Omanligt vs Sexigt
Generellt sett ogillar jag att klassificera beteenden i manligt och kvinnligt, då jag som bekant är förtjust i tanken på jämställdhet och tror att alla kan allt bara de vill. Trots det så frossar jag ofta i begreppet "omanligt", inte utan lite skam i det hela.
Vad är då omanligt enligt mina mått? Jo, oförmåga till initiativ, små minihundar, gilla schlager och slutligen det mest omanliga: SPELA TV-SPEL!
Här vill jag för Guds skull inte säga att detta är kvinnligt utan bara påpeka omanligt som lika med osexigt! Jag har kommit att så smått avsky tv-spel och datorspel något så kopiöst.
Slutsats: Sluta med fjortonårigt beteende och vinn attraktion, passion och sex!
Känner kanske någon Tommy Körberg?
Bröllopsplanering går väldigt sakta framåt. Det är svårt att prioritera i det hela, ibland känns det överväldigande och jag tvivlar ofta på hur vi ska hinna klart. Det som slog mig nu är att vi behöver solister/sångare i kyrkan. Känner vi någon sådan? Har ni möjligen tips? Helst vill jag ha Tommy Körberg men ekonomin verkar inte tillåta dylikt. Känner kanske någon Tommy Körberg?
Själv slänger jag mig med påhittad statistik
Tre år sedan jag skälvande ändrade status på Facebook
Idag är det tre år sedan jag skälvande ändrade status på Facebook till "In a relationship", tre år sedan jag var osäker på framtiden och om jag skulle våga inleda en relation med den fantastiska killen som jag hade träffat. Jag var rädd för besvikelser och att bli sårad, för att mitt hjärta skulle krossas till småbitar. Men jag vågade, och jag vann! Tre år senare har vi en familj, en ljus framtid och kärlek. Ibland överväldigas jag av tacksamhet när jag tänker på vad jag hade då och vad jag har nu...
Det är dock inte alltid jag är så tacksam, speciellt inte eftersom jag är Europas mest lättirriterade människa vad gäller småsaker. I hemlighet påbörjade jag en lista för några veckor sedan, en lista över saker jag irriterade mig på under en dag. Den började med: Soporna är inte tömda, diskbänken är inte torkad, nappflaskan från igår är inte diskad. Sen strök jag över allting med hårda bläckpennedrag och skämdes lite över mig själv. Varför gjorde jag ens en sådan lista när jag borde göra en lista över allt som är bra med honom.
Som att han alltid hyvlar osten rakt, inte gräver i smöret, aldrig lämnar toalettringen uppfälld, ser till att jag får sova på nätterna nu när jag jobbar, att han lagar mat till dottern som hon gillar (till skillnad mot min mat som hon ratar), att han alltid lyssnar på mig vad det än är jag vill prata om, att han är ärlig och trogen, älskar mig trots mina brister och ibland extremt korta stubin. Att han är känslosam och aldrig döljer sina tankar, kliar mig på ryggen varje kväll, tar hand om vår dotter på ett utmärkt sätt och ger henne överdrivet mycket kärlek, har samma värderingar som mig och samma syn på barnuppfostran. Sen att han skulle dö för både mig och Sally vet jag, att han är lika glad och tacksam som mig över vår familj, att han aldrig ger upp när jag inte kan se ljuset, att han orkar med att kämpa för vår framtid. Att han fixar i vårt hem för att göra det hemtrevligt, mysigt och skönt att bo där och att vi tillsammans drömmer oss bort till sommaren. Hans skämt och upptåg som får mig att vika mig av skratt och översvämmas av glädje. Att han peppar mig att gå ut med mina vänner, ser till att jag får egentid och alltid gläds åt mig. Att han älskar samma saker som jag, hatar samma saker, har olika åsikter men tar sig tid att diskutera. Att vi är familjära och älskar att ha vänner och familj omkring oss, alltid öppnar vårt hem och välkomnar andra.
Jag skulle kunna sitta hela dagen och skriva, samt skämmas över att jag irriterar mig över småsaker. Egentligen är jag ju vansinnigt lycklig över att jag träffat Honom, han som är far till vårt barn och förhoppningsvis min blivande man (en liten hint, Jonatan). Tänk att jag hittade honom, han som jag ska älska och dela mitt liv med! Tre år kommer i slutändan vara ingenting av hela vårt liv tillsammans, men idag känns det stort!
Tack Jonatan!
Skit i romantiken, satsa på barnsligheter
Kvällen har efter det som vanligt bestått av att jag suttit vid datorn, läst bloggar, uppdaterat Facebook fyratusen gånger och googlat på saker jag funderat på under dagen. Vad fasen var vi innan Google?! Då kanske ni undrar vad den manliga delen av hushållet gjorde under tiden?
Ett tag satt han på golvet i datorrummet med elvispen i högsta hugg, lite senare sprang han omkring med blåa läppar, blå tunga och en stor blå fläck på sitt vita whitetrash-linne. Han försöker göra glass! Jag tror att han lyckades trycka ner kakor, bär, choklad och vaniljvisp innan han log belåtet för sig själv och makade plats i frysen. Nu är vi båda som små barn. Han springer runt och är helt uppspelt, har förmodligen ställt klockan för att han ska "vända på smeten", allt enligt Google. Och jag sitter och slickar skålar... Skit i romantiken, satsa på barnsligheter. Det funkar här i alla fall. Ikväll somnar jag nöjd!
