sascha

Natten till tisdag 29 juni (BF+2) så vaknade jag 01:30 av att jag var vansinnigt kissnödig, som vanligt under graviditeten. Kliver upp med en suck för att besöka toaletten för första gången den natten. Skillnaden denna gång var att det fullkomligt forsade mellan mina ben så fort jag klev ur sängen. Generat tror jag att jag kissat på mig och en miljon skamsna tankar far genom mitt huvud, innan jag känner att det nog inte är kiss detta. Snabbt inser jag att det är vattnet som har gått och jag står med benen brett isär, lutad mot sängen och tänker. "Ska jag väcka Jonatan?" "Vad händer nu?" "Hur ska jag ta mig någonstans utan att skvätta ner hela lägenheten?". Min förvirrade och nu rätt nervösa hjärna kommer till slut fram till att det är rätt vettigt att väcka fadern till barnet som nu verkar ska komma. Mjukt viskar jag hans namn och han fullkomligt flyger upp med ett militäriskt: "JA". "Vattnet har gått" viskar jag och detta gör att han ställer sig upp på två sekunder och spanar runt som en surikat innan han hämtar en handduk till mig. Från 0-100 på en sekund, ingen sportbil i världen klår det...

Jag har nu hasat mig med handduken mellan benen till badkaret där jag står med vatten rinnande av alla de slag. Jonatan ringer förlossningen och försöker få fram mitt personnummer och ärende. De undrar om jag har värkar, vilket jag inte har och ber oss komma in. Vi är båda uppspelta och jag ställer mig och skurar i tio minuter, utan att ens förstå vad jag håller på med. En taxi tar oss och en miljon väskor till förlossningen, där vi anländer kl 02:30 till en sval äldre barnmorska som jag inte kände större förtroende för. Efter att hon tvingat upp mig på vågen så tog vi ett urinprov och kopplade upp min mage mot CTG-apparaten. Inga värkar att tala om och tappen var bakåtriktad, så efter en timme så får vi åka hem igen med en återbesökstid kl 9 morgonen efter. Världens största binda och jag försökte sova, vilket var svårt...

Så här vackert var det när vi kom hem på natten

Återbesök kl 9, denna gång utan alla väskor då jag misstänkte att det inte skulle bli någon bebis denna gång heller. Och efter CTG-mätning och feberkoll så fick vi åka hem med återbesök kl 20 på kvällen. Dagen spenderades i slowmotion och med landstingets bindor innan vi åkte in igen kl 20 och samma resultat denna gång. Återbesöket som bokades in nu var kl 8 på morgonen 30 juni (BF+3), då skulle jag sättas igång om inte värkarna kommit eftersom vattenavgång innebär en viss infektionsrisk. Det var bara att åka hem igen och försöka sova, och ladda. Jag behövde dock inte vänta länge innan första värken kom, vid halv elva i soffan så dök den upp, fruktad men samtidigt efterlängtad... Så började det hela...