sascha

Sally är en hopplös djurälskare, hon älskar alla djur. Dyker det upp en katt på TV, i en tidning så skriker hon "Katten!!" som att ingen någonsin förut har förstått hur fantastiska kattdjur är. Samma sak om det gäller hund, elefant, får, gris, björn eller vad som helst. Min personliga favorit är "Edefanten!". Så kom den dagen då Sally fick lära känna ett litet rådjur.

Det var en dag som vilken annan, förutom att vi faktiskt aktiverade oss och tog bilen till min farbror och hans fru. På en gammal dammig hylla siktar hon in sig på ett rådjur av porslin som då plockas ner åt en lyrisk unge. För att förenkla det hela så namnger min släkting rådjuret, namnet blir då Bambi. Sally sitter med Bambi och uppvisar stor glädje, upprepar namnet Bambi 400 gånger, innan det förskräckliga sker. Som bekant är rådjurets ben rätt tunna och en gammal porslinsfigur orkade inte riktigt med, dammet på dess kropp verkar ha försvagat hållbarheten. Ett ben går av! Som i chock tittar hon upp och skriker: "Sönde, Bambi, sönde". Tårarna tränger fram och Sally uppvisar en stor sorg och till synes dåligt samvete. Trots att vi visar att lim lagar Bambi så är hon fortsatt dämpad innan vi beger oss hemåt i bilen. Efter några timmar börjar hon småsnyfta i bilen, ser djupt olycklig ut och säger: "Hejdå, Bambi sönde" upprepade gånger. Det tar fler minuter innan hon tänker på annat, men under de närmaste dagarna så uppkommer denna sorg och ältande ett stort antal gånger.

Jag tror att det tog fem dygn innan det började avta. Hon är en ältare, det märks redan nu. För att jag själv inte ska glömma bort har jag skrivit ner detta, hur ett litet rådjur skapade ett trauma...

Det händer så mycket nu! Sally spatserar mer och mer för varje dag som går. När någon tittar på så ser hon till att ta några extra steg och när hon lugnt och sansat sätter sig ner, spanar hon runt, skapar ögonkontakt med den som är närmast och applåderar sedan friskt åt sin egen prestation. När hon tror att ingen ser så går hon så mycket längre, utan applåder och hurrarop. Det är mycket hon gör när ingen ser, otroligt medveten som hon är. Som idag, när hon sitter och leker på golvet och jag går in i köket för att röra ihop lite extra starkt kaffe. På den stunden jag varit borta så har hon i rasande fart tagit tillfället i akt. När jag åter kommer in i vardagsrummet sitter hon lugnt och nöjt i soffan, tittar på TV som att ingenting hänt. Mitt hjärta slår dubbelslag och jag ser framför mig hur hon kunde ha ramlat och slagit hål i huvudet och brutit nacken. Men icke, några minuter senare vänder hon rumpan mot och backar lugnt och tryggt ner på golvet igen. Med ett triumferande leende som får vem som helst att smälta.
Att hon senare klättrade upp på både vardagsrumsbordet och utemöbeln var inte lika skräckinjagade.

Hon har en förmåga, när hon vet att hon gjort fel, att stoppa båda händerna framför munnen och flina med hela ansiktet. Just för hon vet att hon ser söt ut och att ingen kan vara arg på en söt unge. Hon är redan inne i manipulationsträsket och när hon ombes att säga "momma" då säger hon "Mia", "Pappa", "Titta där" som för att avleda från det faktum att hon vägrar säga momma. Sen ler hon lurigt och går vidare till nästa storhet.

Hon är en varelse som förstår, tänker och agerar. Helt motsatt den bittra surtant som påstod att:"barn i den där åldern förstår ingenting, det är ingen mening att försöka lära dem nånting". Hon förstår! Och hon gör ibland tvärt emot, som vilket barn/människa som helst.

Denna vecka har jag varit föräldraledig och spenderat alla dagar med henne, vilket får mig att inse att det är en stor tjej vi har här hemma nu. Hon äter nästan allt som vi äter, helst själv. Dricker vatten själv och älskar korv så mycket att hon fick ett vansinnesutbrott när jag försökte bjuda henne på annan mat när vi vuxna skulle göra korvstroganoff. Hon fick en Piggelin för några dagar sen när det var närmare 100 grader i bilen. Utan problem och med mycket smaskande åt hon upp glassen och jag fick möta min glasspinnefobi på riktigt.

Vad som fortfarande är svårt med lilla damen, är att få henne att sova på dagtid. Hon vill INTE slappna av och missa något som kan vara roligt. Trots att jag lägger ner henne i vagnen så spänner hon hela kroppen, gör någon slags sit-up för att få se vad som händer. Vad som borde vara en längre sovstund på dagen blir ofta en halvtimme. Däremot sover hon bra på nätterna, då händer det ju ändå ingenting.

Det var allt från Sally-nytt just nu!

För bra precis exakt ett år sedan var Sally ny i denna värld och trött, jag var trött för att jag fött fram henne...

Idag fyllde hon ett år, på något sätt har det gått så oerhört fort även om det känns som att hon alltid funnits. Borta är minnet av den tuffa första tiden och amningsproblem, kvar finns bara minnet av den största händelsen i mitt liv. Ett år har gått, fullt av skratt, gråt och oändligt stor kärlek...

