Östersund är så mycket bättre än Stockholm

En nackdel med att bo mitt i stan är att jag måste ta mig genom stan om jag ska någonstans, även om jag är stressad, vilket jag ofta är med tanke på den extrema tidsoptimist jag är... Mitt i denna stress så bestämmer jag mig ofta för att ta en genväg, genom varuhusen. Vilket är både dumhet och lathet i en misslyckad kombination. Allt som oftast går jag vansinnigt snabbt och lika ofta hamnar jag bakom Sven-Olof och Gudrun, som uppenbarligen gör månadens stadsbesök och ska stanna och kommentera diverse varor.
De går i slowmotion, stannar till här och var, går brett men ändå tillsammans och täcker upp hela gången. Allt detta gör de i sina fotriktiga skor, fleecetröjor och helst huvudbonader. De ser inte ens den stressade, unga kvinna som börjar stampa på plats bakom dem, det liknar en riverdance och de märker inte att kvinnan försöker ta sig förbi på båda håll. Kvinnan blir röd i ansiktet, kanske av både stressen och värmen som bildas i hennes kropp av dansen. Kvinnan lovar att aldrig mer gena genom varuhusen och Sven-Olof och Gudrun tycker att Östersund är så mycket bättre än Stockholm, för där är det så stressigt.

Anm. Sven-Olof och Gudrun är fingerade namn

Men nu är det dags, money go away...

Jag måste betala mina räkningar, men istället finner jag hundra andra tidsfördriv, möjligen för att undvika att mitt konto nästintill töms. Jag skriver bloggar, läser bloggar om vardagsbestyr, lägger pussel med hundar på, läser debattartiklar som är totalt ointressanta egentligen, fastnar i skvallerträskets mecka; Aftonbladet, löser lite korsord som är simpelt och tråkigt, uppdaterar bland min musik och sjunger med i barnslig musik. Men nu är det dags, money go away...

Bedöm själva, vilket av dessa är det?

Jag har tidigare delgett er att jag är medlem på internetdating-sidor, vilket har legat ganska vilande från min sida. Men häromdagen bestämde jag mig för att uppdatera lite med ett nytt kort, vilket då ska godkännas av administrationen. Idag fick jag ett blankt nej, min bild får inte visas på sidan.

Anledningarna KAN vara följande:
* Att din bild är för explicit för att passa in på X
* Att det finns rimliga skäl för oss att tro att bilden är copyright-skyddad eller varumärkesskyddad
* Att ditt ansikte inte syns tillräckligt på bilden
* Att flera personer syns på bilden och att en besökare därmed inte kan avgöra vem som är du
* Att din bild inte föreställer dig utan t.ex ditt husdjur , en solnedgång eller en bil

Hmm, bedöm själva, vilket av dessa är det? För jag har ingen aning...

image172

Personlig utveckling på många plan...

Denna morgon försov jag mig för andra gången denna termin, redan två gånger alltså. Jag är kass på att vakna tydligen. Men precis som förra gången tog jag mig från sängliggande läge till 'sitta-i-bilen-läge' på 7 minuter, jag är klart imponerad av mig själv. I övrigt har jag spenderat dagen med personlig utveckling på många plan...

image171

Ett suspekt självporträtt i naturlig storlek med vattenfärger...

Sedan vill jag tjuvringa

Jag fick en slags vuxenpanik idag. I min postskörd ingick ett pensionsbesked, ett erbjudande om medlemskap i Villaägarnas förening samt ett brev från facket. Det är dagar som dessa som jag vill strunta i hemlagad mat, springa på McDonalds, leva på McFlurry och cheesebrugare. Be någon köpa ut folköl som jag sen kan dricka på stan, kanske snatta något i en butik eller rentav svära åt en vuxen. Sedan vill jag tjuvringa, vara vaken hela natten och strunta i alla konsekvenser. Men det gör jag inte. Jag äter min hemlagade mat, tränar och lägger mig i skaplig tid för att orka med morgondagen. Bara att konstatera att jag är vuxen...

Jag brinner inombords

Jag har den senaste tiden fått en fix idé om att jag ska göra Chili con carne, vilket jag aldrig gjort förut. Jag frågade mina kock-kontakter om råd, som jag sedan inte alls lyssnade på. Nu sitter jag här med en slags soppa med köttfärs, några enstaka bönor och ett halvt ton chilipulver. Jag brinner inombords och bäljar i mig vatten. När ska jag bli en duktig köks-människa?


Jag har helt normala vänner...

image170


Så vandrar blicken automatiskt nedåt

Träning i all ära, men jag har svårt att acceptera dessa träningskläder som man bör bära. Uppenbarligen är inte de gjorda för min kropp, eller i alla fall inte för mitt underliv. För hur jag än bär mig åt så framträder det väldigt tydligt i dessa tajta skapelser och ser jag mig själv i spegeln så vandrar blicken automatiskt nedåt och fastnar där. Det är väl bara att acceptera att jag har ett stort venusberg...

Börja slösa med den kärlek som vi har.

Imorse dog två unga killar i en bilolycka inte långt härifrån, en av dem var en vän till min syster. Den tredje som var med i bilen lever, men ligger på sjukhus. Det påminner mig om hur skört livet är, hur fort det kan vara över och hur mycket vi ska ta vara på varandra och oss själva. Jag har varit uppfylld av en sorg hela dagen och tårarna ligger nära till hands. Det är dags att vi alla är glada för det vi har, för våra vänner som vi ibland tar för givna, våra familjer som vi tror alltid ska finnas där och börja slösa med den kärlek som vi har.
Jag tänker på anhöriga och vänner med en smärta inom mig, så fort vi kan mista det vi tar för givet...

R.I.P

Det hänger en trosa i taklampan

Jag trippar runt på tå i lägenheten. Det är glassplitter på golvet, fötterna fastnar när jag går och det hänger en trosa i taklampan. Vart ska jag börja? Jag tror inte jag vill ta bort trosan, den symboliserar livet för mig idag. Nu ska vi äta... Det är en bra dag idag med!

Sov gott, vänner och bekanta.

Kvällens fest blev flyttad hit och jag hade svårt att acceptera ljudnivån, danserna och lekarna med dammsugaren. Försöker släppa kontrollen, släppa allt, men det är inte lätt. Vi får se vad grannarna tycker om denna tillställning...
Det finns en man, som konstant haft flickvän, så länge jag känt honom. Helt plötsligt kramar han mig, lovar att ringa mig imorgon, verkar tycka om mig. Jag har svårt att tro honom, är det så konstigt? Om och om igen lovade han mig att ringa imorgon, vi får se hur det går. Jag har inte längre förhoppningar! Sov gott, vänner och bekanta.

Oförklarliga fläckar runt mina ögon, små och söta rynkor

Vilken fantastisk dag detta är. Lördag, jag är ledig, solen skiner, med endast en svag magknip vaknar jag till i min vingliga 90 cm breda säng. Ingen huvudvärk, ingen känsla av depression och det viktigaste, jag är inte så trött att jag vill hänga mig. Kliver upp, sträcker på mig framför väggspegeln och betraktar min nakna kropp med ett svagt godkännande, inte överdrivet älskligt men ett ok och en nick får den. Kliver ut i köket, förfäras av att jag fortfarande inte diskat, skäms lite men skakar av mig det och sätter i gång vattnet för lite snabbkaffe. Kliver över mina klädhögar på toalettgolvet och närmar mig spegeln med mitt ansikte. Trots röda, oförklarliga fläckar runt mina ögon, små och söta rynkor och ett munsår så får även den delen av mig själv ett ok idag. Jag är generös och har en positiv inställning till allt... Det slår mig att sådana här dagar kan inte gå fel, jag har bestämt mig för att denna dagen ska jag leva som om det vore den sista i mitt liv. Och vem vill vara deprimerad, negativ och missnöjd den sista dagen? Inte jag i alla fall...

Hur har ni det på lördagsmorgonen?

Fira denna visa insikt med att gå på Subway

Usch, vilken dålig dag jag har haft. Kan inte påstå att jag mått så bra. Men det är dagar som dessa som gör livet så bra, för hade jag inte haft dessa dagar så hade jag aldrig uppskattat de bra dagarna... Jag ska fira denna visa insikt med att gå på Subway och köpa en onyttig macka. Sen blir det en väldigt lugn kväll, med vännerna.

Vem ska bli min 100:e vän på Facebook?

Spänningen är olidlig. Vem ska bli min 100:e vän på Facebook? Det måste ju definiera mig som en lyckad människa, som snart har 100 vänner. Eller?

"Most Likely To Turn to Wikipedia for All of Life's Questions "

Jag tycker att det är hysteriskt roligt med oviktiga och onödiga fakta. Senast idag diskuterade jag med en vän vad Tarzan heter på norska, att han ska heta Skogs-Harald blev svaret, även om jag är tveksam till det. Hur många bultar det är i Ölandsbron och hur fort en människa nyser, sånt är roligt tycker jag. Fick en nominering på Facebook, att jag är den person som: "Most Likely To Turn to Wikipedia for All of Life's Questions ". Och det är banne mig sant!

