sascha

Jag började min dag med en god gärning. Det överskuggade det faktum att jag sovit bort hela dagen och inte promenerat som jag lovade mig själv igår. Jag kände mig så godhjärtat och varm när jag hjälpte den gamla dam som ringde mig hem idag. Hon började med att säga Zätagränd. Eftersom det är min hälsocentral trodde jag automatiskt att hon ringde därifrån, innan hon började fråga efter Dr. Beijer och dra hela sin sjukdomshistoria. Även fast jag då förklarade att hon ringt hem till mig så fortsatte hon berätta om sin ömmande kropp och ingreppen som utförts. Jag tror innerst inne att hon bara ville ha någon som lyssnade, så det gjorde jag. Och inföll med diverse beklagande ord och förstående ljud. Sedan hjälpte jag henne med att leta fram det korrekta numret till Zätagränds Hälsocentral och hon var väldigt nöjd och glad och tackade mig. Sådana gånger känns dagen fulländad, det känns som om mitt bidrag till världen är värt något.

Ingen religion har tilltalat mig idag heller, inte ännu i alla fall... En vän förelog igår att jag ska starta min egen sekt. Det låter intressant, men dock en aning komplicerat för min del. Men kanske ska jag komplicera till mitt enkla liv en smula. Kan inte skada mig att ha något att pyssla med, förutom korsord och filosoferande.

Idag har jag en Enya-dag. Ska förhoppningsvis tvätta ett antal tvättar och tackar min lyckliga stjärna för tvättmaskinen jag investerade i, i somras. Försöker även få till lite ordning i mitt hem efter den gångna helgen. Ska aldrig mer blanda Strawberry Daquiri på en fest med så många deltagare. Har jordgubbar i hela lägenheten, vilket jag märkt är väldigt kladdigt och kletigt....

Nej jag ska nog vara nöjd med min insats idag. Jag lånade ut mitt öra till den gamla damen och gav henne en bättre dag. Två flugor i  en smäll, då min dag också blev bättre.

Önskar er en lika kärleksfull dag och rena kläder önskar jag er också!

Helgen kom och försvann, så återstår ytterligare en vecka med gråa vardagar. Antar att ni alla väntar med spänning på att höra om mitt sociala experiment med min mormor. Det har jag lovat att rapportera om och det kommer jag nu att göra.
Fredagens eftermiddag började med att mormor och hennes loverboy kom hit med en flaska glögg som tur var ingen starkvinsglögg, för då hade kvällen kunnat sluta tidigt för mormor Ingrid. Vi drack av den och mös innan vi gav oss ut i kylan för en after work. Entrade Captain Cook och upptäckte snart att där inte fanns en sittplats så långt ögat kunde se. Avvägde då en del ställen men kom fram till att Volos var ett säkert kort. Inmundigade en god måltid med ett par öl. Det räckte för momor, som kom igång riktigt och beställde en Irish Coffee. Medan vi andra satt och pratade lite skrek hon plötsligt HALLÅ. Hon ville bara uppmärksamma att hon var kvar och att hon ville skåla... Hon är rolig min mormor, men kanske ingen jag skulle ta med ut bland folk med jämna mellanrum. Sedan åkte hon hem och vi fortsatte barrundan. Tog lilla svängen helt enkelt. Lyckat är ett bra sammanfattande ord.

Lördagen bestod av sömn, systembolags-shopping, snöstorm, frusna tår, alkohol och skratt. Samt samtal med trevliga män och kvinnor. Dock inget att rekommendera om ni är bjudna på julbord dagen efter med frireligiösa människor. De är så käcka på något sätt, ett sätt jag inte kan förstå. Jag ska däremot bli religiös nu, som jag lovade mig själv i morse. Jag lovade mig själv att om jag inte blev stoppad av polisen när jag körde bil idag så skulle jag bli religiös. Så, dags att bli frälst. Men, av vad? Kristendomen tilltalar mig inte, lika lite som islam och scientologi-kyrkan är inte my cup of tea. Får ta mig en allvarlig funderare på detta. Tips emottages tacksamt!

Det är fantastiskt vad vissa människor kan fascinera en.

Jag vill införa alko-lås på telefonen. Någon som har programvaran till det? Eller ska jag helt enkelt slänga bort den och bli en traditionell människa som inte innehar en mobiltelefon. Endast kommunicera bredledes. Jag har ont i huvudet och önskar mig ett gosedjur i mänsklig storlek.

Ha en fin söndagkväll och ägna mig en tanke i mitt nya, religiösa liv, utan gud och utan tro.

