Studenter, fulla män, lekande barn

Min bror är på Island, min ena syster har rest runt halva Asien och min andra levt en halv sommar på en grekisk ö som servitris. Men jag har minsann fått spendera ett par dagar i en by, fem mil härifrån. Mitt barndomshem. Bara varit, lyssnat på korna, hundarna och tystnaden. Det är en speciell känsla. Att kliva upp och rakt ut i naturen är barndom för mig.

Under dessa dagar har min lägenhet värmts upp av den gassande solen, till en fantastisk värme, det var 36 grader när jag klev innanför dörren här ikväll. Jag skyndade mig att slänga upp alla fönster på vid gavel, och nu en timme senare har värmen endast krympit till 31 grader!! Hur ska jag någonsin kunna befinna mig i mitt eget hem denna sommar? Är det så här det ska vara? Klockan är efter elva och jag har över 30 plusgrader i min lilla etta, utan någonstans att ta vägen.

Till råga på allt verkar staden vara fullproppad med högljudda parasiter som skriker och väsnas genom mina öppna fönster. Studenter, fulla män, lekande barn (som för övrigt borde vara hemma nu) och dessa förhatliga motorcyklar som alla verkar vara utan ljuddämpare. Nu skriker några barn här nere om vem som älskar volleyboll mest. Är det värt att bo här, eller ska jag emigrera, till Offerdal kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback