Se upp för dårarna
Hur som helst var filmen bra, en riktig feelgood-rulle. "Se upp för dårarna" lockade till både skratt och en och annan tår. Jag kan rekommendera filmen, dock kanske i form av en hyr-DVD för ekonomins skull.
Tänk om de kunde se sig själva ur mina ögon, vilken självförtroende-boost!
Däremot så känner jag mig mer sunkig än tidigare desto mer alla andra människor blir vackra. Tankar kring viktnedgång och ekonomiuppgång är de mest frekventa. Undra om man skulle kunna kombinera dessa två...
Igår kväll fick jag äntligen en säng att sova i. Efter en vecka i soffan är jag vansinnigt nöjd över att ha en säng att sova i. Min syster hjälpte mig med skruvande och bortforslande av den trasiga sängen och in med den smala madrassen som ska ersätta den. Sedan dök mina vänner upp med ben till madrassen och skruvade fast dem, bjöd på glass och sällskap. Kan en måndag sluta bättre? Nja, troligen inte, men en vacker man att kura ihop sig med hade inte varit helt tokigt...
Eftermiddagen tar över och snart ska jag möta min mormor för umgänge. Hon ska sedan bjuda på middag, vilket jag behöver i dessa dagar av fattigdom. Hon är en god kvinna, mormor min.
Har aldrig haft så roligt i tvättstugan som inatt.
Jag startade fredagens afton med att springa rakt in i en man. Mitt i min tvättstugeorgie så gick jag ner för att byta maskin, genom mörklagd trappnedgång och korridor. Jag tar för givet att jag är ensam och slänger upp dörren till tvättstugan och springer rakt in i en rätt attraktiv yngre man. Instinktivt skriker jag till och utbrister: Gud vad rädd jag blev. Han svarade med en gemytligt skratt och berättade att han är vicevärd i denna fastighet. Snabbt bytte jag om från den hysteriskt skrikande fjollan jag är till den sociala och trevliga människa jag kan vara. Jag hoppas att han fick ett gott intryck trots att jag behandlade honom som en våldtäktsman och mördare....
Gick sedan upp till min hjärtenära vän och tillika samtalspartner för middag och vin. Som vanligt en blandad kompott av män och kvinnor, som påminner om en parmiddag fast utan krav, restriktioner och annat jobbigt. Det bästa av det bästa! God lasagne, glass, kaffe och vin serverades och jag njöt som sällan tidigare, en slags hyllning till helgen och till mitt extrajobb som jag idag anskaffat! Det blev mat, samtal, tv-tittande, skratt, diskussioner, mer samtal och slutligen samlagslistor. Samlagslistorna stod jag och min väninna för, då den manliga delen valt att antingen arbeta eller partaja. Det var en rolig historia som innefattade statistiska beräkningar och andra helt ovetenskapliga diskussioner. Detta slutade i en smått berusad Sara som vandrade hem och åter ner i tvättstugan för att ordna till tvätten. Har aldrig haft så roligt i tvättstugan som inatt.
Ett hett recept för att tvätta:
några glas vin
en mp3-spelare i öronen
natt
kläder som är rena och ska vikas och plockas med
en mangel
en sop som går använda som mikrofon
Serveras bäst med lite sköljmedelsdoft och ensamhet. Enjoy!
Tur att jag har vänner med ben!
Fredag idag och jag firar det genom att ha tvättstugan, vilket är ett evighetsjobb när det bara finns en tvättmaskin att använda. Men resultatet brukar bli bra så jag brukar mitt tålamod, som visserligen är nästan obefintligt men dock existerar. Även om min nyfikenhet slår alla rekord och jag vill veta allt om saker och ting....
Jag har i alla fall erkänt för min kära syster att jag har demolerat hennes säng som jag så snällt fick låna. Att sängen kraschade är en rolig historia som jag får ta en annan gång. Kan säga att jag blev skapligt rädd när marken försvann under mig och jag skrattade bland träpinnar och madrasser ett bra tag innan jag klev upp. Har de senaste dagarna sovit i soffan, men ska nu få låna sängben av min kära vän så jag kan använda mina egna madrasser. Tur att jag har vänner med ben!
Det var i alla fall underbart. Tack, Skype!
Det finns ett fenomen i internetvärlden som jag helt har bortsett från, utan tanke på att jag någonsin skulle ha någon nytta av det. Fenomenet: Skype. Detta program som inte ens funnits på min ladda hem-lista som nu blivit som en ny upptäckt för mig. Min syster tipsade mig igår om att ladda hem det för att prata med henne, hon som finns på andra sidan jordklotet. Sagt och gjort, hemladdningen skedde och programmet glömdes bort.
Tills idag då det började ljuda toner ur min dator och jag fick ett samtal. Från syster i Malaysia. Jag blev så till mig att jag inte hittade svara-knappen och fipplade bort samtalet. Då ringde hon igen och jag lyckades svara. Jag hörde hennes fina röst strömma ut ur datorns högtalare i form av ett försiktigt: hallå... Då insåg jag att jag inte har en aning om vart min mikrofon sitter så jag slänger mig fram över tangenterna och pratar i 140, tills jag inser att ljudet är fördröjt och att det krävs lite teknik kring det hela... Jag började skratta nervöst och på gränsen till hysteriskt innan tårarna rann. Hennes röst var så ljus, så vacker och så svensk. Hon frågade om läget här hemma och jag försökte svara så gott jag kunde, genom lyckotårarna och entusiasmen. Det var i alla fall underbart. Tack, Skype!
40 år, är det min nya hållpunkt?
Jag skulle vid 25 års ålder ha:
- en stabil pojkvän, vilken jag älskade, som älskade mig tillbaka och som jag gärna var förlovad med. Detta är enormt långt i från sanningen då jag är mer singel än jag någonsin varit i mitt liv, trivs med det och inte vill vara något annat. Tror till och med att jag blivit singelskadad.
