sascha

Efter en aktiv dag på arbetet med planering och iordningställande av morgondagens fest så skulle jag hastigt springa in på den lokala matbutiken. Svepande förbi gamla damer med rullatorer och småbarnsmammor plockade jag snabbt och målmedvetet åt mig de varor jag var i behov av. Svängde in mellan kryddorna och syltarna och ser en bit bort hur min före detta svärmor står och synar de olika mjölsorterna. Mitt i min vansinniga framfart slänger jag mig snabbt åt vänster för att undvika en konfrontation med modern till Mannen. Stod i åtskilliga minuter och synade de olika marinerade grillbitarna innan jag vågade mig vidare, men banne mig, stod hon inte kvar minsann. Klev med bestämda steg förbi hennes gång och låtsades återigen upptagen och målmedveten. Pustade ut av lättnad när jag äntligen var framme vid den piercade kassören och lade upp mina varor. Tills jag vänder mig för att ställa bort korgen, vem står där om inte hon som jag gjort allt för att undvika....

Med ett leende kramade hon om mig och började genast fråga hur det är och säga att jag absolut måste komma och hälsa på henne någon gång. Mina ben skakade och min röst likaså, utan större besvär förvandlades jag till en blyg tonåring med uppenbara problem att skapa ögonkontakt. Modern till underverket fortsatte med berättelser om hur det var i stugan och vad som var nytt för sommaren, klumpen i halsen växte och jag kunde endast frammana ett svagt leende och några vibrerande "jaha". Hon följer sedan med mig ut genom affären och fortsätter den konversation som sticker som knivar i mellangärdet. Sällan har gråten varit närmare och mer pockande på frihet. När vi skildes åt kramade hon åter om mig och bad mig besöka dem, jag nickade och formligen sprang hem. Varför ska en tjej som jag behöva ha dessa starka känslor inför vad som borde vara mitt förflutna, varför inte acceptera att allt det hon talade om inte längre är en del av mitt liv? Varför gråta över spilld mjölk?

Efter mitt stapplande försök till en undvikande manöver så gjorde jag en härlig smörgåsmiddag som jag snabbt satte i mig. Mina intentioner om ett nyttigt liv liksom falerar när resultatet uteblir och effekten blir ett slags tröstätande istället och en enormt trytande ork. Har bestämt mig för att tala med homeopaten innan min nya insats startar.

Helgen utomläns blev inte exakt vad jag förväntade mig. Resan blev spännande med en millimeter ifrån att mosa en hare, vattenplaning och enorma hastigheter uppnåddes. Delvis en skräck för mig som innehar en vansinnig åkrädsla, men min kära vän rattade bra trots allt. Vi ankom till Umeå och fick träda in i den lägenhet vi skulle få husera i, fick se min tältsäng där jag skulle få spendera två nätter. Utan vidare make-over gick vi ut på gatorna i det bostadsområde vi bodde i. Uppenbarligen var festen utomhus och en mängd människor vandrade runt med diverse drycker bland vanliga hus, bland vanliga människor. Hoppas för de boendes skull att de var med i festyran. Kvällen blev relativt kort och eftersom vi inte blev inbjudna till någon fest så vandrade vi så småningom hem till lägenheten, men först efter att en liten snorvalp med glasögon som flaskbottnar förolämpat mig och undrat om jag var gravid. Stryk skulle jag gett honom om jag innehaft mer ork.

Lördagen gav vi oss ner på stan, jag körde bilen med tvivelaktigt resultat tvärs genom stadens kärna. Vandrade snällt efter väninnorna och kikade pliktskyldigast på en del plagg och attiraljer. För mig var tankarna någon annanstans, hos den kärlek jag mist och som jag förra året vandrade runt med på samma stad. Mitt sinne blev en aning lättare när en kille iklädd peruk, aluminiumfolie, hotpants och en skylt om att en kram kostade 1 krona, kom fram mot mig och bad mig köpa en kram. Självklart hjälper jag en man i nöd och köpte genast en kram, med en tanke på att han minsann skulle få gifta sig och inte jag.
Denna dagen var jag uppenbarligen en magnet för svensexor för senare dyker en annan kille i kortkort kjol och peruk upp och ber om min tvättlapp på trosan. Givetvis hjälper jag även honom och låter honom klippa av min tvättlapp. Önskar att män som inte ska gifta sig drogs på samma sätt till mig, som de som redan har sitt på det torra.

