sascha

Hemkommen, utmattad och slagen av verkligheten. Att spendera drygt en vecka på resande fot, diverse hotellrum och kärleksfulla nätter har varit helt fantastiskt. Att se Prags byggnader på dagtid och pubar på kvällstid hand i hand med den vackraste jag vet har varit otroligt! Jag har ett flertal gånger önskat att jag kunde stanna tiden. Mer detaljerad redovisning kommer....

Jag säger det ofta, och säger det igen, att jag träffat mannen som jag alltid drömt om. I de ensamma stunderna som förekommit i mitt liv och när jag längtat som mest har jag fantiserat om en kille som är som han.

Någon som är intresserad, lyssnar och frågar om hur jag mår och tänker. Någon som älskar mig genuint, i alla möjliga situationer och som skrattar åt mig när jag är barnsligt tjurig och tycker synd om mig själv. Någon som förstår mig när jag har dåliga dagar och känner mig allmänt fel på jorden. Någon som får mig att skratta i de mest tunga lägen och är ärlig ut i fingerspetsarna. Någon som visar de känslor han har, pratar om dem och analyserar dem. Någon som ber om ursäkt för små missöden, trots att det är pinsamt och jobbigt och inte drar sig undan i en obehaglig tystnad. Någon som talar om för mig hur vacker han tycker att jag är och ser kärleksfullt på mig när jag har mina egenheter för mig. Någon som kan och vågar kritisera mina svaga sidor och modemissar och står för det, trots sura miner från mitt håll. Någon som får mig att våga, älska, släppa taget. Någon som får mig att glömma tid och rum, nycklar och mobil utan kontroll. Någon som kan klia min rygg i timtal, just för att jag njuter av det och kyssa hela min kropp som att den vore gjord av socker och kunde rasa samman vid beröring. Någon som får mig att vibrera av längtan, lust och enorm kärlek. Någon som är som mig, fast en annan. Någon som kokar kaffe på morgonen och bär till sängen, kysser mig på pannan och ser kärleksfullt på den rufsiga, mulliga, morgonsura varelse jag ändå är. Någon som har funderingar över världen, företeelser och är intelligent att diskutera med. Någon som får mig att ompröva mina åsikter, testa nya tankebanor och våga ändra på mina hårt impregnerade värdegrunder. Någon som leker med mig, jagar mig skrattande och kittlar mig. Någon som får mig att studsa av lycka, skapar pirret i magen och ändå tryggheten inombords. Någon som han, som älskar mig mest när jag förtjänar det minst och ändå behöver det bäst!

Dagarna flyger förbi och nätterna segar sig vidare. Jag har snart jobbat sju nätter, vilket tar på krafterna, tär på psyket och sabbar mitt sociala liv. Jag orkar inte ens träffa någon på dagarna, den korta stund jag är vaken. Att kliva upp 12.03 är tidigt, att somna 04 är också tidigt och att göra något är stört omöjligt. Men förhoppningsvis ska detta förändras efter Prag-resan. Då kommer fokus ligga på att förflytta mina saker till mitt nya hem, min nya trygghet, min nya fasta punkt i tillvaron. Det känns som första gången jag ska bli sambo! Med alla misstag och fel som jag gjort i ryggsäcken så tror jag och hoppas på att denna gång är det för alltid!!!