Jag heter Rebecca Johansson

Flisan har gett mig ännu en liten lista, jag lyder och ler.

Gör som följande:
Förnamn = Mellan namn
Efternamn = Närmaste granne
Hemstad= senaste bussbesöket
Ålder = mammas ålder
Yrke = pappas yrke
Intressen = det du avskyr
Du har lika många barn som du har piercingar ( örhängen räknas )
Hårfärg = tröjans färg
Ögonfärg = byxornas färg
Musiksmak = sånt du inte tål
Idol = den du senast lyssande på

Jag heter Rebecca Johansson och bor i Lugnvik Jag är 48 år och jobbar inom dagdriveri på andra sidan, jag älskar glasspinnar. Jag har turkos hår och denimfärgade ögon och har inga barn. Jag älskar att lyssna på RixFM och schlager och min idol är Governor Andy.

Och jag utmanar alla som vill bli utmanade, annars skit i det!

En kniv protesterade mot detta snuskiga umgänge

Jag har en förmåga att skjuta upp saker. Varför göra idag, det jag kanske hinner med imorgon eller får stressa som ett as för att hinna med imorgon. Sådant gäller även mitt hem, det vore en lögn att påstå att jag är pedant. Min disk har en tendens att trivas på just diskbänken, där de kan samlas i en gemytlig och svajande hög. Idag fick jag straffet. En kniv protesterade mot detta snuskiga umgänge och kastade sig rakt mot mig, rakt mot min inte ont anande tå. Där markerade han sitt missnöje med ett jack. I ett skrik hoppar jag runt på den andra foten med min nakna kropp vajande i takt. Dags för mig att diska alltså!

Ett graviddrabbat sjölejon

Jag har träningsvärk! Denna enorma värk har fortplantat sig och flyttat in i låren, rumpan, magen, bröstmusklerna(som jag inte trodde fanns), armar och axlar. Mitt största problem är att gå, då speciellt i trappor. Det är med stor möda jag stolpar nerför dessa djävulens påfund. Ett annat problem är att sätta sig ner och kliva upp, värsta tänkbara är toalettstolen som äter sig in i mina ömma skinkor. Jag ser ut som en blandning mellan ett graviddrabbat sjölejon och en överkörd robot. Känner mig allmänt osexig...

Finns det ingen Facebook-supportlinje

Facebook förvirrar mig, gör mig vilsen i internetvärlden. Jag som är en datanörd av rang förstår ingenting. Alla dessa miljoner 'applications'. Vad är de bra för? 'Define me', 'superlatives' och nu den senaste som jag emottagit: 'you're hot request'. Vad är allt detta? Om jag lägger till dessa, vad händer? Jag känner mig osäker och förvirrad, finns det ingen Facebook-supportlinje man kan ringa...

Inte bara brösten guppar utan hela min framsida

Vissa dagar är det framgång och vissa bakslag. Gårdagen var ett bakslag för mitt nya tränings-jag. Jag bestämde mig nämligen för att gå på Step, vilket snart visade sig vara ett stort misstag. Mina fantastiska vänninor följde motvilligt med mig, just för att jag ville prova, igen... Trots att jag provat förut, hatat det och hatat mig själv, så ville jag ge mig på det än en gång. Såg snabbt när jag kom in i träningssalen att det var till största delen unga, slanka och kompakta tjejer som var där. Ställde mig ostrategiskt i mitten, med resultatet att jag såg mig själv i spegeln bakom den käcka gruppledaren. Början var rätt simpel och jag hängde med, trots att jag konsekvent vägrade att använda armarna.

Snart tappar jag fokus, mitt bland ledarens höga frågor i form av skrik: Mår ni braaa? Några skrek ja, medan jag irriterat fixerade blicken vid mina fötter. I samma veva började stegkombinationerna bli för avancerade för mig och jag ser att även mina vänner upplever samma svårigheter. Jag blir mer och mer arg, spegelbilden visar en osexig, guppande version av mig själv. Där inte bara brösten guppar utan hela min framsida. Jag slår vad om att till och med mina kinder studsade upp och ner, om jag hade haft spegeln närmare... I min högra ögonvrå ser jag min ena vän ramla och ligga ner över brädan och jag har svårt att hålla mig för skratt. I samma veva uppmanas vi alla skrika och tjoa i samband med fjantiga steg och hopp. Mitt tålamod är slut, jag är förbannad, vill gå hem och framför allt vill jag kasta hela brädan i huvudet på denna kvinna som skriker där framme.

