Jag är värre än ett litet, tjurigt barn

Eeh ok. Ledig dag, skulle kunna sova exakt hur länge jag vill. Istället vaknar jag kvart i åtta och kan inte somna om. Slår upp ögonen och bevittnar min enormt röriga lägenhet som jag borde ta tag i. Går till köket för att sätta på kaffe, ser bergen av disk som bosatt sig lite överallt på diskbänken. Grymtar besvärat, rynkar på näsan och gräver fram en kaffekopp att dricka ur. Fortsätter till garderoben som någon verkar ha kastat in en handgranat i, försöker förtvivlat hitta en sportbh av rätt storlek, utan lyckat resultat. Denna röra känns overklig och jag förstår inte hur jag som ensam människa kunnat ställa till med allt detta. Skulle vilja skylla på min lathet, men jag föredrar att kalla det brist på energi. Varför kan inte jag vara som Litenlii? Jag vill också vara pedantisk, eller ja, i alla fall kunna plocka bort efter mig. Jag är värre än ett litet, tjurigt barn.

Nu ska Sara ut och morgonpromenera. Applådera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback