sascha

Fredag afton, dagen innan resan till Åland. Tjejerna ska sova över här, ett slags improviserat pyjamasparty med en del festliga inslag. Med tanke på att vi alla ska befinna oss på busstationen 06.45 imorgon är det tänkt att det ska underlätta den tidiga morgonen om vi alla är på samma ställe. En tanke far förbi mig, om vi alla skulle försova oss, vilken katastrof. Av alla de kvinnor som ska med båten imorgon är vi alla närvarande, bortsett från de som har kärlekspartners. Uppenbarligen spenderar de hellre natten med pojkarna än med oss halvt desperata, halvalkoholiserade, flummiga kvinnor. Desto fler kvinnor i en lägenhet, desto matigare soppa....

Min mor var här tidigare idag och höll ett förmaningstal inför den kommande båtresan. Inte att jag skulle ta det lugnt med alkoholen utan att jag skulle passa mig för att vandra runt på däck och ramla på ett eller annat sätt. Antar att hon minns min senaste båtresa då jag våldsamt föll och tryckte in mitt revben i lungan och i levern. Detta som resulterade i sjukhusbesök och observation. Förstår min mor som oroar sig över min enorma klantighet och min förmåga att ramla, snubbla och skada mig själv på osannolika sätt. Kära moder, ska snarast möjligt installera mig på båten och bära flytväst vid alla möjliga tidpunkter. Att människor kommer att se snett på mig när jag dansar runt på dansgolvet i en orange kreation skapad av Livräddningssällskapet rör mig inte i ryggen.

Kära vänner, bekanta och läsare. Håll tummarna för mig och önska mig lycka till, min första Ålandsresa, en dygnskryssning med människor som inte spottar i glaset. Håll tummarna för att jag håller mig på däck och inte faller överbord.

Uppladdningen är snart klar, några öl, tv-kväll, skräpmat och ett parti poker. I'm ready. Finland here I come!

Det finns vissa speciella människor som alla tycker om, dessa människor med en otrolig utstrålning och ett varmt hjärta. De människor som ger en den där känslan, den speciella känslan av mänsklighet, värme och vänskap. Människor som bjuder på sig själv, lyssnar lite extra och är närvarande, som får en att känna sig omtyckt, speciell och bra. Jag har mött en av dessa speciella människor som har allt detta och ger av sig själv på ett så generöst sätt. En av mina arbetskamrater är en mycket fin människa.

Första gången jag blev tilldelad henne som inhoppande handledare kände jag genast att något hade vi gemensamt, vad, det visste jag inte. Idag fick vi möjligheten att talas vid, på en djupare nivå och snart insåg jag att våra liv har spenderats på ett liknande sätt, parallellt i universum, jag några år efter henne. De gemensamma dragen fick mig att känna igen mig, att känna en varm känsla av deltagande. Vissa människor ger en bara den där känslan......

Min tillfälliga frånvaro bör förklaras och förklaringen är rätt simpel. Uppenbarligen anser min bredbandsleverantör att fakturor ska betalas för leverans av internetåtkomst. Märkligt.... Slarvig som jag kan vara till min personlighet har jag missat fakturan, summa summarum, mitt bredband är tillfälligt avstängt. Nu är fakturan betald och jag avvaktar en återuppstart snarast.

I övrigt består mitt liv av arbete, sömn och arbete. Har även varit på en teamfest, sjungit sånger, gjort en thailändsk sallad, spillt jäger på teamledaren samt dansat lite. Fredag afton nu och jag ska dricka ett glas vin, kika på TV och slockna i soffan. Livet på en pinne!

Take care så återkommer jag med mer frekventa rapporter om mitt liv så snart mitt bredband åter är funktionellt....

Är för tillfället på en påskmiddag där jag ätit alldeles för mycket och är mätt som aldrig förr. Sitter nu och skriver på min mobil och ska nu deltaga i en omgång av så kan det låta. Snabbrapport från fest. Återkommer senare. Puss på er

Fick en kick idag! Inte av någon kemiskt sammansatt drog, ett livsfarligt äventyr eller alkohol. Utan av livet, av känslan att jag klarar mer än jag tror. Efter tre veckor i utbildningslokalen har jag nu pratat med kunder och första avklarade kunden gav mig en kick, en nöjd känsla av självförtroende. Hög på livet, kan man säga.