Det var en befrielse när detta helvetes-studsande var slut och jag gick lagom irriterat därifrån och svor än en gång att aldrig bevista ett liknande pass igen. Än en gång har jag upprepat ett misstag!

Brittiska sliskiga dokumentärer om udda människor.

Jag har just sett det mest spektakulära programmet jag har sett på tv, någonsin tror jag. 'Virgin school', som självklart visades på Kanal 5, denna kanal som proppas full med brittiska sliskiga dokumentärer om udda människor. Det handlade om en 26-årig oskuld som får lära sig, inte bara sex och närhet, utan även ökar sitt självförtroende och lär sig umgås med kvinnor. Jag trodde inte mina ögon när han slutligen har sex med en anställd på denna oskuldsskola. Jag är fascinerad, skrattar lite och vet inte vad jag ska tycka. Affärsidé?

För små byxor som kröp ner över stjärten

Jag vaknade imorse av ett sms: Är det snö hemma?! Jag fnös till, trodde inte på det och somnade om. Senare när jag kliver upp märker jag till min stora förvåning att det stämmer. Det snöar ute! Och bilen som jag lånat var täckt av snö, kylan kröp in i min kropp och jag frös enormt. På väg mot skolan blev jag tvungen att köra om ett ekipage, hamnade ute i snömodden och fick sladd. Jag trodde allvarligt att min sista stund var kommen, det smärtade i hjärtat och resten av dagen har min mage varit helt upprorisk. Perfekt inför träningspremiären som skedde ikväll, vilket gjorde att jag försökte hitta på ursäkter för mig själv, för att inte träna. Men jag tog mig iväg ändå, även om jag hade för små byxor som kröp ner över stjärten och visade halva bakdelen. Jag klarade det och är nöjd med mig själv. Imorgon blir det Step...

Orealistisk rädsla, go away!

Imorgon smäller det, mitt nya träningsliv börjar och det med gruppträning. Att träna i grupp är en skräck för mig, men jag ska gå emot mina rädslor och bli starkare genom det. Jag bygger upp skräckscenarior i min hjärna över morgondagen. Som att jag ska ramla och få stången över mig, så att alla skrattar. Samtliga tankar handlar om att alla ska kolla på mig och skratta. Orealistisk rädsla, go away! Nu ska jag försöka sova trots att jag sovit tre timmar i soffan ikväll, kommer inte bli så lätt...


Insett att jag inte gillar barn

Helgen har spenderats på jobbet, varvat med lite krogbesök, dansande och dylikt. I mitt yrkesliv har jag insett att jag inte gillar barn så extremt mycket, jag får ta del av de negativa sidorna när jag jobbar i en kassa, omgiven av godis och glass. 80 % av alla barn som kommer in på jobbet gnäller, tjatar, gråter, surar och är allmänt störiga. Att ordet mamma kan dras ut på vokalerna till all oändlighet och att rösten kan ha en sådan gnällig ton, helt otroligt. Kommer jag någonsin orka med ett eget barn? Eller kan man vaccinera dem mot gnäll och tjat?
I mitt privatliv har jag insett att jag inte kommer träffa någon man den närmaste tiden, jag har så att säga gett upp. Han får komma och knacka på dörren, annars får det vara...

Varför tog jag inte hans nummer?

Jag har jobbat idag, tröttare än jag kan minnas att jag varit. Dock blev dagen lite upplivad i och med ett samtal till jobbet. En ung man ringde och följande konversation utspelade sig:

Man: Du, jag tänkte höra om ni har jumbokondomer?
Jag: Eeeh, nej, vi har bara vanliga. Profil. (generat)
Man: Så ni har inte XL, alltså jättestora, jumbo?
Jag: Höhö, nej tyvärr
Man: Kanske låter det skrytsamt att berätta att jag har en jättekuk?
Jag: (nervöst fnittrande) Nej, det är lugnt.
Man: Du har ingen aning om vad de kan heta? Typ 'stora lyckan'?
Jag: Ingen aning
Man: Ok, tack ändå
Jag: Lycka till

Så här efteråt kan jag bara undra en sak. Varför tog jag inte hans nummer?

Oj, 82:a. Du är ju skitgammal.

