The face of perfection...
The face of perfection...
Idag inviger vi Baby-Björnen
Idag inviger vi Baby-Björnen
Jag får hänga med Sally och det är det bästa som hänt...
Nämnde jag att jag är en "mamma-fjant" nu för tiden? Haha
Tjena, Sally heter jag. Fyller 4 veckor id...
Tjena, Sally heter jag. Fyller 4 veckor idag, väger 4400 gram och är 55 cm lång
Härmed presenterar vi
Ingen tvekan om att det är pappas flicka!
Älskade barn, du är allt!!
Älskade barn, du är allt!!
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
Lalala…
När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge
Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
Morbror Lars kom och myser lite
Morbror Lars kom och myser lite
Idag klär vi oss fint för momma fyller år
Idag klär vi oss fint för momma fyller år
Ligger och trivs på moster...
Ligger och trivs på moster...
Om jag bara inte läckte bröstmjölk överallt
Jag har flytande grädde i tuttarna
Äh, låt mig va!
Äh, låt mig va!
Barnbidrag, ja ni hör ju.
Livet förändrades helt den dagen, då vår dotter kom till världen.
Under den här tiden när jag har plågats och spytt har Jonatan hunnit äta bland annat matlåda, banan och druckit Brämhults. Jag försöker få i mig äckliga drycker som erbjuds från BB bara för att orka med. Livet går sin gilla gång och jag ligger ner och andas min älskade lustgas när värkarna kommer, som numera är ett tryck och inte en outhärdlig smärta. Barnmorskan och sjuksköterskorna låter oss vara ifred då det anses vara ett tag kvar... Då, jag plötsligt känner hur hela min kropp säger åt mig att något händer. Det känns rent ut sagt som att jag kommer att bajsa på mig, klockan är halv två och jag försöker att hålla emot vad jag tror är avföring. Jag frustar och säger till Jonatan: "Något är fel, det händer något". Han försöker lugna mig men jag skriker åt honom: "Ring på klockan, ring på klockan".
Sjuksköterskan som kommer in ser direkt vad som sker och skriker åt några andra att här är det barnafödande på gång. Hon försöker få tag i barnmorskan som tydligen gått på fika eller något i tron att jag har långt kvar. De tillfälliga hjälparna som kommer in kontrollerar mitt underliv och där är huvudet längst ner och på väg ut. Nu ska det krystas minsann! Snart kommer barnmorskan och fäster en skalpelektrod på bebisens huvud för att mäta dess puls och säger åt mig att lyssna på henne när jag ska krysta eller inte. Dessutom tar de lustgasen av mig, till min stora sorg. Jag ligger på rygg med benen i vädret, en vitklädd kvinna vid varje ben och Jonatan håller mitt huvud och säger åt mig att andas, vilket jag glömmer i mitt enorma jobb. Till slut säger barnmorskan att jag känner av krystvärkarna så bra att jag själv får bestämma när jag ska krysta eller inte. Jag krystar!!!
Snart hör jag barnmorskan diskutera med de andra kvinnorna att bebisens puls har sjunkit, vilket gör mig lite orolig i min dimma. Lösningen är att jag får lägga mig på sidan, med ena benet i en ställning. Intressant hur mycket tankar och idéer jag hade innan om vilka ställningar som jag skulle föda i och det sket jag fullständigt i när det väl gällde. Pulsen ser bra ut på bebisen och jag klämmer nästan sönder Jonatans hand när jag krystar och känner att huvudet närmar sig öppningen. Jag lägger allt jag har i att trycka ut den bebis som är så efterlängtad. Jag känner huvudet komma ut och snart följer kroppen med. Jonatan säger lyckligt och tårögt: "Förlåt, jag kollade vad det var. Det är en tjej!"
Plötsligt försvann all smärta, alla ljud tystnade och jag såg ner på henne. Vår dotter! Hon suger på tummen direkt och skriker sen lite innan hon läggs upp på mitt bröst. Det vackraste jag sett i hela mitt liv, det är helt overkligt... Obeskrivbart! Våra ögon möts och jag ser på Jonatan och jag gråter av glädje, precis som han. Hon ligger bara där och tittar på mig, jag tittar tillbaka och vill stanna tiden. Vi blir hjälpta så att hon hittar mitt bröst och det känns så stort att hon ska få sin näring av mig! Tanken på att allt inte är ok med henne finns inte, hon är perfekt i mina ögon.
Att vi sedan får bekräftat att hon är perfekt med antal tår, fingrar och allt annat som ska stämma, är ändå skönt. Vi får in fika och njuter av att vara en familj innan vi får komma på BB och lära känna varandra ännu mera. Än idag så lär vi känna varandra och ligger fortfarande och ser varandra djupt i ögonen flera timmar om dagen. Livet förändrades helt den dagen, då vår dotter kom till världen.
Chillar i soffan och snackar med momma...
Chillar i soffan och snackar med momma...