- minst ett barn, som självklart skulle växa upp i den idyll som jag och min älskade skulle ha skapat. Inget barn finns och inget är på väg inom många år. Tveksamheten till om jag skulle vara kapabel att ge ett barn det bästa finns istället. Men som sagt, målen var orealistiska och när jag satte dessa vid 18 års ålder så var jag ju vuxen. Synd bara att det inte höll i sig.
- en bra utbildning och ett välbetalt jobb. Visserligen utbildar jag mig för tillfället men dock inte till en välbetald framtid. Ingen har blivit rik på att hjälpa utsatta människor och ingen kommer nog bli det heller.
- ett stabilt och vackert hem innehållande man och barn som jag tidigare nämnt. Den etta som jag just flyttat in i skulle jag inte kalla vacker men dock stabil. Detta är min första helt egna lägenhet som jag nu flyttat in i och då får den banne mig vara lite mindre vacker och en aning skamfilad.
- gett min familj och släkt en massa pengar så att de fått se saker och äga saker som de inte tidigare haft möjlighet till. Även här har jag lyckats mindre bra. Men jag har köpt en Soda Streamer till mamsen...
När jag ser på dessa mål som jag skulle ha förverkligat innan jag fyllde 25 så blir jag lite sorgsen. Inte för att jag inte klarat av allt detta, utan för att jag hade sådana mål. Jag borde ha kunnat se att det finns andra mål, som har med mig själv och min person att göra. Där är jag inte heller i mål men jag har kommit en bra bit på väg och det ger mig hopp. Visst kommer även jag att träffa en man någon dag när solen skiner eller snön yr, men just idag så är jag nöjd och glad. Jag har mig själv, mina vänner, min familj och min egna lägenhet! Framtiden är ljus. Nya mål ska sättas upp och denna gång kanske jag ska sätta dem en aning längre fram. 40 år, är det min nya hållpunkt?
Gör pengar inte en människa en aning lyckligare?
Hade jag haft tusenlappar på banken skulle jag faktiskt promenera de extra kilometerna till närmsta nattöppna bensinstation och köpa en korv. Eller fasen, jag skulle ju tagit taxi dit. Och kanske hem. Sedan skulle jag bjudit mina kära vänner på en utekväll med trerätters middag och vadhelst de önskade dricka. En utlandsresa till min mor hade även den stått på inköpslistan. Hon skulle snarast få sätta sig på ett plan till Malaysia där min lillasyster befinner sig. Till mig själv skulle jag köpt en Hästens säng, en stor och fin TV som kunde placeras på väggen över de hål som finns i den efter tidigare hyresgäster, en extern hårddisk till min dator och en tatuering. Jag har nämligen bestämt mig för att göra en till tatuering, för att fira att jag snart blir 25 år....
Jo, jag tror att pengar gör människor lyckligare. Det skulle bidra för min del i alla fall, till en lättare och ljusare vardag.
Nu ska jag besöka damernas igen. Suck...
Hur som helst! Grattis älskade syster, och hoppas din dag blir fantastisk. Jag önskar att jag kunnat ge dig en present, en kram och lite uppvaktning, men vi får ta det vid din hemkomst... Nu ska jag besöka damernas igen. Suck...
Fyllechaffis sucks!
Kvällen har jag spenderat med min kära väninna som jag saknat trots att jag bara varit ifrån henne sedan i onsdags. En förfrågan om skjuts dök upp och i ett svagt ögonblick lovad jag att vara chaufförens sällskap. Vilket visade sig vara ett stort test på både mitt och hennes tålamod. Funderingar kring en blivande nykterism framkom. Tänk att berusade människor kan vara så påfrestande, så tidskrävande, så högljudda och så irriterande.... Fantastiskt att jag inte tänkt på det på ett tag. Borde spendera mer tid i total nykterhet och studera. Fyllechaffis sucks!
New look
Jag gillar varken schlager eller nyttigheter!
Kvällen är bokad för avslappnad tillvaro, en av mina favoritprogram på tv (Grey's Anatomy) och packning inför mitt dygn ute på ett behandlingshem. Dock inte som inlagd, för er som tvekade. Utan som medlevare, personal. Är lite nervös, som människan tenderar att bli inför nya saker som de inte tidigare upplevt. Men nervositeten är mixad med en aning förväntan. Det kommer förmodligen att bli mycket bra. Tilltugg ikväll är morötter, eftersom tanken är att jag ska bli en nyttigare människa, en slankare sådan. Varför är allt gott fullpackat med eländiga kalorier och allt nyttigt som luft i magen som skapar en större hunger?
Jag ska erkänna en sak. Jag gillar varken schlager eller nyttigheter!
Glass-afton
Så otroligt vacker jag blivit runt min mun efter enorma mängder blåbärsglass, jag ser ihjälfrusen ut och har häx-tänder. Ska återvända till spegeln för att beundra mig själv!
Vissa dagar är bara fel dagar att beblanda sig med befolkningen...
Hur som helst fick jag hämta ut modemet, mot en nätt summa på 98 kronor. Varför jag fick betala för att hämta ut det är på grund av missförstånd mellan mig, postverket och bredbansleverantören. Men varför ska jag ha några kronor kvar? Om jag låter bitter så kan jag erkänna att jag är det! Jag är less på att aldrig ha några pengar. Och det verkar inte bli bättre heller. Dessa erbjudanden på internet om snabba lån ter sig enormt lockande! Men jag ska hålla ut.... Jag ska klara mig på ingenting. Nu finns jag åter på internet och kommer att uppdatera bloggen mer frekvent. Nu ska jag snyta mig, ta ett fotbad och krya på mig.