Då var hon ett hjälplöst knyte i famnen på en mamma som kände sig hjälplös, oerfaren och liten.

Nu...
-säger hon vissa namn och gör sig förstådd med en del ord och läten
-väger hon 9645 gram och är 75,5 cm lång
-klär hon sig mest i storlek 80 och passar bäst i starka, klara färger
-har hon gått litegrann frivilligt, idag, på sin ettårsdag
-far hon fram som en vilde, klättrar gärna upp på saker och är duktig på att backa ner
-älskar hon när man sjunger, sjunger själv "Bä bä" och dansar till all möjlig slags musik
-pussas hon gärna och gosar om man ber om det
-kan hon peka ut sin egen och andras näsor, öron, munnar, magar och ögon
-äter hon all möjlig mat, till och med sill verkar falla i smaken
-har hon varit utomlands och älskar turkar extremt mycket
-älskar hon att bada och att jaga/bli jagad

Grattis älskade Sally på din första födelsedag!

Bör vi bli oroliga över Sallys musiksmak?

Här kommer hennes favoritlåt: Fest i hela huset - Big Brother vs Basshunter

Idag blev Sally 10 månader och hon...

-går efter väggar, möbler, med gåstol och gärna med hjälp av en vuxen. Står själv ibland.
-vinkar, pekar på lampan, klappar händerna och vill gärna göra "high-five".
-äter smörgåsar, en hel del vanlig mat och älskar fortfarande vatten. Vällingen går ner nu också.
-härmar människor och har vissa favoriter som hon sträcker sig mot (syrrans kille är nog mest populär)
-säger mamma, titta där, hej, pappa, nej. Härmar hur bilen låter. I övrigt en salig blandning av bokstäver som kommer ur den lilla munnen.
-har storlek 74/80, hatar att ha på sig strumpor.
-har i skrivande stund fem synliga tänder, den femte såg jag idag.
-sover oftast 11-12 timmar per natt och 1-2 på dagtid. Ibland ovilligt då hon inte vill missa något.
-har ett extremt humör, är sanslöst bestämd och tjurig som attan. Gråter om hon inte får som hon vill.
-lyssnar till ordet nej, släpper ibland den förbjudna saken men testar ofta gränser.
-gillar att både bada och borsta tänderna, men gråter hjärtskärande när det är slut på det roliga.
-leker gärna kurragömma/jagar och blir jagad.
-dansar när musik spelas och sjunger ibland med.
-älskar dragkedjor och tuggar gärna på skor.
-pussas vid speciella tillfällen och kan mysa litegrann i korta stunder när hon inte far fram som en vilde.

För två veckor sen kom Sallys första tand och i rekordfart har tänderna nu tittat upp. Numera har hon inte mer än fyra tänder, på två veckor alltså. Jag hänger inte med, men hon har två nertill och två upptill. Hon älskar att borsta tänderna i alla fall, skrattar hela tiden och gråter i vanmakt när tandborstningen är över.

Jag är förkyld, sådär löjligt förkyld att jag spenderat snart två dygn i liggande position. Det är helt fantastiskt att man glömmer mellan varven hur otroligt jobbigt det är. Vad jag däremot inte kommer att glömma med gårdagen är Sallys underbara stämma som sa "Mamma!"

Hon satt på golvet och sträckte armarna mot mig, när jag lyfter upp henne säger hon klart och tydligt: "Mamma!". Mitt hjärta svämmade över och jag försökte få henne att säga det flera gånger, men inte på befallning ville hon bjuda till. Några timmar senare när jag sovit och hon varit ute så kryper hon in till sovrummet, reser sig upp mot sängen, tittar på mig med stor glädje och säger det igen: "Mamma!". Kärlek på hög nivå... Att hon senare skallade mig av glädje var lite mindre kärlek, både dotter och mor klämde fram en tår!

Idag kom den! I flera månader har jag spanat och känt efter vad jag trott varit Sallys första tand. Imorse såg jag den och kände det lilla vassa som brutit igenom tandköttet. Den är här, första tanden!

Sally har hittat snitsen med att gåvagnen...

Jag har ägnat en hel del tid idag åt att få Sally att klappa händerna och säga titta på film, utan större framgång. Men jag bjuder på en liten filmsnutt ändå...

Sally har tidigare gått små steg utefter möbler men idag, helt plötsligt, bytte hon möbel utan att sätta sig ner. Hon gick helt enkelt mellan bordet och soffan, sen tillbaka. Vi applåderade och ropade hejarop, hon såg mer än nöjd ut... Igår var Jonatan och Sally på BVC. Hon är 8,5 månader gammal, 71 cm lång och väger 8280 gram. För första gången lite under kurvan vilket sköterskan förklarade med att hon förbränner så mycket eftersom hon rör sig hela tiden. Tänk, snart 9 månader och hon har varit utanför magen lika länge som hon var i den...

Sally ser vansinnigt cool ut i kläderna från mostrarna...

 

Nu ställer hon sig upp i raketfart... Går inte att ha nåt på bordet.

Sally i sin fina pyjamas, myser med moster som köpt den...

Sally har fått till snitsen när det gäller att krypa. Och snabbt går det!!

När vi lade ner spjälsängen för omvårdnad så upptäckte Sally det perfekta klätterhjälpmedlet... Sally ställer sig upp, sjukt glad och stolt över sig själv!