sascha

Söndag kväll, lillskiten blir 11 dagar och jag är fortfarande som i en dimma. Den härligt, underbara, mysiga första tiden blev inte riktigt som jag tänkt mig. Hormonsvallningar, problem med amning, magknip hos lillan och hormoner återigen har gjort det till en jobbig första tid. Jag har inte orkat träffa någon, göra något annat än att lära känna den nya familjemedlemmen! Dessutom har pappan haft en massa jobb inbokat som vi tidigare bestämt att han skulle tacka ja till (ekonomiska skäl). Så tack vare min mamma och mina systrar har jag pallat med mitt kaotiska inre. Att vår dotter är det vackraste och underbaraste som skapats är det dock ingen tvekan om, hormonerna har övertagit min kropp ändå. Tack för allas fina meddelanden, ni är underbara! Och sen skickar jag en varm tanke till amningsmottagningen och BVC som vårdat en skör nybliven mamma på ett perfekt sätt...