Snart skulle vi få träffa vår bebis!
Kommer in på förlossningen strax efter 07:00, vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på, och möter en underbar barnmorska. Överlycklig blir jag, över att det inte är gamla fröken sval som mötte oss natten innan. Jag kopplas återigen upp mot en CTG-kurva medan Jonatan flänger runt och ordnar med parkeringstillstånd och hämtar väskorna. Även om mina värkar är kraftiga och tar andan ur mig så visar knappt maskinen någonting, jag får en känsla av att barnmorskorna inte riktigt tror på mig att jag har ont. En läkare kommer och förklarar att detta kanske kommer ta lång tid, kanske kommer bebisen inte ens idag. Trots detta så skrivs vi in och får en rum vid kl 09:00 och jag får värkförstärkande dropp och antibiotika eftersom vattnet gått ett och ett halvt dygn innan. Jag ber lite snällt om någon mer smärtlindring innan hon kontrollerar min underlivsstatus. Det visar sig då att jag är öppen 4 centimeter (av 10 som det ska vara) och snart får jag beröm för att jag klarat av så mycket av värkarbetet hemma. Jag ville säga: "Jag sa ju det", men log och höll käften istället.
I undersökningsrummet med CTG-kurvan
Jag erbjuds nu lustgas som jag tacksamt tar emot. Det känns konstigt att andas in i en mask och jag tycker inte alls att det hjälper, innan jag känner ruset som kommer. Tack Gud för den fina lustgasen!! Jag upplever allt som ett rus och tycker att min röst låter som en mansröst, säger konstiga saker till Jonatan om att jag vill springa ut i regnet och bli blöt, kall och full. Kärleksfull kunde jag också vara: "Jonatan, jag älskar dig som bara den, men rör mig FAN inte". Detta citat kom troligen efter att han försöker massera mig i ryggslutet som barnmorskan gjorde, inte lyckat kan jag meddela.
Det gör ju faktiskt ont att föda barn
En massa tankar om förlossningsmusik slutade med att vi lyssnade på Radio Jämtland och det var riktigt roligt, det är min nya favoritkanal helt klart. Jonatan fick i mig lite hallondryck från Brämhults, just innan jag kräks som en förgiftad människa. Sorry Brämhults, jag kommer aldrig mer dricka era drycker... Narkosläkaren kommer in och ska lägga ryggbedövningen och klockan börjar närma sig 11:00... Snart skulle vi få träffa vår bebis!
Fredagsnöje - babysitter
Fredagsnöje - babysitter
Det är ett hårt liv att vara bebis och nam...
Det är ett hårt liv att vara bebis och namnlös. Vi jobbar på namn, håll ut!
Så började det hela...
Jag har nu hasat mig med handduken mellan benen till badkaret där jag står med vatten rinnande av alla de slag. Jonatan ringer förlossningen och försöker få fram mitt personnummer och ärende. De undrar om jag har värkar, vilket jag inte har och ber oss komma in. Vi är båda uppspelta och jag ställer mig och skurar i tio minuter, utan att ens förstå vad jag håller på med. En taxi tar oss och en miljon väskor till förlossningen, där vi anländer kl 02:30 till en sval äldre barnmorska som jag inte kände större förtroende för. Efter att hon tvingat upp mig på vågen så tog vi ett urinprov och kopplade upp min mage mot CTG-apparaten. Inga värkar att tala om och tappen var bakåtriktad, så efter en timme så får vi åka hem igen med en återbesökstid kl 9 morgonen efter. Världens största binda och jag försökte sova, vilket var svårt...
Så här vackert var det när vi kom hem på natten
Återbesök kl 9, denna gång utan alla väskor då jag misstänkte att det inte skulle bli någon bebis denna gång heller. Och efter CTG-mätning och feberkoll så fick vi åka hem med återbesök kl 20 på kvällen. Dagen spenderades i slowmotion och med landstingets bindor innan vi åkte in igen kl 20 och samma resultat denna gång. Återbesöket som bokades in nu var kl 8 på morgonen 30 juni (BF+3), då skulle jag sättas igång om inte värkarna kommit eftersom vattenavgång innebär en viss infektionsrisk. Det var bara att åka hem igen och försöka sova, och ladda. Jag behövde dock inte vänta länge innan första värken kom, vid halv elva i soffan så dök den upp, fruktad men samtidigt efterlängtad... Så började det hela...
Mina favoriter!
Mina favoriter!
Idag ligger vi på golvet och pratar, samti...
Idag ligger vi på golvet och pratar, samtidigt som vi gör lite gymnastik
En skör nybliven mamma
Såhär trött blir man efter två timmars amn...
Såhär trött blir man efter två timmars amning...
Vi mår bra och tackar för alla fina hälsni...
Vi mår bra och tackar för alla fina hälsningar. Just nu är det bara familjen och amning som gäller, därför är vi osociala och svarar inte i telefon...