sascha

Nu tar jag dottern och går till min mamma. Vi firar nyår under trevliga former, samt med en snorig näsa. Gott nytt år, kära läsare... Ta hand om er. Och, lova inget onödigt som ni inte kan hålla. Ett bra nyårslöfte är att ni ska ha ett ännu bättre år än förut!

För bra precis exakt 6 månader sen så var huvudet på väg ut, Sallys intåg i världen var nära. 14:09 föddes hon och den största resan började för både henne, mig och Jonatan. Då hade jag ingen aning om någonting, det har jag förmodligen inte nu heller. Men nu vet jag hur den stora kärleken känns...



Sally 6 månader:

- äter gröt, puréer och majskrokar
- älskar köttfärssås och spaghetti, biffstroganoff och mango. Älskar dessutom kokat parasitvatten, dricker mycket vatten ur pipmugg eller nappflaska
- har storlek 68 i kläder och 4 på blöjor
- kommer upp på knäna och försöker krypa, tar sig dock bara bakåt ännu
- sitter gärna i gåstolen och springer runt, sträcker sig efter allt och öppnar skåpluckor
- skrattar när man sjunger och spexar för henne, men blir skitsur om man tar bort en potentiell leksak (mobiltelefon, tv-dosa och annat obarnvänligt)
- lyssnar när hennes namn nämns och vet vem som är mamma och pappa
- använder båda händerna när hon griper och leker med båda
- sover lite sämre, vaknar på nätterna på mage och är mindre nöjd. Dagtid är det oftast 3 st 30-minuterspass
- hatar att klä på sig, men älskar att vara naken och äta på tårna
- står gärna upp i knä och studsar upp och ner
- är skeptisk mot främlingar men ler kärleksfullt mot de hon känner igen
- trycker sig nära kinden och pussas med öppen mun
- måste ha sin snutte när hon ska sova och gärna en napp
- sitter hyfsat, lite vinglig är hon ibland
- har sovit borta en natt
- tycker att babysittern är det tråkigaste som finns och blir irriterad när saker inte blir som hon tänkt sig (lik sin mamma)
- tar gärna av sig strumporna själv, hela tiden
- tycker om vagnen och ligger ofta vaken och bara spanar in saker omkring sig
- tänderna har inte kommit igenom ännu, men man kan se det lilla vita under huden

Imorgon blir Sally ett halvår, 6 månader har gått sedan hon kom till oss och det har varit ett omtumlande halvår av lycka, glädje men även besvikelser. Inte på grund av henne som är komplett, perfekt, det bästa jag gjort. Utan på grund av mig själv, min mammaroll och mina bedrövliga tankar om hur allt skulle vara. Jag har en tendens att bygga upp luftslott innan jag är med om saker. Jag fantiserar och tror att jag vet hur framtiden ska vara. En rätt dålig egenskap hos mig, kan jag känna.

Jag trodde att jag helt skulle förändras som person, att jag skulle bli den perfekta bullmamman som bara bakade, skötte hemmet, lagade mat och njöt av hemmalivet. Verkligheten har gjort mig så besviken på mig själv då bakandet inte riktigt kommit igång, städningen aldrig sker och jag trivs inte riktigt med att gå hemma. Jag drömmer om ett inspirerande jobb, att få komma ut i arbetslivet igen och ha arbetskamrater, göra någon slags karriär. Min övertro på mig själv, gjorde även att jag svor att aldrig någonsin använda nikotin igen när jag slutade för drygt ett år sedan. Under graviditeten och hennes första tid gick det hur bra som helst men nu brinner det i mig av nikotinsug och jag funderar skarpt på att packa ner ungen i vagnen, på på Konsum, köpa en dosa snus och trycka upp en prilla under läppen framför kassörskan.

I mina drömmar så bråkade aldrig jag och Jonatan, absolut aldrig inför Sally men i verkligheten blev det inte så. Att vi skulle gå runt och le mot varandra hela tiden, kyssas kärleksfullt och alltid skratta i samförstånd var inte realistiskt. De vardagsgräl som uppkommer är svåra att komma undan och familjelivet är inte alltid glimrande.

Idag förstår jag inte varför jag trodde att min personlighet skulle förändras och varför jag trodde att jag helt plötsligt skulle vilja sitta hemma dygnet runt och leka 8 timmar om dagen med min dotter. Idag kan jag önska att jag helt enkelt inte trott så mycket innan, utan tagit det som det kommit. Då hade jag kanske sluppit känna denna besvikelse gentemot mig själv. Kanske borde jag vara glad över att jag älskar min dotter outtröttligt och att jag gör mitt bästa hela tiden. Istället för att fokusera på att det inte blev som jag tänkt mig. För det är väl så, det blir aldrig som man tänkt sig...