Tillbaka i lägenheten och början till en ny kväll närmade sig, mina super-firming-slimming-strumpbyxor som jag inhandlat för 70 kronor försökte jag med all vilja komma i... Låg på golvet och ålade mig fram och tillbaka, lirkade för att få in de massiva låren innanför den trånga nylonen, fruktade stundtals för mitt liv då jag såg framför mig hur blodtillförseln ströps och jag fick kallbrand i benen. Detta konststycke engagerade mig i flera minuter och när jag äntligen, svettig och utmattad kommit i dem så visade det sig att de innehöll glasfiber eller något annat vasst, för när jag försökte röra mig skavde strumpbyxan som sandpapper mot min hud. Insåg till min besvikelse att mitt vanliga fläsk fick synas och leva fritt under den lilla klänningen. Kan tillägga att mina gyllene skor gjorde succe ändå, ett mycket lyckat köp.

Hamnade i en lägenhet på förfest där vi hinkade alkohol, gjorde hemska miner och fotograferade varann. Kan tilläggas att min vän fixade en helt otroligt fin frisyr som jag ska infoga i bloggen. Promenerade in på det stora utestället, inte alls någon likhet med lilla O'learys där jag brukar spendera mina lördagar. Så klart stöter jag på mannen i mitt liv där inne, min före detta sambo och livspartner. Mitt stora behov av uppmärksamhet, och då speciellt från Honom, resulterade i ett osmart drag, en impulsivitet jag aldrig tidigare uppvisat. Jag tömde helt sonika ett glas öl över honom, början till slutet behöver jag knappast tillägga. Han blev vansinnig, med all rätt och detta gav mig en våldsam sorgsenhet, tårar till följd. Tårar och en hel del mer öl vilket senare resulterade i ännu ett aggressivt möte oss emellan. Katastrof och smärta, skam och en känsla av hopplöshet. Han är den viktigaste personen i mitt liv och ännu en gång fick mitt uppmärksamhetsbehov ett vedervärdigt resultat på en helg som var lovande och borde haft allt av glädje.

Mina försök att be om ursäkt och bli förlåten känns fåfänga, jag beter mig inte som den tjej jag vill vara. Jag skadar endast mig själv genom att skada dem jag älskar. Men misstag kan vi väl alla göra? Varför känns mina misstag så mycket större än andras och jag hade så ont i magen hela söndagen. Han är den sista jag vill mista, min stöttepelare i livet han är. Vi har talat ut om saken och jag bör nu vara förlåten, men det är snäppet värre ibland att förlåta sig själv....

Så som ni redan insett blev helgen i Umeå inte den självklara succe man kan tro, en hel del tårar och ångest har följt den utflykten.

Allt vi alla vill, är inte det att vara älskade och hur långt kan vi inte gå i den jakten på kärlek och värme?

Väskan packas och alkoholen är inhandlad, har nu även jag investerat i ett par super-slim-fit-firming-strumpbyxor.... Har en liten förhoppning om att de ska kunna uträtta underverk. Möjligtvis kan jag framträda som en slags Shakira-kopia efter att jag ålat mig i dessa åthållande strumpbyxor. Intressant.

Jag och tre tjejer ska på roadtrip, ännu längre norrut, närmare bestämt till björkarnas stad. Där vi ska bevista någon slags brännbolls-turnering med en hel del festande. Att spendera helgen i Umeå är första gången för mig, medan min föredetta tillbringat ett antal helger där. Antar att han anser mitt uppdykande en aning negativt. Jag har nämligen väldigt svårt att tänka mig honom tillsammans med en annan tjej och detta har vi haft åtskilliga diskussioner om. Häromdagen fick jag via sms veta att han tycker om mig, men inte på samma sätt som jag tycker om honom. Intressant att han kan veta vad jag känner...