Skärtorsdag idag och jag ska eventuellt besöka min kompis pojkvän och hans vänner. Ta en öl kanske, samtala och umgås på bästa sociala sätt. Känns lagom så här en torsdag efter en arbetsvecka. Imorgon ska jag på middag med fina kvinnor och sedan utmynnar middagen i fest då flera andra tillkommer. En hemmafest, det var ett bra tag sedan jag bevistade en sådan. Ser fram emot denna afton, minsann...

Glad påsk på er alla. Skål och tack!

Gick idag förbi en telefonkiosk och fick en flashback från gamla tider, insåg då att saker förändras och glöms bort. Telefonkiosken fick mig att tänka på min tid i högstadiet ute i en ort som gud glömde, förvisso berikad med en telefonkiosk. Något av det roligaste vi visste var att springa ner på rasten och ringa vuxna nummer där man skulle låtsas vara över arton.

Jag som nu förfasas och känner sorg över dessa lanthandlar som läggs ner, snattade även tuggummipaket i den lokala affären på ovan nämnda ort. Orten innefattade då även en färghandel, bibliotek, två banker, ett cafe, bensinstation, post mm. Antar att jag inte ens behöver tillägga att detta nu är borta.

Kompisens fader som alltid tillät oss sitta hos dem och dricka och även ibland deltog var på den tiden så otroligt cool och schysst, idag känns det patetiskt och urbota dumt. Mina små snatterier av cigarettpaket hos denna man är inte lika coolt och obetydligt idag som det var då. Att röka var tufft och man såg tuff ut, idag har det vänts om och de som slutat är de tuffaste jag känner, inklusive mig själv. Dricka ren hembränd sprít var grymt, man mådde bra och blev full snabbt, vilket självklart var avsikten. Nu avstår jag aktivt spritintag och håller mig till de godaste formerna av öl och rött vin.

Högstadiet har passerat och vissa saker har helt enkelt förändrats med tidens gång, medans vissa hänger sig kvar. Fortfarande låtsas jag vara mycket upptagen när jag möter en gammal bekant på stan som jag inte orkar stanna och prata med, leta efter någonting i väskan är en populär undanflykt. Min rädsla och irritation mot äldre människor hänger sig fortfarande kvar och jag har insett att jag aldrig kommer att vilja arbeta inom äldreomsorgen. Mina drömmar om att bli snuskigt rik och känd lever kvar även om de hamnat på en annan prioritet, då min familj och vänners hälsa är det viktigaste.

Min livserfarenhet har växt och mitt liv ser helt annorlunda ut, men vissa saker förändras, andra inte....

Ännu en sådan solig dag när allt är sådär fånigt vackert, våren är på framfart och snön försvinner sakta men säkert. Vi bjöds på en långlunch på jobbet så jag och grabbarna drog in till city, satte oss på en uteservering, jag åt en glass och vi betraktade människor som flanerade på stan. Som vanligt när jag är inblandad blir samtalsämnena långt ifrån rumsrena, denna gång diskuterades bland annat analblekning. Ett fenomen som inte ligger mig så nära, har svårt att förstå meningen med denna behandling.

Nästa torsdag ska jag för första gången deltaga i en teamfest med mitt nya team, fick idag ett uppdrag att skriva ner en fråga om mig själv som ska användas i en frågesport, allt i syfta att lära känna varandra. Frågan är vilken fråga jag ska skriva ner om mig själv... Lite rolig kuriosa om mitt liv kanske, vad nu det skulle vara som hänt i mitt rätt händelsefattiga liv....

Fortfarande ingen sysselsättning till påsk och planerna som diskuteras omkring mig blir altmer intensiva och avundsvärda. Vad tusan ska jag hitta på, min första påsk som singel och ensam. Med betoning på ordet ensam!

Nu är det säsongsfinal på Desperate Housewives och jag njuter av stunden samtidigt som jag sörjer inför tisdagarnas tomhet i framtiden. Denna serie måste vara ett av de största mästerverk som skapats.

Ber om er allas hjälp att fundera ut ett tema för sommarfesten som jag är med och ordnar på jobbet... .
Tacksam för tips!

Dagen har förflutit som de tidigare dagarna under utbildningen, en känsla av vanmakt och ett konstant susande i huvudet består. Trots mitt vansinniga sovande i helgen så har jag varit obeskrivligt trött denna måndag, tvivlar stundtals på att jag kommer att bemästra allt detta nya vi lärt oss. Till min stora glädje så bjöd min mor mig på middag denna afton och även min mormor befann sig där. Mormor=alkohol, inte var dag man dricker vin, men varje dag min mormor är närvarande är fylld av vin och öl. Höll mig måttlig till dessa drycker då jag redan innan var vansinnigt trött. Dock underbart med riktig hemlagad mat, tack moder för allt du ger. Min mormor däremot är inte den som spottar i glaset, hon ser livet som en fest....

