sascha

Strumporna är roligast att dra av...

Fotograf: Pappa Jonatan

Sally far numera fram som en virvelvind. De senaste dagarna har farten ökat och ikväll var det rekord. Det går inte lämna henne ensam många sekunder. Hej barnsäkra hemmet! Idag har hon siktat in sig på toaborste, Playstation och diskmaskin... Och värre lär det bli!

Idag startade inte bilen igen, batteriet är dött och jag blev galen i några sekunder innan vi joggade efter vagnen och halvsprang mot bussen. Precis i tid hann vi till BVC, trots att vi tokimproviserade med bussen. Sally ser bra ut, tycker BVC-tanten. Hon är pigg, social, glad och väger numera 7705 gr till sina 69 cm. Ser bra ut, sa BVC-tanten igen innan hon kollade krypstatus och sa att Sally nog snart kryper helt. Bussen även på vägen hem och nu sitter jag här vid datorn, Sally ligger på golvet och skriker på en plasttraktor i falsett. Det var dagens bokning som passerade, nu blir det till att fördriva tiden tills vi ska sova igen...

Sally sitter numera relativt självständigt, dock så blir det lätt en vurpa då och då när orken tryter...

För bra precis exakt 6 månader sen så var huvudet på väg ut, Sallys intåg i världen var nära. 14:09 föddes hon och den största resan började för både henne, mig och Jonatan. Då hade jag ingen aning om någonting, det har jag förmodligen inte nu heller. Men nu vet jag hur den stora kärleken känns...



Sally 6 månader:

- äter gröt, puréer och majskrokar
- älskar köttfärssås och spaghetti, biffstroganoff och mango. Älskar dessutom kokat parasitvatten, dricker mycket vatten ur pipmugg eller nappflaska
- har storlek 68 i kläder och 4 på blöjor
- kommer upp på knäna och försöker krypa, tar sig dock bara bakåt ännu
- sitter gärna i gåstolen och springer runt, sträcker sig efter allt och öppnar skåpluckor
- skrattar när man sjunger och spexar för henne, men blir skitsur om man tar bort en potentiell leksak (mobiltelefon, tv-dosa och annat obarnvänligt)
- lyssnar när hennes namn nämns och vet vem som är mamma och pappa
- använder båda händerna när hon griper och leker med båda
- sover lite sämre, vaknar på nätterna på mage och är mindre nöjd. Dagtid är det oftast 3 st 30-minuterspass
- hatar att klä på sig, men älskar att vara naken och äta på tårna
- står gärna upp i knä och studsar upp och ner
- är skeptisk mot främlingar men ler kärleksfullt mot de hon känner igen
- trycker sig nära kinden och pussas med öppen mun
- måste ha sin snutte när hon ska sova och gärna en napp
- sitter hyfsat, lite vinglig är hon ibland
- har sovit borta en natt
- tycker att babysittern är det tråkigaste som finns och blir irriterad när saker inte blir som hon tänkt sig (lik sin mamma)
- tar gärna av sig strumporna själv, hela tiden
- tycker om vagnen och ligger ofta vaken och bara spanar in saker omkring sig
- tänderna har inte kommit igenom ännu, men man kan se det lilla vita under huden

Sally tycker att det roligaste just nu är att gunga loss på alla fyra! Lyckades filma med min enormt dåliga mobilkamera...

Ungefär i samma veva som jag sprättade min första öl i lördags så kom den på besök, den icke efterlängtade första RIKTIGA bebisförkylningen. Söndagen matchade jag min huvudvärk med dotterns hjärtskärande gråt, feber och snorande. Det där jäkla snoret ja, som jag hatar det! Det förstör verkligen allt och det finns inget superknep som får bort det jättesnabbt heller. Hon ligger och vill så gärna suga på nappen, men får ingen luft så hon blir ledsen och somningsprocedurerna tar fyra gånger så lång tid. Hon förstår ju inte själv att hon kan fräsa eller dra in snoret, så det är bara där och stör hela tiden. Ingen matlust har hon och jag tycker så synd om henne att det gör ont. Dessutom blir jag trött och irriterad, på den där förkylningen. Försvinn bara, helst innan jul!

Idag vaknar Sally, lika glad som alltid. Inte en tår på hela dagen, som det ska vara. Dock ser jag ett litet rivmärke i ögonvrån på henne. Kanske hade hon helt enkelt rivit sig på ögat igår och därför var ledsen, smärtande-rinnande öga. Skönt är det dock att det är över. Tillbaka är den glada och nöjda bebisen...

Idag har Sally inte varit sig själv. Gråtit hjärtskärande och knipit ihop ögonen, skakat på huvudet och gnuggat ögonen som i smärta. Ögat rinner, är svullet och dottern är helt förstörd. Enligt sjukvårdsrådgivningen så är det en allergisk reaktion. Är det någon som kan något om det? Eller någon som känner igen att det kan vara en ögoninflammation ändå? Dessutom har hon sovit 3 (!) timmar i sträck, vilket aldrig har hänt. Sådana här dagar hatar jag att vara mamma, det gör ont i mig och jag känner mig så sjukt maktlös!