Förra veckan höll jag till mycket i köket, gjorde lite julförberedelser och tog därför med mig Sally och gåstolen in i köket. Fullt upptagen med att skala pistagenötter så märker jag snart att Sally inte är i köket längre. Hon har helt enkelt gått med gåstolen över tröskeln in i sovrummet och var redan på väg in i vardagsrummet också. Alltså, inte lika säkert att hon stannar där man ställer henne längre. Så här oskyldig såg hon ut efter det...



Tog henne tillbaka till köket och döm om min förvåning när jag snart ser detta





Tydligen dags att barnsäkra allt!

Jag tror att jag ska göra som många andra. Ta ett litet bloggbreak, under julen i alla fall. Jag måste fokusera på att ordna inför julen, torka snor, baka lite, torka snor, slå in presenter, torka snor. Sen är det julafton och jag ska lämna parasitland för landet, häst och släde, hela familjen. Sen juldag och jag ska möta alla underbara vänner, ta en svängom i vimlet med dem och sen ska jag försöka bara slappna av. Eventuellt kommer något mobilinlägg om andan faller på och mobilen samarbetar med mig. Till nästa gång... God jul från Sally och mig!

Fotograf: Pappa Jonatan (bortse gärna från rivmärket)

Sally tycker att det roligaste just nu är att gunga loss på alla fyra! Lyckades filma med min enormt dåliga mobilkamera...

Ungefär i samma veva som jag sprättade min första öl i lördags så kom den på besök, den icke efterlängtade första RIKTIGA bebisförkylningen. Söndagen matchade jag min huvudvärk med dotterns hjärtskärande gråt, feber och snorande. Det där jäkla snoret ja, som jag hatar det! Det förstör verkligen allt och det finns inget superknep som får bort det jättesnabbt heller. Hon ligger och vill så gärna suga på nappen, men får ingen luft så hon blir ledsen och somningsprocedurerna tar fyra gånger så lång tid. Hon förstår ju inte själv att hon kan fräsa eller dra in snoret, så det är bara där och stör hela tiden. Ingen matlust har hon och jag tycker så synd om henne att det gör ont. Dessutom blir jag trött och irriterad, på den där förkylningen. Försvinn bara, helst innan jul!

Tänk, om en vecka är det julafton och som jag faktiskt ser fram emot det. På julaftons morgon sätter vi oss i bilen, hela familjen och åker 5 mil upp till Offerdal, där jag växt upp. Där samlas vi alla, mina systrar, min bror, min mamma, min mormor och hennes man för att spendera ett dygn hos mina syskons pappa. Trots att min mamma och han separerade för över 10 år sedan så firar vi alla julen tillsammans. Är det lilla Sally som gjort alla så nära varandra?

Vi börjar julafton på en hästsläde, därefter kanske vi klämmer av ett pulkaåk eller 10 beroende på hur sportiga vi känner oss. Tillsammans ordnar vi med Kalle Anka-fika, där samtliga bidragit med någonting. Själv ska jag ordna lite Rocky Road, vilket är på en lagom svårighetsgrad för lilla mig. Sedan är det matdags och även där har alla fått uppgifter, alla bidrar och jag är övertygad om att det kommer att bli svårslaget. Sällskapsspel, glögg och julklappsutdelning väntar sen innan vi alla sover gott och vaknar till tystheten som bara finns ute på landet. Där vi dessutom har lyxen att dricka kranvatten. Inte trodde jag förra året att jag skulle ha en så fin dotter i min famn på julafton och inte heller trodde jag att vatten direkt ur kranen skulle vara en lyx. Livets vägar äro outgrundliga!

Jag är en stor älskare av den nya tidens sociala samvaro, som alltså sker via internet. Jag älskar bloggar, Facebook och allt annat som nu finns till buds för att kommunicera. Det som dock kan sprida en sur smak efter sig är när det blir onda ord, elakheter som lätt skrivs bakom en mask av falsk anonymitet. Nu har jag själv blivit förskonad (säger peppar, peppar och tar i skrivbordet), men en vän har blivit utsatt. En "anonym" har skrivit elakheter, med klart syfte att förstöra och såra. Min vän tar det inte alls hårt och vi vet ju alla att IP-adressen avslöjar. Men, jag blir arg, förbannad och exploderade igår kväll. Över fegheten och elakheten! Jag blir sällan arg, men när någon göra något mot mina nära då blir jag arg på riktigt...