Min sympati och empati är enorm, ibland förundras jag över min förmåga att känna med andra. Vi tar ett exempel, mannen som alltid figurerar i Teliareklamen på TV, han med två barn och en otroligt ensam tillvaro. Han får mitt hjärta att bulta av medlidande och den senaste versionen när han bevistar en dans, får mig nästan att gråta. Denna ensamma man, så fel i alla sammanhang. Kan känna igen mig till viss del ibland.

Denna påskhelg börjar kännas tyngre och tyngre att närma sig. Lyssnar vagt på allas planer och traditioner medans jag sitter där och har inte en plan, inte en tradition, endast en stor saknad efter min föredetta och hans släkt och traditioner. Årets höjdåunkt har förvandlats till årets värsta lass att bära. Ensam, utan planer och inga traditioner. Tänk så människan älskar detta med traditioner, vanor och gemenskap. Får endast se fram emot en ledig långhelg.... Får vara glad för det lilla.

Lyckan är total denna afton, vi samlades tre kvinnor för att bevittna Big Brother Live och för att hålla tummarna tillsammans för att subban Gabriella skulle röstas ut ur huset. Vi skrek högt av glädje när det visade sig att svenska folket delade vårt hat mot denna avskyvärda person. 92 % hade röstat på hennes utträde ur huset och äntligen har hon gått. Hon verkar själv inte förstå hur otroligt puckat hon har betett sig, snacka om verklighetschock när hon vandrar ut i samhället. Så här mycket har jag inte jublat sedan Sverige tog OS-guld i ishockey! The bitch is out....

Helgrapport. Fredagen startade lugnt med lite afterwork med oss nykomlingar på jobbet. Fick låna en hundring av min kära lillasyster för att kunna deltaga och dricka en öl eller två. Sedan var jag bjuden på uppträdande och buffe på ett annat uteställe, drog med mig en av arbetskamraterna och vi samlades tillsammans med andra bekanta hemma hos mig för lite alkoholintag, sedan bar det vidare för musikalisk underhållning. En äldre man kommer fram till mig och ber att få prata lite med mig, nyfiket svarar jag ja, då han klämmer ur sig att han alltid gillat kvinnor med hull och vill bjuda mig på middag någon dag. Kan erkänna att jag inte tog det som någon fin komplimang, han hade kunnat uttrycka sig våldsamt annorlunda.

Lördagen var förvånansvärt präglad av illamående, det var längesedan jag mådde så illa. Kastade upp FYRA gånger, måste ha varit någon dålig mat jag fått i mig....
Annars har jag spenderat åtskilliga timmar med min lilla prins, på 2 år och 8 månader. VI har lekt med gosedjur och kramats, han somnade med sin mage på min, med mina bröst som skön kudde. Mysigt värre, skulle vilja även jag att ha en sådan liten parvel, med dess oförställda kärlek. Fick dock även där en gliring när han utbrast: Sara har bäbis i magen...
Antar att män i allmänhet vill få mig att börja banta. Får börja på måndag då, som vanligt...

Är nöjd och belåten med denna helg, hemmakväll i lördags och lugn söndag med barnamys. Toppen på allt var att Gabriella åkte ut. Nöjd och belåten ska jag lägga mig för att läsa och fundera över framtiden.

Ok, dags att inse fakta. Jag är ingen kock, har aldrig varit en kock och kommer sannerligen aldrig att bli en heller. Saknar helt enkelt talangen och känslan för matlagning. Försökte mig idag på en maträtt som jag tidigare klarat av: Franska Fiskbiffar, men idag gick det käpprätt åt helvete med det hela. Eftersom jag saknade en del ingredienser så improviserade jag, vilket inte är en lysande ide när man är okunnig inom gastronomi. Resultatet blev en alldeles otrevlig smak och tråkig förtäring. Ska dock ta med mig detta till lunch imorgon eftersom kassan inte tillåter impulsiva lunchköp. Detta innebär att lunchen imorgon inte blir en fröjd, snarare en plåga. Men äta bör man...