Har idag även inhandlat ett par guldliknande, små, nätta skor. Kan inte annat än göra succe. Idag är första dagen i resten av mitt liv. Fick även åtnjuta en vacker välsignelse från en synnerligen alkoholpåverkad man som förklarade för mig att jag aldrig fick dricka GHB. Berättelser om död och olycka flöt ut ur hans mun och han bannade mig ännu en gång och varnade mig, han önskade mig ett långt och lyckligt liv för att jag var så söt och trevlig. Är det sanningen ur en drucken mans mun, jag väljer att tro på det denna gång.

Så, mot Umeå, see you there!

Jag har i ett antal år undvikit att beställa kläder på postorder, då jag alltid lyckas beställa fel storlek, hemsk passform eller helt enkelt fula plagg. Tills helt nyligen har jag helt bojkottat det hippa i att beställa kläder på internet och lett åt de som lyckats och gråtit med de som misslyckats. Så en dag för inte så länge sedan kom högmodet över mig och jag satte mig ner och beställde en hel del kläder, på konto så klart. Vägde mellan storlekar och färger men bestämde mig för att gå på den större storleken trots allt, mina tidigare kraschlandningar malde i bakhuvudet och jag tog det säkra före det osäkra. Trodde jag!

Fick idag den moderna varianten av en avi, ett sms tillsänt mig om att mitt paket fanns att hämta. Med andan i halsen, förväntningen på topp och ett leende på läpparna promenerade jag raskt mot utlämningsstället. Ställde mig glatt i kö och var redo med mitt löpnr och pinkod. Överlyckllig mottog jag mitt paket med en vag känsla av att det var gratis, tackade artigt flickan bakom disken och småsprang hem för att testa. Vilken syn, så mycket vackra kläder, sådana färger. Började med att prova ett par mysiga capribyxor, drog dem omständigt över mina lår och krängde lite för att få dem över rumpan för att inse att min mage inte rymdes inom dess ramar. Men skam den som ger sig tänkte jag och tryckte, pressade och hoppade lite för att få allt på rätt plats. Byxorna var på. Hasade fram till spegeln för en horribel upptäckt, inte nog med att de satt som ett korvskinn, min mage lade sig tryggt tillrätta som ett traktordäck över kanten. Att andas var det inte tal om och kanten skavde in till tarmarna, kändes det som. Sorg och bedrövelse. Jag lever i min egen lilla fantasivärld i fel storlekar.

Efter att ha prövat ett par käcka cityshorts, två kjolar och ännu ett par sommarbyxor stod tanken klar för mig. Omöjligt, jag är inte den storlek jag borde vara, ännu en gång. Inser till min förskräckelse att jag kommer få strula och fixa med detta innan det är returnerat. Min fascination inför internetshopping försvann och jag är arg, ledsen, besviken och överviktig till på köpet. Till min tröst passade de flesta överdelarna, mycket beroende på den stora mängd stretch som de innehöll och väskan tänker jag behålla. Min coola väst kan jag inte få igen över mina enorma bröst som växer dag för dag, men jag tänker banne mig behålla den ändå.

Så, ser ni någon på stan som vandrar runt i för små kläder, med näsan i vädret och brösten vid hakan, titta en extra gång, för det kan vara jag......

Jaha, en kan undra varför Sara är uppe i ottan, redan kl 05.00 trots att jag inte börjar jobba förrän 09. Jo, svaret är enkelt, på grund av mina moderskänslor. Min syster ska nu på morgonen resa med flyg till Stockholm och min skräck över att hon ska försova sig är enorm, vilket innebär att jag vaknar av mig själv och ser till att hon tar sig upp. Inser till min fasa att jag kommer att bli en kycklingmamma....

Nu borde jag naturligtvis göra något bra av denna morgon, men nej, jag går och lägger mig igen. Återkommer vid en mänskligare tidpunkt på dygnet. Morrn morrn....

till alla er som på ett eller annat sätt uppmärksammat mig på min födelsedag....
Jag har fått över 20 olika sms från olika personer, diverse mail samt även personliga gratulationer som alla värmer mig på ett alldeles speciellt sätt. Så härligt lycklig över alla människors olika sätt att uttrycka att jag är en speciell människa. TACK!