Tusen tack för era, som vanligt utomordentliga, tips och åsikter. Jag önskar att jag kunde fråga er läsare om ALLT! Det blev efter lite funderande och huvudkliande en.... SuperNova. De står på laddning nu och jag ska testa och preppa dem inför julafton då vi ska inviga dem. Tack än en gång till er som tar av er tid och skriver när jag undrar över saker och ting...

I need you, guys! Jag ska köpa en "barnvakt" som vi kan använda när Sally inte sover i samma rum som vi, och eventuellt om hon skulle sova i vagnen någon gång. Men, det är en jädra djungel, mina vänner. Därför vill jag att ni berättar för mig vilken som är den bästa? Vad är det jag ska passa mig för? Ge mig några minuter och skriv, och jag tackar er hjärtligt...

Doro, Philips, Padwico, Topcom, SuperNova? Eller?

Idag vaknar Sally, lika glad som alltid. Inte en tår på hela dagen, som det ska vara. Dock ser jag ett litet rivmärke i ögonvrån på henne. Kanske hade hon helt enkelt rivit sig på ögat igår och därför var ledsen, smärtande-rinnande öga. Skönt är det dock att det är över. Tillbaka är den glada och nöjda bebisen...

Idag har Sally inte varit sig själv. Gråtit hjärtskärande och knipit ihop ögonen, skakat på huvudet och gnuggat ögonen som i smärta. Ögat rinner, är svullet och dottern är helt förstörd. Enligt sjukvårdsrådgivningen så är det en allergisk reaktion. Är det någon som kan något om det? Eller någon som känner igen att det kan vara en ögoninflammation ändå? Dessutom har hon sovit 3 (!) timmar i sträck, vilket aldrig har hänt. Sådana här dagar hatar jag att vara mamma, det gör ont i mig och jag känner mig så sjukt maktlös!

Idag ångrade jag mig. Jag som känt mig totalt ointresserad av att gå ut på juldagen, kände idag suget och köpte en biljett jag med. Förra året valde jag bort den traditionella utgången då jag inte hade någon lust att gå ut gravid och nykter. Detta år kör jag igen!

Jag på juldagen 2007

Nu ikväll så lämnade jag Sally ensam på golvet en minut och när jag kommer tillbaka står hon på sina knän och händer, gungar fram och tillbaka. Detta med världens största leende och hon såg sjukt nöjd ut med sig själv. Jag misstänker att hon snart tänkt byta ut sitt ålande mot krypning. Dags att barnsäkra hemmet verkar det som...

Här kommer en bild på en sittning. Det verkar vara roligt i alla fall, så länge det varar...

 

Idag gick vi på föräldragrupp, med endast en mamma till. Vi är väl inte överdrivet nöjda med föräldragruppsträffarna. Dock gillar vi varandra och ses en hel del privat. Nog om det. I lokalerna som vi ses i så finns det en "pool", mjuk madrassliknande och med kanter. Jag sätter Sally i den, mest för att se hur länge det dröjer innan hon ramlar. Men, hon ramlar inte. Jag tror att hon satt i 15 minuter! Sen vinglade det till. Men, frågan är: Kan man då säga att hon kan sitta nu? Hon sitter rätt länge innan hon tappar balansen, har dock inte vågat sätta henne på det hårda golvet ännu om hon druttar i med nosen...

Tänk vad jag längtar tills jag ska börja jobba igen. När jag kan släntra upp ur sängen när jag själv väljer efter en hel natts sömn, sätta mig med en kopp kaffe vid datorn, göra i ordning frukost och äta även den vid datorn. Klä på bara mig själv och gå ut genom dörren helt ensam. Sen när arbetsdagen är slut så kan jag då komma hem till ett fint hem, där disken är avklarad, tvätten hängd och barnet är på topp efter en aktiv dag.

Jonatan, är du med? När vill du byta?

Jag gjorde också det, tryckte fram en sammanfattning över statusar på Facebook. Sjukt kul att se hur året såg ut...

Idag när jag gick förbi ett café så stod det tre stiliga män och log mot mig när jag kom flåsande med barnvagnen. Snabbt sträckte jag på ryggen, tryckte ut tuttarna, drog in magen och fyrade av ett filmstjärneleende (i mitt huvud är det ett sådant leende). Då jag helt plötsligt halkar till, ramlar fram över vagnstyret, drar in luft för hastigt så att jag grymtar högljutt likt en gris. Jag blir hängande över styret ett tag och vågar inte spana mot de snygga karlarna igen utan smiter hemåt med (knorr)svansen mellan benen...

