sascha

När jag träffade Jonatan och föll för honom så blev jag nästan chockad över hur varm och kärleksfull han var, samt även rolig, smart och passionerad. Det var liksom ingen hejd på hans bra egenskaper och jag blev så nöjd, och är fortfarande, över att jag träffat någon så perfekt för mig. Förutom en sak, som störde mig då, har stört mig hela tiden och fortfarande stör mig. Hans skinnsoffor!!

Redan första gången jag besökte honom i hans etta fick jag stifta bekantskap med dessa hemska åbäken som han för övrigt var mycket nöjd över. Det var inte några skinnsoffor han ärvt från sitt föräldrahem utan han hade köpt dem själv, för dyra pengar. Jag började hata dem direkt. De är varma när det är varmt och kalla när det är kallt. De suger sig fast i naken hud och vägrar släppa. De är för låga så att det är jobbigt att kliva ur dem och att komma hem från BB till dessa när det var 35 grader varmt i lägenheten gör jag aldrig om. Jag har svurit och gråtit över dem, förbannat dem så mycket denna sommar med bebis. Jag har även lovat att bränna dem när Jonatan är på jobbet och säga att det hände en olycka. Men nu, nu behöver jag det inte längre. De ska säljas och en ny härlig tygsoffa kommer att levereras till oss. Jag är så glad att jag inte har ord!

Nu är han komplett min sambo, utan äckliga skinnsoffor!