När en halvnaken man lagar mat i ditt kök och vänligt erbjuder dig att vila en timme. När han sedan väcker dig med mjuka ord om att maten snart är klar, men att du kan ligga och se på tv en stund. Han bjuder dig till ett bord dukat med förrätt, tända ljus och nedsläckt omgivning. Han serverar dig en spännande middag som du aldrig ätit förut, förklarar hur du ska äta den på bästa sätt och ger dig en helt ny upplevelse. Du blir uppassad som en drottning, omhändertagen som aldrig tidigare och du känner värmen inombords växa till oanade höjder. Ja, då är livet ungefär så bra som det kan bli...
När ska poletten trilla ner, när ska jag inse att jag inte är 18 år längre och yngst på krogen? Igår besökte jag och mina kvinnliga vänner ett uteställe med en bra DJ som lockbete. Först när jag klev in genom dörrarna blev jag skraj att jag gått fel och hamnat på en fritidsgård någonstans, då besökarna var unga, väldigt unga. Det luktade spyor överallt, toaletten var upptagen av sexande par och jag blev knuffad åt alla håll på dansgolvet, de flesta hade identiska frisyrer. Men snart insåg jag att de var 18 år och att de inte är så unga, det är jag som blivit gammal. Men jag trivs rätt bra med att vara lite äldre och skulle inte vilja byta med de gråtande tjejerna i alldeles för mycket smink... För övrigt en sanslöst bra kväll, musikmässigt sett. Jag är fortfarande aningen euforisk!
Det finns många saker som stör och irriterar mig, bland annat när människor svarar på sina egna frågor. "Har du ett tuggummi?... Nej". Till min bestörtning märkte jag att min vän Lelle gjorde det ett flertal gånger denna eftermiddag. Men det gör inget, jag förlåter det, för jag ska få låna denna gudagåva av henne inom en vecka...
Påskhelgen har varit fantastisk med vänner, kärlek, fest och glamour. Om vi då bortser från klantiga vurpor på både knän och armbåge samt en osmaklig bakfylla på måndagen. Min kropp har mer blåmärkt hud än blekvit numera. Jag har svårt att böja armbågen, det gör ont att ta av och på jackan. Har dock fått tips på hur jag ska öva upp min balans och kommer från och med nu stå på ett ben och blunda när jag borstar tänderna...
En oerhört mysig långfredag som blev alldeles för kort...
Långfredagen blev inte så lång trots allt. Den försvann alldeles för fort, faktiskt. Jag klev upp med aningen huvudvärk och smink i hela ansiktet, packade med nödvändiga accessoarer för en dag i friska luften. Stuvade in en nyvaken pojkvän med en sliten mor i bilen och for tillbaka till den by där jag lärde mig cykla, röka och läsa (inte i den ordningen, ska tilläggas). Med delvis lånad utrustning satte vi oss på skotrarna för en tur ut i naturen. Inte långt från utgångspunkten välte jag och karln med skotern, våldsamt skrattande och med snö överallt. Två gånger upprepade vi denna bedrift, mycket på grund av en trasig skoter, eventuellt lite på grund av osmidiga människor. Vi nådde vårt mål där vi grillade korv och njöt av livet. Jag lyckade gå in i skotern och har nu en stor bula på mitt smalben som värker och påminner mig om min osmidighet. Dagen avslutades med middag hos min mormor där min bror förklarar hennes tidigare yrke "mattant" som "foodbitch" för en amerikan. En oerhört mysig långfredag som blev alldeles för kort...
I den stund jag tillkännagav mig som en flickvän så började mystiska saker ske kring mig. Killar som inte hört av sig på månader börjar smsa och ringa, tidigare ointresserade män ler och pratar med mig ute på lokal och jag blir till och med tillfrågad om att byta nummer. Vad är det för syndrom? Varför blir det alltid så? Jag svarade artigt men bestämt att jag numera är upptagen och är jädra nöjd med det. Så det så!