Ännu en söndag i dimman, i bakfyllans ångest. Tankar på ett liv som helnykterist hägrar! Ska på julbord snart, kommer jag att överleva? Varför lär jag mig aldrig?
Har inte mer att säga just nu.
Ta hand om er, eftersom jag inte gör det.

SÖNDAG 13.3.99
(Text & musik: Lars Winnerbäck)

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans...

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger:

Har du kommit nånstans...

En oförklarlig söndags-känsla har smugit sig på mig idag. Mycket möjligt att det har med vin-intaget som skedde igårkväll. Konstigt att desto mer man dricker desto törstigare blir man. Vem kunde ana att rödvin gav huvudvärk.... Mycket trevlig afton dock, med Sex and The City som grund. Omgiven av damer, mangoraya-doft och underbart shiraz-vin.

Imorgon ska jag göra ett socialt experiment. Mina två yngre systrar, min mor och min mormor ska tillsammans gå på After Work. Undrar vem av oss som får mest uppmärksamhet, om min mormor kommer smälta in? Jag ser fram emot detta evenemang och delar gärna med mig av resultatet i ett senare skede. Min mormor är tuff och cool, men hur ska hon hantera en stimmig after work. Fortsättning följer imorgon kväll då jag gärna delar med mig....

Åh, är sådär kramsjuk idag som bara jag kan vara. Får lägga mig och krama min syster, kanske ligga sked lite. Man tager vad man haver....

En superb afton önskas er alla.

FC Z. Jävla Helen har fått mig att börja kolla på det programmet...
Kan inte annat än skratta åt de söta pojkarna....
Ett tillägg till mitt i övrigt ganska händelselösa liv.

De senaste dagarn har jag varit dålig på att skriva ner mina tankar, mest för att jag känt mig oinspirerad och håglös. Min dygnsrytm är inte som de allra flesta andras, jag är helst vaken när andra dödliga sover. Jag njuter ohämmat av nattens ensamhet och lugn. Nattugglor är underskattade, det är under nattens mörkaste timmar de stora besluten tas och de fantasirikaste ideerna föds.

Mina julklappsinköp börjar närma sig fulländning, anser mig vara ganska nöjd med de klappar jag åstadkommit med min skrala kassa. Jag älskar att köpa julklappar och det sprids en värme i magen vid tanken på att mina nära och kära ska få öppna dessa paket och förhoppningsvis glädjas.

Jag har inte lika tät kontakt med min föredetta som förr och det är blandade känslor. På sätt och vis underlättar det att inte ha så tät kontakt. Jag sörjer inte svunna tider på samma sätt, försöker att umgås med vänner och inte sitta hemma och uggla. Min kära vän Helen bor hos mig några dagar och det känns bra, skönt att ha vänner som man bara kan vara tyst med. Tystnaden är även den en underskattad konversationsform.

Ikväll ska jag bjuda min syster på middag och vin som tack för att hon städade lägenheten imorse när jag sov. Tänk att få vakna till en nystädad lägenhet, det är få förunnat!

Snön lyser med sin frånvaro och är borta, natten är lång och dagarna för korta!
Love to you all...

Idag sov jag till kl 14.00 lokal tid. Otroligt men sant.... Det började skymma när jag klev upp ur sängen. Funderar på om det kan bidraga till en vinterdepression att sova bort de få ljusa timmar vi begåvas med här uppe.
Flanerade på stan ett tag och försökte förstå hur det kan blåsa från alla håll i denna stad. Det ryktas att det är pga stan är uppbyggd som Rom, vad vet  jag...

Clas Ohlson fick äran att ha mig som kund idag med. Jag och alla medelålders män gick runt där och trivdes, är verkligen en myckt trevlig affär det där.

Ska färga mitt hår idag igen och hoppas även denna gång att jag kommer att se ut som tjejen på förpackningen när det är klart. Tyvärr brukar resultatet bli ett fläckigt badrum och en extrem hårfärg som lyser på fler mils håll. Jaja, vem vill vara en i mängden.

Träffade en kille som jag jobbade med i somras på stan idag. Det var mycket trevligt att se att han levde. Han är en fin man, en riktig gentleman och sådana har inte världen överbefolkats med.

Nu ska jag attackera håret. Kärlek åt er alla!

Igår kväll måste det ha varit en av modern tids halkigaste kvällar. Det började regna när jag rattade lilla Escorten från Sundsvall och vips frös regnet till is när det nuddade backen. Nice, blixthalka i en liten överlastad Ford. Livet kunde vara bättre då...