Det var länge sedan jag var ute nu, men ikväll gjorde jag ett undantag. Jag började kvällen med att äta middag med min syster ( hon som är kvar i stan), dricka vin och se på film. Avslutade med Ison&Fille på O'learys. Stället har inte förändrats så mycket sen sist, ganska exakt samma människor, eventuellt är de mycket yngre. En kille tog initiativ till samtal, han föreslog en ålder på mig som var alltifrån 26-29. Jag erbjöd honom mitt körkort, och han beskådade det ett tag.
18-årig kille: Oj, 82:a. Du är ju skitgammal.
Jag: Neeeej, säg inte så. Det är jag väl inte.
18-årig kille: Men jo, du är seriöst inte ung.
Jag: (med ledsen min) Va? Är det så illa?
18-årig kille: Nja, du är ju söt, men ja, du är ändå gammal.
Jag: Ok, det är väl bara att acceptera. Vad gör en sån som du efter krogen då?
18-årig kille: Jag ska på efterfest, men du ska väl hem och sova va?
Jag: Hm, ja. Godnatt...

I övrigt försökte jag ta initiativ till en konversation med en man som jag träffat ett antal gånger, som gör mig intresserad och sugen på mer, men som jag ärligt kan säga totaldissade mig. Jag skäms, vill skicka ett sms, men har blivit totalförbjuden av mina närmaste vänner. Jag antar att det bara är att acceptera att mannen inte vill ha något med mig att göra. Sånt är livet, I guess. Och tänk vad många onödiga sms som skulle skickas om jag själv fick bestämma.

Har mött min bloggvän 
Jenny ett flertal gånger på stan nu, varenda gång lika uppspelt blir jag. Försöker vara sval och trevlig. Men jag kan inte låta bli, jag studsar efter att jag hälsat på henne.

Som en äkta epatraktor-tjej

Jag är nu officiellt en nörd. Efter att ha försöka förklara vad en tvärflöjt är för en amerikan, samt hur min 1700-tals dans såg ut, misslyckats och därefter gjort danssteg, gester och även spelat en låtsastvärflöjt, så åkte vi på Statoil. Jag var klädd som en äkta epatraktor-tjej. Med gråmelerade mjukisbyxor, huvtröja under en svart och hiskelig regnjacka, sportiga sneakers och totalt osminkad. Jag kunde lika gärna kommit dit med killarna i den upphottade volvon som hängde där och upppenbarligen nyss tagit körkort.
När de andra köpte hamburgare, baguetter och annat gott så strosade jag längs hyllorna och fann en påse med solroskärnor. Alltså från början fågelmat, men numera även nyttigt snacks. Jag köpte den, fågelmaten. För tio kronor! Jag är verkligen en nörd, på riktigt. Det är väl fortfarande inne, eller?

Ett av dagens glädjeämnen...

image169

Jag blev kallad allt från fnask till "the police of love"....

Varje onsdag har vi Frigörande Dans i två timmar på skolan. Vilket jag var mycket skeptisk till innan vi kom igång, nu är det bara sjukt roligt. Jag dansade medeltidsdans idag och kände mig som en vacker adelsdam, graciös och stolt. Jag levde mig in i detta så mycket att jag såg mig själv i stort lockigt hår, djupt urringad klänning med en enorm vidd. Tills jag sneglade mig i spegeln och insåg att jag hade jeans och en inte alls avslöjande tröja på mig...

Vi har börjat planera inför Höstforum i Vemdalen som infaller 8-11 november i år. Stugan är bokad och temat för afterskin börjar framträda, eftersom vi alltid klär ut oss då eftermiddagsfesten börjar. Förra gångens polisutstyrsel blev, enligt mig själv, en succé. Jag blev kallad allt från fnask till "the police of love"....

image168


Vill avsluta detta inlägg med att bekräfta att min väninnas date fortlöpte väl och varade länge... Mer än så ska jag inte avslöja!

En nyttig och fräsch första middag

Kamrater! Idag promenerade jag på träningsstället, bokade in en provvecka med början på måndag och i och med det gick jag och handlade för min första middag. Jag tar den tre dagar tidigare, om en liten stund. Nu ska jag hacka sallad och blanda i ordning en nyttig och fräsch första middag. Jag är så värd det här!