Jag hörde suckarna av smärta genom alla väggar här hemma
Jonatan har som många av oss andra fått visdomständer (inte för att jag vet om visdomen kommer med dem?) och precis som många andra så ställer dessa gaddar av dålig kvalitet till besvär. Hos oss så pass mycket besvär att jag krävde att han skulle bo någon annanstans ett tag. Ibland har värken varit borta i flera dagar och jag har just kunnat slappna av, när den anfaller igen och skapar kaos. På slutet var den närvarande varje dag och jag hörde suckarna av smärta genom alla väggar här hemma. Jag såg när han gungade av smärta, med klagande ljud och ihopvridet ansikte och tänkte på vilken tur det är att det är jag som är barnaföderska i detta hem. Hela hemmet upptogs av tandvärken och smärtan, inflammationen som blev. Jag hatade den! Orkade inte se den! Leva med den!
I veckan så avlägsnades visdomstanden (visdomen stannar kvar, hoppas jag) och hittills har jag kunnat slappna av bara en aning. Vi verkar ha blivit av med den objudna gästen. Men, jag har alltid ett öga och öra öppet, för när som helst kan den smyga sig in i våra liv och ta över allt igen. Och då är det både Jonatan och tandvärken som skickas till tandläkaren, direkt denna gång...
Men, är du full?
J: Men, är du full?
S: Eeh, näe, varför tror du det?
J: Du låter så glad!
Ja, ungefär så härlig är jag att vara sambo med i vanliga fall. Stackars karl!
I vår familj har vi rak kommunikation...
Nyss i soffan...
Jag: Jonatan, tänk om jag hade varit en liten snärta. Då hade du kunnat bära mig till sängen nu.
Jonatan: Eller om jag hade varit världens starkaste man...
Jag har även lovat att bränna dem när Jonatan är på jobbet
Redan första gången jag besökte honom i hans etta fick jag stifta bekantskap med dessa hemska åbäken som han för övrigt var mycket nöjd över. Det var inte några skinnsoffor han ärvt från sitt föräldrahem utan han hade köpt dem själv, för dyra pengar. Jag började hata dem direkt. De är varma när det är varmt och kalla när det är kallt. De suger sig fast i naken hud och vägrar släppa. De är för låga så att det är jobbigt att kliva ur dem och att komma hem från BB till dessa när det var 35 grader varmt i lägenheten gör jag aldrig om. Jag har svurit och gråtit över dem, förbannat dem så mycket denna sommar med bebis. Jag har även lovat att bränna dem när Jonatan är på jobbet och säga att det hände en olycka. Men nu, nu behöver jag det inte längre. De ska säljas och en ny härlig tygsoffa kommer att levereras till oss. Jag är så glad att jag inte har ord!
Nu är han komplett min sambo, utan äckliga skinnsoffor!
Tre timmar för bara mig och han som jag älskar...
Eller, kan jag fortfarande skylla på dem?
En helt fantastisk kväll med en helt fantastisk man
Spännande... Undrar vad som väntar mig ikväll?!
Vi har fått en ny familjemedlem
Vi har fått en ny familjemedlem. Någon som tar upp väldigt mycket tid och får min sambo att skutta runt av lycka i lägenheten och skrika: "Grafiken är ultra, fattar du, U-L-T-R-A!" Då och då bjuds jag in till att se hur häftigt allt det nya är, hur bra och hur coolt. Jag misstänker att det är Bye bye umgänge och samliv och Hello ensamma kvällar och böcker.
Välkommen in i vårt hem nya dator... Hoppas du gillar min sambo, det gör jag!
Vi har bara börjat att skapa vår familj, vi har ett helt liv framför oss!
Vad vore jag utan dig? Är så oändligt tacksam för att du älskar mig mest när jag beter mig som sämst. Att du kysser bort mina tårar när jag gråter mig tröstlös över oväsentliga ting och mitt inre blir för tungt för att bära själv. Att du respekterar mig så mycket, trots att jag kastar saker omkring mig när jag är arg och sprider ord av hårdhet omkring mig. När du ser på mig med kärlek i ögonen och jag för några sekunder tror på att jag är vacker och den enda i världen för dig! Nu vet jag hur kärlek ska vara, är så lycklig för att jag vågade då jag lyssnade på denna låt och tänkte i timtal... Tack Jonatan! Tack för allt du ger mig, vackra du. Jag vet att du inte bara är perfekt som sambo, du kommer även att bli den bästa äkta mannen och den mest underbaraste pappan.
Vi har bara börjat att skapa vår familj, vi har ett helt liv framför oss!
Underbara man, tänk vad jag älskar dig.
You gotta love him!
-Jonatan heter jag, det är jag som ordnat det här (pekar på min mage)
-Eeeh jaha, hej
You gotta love him!
En medelålders, förståndshandikappad man
Ett recept på hur du saboterar din flickväns morgon/dag
Vad behövs då:
Ett stycke väckarklocka
Morgontrötthet
Flickvän
Hockeymatch på TV (gärna så tidigt som möjligt)
En skvätt nonchalans
Så här gör du:
Ställ klockan omänskligt tidigt, gärna drygt en halvtimma innan din flickvän måste kliva upp som hon gör varje dag och som du inte gör vanligtvis. Hör inte klockan utan låt henne lyssna på den i en minut och vakna sedan och var sur när hon puttar på dig. Fråga surt varför hon är så högljudd när hon försöker äta frukost. Slå på TV:n på ganska hög volym och låt sportandet överrösta allt annat i lägenheten, som hennes morgonprogram på radio. Gå in i köket och ta frukost framför henne, gå tillbaka till TV:n, skrik gärna litegrann och var allmänt störig.
Skulle det vara någon ingrediens eller något tillvägagångssätt som är oklart så kontakta gärna min sambo. Han kan han!