sascha

Efter en hård arbetsdag gick jag in i matbutiken för att lägga mina surt förvärvade slantar på en stock snus. Handlade och småpratade med kvinnan i kassan som tidigare känt min far och därför automatiskt känner mig. Vandrade sedan ut ur butiken och blev brutalt stoppad av en man med vilt utseende. Burdust ropar han: Hörru. Jag stannar upp och ser på honom och han kommer då med en komplimang, tror jag. "Ja, du hade ett jävligt fint leende i alla fall" Tack svarade jag och gick vidare. Sedan fick jag mig en tankeställare, vaddå i alla fall??

Jaha, idag fick jag en komplimang....

Kände mig onödigt bitter i min tidigare dikt, för mycket av mitt personliga korståg mot morgonens dagliga intrång trädde fram. Jag ämnar föreslå till högre instanser att morgnar ska avskaffas, möjligtvis inlämna en motion till en riksdagsstämma. En bra ide i dessa valtider. Det partiet som klarar av detta ska jag med glädje lägga min röst på. Sitter här i min mjuka soffa och längtar tills fredagen då jag ska vara ledig en hel dag, en hel dag med ledig tid att förbruka på det sätt jag själv väljer. Undebart! Blir nästan prestationsångest inför en ledig dag, så mycket jag vill hinna med att njuta av. Törs inte ens se en väderprognos, blir vädret dåligt avser jag stämma SMHI.....

Har skaffat mig en lite mystisk ovana. Eftersom jag arbetar med kundkontakt via telefon har jag möjlighet att säga vad jag önskar till kunderna. Plötsligt idag var jag universitetsstuderande, i innehav av en katt och bodde i en stad där regnet öste ner. Inget av detta var sant men de små lögnerna passerar så smidigt utan ögonkontakt. Ska genast försöka sluta med denna nya fula ovana... Läste idag att Aftonbladets undersökning visade att ärlighet är det viktigaste hos en partner. Ännu en anledning varför jag endast delar säng med mina kvalster.

Tror mina funderingar och min energi tog slut nu, ska snarast krypa ner med mina kvalster för att sova ännu en natt och drömma mina fruktansvärda mardrömmar. Är så less på dem, som kommer som ett gift inne i min sömn och förpestar hela min dag. Förvisso inga monster, utan endast svek och tårar. Dock är svek och tårar värre i mina ögon än dessa monster som ej existerar. Endast i min spegel varje morgon.

Sov sött....

Denna afton bestämde jag mig för en sen shoppingtur till den matbutik med de mest generösa öppettiderna i staden. Fann till min glädje en väninna sittande bakom kassan i de minst moderiktiga arbetskläderna ögat skådat. Stannade till för att konversera kring de senaste händelserna i livet och dryfta lite allmänt pladder. Fastnade dock i en halvtimme, lågmält pratande och ivrigt iakttagande av kunders matvaror. Det visar sig att människor köper enorma mängder godis i alla dess former, främst i lösvikt men allehanda chokladbitar passerade även kassan. Fick mig att må oerhört bra med mig själv då jag i stort sett aldrig köper godis, endast mat och bröd dock i en hel del mängder. Ska i framtiden frekvent besöka den lokala matbutiken för prao och spaning på konsumenter och deras val.

Vill även utlysa en tyst minut för min kaffepress som mött den hårda döden på grund av min oerhörda klantighet som gjort sig känd vida omkring. Det visar sig att man inte kan balansera en kaffepress gjord av glas på ett berg av disk.... Det var ett fint år vi fick tillsammans med många goda stunder. Jag sörjer!

En sådan lyckad helg jag haft, en sådan längtan tillbaka och önskan om midsommar för alltid jag erfar. Mina tidigare farhågor inför midsommaraftonen visade sig obefogade. Tankarna innan rörde sig kring ensamhet, olycklighet och endast jag och mina vänner samlade i en bitter skara. Vi skulle samlas, vi som inte hade några planer, några liv eller inbjudningar till hands. Det visade sig dock bli bra mycket mer lyckat än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag förberedde mig med egenhändigt ihopplockat snapsvisehäfte, en härlig blandning av skivor och en fånig frågesport som jag åstadkommit.