Nu ikväll så lämnade jag Sally ensam på golvet en minut och när jag kommer tillbaka står hon på sina knän och händer, gungar fram och tillbaka. Detta med världens största leende och hon såg sjukt nöjd ut med sig själv. Jag misstänker att hon snart tänkt byta ut sitt ålande mot krypning. Dags att barnsäkra hemmet verkar det som...

Här kommer en bild på en sittning. Det verkar vara roligt i alla fall, så länge det varar...

 

Idag gick vi på föräldragrupp, med endast en mamma till. Vi är väl inte överdrivet nöjda med föräldragruppsträffarna. Dock gillar vi varandra och ses en hel del privat. Nog om det. I lokalerna som vi ses i så finns det en "pool", mjuk madrassliknande och med kanter. Jag sätter Sally i den, mest för att se hur länge det dröjer innan hon ramlar. Men, hon ramlar inte. Jag tror att hon satt i 15 minuter! Sen vinglade det till. Men, frågan är: Kan man då säga att hon kan sitta nu? Hon sitter rätt länge innan hon tappar balansen, har dock inte vågat sätta henne på det hårda golvet ännu om hon druttar i med nosen...

Sally kan numera ta sig framåt i gåstolen och hon älskar den...

I fredags hade vi lilla julafton med Jonatans familj. Sally njöt av uppmärksamheten och mest njuter hon av sin farmorsmor Ulla...

Idag är Sally pigg och feberfri igen, även om hon som vanligt VÄGRAR sova på dagarna. Hon verkligen kämpar emot in i det sista. Det enda som fungerar är att jag lägger mig bredvid henne i stora sängen/soffan och håller om henne tills hon somnat. Då sover hon max 30 minuter, aldrig mer, och sen är det full fart igen. Totalt blir det, om vi har tur, två-tre stycken 30-minutare om dagen. Hur sover era barn på dagarna?

Och där tar jag tillbaka det jag skrivit om att Sally är pigg och glad trots vaccin. Numera är hon febrig, ledsen och sover. Fattar inte BVC som säger att det är ovanligt att barn får feber efter vaccinering. Varende unge jag vet har fått det... Hur som helst, nu sover hon och jag tänkte vara vuxen ett tag. Läsa en bok om mord, våld och droger. Skönt!

Idag blir dottern 5 månader och har dessutom fått äran att vaccineras. Denna gång tog pappan med henne till BVC för att inkassera sprutor. Varför ska jag följa med när jag bara är ett nervvrak och gör Sally ännu mera ledsen? Pappan sköter det där så mycket bättre... Och visst, det hade gått jättebra, inte alls som förra gångens extremgråt. Och nu är hon glad och nöjd, ingen feber eller sura miner. Skönt, då vet vi att pappan ska ta allt jobbigt framöver!

Hon väger numera nätta 6955 gram och mäter ståtliga 65,5 cm. En månad kvar tills hon är ett halvår och allt blir bara roligare och roligare. Tack gode gud för att den första spädbarnstiden är över!

Just nu, enligt Sally...

Mumsar gärna: Potatis, morot och gröt.

Kväljningarna fås av: Palsternacka och katrinplommonpuré.

Sysslar helst med: Står i knä och hoppar, ligger på golvet och hasar bakåt och snurrar runt, runt över hela rummet. Skrattar högt och skriker av lycka ibland.

Gapskrattar åt: När mamma och pappa pussas eller när de sjunger "Huvud, axlar, knä och tå" med rörelser. Samt när pappa gör pruttljud över hela mig.

Älskar: När jag får ligga och dra mamma eller pappa i näsan, slita i deras skägg/hår och peta in i munnen på dem. Allt när jag ser dem djupt i ögonen.

Varningens tecken: Slänger sig ur famnen mot spännande saker, gärna mot rykande kaffekoppar och glas. Sträcker sig mot saker och får tag i dem...

Senaste problemet: Näsan är täppt och det är skitjobbigt att sova. Dessutom envisas mamma med att försöka droppa något i näsan och sen suga ur den med en mojäng. Vidrigt!

Veckans höjdpunkter: När det är babysim, när man får träffa momma eller mostrarna och när mamma är glad och sjunger.

Har jag nämnt för er att Sallys ögon numera är bruna, som pappans. Vansinnigt fint! Är nöjd över att det är pappans ögon och inte mina hon ärvt. Den lilla munnen med de smala läpparna däremot är min och att hennes stjärtskåra börjar på halva ryggen det är också min förtjänst. Skönt att i alla fall pappan har bra gener!

Stora, bruna ögon fotograferade av pappan