Idag insåg jag att det är tre år sedan min pappa dog, vilket gjorde mig aningen chockad. Det har gått så fort att jag inte hängt med. Det känns som igår när jag fick veta att jag aldrig får lära känna min egen far, att han aldrig fick se mig bli vuxen och att han aldrig kommer få träffa mina eventuella barn. Återigen blir jag påmind om att livet är kort och kan komma till ända, fortare än vi tror. Jag sörjer, saknar, minns och lyssnar på 'Om du såg mig nu' med Marie Fredriksson
Om du såg mej nu Skulle du våga tro på mej? Du vet jag saknar dej Om du såg mej nu när jag kommit en bit på väg ingen tvekan i mitt steg om du kom, om du såg, du försvann....
Som en fågel från en öde strand i min hand alla ord jag aldrig nånsin fann Och jag skall aldrig glömma bort, att vår tid kan va så kort
Igår började jag frysa så att jag skakade, min näsa producerade snor, mina ögon började rinna och min kropp värka. Förkylningen var ett faktum så att jag skickades vänligt men bestämt hem från praktikplatsen med en order om att vila. I min osexiga situation så kom min pojkvän (har jag nämnt att jag har en sån nu?). Han fixade te åt mig, kramade mig och pussade mig trots att jag såg döende ut. Han tycker om mig... Och jag kan tänka mig fler sjukdagar. Idag är det lika tungt att vara Sara, men det gör inget. Jag gillar mitt liv ändå, mitt nya liv som flickvän, dock förkyld och bedrövlig.
Dumma idéer och tveksamma beslut kan vi alla ta. Exempelvis att slicka på en lyktstolpe på vintern, vilket vi alla vet slutar illa. Igår tog jag ett sådant beslut när vi i fjortis-anda skulle slå varandra på överarmarna. Resultatet är idag en blåslagen arm och en stukad tumme. Jag visste inte hur mycket människan använder sin tumme förrän idag då jag har svårt att använda datorn, inte kan aktivera en tändare eller riktigt greppa saker. Känner mig aningen handikappad och önskar att jag hade slickat på en lyktstolpe istället.
Antar att det är på sin plats att jag outar min nya civila status. Jag kan härmed titulera mig som någons flickvän!! Det är så nytt och spännande för mig att jag knappt förstår det själv, efter två och ett halvt års singelliv. Men jag gillar tanken på att någon hör ihop med mig, att jag är en del av någonting mer och större. Fåniga leenden beklär mig närhelst jag avslöjar min nya situation för någon, så fåniga att personen som jag berättar det för inte kan sluta le heller. Att han får mig att skratta, bubbla, le, vibrera är bara helt fantastiskt. Så, nu är jag någons tjej!
Hemma igen!! Vilken känsla det är att åter ha internet, täckning på mobilen, någonstans att krypa undan och mina egna saker.
Här har jag spenderat veckan
När vi inte manglade våra psyken så spelade vi kort, sjöng singstar, avlägsnade hår på våra kroppar, bastade, hade snöbollskrig, skrattade åt dåliga skämt, åt god mat, sov och letade efter mobilnätet som var obefintligt. Jag har saknat min dator, min musik och framför allt min säng och dess sällskap. Jag har en lindrig nackspärr som jag gärna blir av med inför en ledig helg.
Efter veckan som varit fylld av mental och själslig utveckling på ett nykteristställe så känner jag mig nödgad att nu öppna en öl, liksom bara för att...
Igår fick jag se en amerikansk wakeboard-kille prova dragspel för första gången, se Melody Club live och blev kallad för hora ett antal gånger av ynglingar på stan. Det var en skojig kväll. Idag ska jag försöka handla och packa inför min vecka i fjällen med skolan. Jag har blivit superkass på att planera och står gapande i lägenheten nu utan minsta ledtråd om vart jag ska börja. Känner mig inte så himla upplagd för en vecka utanför mitt hem, min enda önskan är att mobilen funkar som vanligt där. Så, vänner, bekanta, ovänner och övriga, jag är borta tills fredag, sköt om er!!
Förr i tiden så skickade man små lappar med frågan "Vill du ha chans på mig?" och personen kunde svara genom att kryssa i: ja, nej eller kanske... Nu frågar man istället "Ska vi ändra status på Facebook?". Var det inte bättre förr?
