sascha

Dagen har förflutit som de tidigare dagarna under utbildningen, en känsla av vanmakt och ett konstant susande i huvudet består. Trots mitt vansinniga sovande i helgen så har jag varit obeskrivligt trött denna måndag, tvivlar stundtals på att jag kommer att bemästra allt detta nya vi lärt oss. Till min stora glädje så bjöd min mor mig på middag denna afton och även min mormor befann sig där. Mormor=alkohol, inte var dag man dricker vin, men varje dag min mormor är närvarande är fylld av vin och öl. Höll mig måttlig till dessa drycker då jag redan innan var vansinnigt trött. Dock underbart med riktig hemlagad mat, tack moder för allt du ger. Min mormor däremot är inte den som spottar i glaset, hon ser livet som en fest....

Min sympati och empati är enorm, ibland förundras jag över min förmåga att känna med andra. Vi tar ett exempel, mannen som alltid figurerar i Teliareklamen på TV, han med två barn och en otroligt ensam tillvaro. Han får mitt hjärta att bulta av medlidande och den senaste versionen när han bevistar en dans, får mig nästan att gråta. Denna ensamma man, så fel i alla sammanhang. Kan känna igen mig till viss del ibland.

Denna påskhelg börjar kännas tyngre och tyngre att närma sig. Lyssnar vagt på allas planer och traditioner medans jag sitter där och har inte en plan, inte en tradition, endast en stor saknad efter min föredetta och hans släkt och traditioner. Årets höjdåunkt har förvandlats till årets värsta lass att bära. Ensam, utan planer och inga traditioner. Tänk så människan älskar detta med traditioner, vanor och gemenskap. Får endast se fram emot en ledig långhelg.... Får vara glad för det lilla.