Direkt efter arbetsdagens slut åkte vi ut till villan som vi skulle fira midsommar i och jag möttes av ett antal nya ansikten och trevliga människor. Kökshanteringen var i full gång och mina kära vänninor hade gjort ett enormt arbete med mat och dryck. Fann snart min plats och började själv tillreda delar av den utsökta middagen som senare serverades vackert ackompanjerad av snapsvisor och nubbe. Tre av de nya manliga bekantskaperna stämde upp till sång och deras texter lockade fram ett och annat skratt. Efter maten samlades vi ute på gräsmattan för sedvanlig dans runt midsommarstång. Sällan har jag sett ett sådan gäng, med åldrar blandade från 20 till 30 år, dansa som om de vore max 5 år fyllda. Små grodorna gestaltades likväl som musikanterna från Skaraborg. Min mage var öm av skratt efter denna lättjefyllda ringdans.

Åtnjöt en delikat efterrätt och fortsatte sedan återigen utomhus för ett parti kubb, där vi taktiskt delade upp lagen genom kön. Män mot kvinnor, pojkar mot flickor och trots det manliga egon som ställde upp mitt emot oss så slog vi dem överlägset. De lyckades inte få ner en enda liten träkubb och vi njöt av den självklara segern. Musik spelades och alkohol dracks och jag presenterade min frågesport som fick en del kritik som väntat, men i överlag var deltagarna nöjda med min insats. Hastigt och lustigt fick någon iden att bada i sjön och halva gänget drog ner för ett nakendopp på midsommarafton. Jag avstod i visshet om min förmåga att dra på mig allehanda sjukdomar, ett moget beslut må jag lova. När badgästerna återkom frös de mer än måttligt och trängde alla ner sig i villans enda badkar och aldrig har jag sett så många vuxna människor i ett och samma badkar. Tackar min sinnesnärvaro för att jag lyckades få bildbevis. En otroligt lyckad midsommarafton med glädje, skratt, dans och sång. Inte att förglömma den underbara maten och drycken som vi intog.

Med sanning en fin upplevelse, nästan som en midsommarnattsdröm.....

Sitter för tillfället i ett kontorslandskap med några få kollegor och väntar på telefonsamtal. Förstår inte vad människor sysslar med på midsommarafton, borde de inte sitta med vänner och släkt och åtnjuta sill och nubbe istället för att ringa oss? Det skulle vara mitt val en dag som denna, även om vädret lämnar mycket att önska.

Arbetsplatsen har generöst nog bjudit på midsommarlunch med den obligatoriska sillen, saknade dock nubben som skulle gjort hela arbetsdagen till en fest. Tror att mina säljaregenskaper skulle utvecklas och framträda på ett helt revolutionerande sätt. Direkt efter avslutad arbetsdag ska jag åka till mina vänner som just i detta nu förbereder en underbar middag, allt i sommaranda.

Kan bli en rätt lyckad midsommar även om jag saknar mitt gamla samboliv och våra midsommartraditioner något otroligt mycket....

Glad midsommar vänner och bekanta!

Känner mig allmänt kass på att skriva den senaste tiden, mina prioriteringar har lagts på min sömn och min hälsa. Även om jag tidigare associerat mig själv till en säl, så är känslan för tillfället att jag är en klubbad säl. Sover mer än jag tidigare någonsin gjort och det vill inte säga lite när det gäller mig, som är känd som en av de tröttaste och lataste människorna norr om ekvatorn. Helgen spenderades varierande i sängen och i soffan, ständigt med tunga ögonlock och en kropp slapp som en välkokt spaghetti. Orken existerar helt enkelt inte hos mig.

