Viagra?

Vi åt pizza i söndags och det var roligt. Men ännu mer roligt var det nu, att se resultatet på kontot.

image209

Ni kanske kan ana hur trevligt det blir efter ett sådant pizzeriabesök

Feber i mer än sex veckor?

Efter två veckors hopp kring mitt tillfrisknande kapitulerade jag idag och ringde hälsocentralen. Jag beskrev min periodvisa feber under två veckor, mitt hostande, mitt snorande, min svullna hals och enorma svaghet. Efter varje symtom kom ett ljud av igenkännande hos den troligen medelålders sjuksköterska jag pratade med. När jag avslutade min sjukdomsberättelse svarar hon att allt är helt normalt, att de nuvarande virusinfektioner som florerar kan hålla i sig i upp till fem-sex veckor. Men, försökte jag, det är inte normalt att ha feber så här länge. Jodå, påstod hon än en gång, det är höstens nya infektioner. Hon rekommenderade vila, vätska och näsdroppar. Och välkomnade mig att återkomma om jag fick hög feber i flera dygn, om jag hostade grönt eller blev mycket sämre. Snopen la jag på luren och undrar tyst för mig själv vad som krävs för att få komma till en doktor i dessa dagar? Bölder på kroppen, en upphostad lunga eller helt enkelt feber i mer än sex veckor?

"Det låter som att du fått Borrelia"

Febern slog till igen, nu på kvällskvisten, utan förvarning när jag var helt oförberedd och ensam. Min kropp är vansinnigt svag nu, efter två veckors febertoppar av och till. Jag ringde min väninna och berättade om mina symtom, efter en stunds tystnad utbrister hon: "Det låter som att du fått Borrelia". Tack gumman, du har fått mig att ringa doktorn imorgon...

Vad skulle jag göra utan er?

Riktiga vänner är fascinerande. Utan att jag säger något så inser de att jag vill ha dem nära, att jag behöver dem. De försöker peppa mig, med små positiva kommentarer och små hejarop. De får mig att fokusera på tiden efter prövningarna och se saker som jag vinner i erfarenhet och styrka. De älskar mig för den jag är och finns där för mig, det är äkta vänskap det. Vad skulle jag göra utan er? Jag är evigt tacksam för allt stöd, även om jag inte är den bästa på att uttrycka det just nu. Om ni bara visste hur mycket ert stöd betyder. Jag ger detta tillbaka, utan tvekan om situationer skulle uppstå. Tack, mina vänner!!


Hemska vecka, gå över!!

Vilken prövningarnas vecka detta är. Jag har åtskilliga tunga saker att gå igenom, vilket delvis är självpåtagna och delvis olyckligt drabbande eller en kombination av dessa. TIll råga på allt har min ihållande förkylning tilltagit, min hals är öm, en yrsel har flyttat in i mitt huvud och det senaste dygnet har jag lidit av feberfrossa av och till. Det är lätt att få ett återfall till min tidigare negativa livsinställning och se att allt är bedrövligt och utan hopp. Men nej, jag ser att efter denna vecka är jag en ännu starkare människa. Om jag inte går under i febern som intagit min kropp eller ramlar isär av de prövningar min kropp och själ får utstå. Hemska vecka, gå över!!

Mycket bra avslutning på en rolig vecka

Ibland är det som att vissa människor kan läsa tankar. En söndagskväll efter städning och annat nyttigt så blev jag bortbjuden, på vad jag trodde skulle bli en chips-kväll men visade sig vara så mycket bättre. Lelle hade ställt sig och anordnat nachos, med supergod köttfärs, grönsaker och en makalös guacamole. Jag tror jag åt mer än vad som är möjligt. Sedan förflyttade vi oss till soffan där det blev skratt åt Parlamentet och vår lilla Björn Gustafsson, som vi båda är lite en aning förtjusta i. Halva "Sagan om ringen" hann vi med innan jag gick hem och värdinnan kröp till sängs. En mycket bra avslutning på en rolig vecka. Tack Lelle, för ditt fina arrangemang med nachos och sällskap!

Måste ta adjö till mina vänner dammråttorna

Imorgon kommer en tjej som ska kolla på min lägenhet vilket innebär att jag skyndsamt måste ta adjö till mina vänner dammråttorna, att jag med stor motvilja måste ta fram min tinnitus-skapande dammsugare och svepa ett par varv. Den stringtrosa som hängdes i taklampan för någon månad sen, mest på skoj, den måste bort och gömma sig i underklädeslådan. Alla kläder som ligger överallt ska tryckas in i min inte ont anande garderob. Jag vill inte städa, men nu måste jag. Dessa måsten i livet, som jag ogillar dem...

Jag blev bortrövad

Jag blev bortrövad, jag är på väg bort.... Jag har vänner och jag tycker om mitt liv igen. Sen undrar jag vem som skriver: PorrSara, i min kommentar?

Kom och röva bort mig, på äventyr...

