sascha

Julhelgen kom och gick, med en början helt fantastiskt underbar. Den bästa julaftonen någonsin tillsammans med min kära och mamsen, fylld av skratt, mys och kärlek. Dagen efter fortsatte med en förfest tillsammans med vackra vänner, i en fin lägenhet för att traditionsenligt avsluta på O'learys. På natten därefter vände allt mys och all lycka mot feber fylld av monster och frossa. Efter det spenderade jag hela helgen i sängen, hostande så att lungorna kändes sprickfärdiga och ögonen tårades. Imorgon bär det av till Finland med gänget för att skåla i champagne, kyssas på tolvslaget och promenera på Helsingfors gator med baksmälla. Gott nytt år kamrater! Och Jana, är du nöjd nu när jag äntligen skrivit något?

Idag har jag jobbat så koncentrerat så att sifforna flöt ihop och sprutade ur öronen, nog för att jag tog mig tid att underhålla mina arbetskamrater med "All I want for christmas". Det planerar jag göra varje dag innan jul, så be prepared, kamrater! Min glädje är stor över att jag trots allt har vansinnigt kul på jobbet och trivs fantastiskt med mina kollegor. Det är det viktigaste, ja bortsett från bra kaffe då...

Julen närmar sig och nyår likaså, känns riktigt roligt och för första gången så behöver jag inte skriva Kärlek, Respekt och Lycka på min önskelista. För detta år har jag det! Nu ska jag bara hitta den perfekta julklappen till Honom, vilket ger mig prestationsångest. Det slutar säkert med en strumpa och en underbyxa. Tips emottages tacksamt, på mailen eller facebook. Snart helg igen!!

The walk of shame har fått en helt ny innebörd. Ni vet de dagarna då man helt enkelt inte orkar gå och handla mat för att senare svettas i köket för att röra ihop något som ändå inte var så gott? En sån dag hade jag idag. Lockade med mig sambon på närmaste Sibylla för att där inhandla mat för intagande hemma. Detta på grund av min enorma olust att äta på snabbmatsställen. Det tar bara några sekunder innan du är stämplad som en tjockis. Vi betalade för maten som skulle förstöra våra kroppar ännu mera och vandrade hem genom stadens gator med skam i kroppen. Det kändes som att varenda människa spanade in mig och min sambos överdimensionerade kroppar och våra snabbmatspåsar i handen. Det kändes som att alla hade tankarna i sitt huvud: "Behöver du verkligen det där?!". Det blev The walk of shame på vägen hem till soffan.

Denna skylt skulle kunna vara skriven av mig. Men, det är den tyvärr inte!

Tröttheten och febern vägrar lämna min kropp, de äter sig fast lika mycket som de oönskade kilona och smutsen om belägrat sig i lägengeten. Timmarna på dygnet räcker inte riktigt till och jag drömmer om jul, ledighet och kärlek. I övrigt är det snor och jobb mest hela tiden. Även om jag kryddar dagarna med att sätta mig i knä på främmande män på bussen, dra snygga vurpor och skratta tillsammans med fantastiska arbetskamrater.