Lördagen innefattade utgång trots min skrala ekonomi och min älskade vän bjöd mig på mat och vin, min syster sponsrade mitt inträde och alla ställde upp helt otroligt mycket. Så mycket är vänskap värd att ord ej kan beskriva. Fick även bada med en pojke i lördags, inte fy skam. Medans min väninna lagade mat till oss så tog jag mig ett bad med hennes snart 3 år gamla son. Det var en upplevelse utöver det vanliga, inget lugnt mys där inte, kasta vatten på varandra var det som gällde. Han kommenterade även min kropp på en hel del diffusa sätt och försökte förklara för mig att mina bröst bara var i vägen. Säg den kille som sagt det tidigare!

Som jag tidigare sagt så spenderade jag större delen av helgen i sängen, söndagen inget undantag. Rörde mig knappt på hela dagen, kände mig extremt utmattad, trots frånvaro av aktivitet. Måndagen klarade jag av med nöd och näppe, ville hellre dö än kliva upp imorse. Dock klev jag upp och gjorde mitt dagsarbete som jag borde. Höll på att få en smärre hjärtattack vid hemresan från jobbet då polisen tutade och blinkade in min unga kollega och vän för en kontroll. Med myndig röst bad herr polis om körkort och bad min vän ta ett djupt andetag och blåsa. Inte för att jag misstänker min kollega för alkoholintag på arbetet, men nog gick det en eller flera kilometer i timmen för fort. Men efter åtskilliga minuter i spänd förfäran önskade polismannen en fortsatt trevlig dag och tackade för sig. Mitt hjärta vägrade sluta slå dubbelslag. Tänk att jag är så rädd för farbror polisen. Min väninna har en teori att det är ett tecken på ungdom, den dagen jag känner mig trygg av att se en polis är jag tydligen gammal....

Ser fram emot en sovmorgon imorgon, jag ska sova så länge som möjligt är, för att förhoppningsvis åtnjuta en piggare dag imorgon. Intressant att smink och hårfix prioriteras bort i dessa dagar av utmattning. Ge mig lite energi, tack.

Helgen är inledd och jag har hunnit förbanna min ekonomi ett antal gånger, svurit för mig själv över min totala inkompetens gällande budgetering och planering. Varför sätta sig i denna sits om och om igen? Borde lärt sig vid det här laget tycker man, men mat och leverne kostar mer än vad som är tillbörligt. Fredagskvällen var lugn, promenerade upp till min väninna som flyttat in i en lägenhet några kvarter upp, en superfin lägenhet som hon ska hyra över sommaren av en kille med mycket suspekt namn, men dock en vis man med tanke på innehållet i hans bokhylla. Hon bjöd på vin och popcorn, väldigt gemytligt.

Jag och mina vänner funderar över midsommar, hur vi ska kunna ordna något trevligt, roligt och halvtraditionellt. Vart ska vi hålla till, vilka vill vara med oss och hur ska vi ordna en tillställning? Frågorna är många och svaren är få. Verkar som om Östersunds befolkning redan har planerat denna högtid för årtionden sedan. En källa till oro alltså, längtan efter att sitta i en lägenhet med lite vin på midsommar känns obefintlig.

Tvingade mig upp ur sängen idag för att försöka utnyttja en ledig dag till fullo, med resultatet att jag är så våldsamt trött. Måste vara min homeopatmedicin som gör mig så här, men tanken är att det ska bli bättre efter tre veckor. Spenderade lite tid på stan, åt en glass och umgicks med vänner i det solsken som erbjöds. Efter det har jag brottats med min systers bilskrälle, en skrot-ford som uppenbarligen inte vill kommunicera med sitt eget batteri längre. Finns inget som kan få mig så irriterad som disfunktionella bilar och datorer, de ska bara fungera.

Nu ska jag åtnjuta en välbehövd tupplur innan middag ska lagas. Ska drömma om bra ekonomi och fungerande snygga bilar (av annat märke än Ford)....