Har spenderat aftonen med mitt nya favoritpar. Hon är min äldsta och närmaste vän, som följt mig genom livet sedan första dagen hos dagmamman. Tre år gamla möttes vi och fattade tycke för varandra, den vänskapen firar 21 år i år. En otroligt lång tid att vara vänner, inte alltför vanligt i dagens samhälle. Vid hennes sida har jag följt hennes kärleksliv och nu har det äntligen blivit fullträff. En man som passar in i hennes liv och de är som gjorda för varandra. Ser med glädje på dem när de besöker mig och gullar och kramas i soffan, en aning bitterhet dock över min ensamma sits bredvid. Men är det någon som är värd kärlek på riktigt, så är det hon.

Jag har spenderat pengar på att rösta ut denna vidriga Gabriella från Big Brother huset, skickade idag ett sms för att få henne bort ur min vardag och mitt liv. För var dag som går växer avskyn för denna hemska människa, tycker synd om Samuel som uppenbarligen tycker om henne av helt oförståeliga skäl.

Ska krypa ner i sängen, läsa några rader ur en spännande kriminalroman om mord och ond bråd död. Några rader är allt jag hinner med innan mina ögon sluts, den senaste tiden har jag inte klarat av många sidor. Ska sedan drömma om härliga luncher istället för de gummiliknande fiskbiffar jag ska förtära imorgon. Att improvisera i köket är inte min grej, imorgon får det bli pasta, kan inte ens jag misslyckas med...

Fick tidigare ikväll ett sms från en gammal väninna som igår födde sin andra son, en välskapt och frisk pojke. Så härligt, kan inte ens förstå känslan av att bli mamma. Medan hon nu har klämt fram sitt andra barn, har jag blivit singel och lever ett ännu mera oansvarigt liv. Verkar vara en slags babyboom för tillfället, ett antal olika bekanta ska ha barn i dessa tider. Vänder statistiken nu och vi blir mer medvetna om familjen igen, inte helt fel för framtiden. Själv avvaktar jag med familjeskapandet och barnafödandet, antar att jag borde ha en partner först. Antar att det slutar upp med adoption närmare 40-årsåldern....

Jag planerar ett mord! Ett mycket hastigt illdåd i vredesmod ligger och lurar i mig. Min unga granne, pojkspolingen, har nämligen dragit ihop alla stans fjortonåringar till en onsdagsfest. Denna fest verkar vara anordnad för att driva mig till vansinne. Med tanke på lyhördhetsfaktorn i detta hus borde veckofester vara förbjudna. Inte nog med att han spelar med en extrem nivå på musiken, det är dessutom skamligt dålig musik. Har nu lyssnat på "Mr Cool" och "Jag dansar aldrig nykter" åtskilliga gånger, bedrövligt med tanke på hans stereokapacitet. Musiken och basdunkandet ackompanjeras av förtjusta kvinnoskrik i höga oktaver samt manliga utrop, misstänker att en svartklubb bedrivs bredvid min dörr. Det värsta i det hela är att om jag känner honom rätt så pågår festen till sena natten/tidiga morgonen, eftersom de flesta deltagarna på festen är underåriga och ej släpps in någonstans. Tycker synd om mig själv och funderar över lämpligt mordvapen!

Orkar inte upprepa mina klagomål över min trötthet, tror att ni alla är medvetna om den nu. Har dock hållit mig vaken hela kvällen, ätit en god middag som min syster hade lagat när jag kom hem. Snacka om trevlig hemkomst idag, en nystädad lägenhet, god mat och musik. Var tvungen att pussa min syster av glädje, det var som en dröm....

Har än en gång gråtit till Big Brother, kanske börjar mitt engagemang inför denna dokusåpa gå för långt. Men till saken hör att jag är en mycket känslig själ och gråter ofta, min empati gör att jag oftast gråter för andra människors skull. Richard och Danne fick hälsningar från hemmet, vilket innebar att Richards flickvän skrev ett kärleksbrev så rörande att tårarna rann på mig. Sedan grät Danne när han läste brevet från sin bror och jag grät ikapp med honom och blev en aning förälskad i honom. Har fått för mig att han är den ultimata pojkvännen nu. Tänk så media kan påverka en.

Nej, ska försöka lugna nerverna, plocka fram örproppar och sova lite. Ignorera basen som pumpas från grannens lägenhet in i mitt sovrum. Om han åtminstonde kunde spela lite bra musik....