Har jag spenderat som den 24-åring som hittills inte prytt varken den lokala pressens hemsida eller aftonbladets, alltså kan de stora skandalerna räknas bort och endast de små skandalerna räknas. Dessa som handlar om små lögner för den man jag älskar mest av allt och de små vita lögnerna jag dragit för min mor vid diverse viktiga tidpunkter. Alltså de små skandalerna som sårar mest men syns minst!

Visst har jag sårat under mina 24 år på denna jord och visst har jag framfört lögner som inte borde framkommit. Bristen på respekt och kärlek kan i dag slå mig hårt i bakhuvudet som en chock, att jag någonsin tänkt så simpelt och betett mig så enormt ogenomtänkt. Varför har jag sårat de människor som betyder mest för mig. De senaste sex månaderna har jag mognat något så extremt och insett vikten av ärlighet och raka rör, mina tidigare försök att leva komplett med lögner falerade.

Trots att människor som  jag tidigare svikit och fört bakom ljus occh redbarhet försöker förlåta mig, har de svårt att förstå att  jag idag är en annan människa än tidigare. För att inse att min personlighet ligger på en djupare nivå måste man läsa om mitt liv.....

För att inse att jag som människa, som tjej och som person förändrats måste man även vara villig att inse att den nya kvinnan som framträder i denna dimma är jag, den ärliga, den rättframma och den som inte spar på komplimangerna för dem som förtjänar dem.... Det finns en hel del människor på denna jord som fötjänar så mycket mer credit än det som de får i sitt vardagsliv. Min ny-inkomna kollega som nyss fyllt tjugo, han har ett hjärta så stort att ingen kan förstå. Mina övriga teamkamrater är alla helt underbara kamrater, de som närmare bör nämnas är : den blonda kvinnan i fyrklövern bakom mig, som bjuder på sig själv, sina erfarenheter och en underbar humor. En alldeles speciell syn på allt som hon gärna bjuder på och står för. I like!

Säljtränaren som är ansvarig för mitt team, som allvarligt tar  åt sig på negativt sätt när jag kallar honom farbror, han har en vansinnigt skön personlighet. En av dessa män man grämer sig över, varför hann jag inte först. Ingen farbror, bara man! Sen har vi min teamledare, en av sveriges skönaste, lugnaste män. Han tar allt i sin egen takt och tycker som han tycker. Jag trivs oerhört bra med att ha honom som närmaste chef, känns bra och tryggt. Sen har vi resten av teamet som alla har sin egen personlighet och sitt eget bidrag till vårt teams alldeles egen jargong. Vissa mer och andra mindre, som i alla situationer i samhället. Jag känner mig som om jag hamnat alldeles rätt och så bra.....

Kvällen har jag spenderat med en av mina närmaste vänner och vi har besökt ett kalas som mina små systrar spenderat sin kväll med. Sedan valde min vän att åka hem och jag valde då självklart att GÅ hem, eftersom jag uppenbarligen är alldeles för gammal för att spendera min afton ute, jag är helt enkelt förbi dessa ritualer. Tragiskt och samtidigt en bekräftelse på att jag är passé. Frågan är om jag gillar min nya roll, eller om jag helt enkelt är alkoholpåverkad och fånig?

Så, födelsedagen är ett faktum och dagens tävling på arbetsplatsen slutade i någorlunda succe då jag satt i den vinnande sitsen. Men det är jag absolut värd då jag slet som ett djur i dag och avvek utmattad, slut som artist. Jag satsade min energi, min ork på denna tävling och tror och hoppas att jag hade ett värdigt bidrag. Tävlingen handlade om antal samtal och jag anser mig gjort mitt bästa av de förutsättningar jag gavs.

Väl hemma överraskade mina två systrar mig med bjudning på middag, med början hemma, ett glas vin till början i soffan. Sedan blev jag bjuden på middag med tillhörande öl, lägligt nog fick vi bordet bakom min spralliga arbetskamrat, kanske en av norra sveriges roligaste män. Vi hade sanslöst trevligt och en av mina närmaste vänner tillkom. Systrarna fortsatte på kalas och jag och vännen vandrade hemåt.