På allmän begäran ska jag nu klargöra min status i livet. Sambo har jag, förvisso min syster så dock ingen kärlek och sex ingår i det partnerskapet. Pojkvän, fästman, kille saknar jag men har dock en välsignad kontakt med min föredetta. En snygg och blond mor har jag som ännu inte fyllt 47, ännu en singelkvinna med mycket att ge men ingen att ge till. Förutom min underbara lillasyster som jag delar toalett och telefonräkning med har jag ännu en lillasyster som delar detta med min mor. Vi är fyra singelkvinnor uppdelade på två lägenheter, men umgås gärna allihop så ofta vi kan. En förlorad lillebror har jag även som bor hos sin fader ute i landsbygdens glömska, en lillebror som närmar sig sin ungdoms topp, fyller 14 nu i höst.

En far saknar jag, sedan mars förra året men har dock en hel del manliga förebilder i mitt liv som påverkat mig till att bli den människa jag är, då min far egentligen aldrig funnits vid min sida. Sen har jag ett antal härliga vänner med alla olika egenheter och fina sidor. En liten uppdatering av min sociala status.....

Idag sa jag upp mig från mitt arbete då jag ska börja studera till ett yrke i höst. Jag satt länge med uppsägningsblanketten och funderade på om jag skulle unna mig en veckas ledighet innan skolan, men fasan över min kommande ekonomiska situation gjorde att jag valde bort ledighet. Direkt från arbetet till studierna. Två års kvalificerad yrkesutbildning, äntligen ska jag också bli något...

Igår var det VM-match mellan Paraguay och Sverige, bestämde mig tidigt att jag inte skulle se på matchen. Satte mig på soffan, började lösa korsord, bläddra mellan kanaler och snart satt jag där och skrek ikapp med mina grannar. 1-0 till Sverige och hela staden bubblade. När jag sedan lagt mig hörde jag klart och tydligt jublet på stan och vuxna karlar som vrålade vårat lands namn. Intressant hur mycket känslor denna sport framkallar....

Denna helg ser ut att bli den lugnaste i mannaminne då min plånbok ekar av tomhet och banken vägrar smyga in pengar på mitt konto, en och en halv vecka kvar tills lönen dimper in. Gode Gud hjälp mig.....

Ett antal fula svärord lurar i mitt bakhuvud och vill ut i denna dag. Jag är sjuk, IGEN. Hur många gånger per månad kan en människa bli sjuk egentligen. Jag kände redan i söndags att jag hade ont i halsen och var förkylningstung, men jag ignorerade tanken på att det kunde bli värre. Måndagen med tillhörande värmebölja var ärligt talat extremt tung, kallsvettades, frös och min hals blev värre och värre. Inte förbättrades situationen av att jag talar med kunder hela dagen. Men eftersom jag är ledig på onsdag tänkte jag pina mig igenom både måndag och tisdag....

Denna morgon, tisdag, vaknade jag hela utslagen och när jag försökte konversera med min sambo fick jag inte fram ett ord, förkylningen har uppenbarligen satt sig på mina stämband. Min röst är obefintlig och den enda lösningen är att vila den, eftersom jag tydligen lät som en 200-årig kvinna när jag sjukanmälde mig.
Har alltså spenderat en dag som denna, varm och vidrig, inomhus i en kvalmig lägenhet. Sovandes och svettandes, inte många ord har kommit över min tunga. Less och förbannad, på mig själv, på min otur och på vädret. 

Ge mig lite flyt i livet, tack! 

I morgon börjar jag mitt arbete 08.55 och borde därför nu sova som en klubbad. Har varit ute med det vackraste par jag vet och kikat på studenterna och deras möss-svingande och skrålande. Avundats studentlyckan och även förhållandelyckan som jag bevittnat. Det tar emot att vandra hem ensam, lägga sig i en stor tom säng och sova. Vill hålla handen, pussas offentligt, se kärleksfullt in i en annan människas ögon, känna närhet, prata mycket och länge och somna nära varandra. Ok, jag ska inte hymla med att jag gärna klämmer in ett och annat samlag däremellan också....