Imorse stod valet mellan att gå ut i yrande snö, gå till jobbet och jobba eller stanna kvar i min varma säng med en ännu varmare man. Det var svårt att göra det rätta valet kan jag avslöja! Men sent omsider är jag på jobbet och råkar trycka fel kod till kassaskåpet, vilket innebär att det tar 13 minuter innan det går öppna igen och smått panik. Jag försöker då logga in i kassasystemet vilket är helt omöjligt, slutligen snor jag min chefs inlogg och inser att jag är borttagen. Bröd ska bakas så jag försöker hysteriskt få i gång ugnen med sparkar, slag och frustrerade små skrik, utan större framgång där heller. När kunderna började strömma in så fanns det varken kassalåda eller bröd, det kunde inte ha börjat sämre. Men efter halva dagen så promenerar en vän in med lite sällskap till mig, vilket gjorde mig glad. Dessutom blev jag lite förtjust i den gasiga varelsen med det ständiga leendet...
Att jag dessutom fick sällskap hela vägen hem, det var inte illa alls. Många såg snett på den övervuxna bäbisen med en ballong i ena handen och en cigg i den andra...
Ni har väl alla hört om husmorstips som att gurgla med saltvatten vid halsont och dylikt. Men nu ska ni få er ett alldeles eget från mig. Om ni av någon anledning önskar ha ont i huvudet, exempelvis vill slippa något och ha en bra ursäkt, så drick rött vin. Ja, det är sant, huvudvärken kommer som ett brev på posten och jag har testat det själv.
Min mormor har varit här idag med hennes man och tillika toyboy. Vilket inneburit att jag fått lyssna till hur han löst sladdproblemet till DVD:n och videon i femton minuter. Under tiden nickar jag bekräftande hela tiden utan att egentligen lyssna. Jag som är en bra lyssnare blir en bra icke-lyssnare i hans sällskap, det är en värdefull sida hos mig i det här fallet. Mina öron slipper börja blöda av hans ointressanta utlägg och ordbajsande. Min mormor däremot hon koncentrerar sig på att ge mig komplimanger. En av hennes första ord när vi ses är alltid: "Men jävlar, nu har du gått ner i vikt. Vad smal du är". Det spelar ingen roll hur mycket jag gått upp så säger hon samma sak. Jag antar att hon skulle säga detsamma även om jag skulle väga 200 kilo och ligga sängbunden, om jag skulle behöva fraktas med truck ut ur lägenheten. Det känns inte så äkta, men hon menar väl min mormor...
Jag erkänner mig härmed vara en snusktant. Med viss skam i sinnet, dock. Jag kikade som så många andra kvällar över till "Paret som aldrig ler" och ikväll var det action på hög nivå som gjorde att jag inte kunde sluta titta. Hon gick runt i lägenheten med drömmande steg så som många kvällar tidigare. Men denna gång stannade hon till i hallen, bara någon sekund, innan hon sakta kröp ur sin tröja, knäppte upp sin BH och gled ur sina byxor och trosor. Där stod hon stilla ett tag, helt naken, som för att få en reaktion av något slag. Han tittade upp en stund, betraktade henne, innan han återvände till TV:n igen. Hon fortsatte in i vad jag tror är duschen, som jag inte kan se. Han satt kvar i soffan, helt oberörd. Jag vill inte ha det så, jag vill aldrig ha det så!
Trots att jag får klåda i själen när jag tvingas se på Erik Segerstedt och dylika "idoler", så kunde jag inte låta bli att se Fråga Olle ikväll och snor friskt därifrån. Kom igen, nu är det pest eller kolera som gäller...
Att konstant få små orgasmer eller att aldrig mer få en orgasm?
Nej, jag har inte lyckats bli brun idag, istället har jag lyckats skaffa mig en rejäl huvudvärk. Det var definitivt för kallt för att sitta länge ute på balkongen. Har jag pluggat någonting idag då? Svaret är nej där också, till min stora frustration. Det slår aldrig fel. Så fort jag "måste" göra någonting så får jag hybris och gör allt annat än det. Jag har skapat en fantasivärld för lodis-katten som glider runt här nere på gården och jamar på dagarna, hälsar på folk och inte gör något vettigt. Sen har jag kollat på serier, löst korsord och vilat. Nu försöker jag desperat få bort den beska smaken av Treo i munnen och funderar på ett bad. Någon som vill låna ut sin bil i morgon förresten? Jag är en rabiat bussmotståndare som måste åka några mil,,,
Drömmar om ett brunt ansikte ska hålla mig sällskap...