Så sanslöst fint av henne att tillbringa min födelsedag med mig. Känns så fint. Har fått en del presenter i dag, men avvaktar mera i morgon...

Summa sumarum en trevlig födelsedag med många oväntade människor som hört av sig på ett sätt eller annat. har sammanlagt 20 människor som uppmärksammat mig... Jag mår BRA!

Mitt sista inlägg som ung 23-åring stundar, framför mig ligger ett år som 24 år gammal. Borde antagligen inte ha åldersångest, men tankarna på vad jag åstadkommit hittills i mitt liv florerar, som varje födelsedag. Imorgon 19 maj för 24 år sedan föddes jag och vad hade min mor i sina tankar och planer vid den tidpunkten? Vilka förhoppningar hade hon på mig och mitt liv? Dessa unga människor som rest jorden runt fem gånger, upptäckt alla dessa kulturer och mött mängder av människor, är de lyckligare än mig.

Detta har jag åstadkommit:
* Klarat av både grundskola och gymnasie, i och för sig med tveksamma resultat, men jag gjorde det!
* Arbetat på ett antal ställen och fått goda vitsord
* Träffat mitt livs kärlek och älskat av hela mitt hjärta
* Förlorat mitt livs kärlek och haft hjärtesmärta
* Förlorat morfar, moster, två kusiner och en far och överlevt detta
* Tagit hand om min fars bortgång och iordningsställt en begravning, givetvis med hjälp av familj och vänner, tack till min mor som alltid ställer upp
* Varit ett stöd för mina vänner genom livskriser och hjärtesorg
* Skaffat mig vänner för livet som jag givetvis är rädd om
* Bott i en annan stad i två år
* Haft ekonomiska kriser och klarat mig igenom dessa
* Varit utbränd och haft depression, även detta har jag överlevt
* Spenderat en massa pengar på absolut ingenting

En liten kort lista över vad jag kommit igenom i mitt liv och jag inser att jag trots allt klarat av rätt mycket och en viss stolthet intar mig. Saknar dock en högre utbildning och resor runt om i världen. En helhjärtad kärlek saknar jag också, men jag vet vem som är den rätta för mig....

Imorgon fyller jag 24 år och jag ska försöka att se åren jag har kvar som möjligheter inte se det jag saknar. Ska glädja mig åt min födelsedag och på lördag ska jag njuta av alla besökare som kommer bara för min skull. Har ni tid, kom förbi på lördag och ge mig en kram, det kan jag behöva.

Take care....

Gjorde en stor förändring idag i mitt stillsamma, rutinartade liv. Bytte min promenadrutt! Gårdagens promenad med yrsel och obehag till följd, resulterade i ett behov av förnyelse. En ny väg att vandra, längs vattnet, med solen i ögonen. Hela den timmes långa promenaden var en fröjd för kroppen och själen....
Insåg när jag hemkommit att behovet att dammsuga var enormt och bristen på denna elektroniska maskin gjorde mig tvungen att besöka min kära vän som gärna lånar ut sin egen till mig. Vill att mitt hem ska skina och blänka inför min förestående födelsedag och tillika kalas. Kan tillägga att gå genom stadens kärna med en dammsugare på armen är mer effektivt för att väcka uppseende än att gå iklädd en minikjol och våldsam urringning.....

Imorgon fyller min lilla kollega och även samåkningspartner 20 år, en ansenlig ålder för att få inhandla alkohol lagligt samt ett steg mot ålderdomen. Skulle gärna vilja göra något för honom på hans dag, men inspiration, energi och ork saknas. För att inte tala om min plånboks förmåga som ej är att avundas.

Stunder av fejande och torkande får mig allt som oftast att tänka på min frånvaro av ett förhållande, kärlek och uppskattning. Skulle dagar som denna offra min ena fot för att få smaka på den kärlek som florerar i medier och dåliga ungdomsserier. Bitter, kan tyckas, min ringa ålder till trots. Livet borde vara som en saga, fylld av lycka, näst intill omöjliga lösningar och som alltid ett lyckligt slut. Att leva varje dag som om det vore den sista ska uppenbarligen vara det rätta sättet att attackera livet, men skulle jag välja detta sätt att spendera min sista dag? Minst troligt. Strävan efter att vara två, är inte det något som driver oss alla, är inte det en mening med livet light?