Mina homeopat-mediciner har uppenbarligen börjat aktivera min kropp, snorar och svettas som aldrig förr. Är så varm, som en bastusits, mina händer är varmare än en varmluftsugn. Svettas och funderar på hur jag någonsin ska kunna somna i denna värme. Har öppnat fönstren för att få in kylig luft, men detta verka hjälpa föga. Speciellt då hela Östersunds studenter verkar vilja skrika hela natten lång och jag inser att det verkligen finns en nackdel med att bo mitt i stadens kärna. Andra helger är det lugnt och tyst men just denna helg hör jag tyvärr för mycket. Antar att det blir en kommande sömnlös natt.....

Min kära lillasyster tog idag studenten, avslutade tre års gymnasiestudier på Handelsprogrammet. Tänk sådan stolthet och värme som kan välla upp i mitt bröst och gör mig lycklig för hennes skull. Tyvärr har inte värdergudarna varit riktigt på vår sida. Dock inget regn, men en mulig himmel och en hel del friska vindar. Ingen sommarvärme för att förklara saken ur dess rättvisa syn. Men man får vara tacksam för det man får, och regnets frånvaro har uppskattats oerhört.

Klev upp denna morgon, plockade med mig studentskylt, hämtade blommor och efter frukost vandrade jag och den andra systern upp mot skolan. Mötte upp med en mamma som drog upp sax, tejp, snören  
och diverse saker ur en plastkasse. Hon visade vissa likheter med Skalman där hon hade allt som kunde tänkas behöva och mera. Ut ur skolan kom en lagom glad och sprallig syster som slänger sig om halsen på mig, så glad och så vacker. Efter ett tag bröt hon sig ur vår uppvaktning för att åka runt på ett lastbilsflak, kompanjerad av dunkande musik, blåsa visselpipa, skrika, sjunga och spruta alkoholhaltiga drycker på åskådare. Vilken känsla, jag rös vid tanken på att få åka med....

Efter ett antal timmar samlades vi hos vår mor för kaffe, smörgås och mellanlandning. Min syster kom hem, full, snurrig men dock fortfarande lycklig. Åt middag på en restaurang och hade det mycket gemytligt, familj, släkt och hennes föredetta, en mycket fin man! Nu har hon återvänt hem för att ordna inför en klassfest och jag sitter stum av beundran för hennes betyg och hur vuxen hon blivit, så plötsligt. Jag avser att vila lite innan jag ska kika på henne när hon vid tolvslaget beträder Rådhustrappan för att sjunga och skrika. Jag ska arbeta i morgon och törs inte följa med på kalas, sitter alltså hemma och begrundar saker och ting.....

För min syster har tagit studenten, fy fan vad hon är bra!!!

Torsdag morgon började med ett sedan tidigare inplanerat besök hos homeopaten. Väl där bjöds jag på en kopp och te som jag artigt tackade ja till, när jag tömde upp ur tekannan var vattnet ofärgat med en del svarta oidentifierbara prickar. Fick veta att det var ett speciellt te som var mycket nyttigt. Artig som  jag är så drack jag upp allt, utan att känna en tillstymmelse till smak. Vi satte oss ner mitt emot varandra och hon granskade mig på samma gång som hon ställde frågor om precis hela mitt liv och allt som har med mig att göra.

Bland annat fick jag svara på sjukdomshistoria, vilken sida jag helst sover på, när jag är tröttast på dygnet och om mitt underliv mådde bra. Efter en timmes samtal och irisdiagnostik (innebär att man ser in i en undersökningsapparat där hon granskar mina ögon) sätter hon sig ner och säger att det är allvarligare än vad jag tror. Min kropp arbetar på för hårt, inklusive mitt hjärta och min ämnesomsättning har helt enkelt lagt av. Kroppen orkar inte bearbeta all näring och bryta ner den, så det bidrar till min ledsamma övervikt och är även anledningen till att mina försök till träning och viktnedgång misslyckats. Hon skrev ut lite tabletter och droppar som jag ska ta dagligen för att rensa ut allt skräp i min kropp och samtidigt ska detta verka avsvällande. Kändes bra att ha någon som lyssnar en timme och verkar orolig. Jag ska på återbesök om en månad.