En blandning mellan Jonas Gardell och en dvärg

Ikväll ska min vän på date, med en man som hon mött på internet. Vi har spenderat dagen med att vara uppspelta båda två, jag likaväl som hon. Efter hennes tidigare erfarenhet av män från detta forum så var hon förståeligt oroad. Den förra mannen var löjeväckande lik en blandning mellan Jonas Gardell och en dvärg och hade en skjorta som var svår att bevittna utan att brista ut i gråt eller gapskratt. Jag har även lovat att om det blir tyst och stelt så kan hon ringa mig, trycka igång högtalaren på telefonen och låta mig sjunga en visa. Jag funderar starkt på att träna in: Björn Rosenströms alster 'Lurad'. Men jag tror på denna man, jag tror på kemi dem emellan.
För övrigt vill hon hälsa att hon är grym och aldrig någonsin, never ever, blivit dumpad! *slut på hälsning*

Bildbevis till tidigare inlägg

Bildbevis till tidigare inlägg

image167


Att jag aldrig lär mig!

Att jag aldrig lär mig! Trots att jag gjort samma misstag så många gånger.
Problem: Jag är blek och ser ut som en vampyr, nästan genomskinlig.
Lösning: Jag uppsöker ett solarium, stoppar i pengar för 20 minuter och tycker själv att jag är duktig och förnuftig som börjar så lugnt. Lägger mig ner och slår av ansiktskanonen, tänker ett tag på att jag vill ha en brun färg i ansiktet också och att det inte är någon fara med bara 20 minuter, trycker på ansiktskanonen igen.
Resultat: Jag ser ut som en röd tvättbjörn i ansiktet, med vita ringar runt ögonen, det bränner och är obehagligt. Insikten kommer att jag aldrig verkar lära mig av mina misstag.

Vad är det med mig och män över 40?

Vad är det med mig och män över 40? Jag ska härmed erkänna att jag är medlem på dejtingsidor och är en av dessa kontaktsökande människor som kanske inte tror på kärlek över internet, men lite hoppas att under kan ske. Hoppet är det sista som överger människan! Och på dessa sidor är det nästan uteslutande män som är minst 15 år äldre än mig som skriver. Ofta har de fruar eller sambos dessutom och vill träffas snarast, vilket jag självklart inte gör. Vad är det som de ser hos mig? Jag är djupt konfunderad...

Lägga pengarna på mitt eget välbefinnande

Ni som känner mig vet att jag känner obehag, rädsla och ett svagt illamående när det gäller träningsställen. Men nu har jag bestämt mig för att övervinna den. Det handlar ju inte om träningen i sig, som jag tycker är rätt kul. Det är träningsmänniskor jag är rädd för, och nu är det dags att gå över den gränsen. Jag var idag och bokade en tid med en anställd där imorgon, för att diskutera mitt eventuella medlemsskap och vad det innebär. Det är inte billigt, men det handlar ju om att lägga pengarna på mitt eget välbefinnande och min egen hälsa. Jag är rätt stolt över mig själv i alla fall...

Fredagskvällen ska firas med en måltid

Erkänner härmed att jag är vansinnigt less på allt vad soppor och milkshakes heter för tillfället, jag vill bara äta mat! Och därmed har jag bestämt mig för att fredagskvällen ska firas med en måltid. Den första! Då har jag klarat av två veckor med Cambridgekuren i ren form. Och jag har redan gjort en inköpslista för torsdagkvällen:
Isbergssallad, rödlök, tomat, gurka, fetaost, kräftstjärtar, avocado, cashewnötter, olja. Det vattnas i munnen redan nu...


Jag sa högt för mig själv: " So long, sucker"

Jag fick besök imorse. Av en extremt välgödd och långbent spindel. Han kom krypande längs golvet mot mina inte ont anande fötter med bestämda steg. Jag upptäckte honom med en meters marginal och flög upp i soffan som stungen av ett bi. Första tanken var att ringa en vän eller någon som kunde avlägsna denna best, innan förnuftet återkom och jag insåg att jag inte kan fortsätta så här, det begränsar mitt liv. Jag ryckte tag i ett papper och föste odjuret sakta men målmedvetet mot toaletten, fick honom att skutta över trösklarna och ner i vattnet. Väl där betraktade jag honom ett tag där han hopplöst sprattlade innan jag sa högt för mig själv: " So long, sucker" och spolade. Just idag är jag stark!

Då och nu...

Var bara tvungen... Jag jämförde kort på mig för cirka ett år sen och nu. Ni ser väl själva....

image165   image166
Ett år sen                                            Tre dagar sen

Söndag utan söndagsångest?

Söndag utan söndagsångest? Otroligt, jag är på god väg att utnyttja alla dagar på bästa sätt. Genom att leva och njuta av livet! Idag ska jag spendera dagen med näsan i mina böcker, eventuellt ska jag till och med unna mig läsglasögonen som dammar ihop inne i min garderob. Men självklart kan jag inte låta bli en utmaning som jag fick från Lellelii.