Jag har hittat ett hatobjekt. Som frekventa läsare är medvetna om, så ser jag dagligen Big Brother och följer detta program på ett nästan löjligt sätt. En av deltagarna är synnerligen avskyvärd, ska sanningen fram så avskyr jag henne så mycket att det gör ont i mig när jag hör hennes röst. En slags motsvarighet till kärlek, samma känsla i magen nästan!

Hennes namn är Gabriella och hon behandlar andra människor, speciellt människor som gillar henne, som sopor. Hur någon kan gilla henne, går över mitt förstånd!
Hon är en avundsjuk, missunnsam, falsk, vidrig liten kvinna som nu är nominerad. Jag hoppas och ber på mina bara knän att svenska folket ska rösta ut denna varböld så att jag slipper se och höra henne mera. Tänk vilken tråkig människa jag är som orkar engagera mig i sådant oväsentligt. Visar endast hur händelsefattigt mitt liv är. Än en gång....

Jaha, då var det Desperate Housewives då, ännu ett av mina begär. Kanske förstår ni nu mitt sörjande över TV:ns död.... Är det sant att ögonen kan bli fyrkantiga om man ser för mycket på TV?

Påsken är snart här och jag inser till min stora sorg att jag antagligen kommer stå utan planer och utan mening denna helg med fyra dagars ledighet. Tidigare år har jag spenderat påsken med min föredetta och hans familj i deras underbara fjällstuga, en fjällstuga utan vatten, el och andra bekvämligheter men full av värme, gemenskap och skratt. Påsken har tidigare varit en av mina höjdpunkter på året, detta år verkar högtiden bli en flopp. Ord kan inte beskriva hur uppenbar ensamheten och saknaden efter gemenskap är för mig dessa helgdagar, att Jesus firas är för mig oväsentligt, men att jag ska spendera påsken utan min föredetta svärfamilj. Utan den årliga kälk-tävlingen under berusade former, utan bastu-orgierna med lakritsshots, sånger och tända ljus och utan känslan av att tillhöra något.

Känslan av att vara en del av något, gemenskapen och att få umgås med personen man älskar och dess familj är något oerhört tillfredsställande. Antar att jag slutar upp med mamma i hennes lägenhet och en vinare, eftersom min familj inte är ägare av någon fjällstuga och absolut ingen bastu. Får dock göra det bästa av situationen, njuta av att jag har en familj, att jag är älskad av dem och att jag är frisk. Köper med mig en dunk vin och vandrar upp till min mors tvåa för ett alternativt firande. Tänker på det jag kommer sakna, ont i magen och hjärtat som följd. Jag ska banne mig investera i en trisslott när inkomst finnes och vinna en skottkärra med pengar som jag ska köpa en fjällstuga för! Finns det liv, finns det hopp! 

Veckan inleddes med fortsatt sorg, saknaden efter tv:n är stor och förlusten känns i hjärtat. Måndagens morgon startade jag med en praktvurpa utanför porten, med följden att en dam kommenterade min väghållning och rådde mig att vara försiktig på vägarna. Alltid roligt med komiska kommentarer när man väl ligger ner. Jag skrattade måttligt!

Att man kan känna en sådan trötthet som jag erfar är ofattbart. Hela dagarna är späckade med nya uppgifter och nya saker att pränta in i huvudet, under utbildningsperioden på arbetet. Stundtals surrar det i huvudet och jag försöker förstå vem jag är, vad jag gör och vad utbildningskvinnan pratar om. Tydligen är denna vecka i utbildningen allmänt känd som "hell week", börjar sakta klarna för mig anledningen till detta. Dock en hel del avbrott för lekar och tävlingar, bör tilläggas att mitt lag leder med en MASSA poäng, det känns gött. Idag fick jag erfara nära kroppskontakt med en pojke också, i form av en lek med ihopkopplade kroppsdelar. Man får vara glad för det lilla. Kroppskontakt med en söt kille är ju inte fy skam.

Måndagskvällen innebar bio för min del, blev bjuden och det var en upplevelse. Var otroligt länge sedan jag sist bevistade Filmstaden i Östersund. Såg den nya norrländska actionfilmen "Babas Bilar" vilken var mycket speciell och roande. Skrattade en hel del åt actionscener med norrländsk vinkling, på skoter och till och med på en orange pulka.

Satsar denna eftermiddag all min energi till att hålla mig vaken, med halvtaskigt resultat. Allt min kropp vill är att lägga sig ner och jag vet att när jag väl gjort det så slocknar jag på fem röda. Nej, nu orkar jag inte mera, får skriva något roligt en annan dag! Take care...