Min sambo är bra klok han! Häromdagen när vi gick igenom våra respektive dagar, pratade om smått som stort, så nämnde jag ett möte med ett barn utan vantar i en sittvagn. Detta förfärades jag över och uttryckte mig förmodligen aningen överdrivet när Jonatan säger: "Men Sara, om det är något vi borde ha lärt oss under dessa månader, så är det väl att aldrig döma en annan förälder."

Så jäkla sant och jag älskar honom för att han påminner mig om det! Det är så lätt att ha åsikter hit och dit när jag själv har brutit mot nästan allt som jag aaaaaldrig skulle göra mot mitt barn... Nej, nu slutar vi att dömer varandra och istället stöttar vi!

Förresten, det har varit väldigt lite barnvagnar ute de senaste dagarna. Har hela Östersund/Frösöns barnfamiljer drabbats av parasiten?!

Sally kan numera ta sig framåt i gåstolen och hon älskar den...

I fredags hade vi lilla julafton med Jonatans familj. Sally njöt av uppmärksamheten och mest njuter hon av sin farmorsmor Ulla...

Jag förstår att ni inte kunnat sova av spänning över hur det går för oss med den tvångsvändande bebisen. Och nu ska jag tala om för er, äntligen kan ni slappna av. Jag låter henne helt enkelt sova på mage. Trots alla varningar om att hon kommer dö så låter jag henne sova som hon själv vill. Efter flera nätter med konstant brottande så får hon själv bestämma hur hon sover bäst. På mage alltså! Det ni... Tydligen har vi alla syskon sovit på mage sedan vi var spädisar och inte har vi dött av det.

Jag har egentligen 3 önskningar inför julen. Tyvärr tror jag inte att någon kan ge mig dessa, men det skadar aldrig att önska.

Jag önskar mig i julklapp...

1. Ofantliga mängder pengar

2. Att bli smal

3. Att min bindningstid hos Telia är över

Om någon vill ge mig detta så blir jag så sanslöst överlyckligt glad! Tack på förhand.

Alltså de här nattliga vändningarna tar knäcken på mig... Efter att ha vänt på en ledsen dotter 10 gånger så lät jag henne slutligen vara kvar på mage, tänkte i mitt övertrötta, irriterade sinne att hon kanske somnar på mage då när klockan ändå var 3 på natten. Men icke, då började hon prata och sjunga, titta på mig över kanten och skratta. Det är alltså konstaterat: Flickan som alltid sovit hela nätter har numera slutat med det! Jag vet att jag inte ska klaga, jag tänker på dem som har barn med kolik och andra sömnproblem. Men ändå, för mig är detta en oerhörd plåga. Bortskämd kallas det väl...

Trött är jag idag, ska senare på julmiddag hos Sallys farmor som sedan åker bort en månad. Jag får äta riktigt innan, jag som inte gillar julmat.

Är det någon som kan ta sig ett snack med Sally ikväll? Hon har nämligen börjat att tvångsmässigt vända sig till mage i sömnen, vakna på mage och då se sig omkring helt chockartat, gråtande utan ens ett försök att vända sig tillbaka själv (trots att hon uppenbarligen kan det på dagtid). Hon ser lite rolig ut när hon står på alla fyra, flackar med blicken, vrider huvudet fram och tillbaka och ser helt vilsen ut. Nu, efter tredje vändningen, så börjar jag ledsna. Ska det vara så här hela tiden nu?

Eftersom Sally inte själv kan uttrycka sig ännu så hjälper jag henne på traven. Självklart skulle hon helst skriva ett eget brev till tomten, men än kan hon inte skriva. Så där kommer jag som mamma in, och hjälper till...

Hej Tomten från Sally. Jag önskar mig i julklapp min första jul:

• Pengar insatta på mitt sparkonto. Kontakta mamma eller pappa för att få kontonumret.
• Leksaker som passar en liten tjej som mig, från sex månader. Ex. boll, klossar, gärna pedagogiska leksaker och då helst av allt en stabil lära-gå-vagn.
• Kläder i storlek 74. Gärna pyjamasar och halksockar/mockasiner. I övrigt är det bekväma kläder som gäller. Gillar dock inte Hello Kitty och vill inte ha en massa konstig spets och glitter.

Det var allt för nu. Glöm inte att behålla kvitto ifall det blir flera likadana. Tack från Sally

Idag är Sally pigg och feberfri igen, även om hon som vanligt VÄGRAR sova på dagarna. Hon verkligen kämpar emot in i det sista. Det enda som fungerar är att jag lägger mig bredvid henne i stora sängen/soffan och håller om henne tills hon somnat. Då sover hon max 30 minuter, aldrig mer, och sen är det full fart igen. Totalt blir det, om vi har tur, två-tre stycken 30-minutare om dagen. Hur sover era barn på dagarna?