Jag ska svara på nedanstående frågor, inte med ord, utan istället genom att söka på bilder på Google. Där ska jag ta den första användbara bilden. Lite annorlunda och roligt, nu kör vi!

1. Vilket år är du född?


2. Hur definierar du din sexuella läggning?


3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?


4. Och din sämsta?


5. Vad söker du hos en partner?


6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse? (Förnamn)


7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?


8. Vilken kändis är hetast enligt dig?


9. Vad gör dig avtänd?


10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med?


11. Vilken kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på din kärlekspartner?


12. Ett kärlekspar på TV eller film som du gillar?



Ok, jag utmanar: Jenny, Tiger, Lisa. Och tjejer, detta är inget måste. Men det är rätt kul!

Skakar på min rumpa, studsar upp och ner

Tänk så roligt man kan ha på egen hand! Jag har just införskaffat en lagom lång sladd så att datormusiken nu pumpas ut ur högtalarna. Jag har kletat håret fullt med färg och under tiden det blir mörkare så dansar jag runt i lägenheten, i bara trosorna, med musiken strömmande... Jag provar olika dansmoves i väggspegeln, skakar på min rumpa, studsar upp och ner som en amfetaminpåverkad kanin och kan helt enkelt inte sitta still. Jag har skitkul, alldeles ensam, med färg i håret och kroppen fri! Och egentligen är det bra att jag är helt ensam, det här kan inte se klokt ut...

Dagens uppdrag, att roa en fyraåring

Under dagens uppdrag, att roa en fyraåring, beslöt jag mig att ta bilen till mina barndomstrakter, Offerdal. För att roa pojken med djur, koskit och naturupplevelser. Han fick träffa kor, kalvar, ett vildsvin, hundar, en minishettis och en bonde. Jag tror eventuellt att bonden gjorde mest intryck...

        
Han fick provsitta min gamla, älskade moped, iaktta himlen och agera modell vid vyfotografering

        
Även umgås med kor och kalvar på nära håll, vilka var alldeles för högljudda för stadspojken

        
Samt träffa ett riktigt jävla svin, världens minsta häst (enligt honom själv) och avbilda Stina Dabrowski på en krattad kyrkogårdsgång

Efter denna långa dag av upplevelser och några skrubbsår senare så slocknade han i baksätet på vägen hem, han verkade nöjd och ville inte åka hem. Men innan dagen var slut fick jag frågor som var ärligt svåra, som jag själv inte vet svaret på.

Han: När du var liten, visst fanns inte jag då?
Jag: Nej, det gjorde du inte.
Han: Vart var jag då?
Jag: Du fanns ju inte.
Han: Men vart var jag?
Jag: Eeeeh... (tystnad)

Han: Vart kommer alla ekorrar ifrån?
Jag: Eeeeh... Jo, det.... Hmmm....
Han: Du vet inte va?
Jag: (skratt) Nej, jag vet ärligt talat inte.


Men, mitt hem är min korkek.

Trots oändliga möjligheter till trevligt umgänge, musik, dans och spaning på vackra människor så valde jag hemmet ikväll. Trots att mina vänner befinner sig ute på lokal och lever det goda livet så nekade jag. Jag känner mig som tjuren Ferdinand där han sitter under sin korkek, ensam och avstår från de andra tjurarnas lekar, när han säger "Jag trivs bättre häääär". Bara det att jag istället för att lukta på blommorna har näsan över datorn. Men, mitt hem är min korkek.

En vecka senare...

En veckas dietande har resulterat i 3 kilo mindre, 2 cm mindre byst, 2 cm smalare midja och en jävla stolthet. Jag har dessutom kommit ner under ett av mina delmål. Under 80 kilo, vilket är stort för mig, det har jag kämpat med länge nu. Och idag var det klart. Jag klarade det! Snacka om tillfredsställelse. Nu ska jag fortsätta kämpa med resten. Min familj gav mig ett kort, som en gåva för att visa att jag gjort det bra och att de är stolta över mig, där det stod:

Du klarade det

Att flytta berg
är nog så svårt
trots att man sliter
väldigt hårt.

Men du har lyckats
med nåt stort
och nått ditt mål
med det du gjort.

Nu har du fått
vad du begärt
- det som har varit
mödan värt.

Så unna dig
en stor portion
av stolthet för
din prestation.

Tänk att något så litet kan ge så mycket. Tack Familjen!