Oj, det blev en skapligt djup afton med djuplodande funderingar. Tänk vad städning har för effekt på mig, kanske en sysselsättning jag borde ägna mig åt oftare. Nu ska jag lyssna på ännu en hjärtskärande berättelse om mänsklighetens stora behov av att såra andra. Kan man annat än bli bitter och cynisk?

En vän frågade mig idag varför vissa säger att de ska ringa och sen inte gör det. Bra fråga, en av mänsklighetens stora, tror jag minsann. Svaret kan variera men grunden tror jag ligger i att mänsklighetens godhet varierar. Ta min vän till exempel, han uttryckte sig frustrerat och menade att han minsann alltid höll sina löften och ringde som han lovat. Jag försökte då förklara att det förmodligen är på grund av hans genomgoda personlighet, i honom finns ingen baktanke och ondska. Han menar väl och vill väl. Så som jag också tror mig vara, i alla fall så som jag försöker att vara. I min antireligiösa andlighet har jag dock tagit till mig ett av kristendomens budskap och det är "du ska vara mot andra, så som du vill att andra ska vara mot dig".

Varför sover jag då ensam inatt? Ännu en av dessa outgrundliga frågor, utan egentliga svar...

Fredagen startade med en lugn after work med ett fåtal arbetskamrater. Trots min enorma trötthet efter veckans arbete så hängde jag med. Efter after work vandrade vi hem till mig och improviserade ihop ett litet partaj, med fortsatt öldrickande. Eftersom en av krogarna annonserat om gratis inträde så fortsatte vi dit, utan större folkmassor till vår stora besvikelse, men det blir som man gör det till. Vågar påstå att det var en trevlig kväll som sammanfattning. Jag gav bort ett barnpussel till en man, bara för att jag är en sådan snäll människa.

Lördagen blev veckans vilodag då jag inte gjorde många knop, plockade och fixade lite här hemma men annar var det lugnt. Sov bort större delen av eftermiddagen innan jag klockan 18 blev medbjuden på en fest och fick åka med ut på Frösön. Trevlig sammankomst med kvinnor, öl och lite mat. Fortsättningen på krogen var festlig med dansanta inslag. Fick till och med bevittna min bästa väns försök till att bli en fullfjädrad snusare, vilket föranledde kräkningar och övrigt obehag. Till saken hör att hon absolut skulle snusa lössnus. Inget att rekommendera till oerfarna....

Fick sedan äran att få sovsällskap av en vacker man, inte varje morgon jag får vakna i någons famn. Förut har jag i och för sig vaknat med denna man i fem och ett halvt år men nu känns det som en lyx få förunnat.
Ska genast bege mig till sängen för att försöka få lite sömn inför ännu en arbetsvecka. Ska ju även promenera denna vecka, varje dag är intentionerna. Sikta mot stjärnorna så kommer man kanske till trädtopparna...

Har idag tagit tag i en sak som jag länge skjutit upp. Besökt Apoteket! Varför jag avskyr dessa besök beror inte endast på de mystiska blandningar av mänsklighetens varelser, till stor del handlar det om apotekarnas oförmåga till snabbt arbete. Försöker att inte dra alla över en kam och inte generaliser en hel yrkeskår, men upplevelserna inom detta monopol har inte varit alltför ljusa. Skyndade mig idag in, helt inställd på att sedan ta den numera dagliga promenaden. Drog åt mig en nummerlapp och såg glatt att det endast var sju nummer kvar till min tur, i min enfalidighet hade jag förträngt att inom apotekets värld är sju nummer en halv evighet.

Satte mig trött mellan en äldre version av Quasimodo och en ung piercad och uppenbarligen livstrött kvinna. De två kvinnorna på andra sidan kassorna var uppenbarligen strängt upptagna, den ena med en halvskakig förmodligen före-detta alkoholist och den andra med något slags administrativt arbete. Utan att vilja det kände jag en stark irritation och studsade mina ben upp och ner. Äntligen var det "puckelryggens" tur och han var då tvungen att förklara alla sina krämpor och beklaga priserna i ett antal minuter. Innan jag var klar på detta ställe var mitt tålamod slut. Varför får inte apotekskvinnorna datautbildning. Det är verkligen pekfingervalsen som gäller.

