var det en fönsterruta i balkongdörren i min gamla lägenhet som var trasig och jag trodde aldrig att de skulle godkänna. Men utan klagomål och frågor så får jag hjälp! Tack TryggHansa. You rock! Genom vattenskador, datahaverier, vattenskadade mobiltelefoner, kraschade rutor och framför allt olycksfall!

Åt somrig mat på hennes somriga duk

En fantastisk helg kom till sin ända, en helg fylld av värme, glädje och framför allt kärlek! Min sista lediga vecka kunde inte ha slutat så mycket bättre.
Först spenderade jag en hel del tid med att spana på studenter, avundades dem och fick en klump i halsen av saknad. En svunnen tid som jag så gärna skulle vilja återuppleva nu. Om jag fick göra om den tiden i mitt liv så hade mycket sett annorlunda ut. 
Solen sken i alla fall på årets studenter till skillnad mot året då jag åkte flak med regn, kall blåst och några plusgrader.

image25


Sedan vandrade jag och min mor hem till henne, satt på hennes balkong, åt somrig mat på hennes somriga duk med en somrig öl till.

image26

Efter avslutad middag så gick vi tillsammans ett gäng ner på stan och på en uteservering.

Lördagen spenderades i Önsjön, med goda vänner, sol och skratt.

image28

På kvällen en förstklassig grillfest, med sång, gitarrspel, mat, vänner och lite vin. Har tyvärr lyckats missa att fota detta evenemang men däremot fick jag en härlig bild på nattens hemväg. Mina grannar, pizzeria-folket, hade "stägt" tidigt

image29


"Du är Sara", säger han

Gårdagskvällen var riktigt trevligt måste jag säga. Började på min mors fantastiska balkong, fortsatte sedan nere på stan, närmare bestämt Brunkullan. Där samlades ett stort antal människor för öl och social samvaro. Vi satt i stort sett i knä på varandra till slut. När jag skulle uppsöka toaletten så kommer det fram en okänd kille och stoppar mig. "Du är Sara", säger han. Med förvånad min bekräftade jag det. Leende förklarar han då att han har ett kort på sin telefon föreställande mig. Chockad får jag se det och snart kommer det fram att vi har gemensamma bekanta. Han berättar även att han ringt mig en signal från skyddat nummer på stan, vilket jag mycket väl kommer ihåg. Det kändes lite mystiskt! Men spännande.

Nu ska vi snart till Önsjön. Bada, sola och bara vara. Ska bli himla nice. Två dagar kvar av ledigheten.


Summer from my point of view

Summer from my point of view

Mitt bland minigolfbanorna i Badhusparken, Östersund
image20


Utsikt från en sliten landsväg i en socken vid namn Offerdal (fem mil från Östersund) och byn Bäcken
image21

Liggande ställning på gräsmattan vid mitt barndomshem, en bondgård i Bäcken
image22

Samma liggande ställning denna gång vänd mot grannbyn Ekeberg
image24

Så har min första sommarvecka sett ut. Innan arbete och allvar sätter igång. Nu ska jag ut och kika på studenter och avundas deras problemfria liv.

Apropå snygga män

Ännu en fantastisk sommardag med värme, sol och en förkylning. Jag älskar solen och värmen men avskyr min förkylning. Min lägenhet är fortfarande kvav, kvalmig, tokhet och olidlig. Samtliga fönster på vid gavel hela dagen och kvällen, utan minsta framgång eller kyla. Fick spendera större delen av dagen i skuggan och på mammas svala balkong. Ser snygga män vart jag än vänder mig, men hur ska jag locka dem hem till min bastu, tro?

Apropå snygga män. Min granne fick sin bil genomsökt av polisen denna afton. Och inte så att de bara kikade in genom rutorna utan de lyfte, bände och vred på saker, rejält. Jag var tvungen att vända mig om ett antal gånger för att se vad de gjorde. Spännande var det allt och jag går som vanligt igång på dramatik och spänning. Det var höjdpunkten på dagen!

Nu ska jag klä av mig naken, duscha kallt och lägga mig i sängen med en förhoppning om tystnad från ungdomar och annat löst folk! Natti.

Nerbäddad under en yllefilt

Finns det något värre än att ha feber? Japp, det är när man drabbas av det under en värmebölja, utan möjlighet till svalka. Trots den enorma värmen så låg jag nerbäddad under en yllefilt, nu börjar jag svettas något extremt istället. Jag ger allt jag äger till den som kommer hit och viftar med palmblad! Eller den som skjuter mig....

Studenter, fulla män, lekande barn

Min bror är på Island, min ena syster har rest runt halva Asien och min andra levt en halv sommar på en grekisk ö som servitris. Men jag har minsann fått spendera ett par dagar i en by, fem mil härifrån. Mitt barndomshem. Bara varit, lyssnat på korna, hundarna och tystnaden. Det är en speciell känsla. Att kliva upp och rakt ut i naturen är barndom för mig.

Under dessa dagar har min lägenhet värmts upp av den gassande solen, till en fantastisk värme, det var 36 grader när jag klev innanför dörren här ikväll. Jag skyndade mig att slänga upp alla fönster på vid gavel, och nu en timme senare har värmen endast krympit till 31 grader!! Hur ska jag någonsin kunna befinna mig i mitt eget hem denna sommar? Är det så här det ska vara? Klockan är efter elva och jag har över 30 plusgrader i min lilla etta, utan någonstans att ta vägen.

Till råga på allt verkar staden vara fullproppad med högljudda parasiter som skriker och väsnas genom mina öppna fönster. Studenter, fulla män, lekande barn (som för övrigt borde vara hemma nu) och dessa förhatliga motorcyklar som alla verkar vara utan ljuddämpare. Nu skriker några barn här nere om vem som älskar volleyboll mest. Är det värt att bo här, eller ska jag emigrera, till Offerdal kanske?

Råkade skaffa mig en "taxibränna" igår

Solen skiner och jag tänkte snarast bege mig ut och ner till Badhusparken, med en filt, en banan, en bok och vatten. Jag har dock ett problem. Jag råkade skaffa mig en "taxibränna" igår, vilket innebär att min ena arm är extremt solbränd (läs knallröd) och vit ovanför t-shirtskanten. Jag ser ut som Danmarks flagga, men bara på en sida. Hur ska jag nu fortskrida min sommarbränna?


Kan vara vaken så länge jag vill, tills nu alltså.

Klockan är halv fem på morgonen, solen håller på att vakna och försöker sprida sina morgonstrålar över himlen. Jag har just kommit innanför dörren efter en utekväll med vännerna och privat "efterfest" med en vacker man, jag valde dock att promenera hemåt såhär på morgonkvisten. Den ökända "walk of shame"! Den enda människan jag stötte på den här tiden på dygnet var en vilsen student med mössan på snedden och ett fånigt leende. Jag förstår henne, det hade nog jag med. Det fåniga leendet alltså, mössan är besudlad med fiskspad och för längesedan bortstoppad. Det är vackert ute nu och en ny fantastisk dag nalkas. Jag har sommarlov så jag kan vara vaken så länge jag vill, tills nu alltså. Nu är det sovdags och jag hälsar er alla välkommen till en ny härlig dag!