Tänk så jag såg fram emot denna helg, att bara få vara hemma och ta det lugnt. Men efter en dag med pluggande, pysslande, porrfilm och pussel, så är jag rastlös. Socialt hungrig och less på min lägenhet, mer än vanligt vill säga. Kom och röva bort mig, på äventyr...

"Ojoj, här gick det fort, ja".

Häromdagen slogs jag av min egen fortskridande utveckling till tant, som rusat iväg i en våldsam fart. Under en promenad för att möta en vän kommer en bil som kör väldigt fort förbi mig, onödigt nära och jag hör mig själv utbrista högt: "Ojoj, här gick det fort, ja". Några steg senare halkar jag till och utbrister: "Här var det halt, nära ögat". Jag har inte ens hängt med, men detta är enorma tantbeteenden, att prata högt för sig själv. Vad är nästa steg?

Premiären av nya O'learys

Igår kväll var jag en av alla som fick vara med under premiären av nya O'learys. Samma färger, samma fotografier och sportattiraljer, men inte ens i närheten av samma lokal. Jag slapp äntligen panikångestkänslorna i de trånga trapporna och det eviga springandet upp och ner. Det blev en fantastiskt rolig kväll, med roliga och helt fantastiska människor.

  
Kvällen började med fördrink hos Lellelii


        
Sen fortsatte den på premiärbjudningen. Ett nytt och fräscht O'learys.

Tack alla, för en fin kväll!

Minimala ängla-stringtrosor

För några år sedan bestod i stort sett hela min underklädesgarderob av stringtrosor, i alla färger och material. Jag vill minnas att jag till och med ägde ett par ängel-stringtrosor, med silverglitter och fjuniga vingar på baksidan. Självklart en present, men ändock. Stringtrose-perioden i mitt liv varade endast tills jag upptäckte de fantastiskt sköna och fräscha hipstersmodeller som marknaden producerade. Nu består min underklädeslåda mest av dessa. Tills den dagen, då jag på grund av oförklarlig lathet inte tvättat på länge, och jag är utan dessa sköna och bekväma trosor. Då måste jag med sammanbiten min iklä mig en liten, inträngande skapelse ofta i obekväma material. Vill dock meddela att jag inte längre är ägare av dessa minimala ängla-stringtrosor, de är nu i troshimlen...

Och visst det är skönt att nysa, EN gång...

Jag är fullt medveten om att jag är värdelös på att blogga just nu, värdelös med stort V. Men det är mycket just nu, jag ska byta lägenhet, jag måste plugga och jag är sjuk. Sådär manligt, självömkande förkyld, så att jag bara vill sova i några dygn och vakna frisk igen. Mina läppar är torra och spruckna, min näsa röd som den värsta alkoholists av allt snorade och snytande. Jag har nyst närmare fem miljoner gånger på någon dag, och visst det är skönt att nysa, EN gång... Nej, jag går tillbaka till mina duntäcken och bäddar ner mig själv igen, fryser lite tills jag skakar och tycker ännu mer synd om mig själv.

Kungen Winnerbäck

I onsdags kväll fick jag den stora förmånen att se Lars Mattias Winnerbäck uppträda här i Östersund, på sporthallen. Jag hade förberett med skor som går att stå i, papper att torka tårarna med och ett varmt hjärta. Men ingenting räckte, det var allt och mycket mer. Han tog mig med storm, som alltid, och en djupare kärleksrelation uppträdde från mitt håll i alla fall. När publiken skrålade till "Kom änglar", då trodde jag att min själ skulle brista av en enorm känsla... Lite suddiga och diffusa bilder kan jag bjuda på.

        

Jag älskar Lasse, jag älskar Lasse (som det så fint skanderades i sportslig anda med klappar till)

Boarding completed

I torsdags bar det av med den lilla volvon, damerna i framsätet som sig bör och pojkarna inträngda där bak. Framme i den fina stugan försökte vi anpassa oss till fjälluften med en öl och lite socialt umgänge.

     


Vi blev glatt överraskade av superhjältarna som besökte oss.




Det bjöds upp till dans i dagarna tre, dels styrdans i sin ädlaste form men även enskild dans i all ära.

        


Helgens båda afterski-tillfällen blev succe: Boarding completed!

              


Vi samarbetade med militären på plats och jag fick knäcka extra som superhjälte. En superhjälte som spenderade en hel del tid med att skriva obscena saker på bilrutor i den nya snön.

        


Ja, som ni ser, nivån är inte hög. Men som vi sa: "Det är roligt, för att det är sant"
Helgen avslutades med en nära-döden-upplevelse på grund av ett exploderat däck




Som vanligt en sjuk och sjukt rolig helg, men gud vad skönt att det är länge kvar tills nästa gång...

"Jaha, och du har inte träffat någon än?".