Sedan promenerade jag mina en och en halv timme som jag nu bestämt ska ske ofta, helst dagligen. Jag säger helst, eftersom jag inte vill göra mig själv onödigt besviken. Avund är en av de sju dödssynderna och jag har begått den idag. Min syster har inhandlat en splitterny digitalkamera av finaste kvalitet och jag dreglar, min egen känns genast uråldrig och passande på ett museum, endast ett år gammal. Suck, varför måste tekniken utvecklas så snabbt. Jag och min ekonomi hinner inte med...

Kvällen är ung och jag skulle vilja sysselsätta mig med något, men det blir antagligen något parti patiens, en bok och tidig kväll. Nice, imorgon är det ännu en arbetsdag och jag ska vila inför min förestående resa med min väldigt unga kollega som är min nya samåkningspartner, sedan min gamla har sagt upp sig. Hade lite information om sexuella trakasserier på arbetet idag, hoppas att jag inte faller under det åtalet. Mina skämt som ibland kan anses grova ur viss synpunkt, ska jag antagligen tona ner. Svårt dock att tona ner en personlighet som är grov i sin natur. Försöka duger!

Solen skiner idag, så som den gjort de senaste dagarna. Lyser upp vår värld och våra sinnen, skapar en värme i lägenheten som inte bara är av godo. Trots min överhettade lägenhet är humöret på topp och vädret får mig att må bra. Allt känns ljusare, kvällarna blir längre. Jag fullkomligt älskar den tid som nu är och som komma skall. Sommar! Smakar på ordet och känner mig hoppfull....

Har idag varit ute och promenerat i en och en halv timme. För att bli pigg, frisk och framför allt få en gudomligt sexig kropp. Tyvärr är mitt tålamod lika med noll och jag förväntar mig en viktminskning på 5 kilo efter en promenad, vilket är orimligt och dumt. Önskar att det vore så, tänk vad motiverande. Dock kan jag meddela att vågen står smärtsamt stilla och vägrar minska i kiloantal. De digitala siffrorna skriker mig i ansiktet och hånar mitt leverne. Jag som ville tro att öl var bra för vikten och främjade en vacker kropp. Öl byggde denna kropp!

Har bråkat med försäkringskassan ännu en gång. Uppenbarligen ser de som ett motto att göra mitt liv och min ekonomi till ett helvete. Varför just jag? I min ilska har jag skickat ett hatmail till dem idag och jag trodde inte mina ögon när jag senare insåg att pengarna var på väg in på mitt konto. Thanks for nothing!

Bevistade Filmstaden igår och såg Mission Impossible 3 med mannen i mitt liv. Förvånansvärt bra film, att en tredje film kunde visa sådan kvalitet och klass var roligt. I och för sig inte så mycket annat att vänta sig när filmen kostade 1000 miljoner, 1000 miljoner är ett roligt tal, känns som ett överdrivet skämt. Pröva själva att säga det.

Nu ska jag duscha min grisskära hud som har antagit en löjlig färg efter dessa dagar i solen. Ser fram emot augusti då den bruna färgen brukar framträda. Tills dess, jag bjuder på min bacon-look i sommar!

Så, återigen var jag drabbad av den ovänliga förkylningen som intagit min kropp och gör mig slö, snorig, svettig, frusen och huvudvärksdrabbad. Andra gången på oerhört kort tid, funderar över vad anledningen kan vara. Är det något som framkallar dessa förkylningsattacker, luften på mitt nya arbete, bakterier som förföljer mig och slår till vid sämsta möjliga tillfälle eller bara en period i mitt liv som mitt immunförsvar inte är det allra starkaste.

Det känns bedrövligt att vara hemma från arbetet, IGEN. Känner mig som en andra klassens anställd, en av dessa som cheferna ser snett på och som hamnar på deras personliga minuslista. Solen har pressat in sina strålar i denna mörklagda lägenhet och värmt upp den till oerhörda nivåer. Från början en befrielse i mitt feberaktiga leverne, sedan en förbannelse med kallsvett och suck och stön till följd. Min syster och hennes vänner har denna dag huserat på balkongen och intagit alkoholhaltiga drycker, en fest som varat dagen lång. Nu först, när klockan är strax efter 24 har de vandrat ut för krogens nöjen.