Kort sagt, en succe, förhoppningsvis. Dyra pengar, men dock väl investerade. Att någon tar en på allvar istället för läkarnas nonchalans och totala ointresse.
Håller tummarna för en framtida kroppslig hälsa!

Ännu en dag spenderad i hemmet, min kropp börjar bli sig själv igen och dagen har utnyttjats till fullo för vila, korsord och en hel del literatur. Har haft vänner här som bjudit på olycklig kärlek, separationsångest samt övriga problem. En våldsam hopplöshet kom över mig när de lämnat mitt hem och jag inser att det är en liten promille av människor jag känner som är lyckliga. Varför är det på detta sätt? Hur blir människan lycklig, är det att vara två och älska varandra, eller räcker inte det?

Har spenderat kvällen med min mor, ett mycket trevligt sällskap för övrigt. Hon är en sann vän och en trogen sådan, tror inte hon någonsin kommer vika från min sida. Är rätt övertygad om det faktiskt, inser dock att jag börjar likna henne mer och mer för var dag. Nu när hon skulle gå hem själv mitt i natten bad jag henne ringa när hon kom hem. Herregud, jag är en korsning mellan min hispiga mormor och min mamma.

Imorgon är dagen D då jag ska besöka en homeopat och få en diagnos förhoppningsvis, finner jag ingen hjälp hos denna magiska kvinna då är det amfetamin som gäller....

Give me skin, touch and some real piece of man....

Lördag afton och jag har trots upprepade löften om hemmakväll och lugn och ro dragits med i en festyra som verkar råda ständigt i dessa dagar. Tror att min systers kommande student har spridit av sig även på mig. Efter torsdagens fadäs lovade jag mig själv att ta det lugnt i flera år, men säg de löften som hålls?

Torsdagen så var jag med och ordnade vår firmafest, vår gemensamma nervositet bidrog till en rejält alkoholpåverkad ung kvinna. Iklädd blåa shorts, en sverige t-shirt och två barnsliga tofsar på var sida av huvudet vandrade jag med arbetskamraterna ut på krogen efter Summer Olympics-festen. Hela denna kväll resulterade i en riktig praktvurpa a la Sara. Jag vet inte om många människor som snubblar på sina egna skosnören och flyger som stålmannen rakt in i en betongvägg. Skillnaden mellan han och mig är att jag inte spräckte väggen, men dock anskaffade mig en hjärnskakning. Resultatet ledde till att jag var sängliggande med en enorm huvudvärk på fredagen, utan möjlighet att arbeta. Så fort jag lyfte huvudet så spydde jag av smärta. Lyckad fest, men vi hade i alla fall tur med vädret.

På kvällen när den värsta huvudvärken lagt sig och endast bulan bestod så upptäckte jag att jag lämnat av min plånbok någonstans. Fick genast dra på mig kläder och strosade mot utestället där någon ängel lämnat in min plånbok med pengar och allt kvar. Tackar allra djupast denna ärliga människa...
Gick sedan till mamma och sov hela kvällen. Tackar även min mor som alltid tar hand om mig. Vilken kvinna hon är!

Så, den storartade festen resulterade alltså i en hjärnskakning, en förlorad plånbok och en fulltständigt vidrig dag med extrem huvudvärk. Vem kan lyckas med allt detta förutom jag. Klantigare tjej får man leta efter och jag måste än en gång ge credit till min mor som en gång sa: "Du Sara kommer en vacker dag ta livet av dig med din klantighet!".

Ikväll blir det en lugn kväll, men orkar dock inte sitta hemma längre. Alltför rastlös trots delvis sprängande skalle. Vila får man göra i graven!
Take care, folks.... Ta det lugnt med skosnören är dagens tips!