Så fort jag träffar på någon bekant, såväl i verkliga livet som på internet (MSN tex), så frågas det alltid hur det är. Jag svarar artigt att det är bra, sådär eller åt helvete beroende på hur läget är just då. Följdfrågan gäller oftast om det går bra med skolan, jobbet eller dylikt. Jag svarar utförligt och förklarar hur det känns, hur det går och lägger in en framtidsvision. Sedan kommer allt som oftast den nyfikna och nästan obligatoriska frågan: "Jaha, och du har inte träffat någon än?". Nej, det har jag inte och det är inte synd om mig, jag är nöjd som det är. Ni kan dessutom sluta undra. För den dagen jag träffar någon, då kommer jag meddela samtliga bekanta. Så, då var det klargjort!

Skryta litegrann

Jag måste bara skryta litegrann. Ikväll har jag för första gången i mitt liv sytt om kläder. Två linnen fick ett annorlunda lyft, det blev godkänt resultat och dessutom gjorde jag det hela för hand. Ingen symaskin innanför mina väggar, inte... Ja, det var det jag skulle säga. Godnatt!

Se upp för vår besättning på afterskin...

Två dagar kvar nu, sen är det fest i dagarna tre. Fjälluften, stämningen och glädjen. Jag längtar. Om två dagar börjar höstforum! Se upp för vår besättning på afterskin... Foton utlovas efter helgen.

En slapparkväll med Lelle, rekommenderas starkt.

Den korta tid som var kvar av söndagen spenderade jag på ett utmärkt sätt. FIck besök av en "gravallvarlig" Lelle som efter moget övervägande insåg att hennes lägenhet är mer lämpad för umgänge än min. Vi parkerade oss snabbt i hennes soffa, i liggande ställning. Kommenterade en hel del roliga detaljer på Fem myror är fler än fyra elefanter, skrattade och pratade "skämslåtar". Det blev en utmärkt avslutning på veckan, precis vad jag behövde. En slapparkväll med Lelle, rekommenderas starkt.

Sedan måste jag visa upp den fantastiska makapär jag inhandlade igår: En citrusskalare

image178

Nästan tre och söndagen är snart över

Efter att jag klivit upp och skrivit tidigare inlägg så "lutade jag mig ner" i sängen, somnade självklart om och vaknade nyss. Klockan har hunnit bli nästan tre och söndagen är snart över. Helt plötsligt blev det ännu mindre tid över till studier. Och tänk så lockande allt annat är, nu vid studier. Till och med städning drar...

Ett karaktärsfel, en defekt

Söndag. Som vanligt har jag skjutit upp alla studier tills idag. Vilket innebär att de läggs på hög, en hög som blir större och större. Varför ska jag alltid skjuta upp saker till sista stund? Ett karaktärsfel, en defekt eller ren och skär lathet...

"Oj, jag har inget mindre"

I två dagar har jag åter fått njuta av ett arbetande liv istället för det studerande som annars råder. Jag har än en gång hunnit bli less på alla kunder som ber om en vinstlott, den tusende gången är det inte längre roligt. Jag har diskuterat blåsten, kylan och den försvunna flickan Madeleine tills mina öron blöder av tristess. Alla som betalar med en femhundring och påstår: "Oj, jag har inget mindre", trots att jag ser en tjuga glimta, har jag suckat åt i mitt inre. En man har dreglat på min nakna arm, jag har skrikit till åt min egen spegelbild i brödskåpet (jag trodde faktiskt att det var någon annan). I övrigt har jag njutit av lite falsk vänlighet, lite ytlighet....

Tidvis - Lars Winnerbäck

tid har förlöpt 
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
jag har saknat ditt skratt 
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
det har tidvis gått bra 
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand 
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
somliga dar 
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör
det är ibland som förut 
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut
jag ser dig fortsätta nu 
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv
jag har saknat en vän 
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem
jag har saknat din röst 
nu har du en ny
ännu okända nätter ruvar
i väntan på att gry







Vaknat med saliv kring munnen

Natten har präglats av unga flickors parningsrop, blandade med det motsatta könets nyfunna manlighet som testas om och om igen. De hormonstinna pojkarnas bilar med alltför kraftfull stereo och betydligt sämre avgassystem med tillhörande ljuddämpare har trängt in i mitt medvetande och upprepade gånger väckt mig från min ytliga sömn.
Jag har vänt och vridit på mig, vaknat med saliv kring munnen och en domnad hand under min tunga och trötta kropp. Min tidiga morgon blev ett resultat av en sömnlös natt, en vindfylld morgon och en pliktkänsla som lockade mig ur min säng.
En promenad genom en tyst, kall och mörk stad till ett arbete. På ostadiga ben, men små klackar som ibland får mig att trampa snett. Med dunjackan stängd, huvan på, för att stänga kylan och blåsten ute från mitt inre. Väl framme visar livets ironi att jag inte börjar min arbetsdag ännu, först om ett par timmar. Åter hemma, en tyst promenad senare, ska jag nu läsa om vetenskap och åter försöka sjunka in i sömnens avslappnande tillstånd.