En liten detalj som irriterar mig är när okända människor lånar saker och ting utav mig utan att fråga först. Så otroligt obehagligt och dåligt hyfs. Ett tillägg bara såhär i sena natten. Eftersom jag sovit halva dagen ser jag framför mig en viss svårighet att insomna denna afton. Får roa mig med en bok, nysa lite och förhoppningsvis senare somna in i ännu en natt av vansinniga drömmar präglade av feber och ologiska händelseförlopp. Natten innan var jag uppenbarligen mitt inne i en episod av den amerikanska serien CSI, blandat med någon slags erotisk film. Var kommer alla dessa drömmar ifrån, om mord och sex?

Sleep tight....

Min första Ålandsresa är över och minnen för livet har skapats, kontot är ofattbart tomt och det har fortfarande inte slutat gunga. I lördags morse klev vi upp och släpade oss iväg till busstationen med kropparna nedtyngda av packning och alkohol. Vårat gäng barrikaderade den bakre delen av bussen och humöret var på topp. Snart sprättade ölburkar runt omkring mig, klockan var drygt sju och festen var igång. De äldre människorna i bussen sneglade med förfäran på oss och det dröjde inte länge innan busschauffören bad oss att dämpa oss.

Väl framme i Stockholm, lagomt halvdragen och förväntan på topp så fastnade några av oss i tullen och fick sin alkohol beslagtagen, själv klarade jag mig och kunde genast inta hytten med lite drycker. Gjorde oss snabbt i ordning och vandra upp på restaurangdäck. Där tog vi för oss av mat i mängder och öl i ännu större. Att få dricka hur mycket man vill är farligt, men jag anser mig hanterat det ofattbart bra. Festen fortsatte sen i hytterna där vi hade en hel korridor som vi barrikaderade. Sång och skratt fyllde korridoren och alkoholen flödade fritt, efter en del besök på fartygets tax-free avdelning.

Samlade vandrade vi upp till dansen, lyssnade på Arvingarna och sjöng med, dansade och fortsatte vårt drickande. Otroligt att jag klarade att hålla mig vaken så pass länge ändå. "Moffa" bjöd på champagne och vi njöt av sällskapet och stämningen. Det enda smolket i bägaren var vågorna som gungade båten och fick fyllan att bli än värre. Köttmarknaden som förknippas med dessa finlandsfärjor märkte jag knappt av, men en del fick till det i alla fall. Bland annat ett par som hade öppet samlag utanför min hyttdörr. Varför gå till hytten när man kan ligga med varandra i korridoren?

Morgonen gick oväntat bra och jag orkade medverka på den underbara frukosten, sedan fortlöpte dagen med besök på taxfree och fortsatt festande. Vi kikade på lite karaoke och lyssnade på musik i baren. Även på avstigningen så klarade jag mig ifrån tullkontroll, antar att jag inte ser ut som en smugglare. Sänder varma tankar till killen som ramlade i stentrappan och spräckte ögonbrynet. Bussresan hem varvades med sömn och drickande, för att slutligen hamna på krogen när vi kom hem. Var hemma i stan vid 2330, släpade då hem öl och sprit som inhandlats, bytte om från busskläder och gick sen ut och dansade. Har aldrig druckit så mycket under så kort tid.

Intressant nog ringde en dam från ett undersökningsbolag i afton och ville veta om mina alkoholvanor de senaste dagarna. Hon skrattade lite och blev förmodligen bestört över mängden jag intagit denna helg. Summa sumarum har denna resa varit otroligt rolig och jag ser fram emot att göra om den, med samma underbara människor. Värt varenda krona!

Tänk så fantastiskt roligt jag har haft på denna resa. Full dygnet runt och inte är det bättre nu heller. Laddar inför ännu en kväll. Nu blir det krogen för oss.... Full rapport följer vid ett senare tillfälle.