Tänker ut fyndiga och sexiga svar

Saker som gjort mig glad idag:
- Busschauffören frågade mig om jag ska betala hel eller halv. Vilket innebär att det är tveksamt om jag är över eller under 19 år. Jag jublade inombords men som den ärliga människa jag är så svarade jag: "hel", med ett gulligt och smålyckligt leende över munnen.
- De sexiga smsen som jag efterfrågade i helgen har börjat ramla in, and I like it! Jag rodnar bland människor och tänker ut fyndiga och sexiga svar så att det ryker ur öronen av överansträngning.
- Vår klass har haft frigörande dans idag och det skapade lyckokänslor hos mig att se vuxna människor svänga på kroppen och se lika fåniga ut som mig. Gemenskap i dess högsta form.
- Jag insåg i morse att jag på ett år har minskat 13 kilo i vikt! Jag hurrar för mig själv och ler ännu mera.
- Lars Winnerbäck.

Saker som gjort mig mindre glad idag:
- Gårdagskvällen innehöll fulla människor på stan, vilket leder till högljudda människor och när de krossade ett fönster inatt kl 02:20 så hade jag svårt att somna om. Bedrövliga gangsters och omogna vandaler! Det var inte bara ett fönster ni förstörde, även min natt...
- CSN. Inga pengar än. Behöver inte motivera mer. En extrem irritation har väckts.
- Kylan som kommit för att stanna.

Efterlysning!!

Härmed efterlyser jag någon av mina tre fleecejackor, vilka jag vet är utlånade, men inte till vem... Jag fryser!

Den är okontaktbar helt enkelt!

Aaaah, jag har panik. När jag försöker sätta igång min kamera så visas asiatiska tecken i tre sekunder, sedan slocknar den. Den är okontaktbar helt enkelt! Jag ber till högre makter att den inte har tackat för sig, jag har inte råd med en ny. Garantin har gått ut, jag är körd... Jag gråter och tycker synd om mig själv. Jävla Pentax!

Belönade mig själv

Vanligtvis brukar jag belöna mig själv med mat och dryck, som den sanna livsnjutaren jag är. Idag har jag klarat av den femte dagen på min "diet" och ville belöna mig själv. Bilder av pizza, korv, öl och kebab svepte förbi i mitt huvud innan jag insåg att det inte är vad jag ska "unna mig". Jag gick helt enkelt och handlade underkläder, nagellack och ett par grymma skor istället.

Tack alla ni som stöttar mig, det är guld värt och det värmer!

Så, idag har jag varit kär!

Han kom och satte sig bredvid mig, log med hela ansiktet och fångade min blick i ett laddat ögonblick. Jag tittade blygt ner då passionen blossade upp inom mig och situationen var för elektrisk för att jag skulle kunna fortsätta se in i hans ögon. Han tog då ömt min haka och vände upp mitt ansikte igen och sa med mjuk röst: " Du är så fin, det har jag tyckt sedan första gången jag såg dig. Får jag kyssa dig?" Stumt nickade jag och hans mun närmade sig sakta, samtidigt som mina ögon förlorade sig in i hans. Jag fick nästan en stöt när våra läppar möttes och han kysste mig ömt men ändå passionerat. Hans fingrar vandrade upp i mitt hår och jag rös av välbehag och kärlek.

Då vaknade jag av att haglet slog mot plåttaket utanför, det var en dröm. Jag ville nästan svära högt för mig själv, men jag gjorde det inte. Jag blir alltid kär i personen som finns i mina drömmar, idag likaså. Så, idag har jag varit kär! Troligen håller det inte i sig till morgondagen...


Kan det vara krogkaffet....

Visst ser jag ändå lite packad ut? Kan det vara krogkaffet....

image139

Jag har som vanligt, utan samvetskval, snott bilden från
Lellelii

Lite mys efteråt...

Klockan är inte ens halv två en lördagsnatt och jag sitter hemma vid datorn. Kan inte minnas sist detta hände, men känslan är lugn och jag känner mig nöjd. Jag var ute och röjde igårkväll som sällan tidigare skådats, de flesta människor jag mötte trodde att jag drack alkohol och var berusad, men icke. Mitt nya nyttiga liv innefattade drycker på krogen så som; kaffe och mineralvatten. Det enda som saknas i mitt lugna och trygga hem är ett sms-ljud, en flirtig förfrågan och kanske eventuellt lite mys efteråt...

Apropå dieter och nyttigheter. En fråga som uppkom bland vänner idag, hur många kalorier är det i sperma?