Jag blir sådär härligt blek och nästan genomskinlig på vintern. Ibland när jag säger att jag är trött svarar människor med "Ja, du ser lite blek ut". Vilket inte är så roligt. Men idag skiner solen, från en någorlunda blå himmel. Så därför ska jag klä mig varmt, sätta mig på den vita plaststolen och bara sitta. Jag ska barrikadera mig på balkongen och inte gå in förrän tristessen äter upp mig. Korsord, studielitteratur och drömmar om ett brunt ansikte ska hålla mig sällskap...
Det går fort att bli bortskämd med närhet och värme. Nu känns det trist att somna och vakna ensam, min säng känns för stor trots att den egentligen är rätt liten. Mina kuddar är överflödiga och att ligga och dra sig känns mindre roligt. Därför är jag uppe istället för sovmorgonen som jag planerade.
Knackade nyss på min dörr och inbjöd mig till årets största händelse
Två unga, käcka kvinnor knackade nyss på min dörr och inbjöd mig till årets största händelse när de samtidigt gav mig detta informationsblad
Årets största händelse? Alltså större än skidskytte-VM, Yran, alla konserter som spelas och alla andra bjudningar. Jag antar att det kommer vara mycket god mat, enorm gratis spritbuffé, grym musik och tokroliga människor där. Eller har jag missuppfattat?!
Ledighet 1 stycke mysig man 1 strålande sol 1 leende Några miljoner snöflingor som samlats på marken
Gör så här: Vakna hos den mysiga mannen, lite senare än vad du brukar en måndag. Ta en promenad hem under den strålande solen, beundra de gnistrande snöflingorna och le ditt bredaste leende, Perfekt!
Första halvan av mars blir lite av en pärs. Konflikterna avlöser varandra i alla möjliga sammanhang. Det är egentligen bara ditt yrkesliv som inte ger dig några nya problem. Det hela är mycket ansträngande, men det leder till flera positiva förändringar som du ser redan runt den tolfte. För dig som är singel kan det dyka upp en möjlighet att inleda en relation som är både seriös och kamratlig utan att sakna passion. För dig som har en partner handlar det mycket om att få mer utrymme.
Bästa chansen: Vattuman, Fisk.
Bästa stället: På fest.
Bästa datumen: 29-30/3.
Verkar inte kunna bli så trevlig början på mars för mig. Men sen verkar det ordna till sig...
Skottdagen har passerat och ingen har friat, i år heller. Det sägs att det ska frias då, för att äktenskapet ska bli lyckligt. Jag blev tillsammans med min före detta på skottdagen för åtta år sen, men inte blev vi lyckligare för det. Eventuellt är förhållanden inte att rekommendera för er som funderat på att starta ett idag.
Jag har dock fått arbeta ikväll, inventerat och tjänat pengar. Efter avslutat arbetspass vid halv tio så gick chefen, jag och arbetskamraten på Bishop och jag blev till och med bjuden på en öl. Skottdagen kunde inte ha slutat bättre...
Vänner har en förmåga att göra det oväntade, erbjuda det extra och sätta guldkant på tillvaron. Igår kväll fick jag en otrolig välbehövlig myskväll, helt bekostad av Lelle. Det bjöds på flertalet chipssorter, dipsåser och lösgodis, allt toppad med lite Ramlösa och ett fantastiskt sällskap. Vi startade med amerikanska sitcoms för att senare gå över till Kustbevakarna där vi hade ett kollektivt dreglande över Nils. Efter det såg vi film, som förvisso inte var den bästa jag sett, men ändå blev så bra med sällskapet och diskussionerna under tiden. Tack Lelle, för att du ser vad jag behöver och bjuder mig på sociala höjdpunkter i dessa tider av ekonomisk misär. Jag ska bjuda tillbaka, men kan vi ta det om några år när jag återhämtat min skrala kassa....?
Tidigare önskade jag mig en manlig axel att luta mig mot, lite hud att krypa intill och en kropp att krama. Jag fick smaka på denna ovanliga och exotiska frukt i veckan, precis som jag önskade. Trots för få timmars sömn och stel kropp så var det precis vad jag behövde. Jag är nöjd! Ett tag till i alla fall.