... för min älskade TV, som nu gått över till andra sidan. Efter att ha visat randig och halv bild ett antal dagar och inte lyssnat på mina böner, stängde den idag av sig själv, blixtrade lite och tackade för sig! Har utlyst lägenhetssorg och ilsket burit ut 20 tummaren på tronen. Bredvid står min älskade 28 tummare kvar eftersom jag inte orkar bära den själv.... Påminner mig om många fina stunder vi delat!

En tyst minut.....

Helgen kan sammanfattas med ett enda ord: trist. Lördagen började med en sovmorgon och fortsatte sedan med en promenad på stan med min mor och min 13-åriga bror, min bror som helt plötsligt börjat bry sig om hur hans kalsonger ser ut och är villig att lägga ut flera hundra på rätt sort. Herregud, min lillebror håller på att växa upp! Efter detta gick jag hem, åt lite pasta och somnade igen. Vaknade vid halv nio och kikade på tv resten av kvällen innan jag gick till sängs. Så tråkigt att man går av! Vart tog mitt liv vägen? Om man åtminstonde kunnat dela denna tristess med någon...

Idag packades hela familjen in i bilen och vi körde till min mormor som i veckan firar sin 70:ende födelsedag. Eftersom min mor menade att jag inte rymdes så bra i det lilla baksätet i den lilla bilen, så fick jag köra. Solen sken från en klarblå himmel, den vita snön glittrade och vår familj såg ut som en samling polacker på jakt efter bär. I sakta mak forcerade vi länets vägar och blev omkörda av ett antal olika bilar som uppenbarligen inte gillade min framfart i av underlaget anpassad fart. Fick spendera dagen med fika, mat, kaffe, tårta och kortspel. Gemytligt med släkt och familj!

Den lugnaste helgen i mannaminne har passerat och jag hoppas att den inte följs åt av flera liknande helger. Mer fart och fläkt i mitt liv, tack! Ska nu njuta av Big Brother Live... Hörs!

Har alltså tillfrisknat och känner mig nästan oförskämt frisk och kry denna fredag afton. Spenderat dagen med oerhört gemytliga människor på min nya arbetsplats. Eftersom jag varit sjuk två dagar spenderade jag början av dagen som en slags pryo-elev, noll koll med ett konstant leende. Sedan fick jag spendera två timmar med en av de kunniga, en slags speciallektion för de missanpassade. Ett antal siffror fick mig snart att se dubbelt, mitt matematiska intresse är minimalt om inte obefintligt. Det otroliga med det mänskliga intellektet är att när man väl anstränger sig och upprepar saker så sjunker de in och "make sense".

Min första fredag, som arbetande kvinna, en superb känsla av blivande ledighet. Längesedan jag kände denna känsla, dock för tidigt för att känna den ultimata känslan av fredag. Satt kaxig i soffan på jobbet, så trött att allt snurrade och påstod att jag inte skulle inmundiga en droppe alkohol i helgen. Törs jag förtälja att jag redan druckit en öl eller fyra. Jag är inte kvinnan med principerna! Fick skjuts med arbetskamrat till min mor för en fredagsmiddag med familjen och blev bjuden på rödvin, emotsatte mig det lite svagt innan jag tacksamt tog emot vin och sedan även öl. Såg på "Så ska det låta" och spelade sedan plump. Trevlig afton, dock ensam hemma i soffan än en gång, då min syster fortsatte ut på krogen för vidare socialt umgänge. Detta var dock överkurs för lilla damen som trivs bäst en fredagkväll i ensamhet med lite Lars Winnerbäck.....

En aning filosofisk med visor i bakgrunden, någon öl i magen och lite etanol som stigit mig åt huvudet. Har skrivit en dikt åt min mormor som fyller 70 år i veckan. Inspiration genom alkohol är icke att förakta!
Jag insåg just att jag ska se en konsert med Lars Winnerbäck i sommar och fick återigen ett leende på mina torra läppar. Som denna man kan beröra! Dock inte min kropp, den verkar ha återgått till ett stadie av oskuldens oberördhet! Så attraktiv jag åter blir, som en pånyttfödd oskuld....

Nej, antar att det blir läggdags för mig snart, ett nedkrypande bland stora härliga duntäcken med endast mig själv som sällskap! Hellre ensam med mig själv, än ensam i sällskap! Jahaja, jag som skulle vara spiknykter denna helg, inga principer som jag håller. Illa!