Det underkylda regnet fortsatte falla och vid tidpunkten då jag skulle vandra till ett kalas innan krogen så gick det knappt att gå. Alla halkade runt som Bambi (rådjuret, inte den homosexuella pojken) på den hala isen. Mest var det jag som halkade runt. Jag och Signhild 89 år hade samma gångstil.
På förfesten var det fullt ös med nakenshow. En manlig, småfull vesion av en striptease till tonerna av "Brittas Fitta". Förmodligen det roligaste jag sett. Om inte annat för att jag fick se en naken man, inget som händer varje dag.

Jag ramlade på isen på väg ner till krogen. Två gånger också. Idag syns resultatet av min oförsiktighet som ett stycke lårkaka och återigen uppslagna och blodiga knän. Jag är hopplös, när ska jag bli en graciös dam som glider fram? Antagligen aldrig.

Så idag har ännu en dag passerat i bakfyllans tecken. Börjar bli ett allmänt tillstånd. Min kropp får lida för att min hjärna inte är riktigt så smart och eftertänksam. Ont i hjärtat, huvudet och knäna då så klart. Ska nu dricka några liter vatten och äta något med hög fetthalt.

Dagens tistel går till asen som sabbade syrrans backspegel!!!

Hejpåre!

I'm not a perfect person, there's many things I wish I didn't do.
But I continue learning, I never meant to do those things to you.
And so I have to say before I go, that I just want you to know.

I found a reason for me, to change who I used to be.
A reason to start over new, and the reason is you.

I'm sorry that I hurt you, it's something I must live with everyday.
And all the pain I put you through, I wish that I could take it all away.
And be the one who catches all your tears, that's why I need you to hear.

I found a reason for me, to change who I used to be.
A reason to start over new, and the reason is you.

I'm not a perfect person, I never meant to do those things to you.
And so I have to say before I go, that I just want you to know.

I found a reason for me, to change who I used to be.
A reason to start over new, and the reason is you.

I found a reason to show, a side of me you didn't know.
A reason for all that I do, and the reason is you.

Skriven och framförd av Hoobastank, men jag kunde inte sagt det bättre själv. FÖRLÅT!

är mitt liv från och med idag. Pga mitt nyinkopplade bredband, vilket är en triumf för mig. Intressant att en sådan detalj kan förgylla min tillvaro, antar att jag är en hemskt ytlig människa....

Jag är utdömd av min föredetta, i allra högsta grad skulle jag lika gärna kunna vara död och begraven i hans ögon. Det svider, att förlora honom helt, att mista den människa som står mig närmast. Det är som om en del av mig försvunnit, frätts bort från mitt inre. Tomheten är slående och stark. Den äter sig in i min själ och omfattningen av denna brytning har inte ens börjat att uppfattas av min hjärna. Att man kan känna så starkt inför någon är otroligt och skrämmande. Kommer någon annan ens komma i närheten av mig på det sättet?

Vi har delar sorg och glädje i nästan sex år, nu är jag utelämnad till ensamheten och mig själv. Jag är inte så mycket värd i hans ögon just i detta nu och det är förståeligt. Möjligen är jag lika lite värd i mina egna ögon, vilket är nästan lika illa. 

Vem ska nu ta hand om mig nästa gång jag snubblar över en reling och nästan slår ihjäl mig, nästa gång jag skär av översta spetsen på min tumme och nästan svimmar av allt blod. Vem ska ta hand om mig efter alla mina klumpiga olyckor, trösta min frusna själ och kyssa min hungrande kropp. Åh, vad saknad kan svida och bränna.....

Imorgon ska jag på Ingvar Kamprads underbara mecka Ikea. Ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning och ser framför mig hur galna julklappsköpare slåss i gångarna och beter sig som rovdjur. Suck. Bara att ha is i magen och lugn i kroppen. Djupa andetag!! Jag ska köra en liten Ford i 40 mil på glashalka, vad jag förstår. Kan även det vara en upplevelse, förhoppningsvis utan olyckliga inslag.

Fredagkväll, ensam i min vackra, nu julpyntade lägenhet. Sanningen är svår, men jag är sanna mina ord en tragisk ung kvinna.

Hoppas att ni har det mer spännande alla män och kvinns... 

En av de tygsta nätterna i mannaminne har satt sina spår... Efter ett meningsutbyte i går afton ledde till en otrolig mängd tårar och svår ångest. Det är omöjligt att inse att det aldrig kommer att bli vi. Att inte han är den som ska sitta med mig på BB och hålla min hand, kyssa min panna och älska mig outgrundligt. Hur ska man kunna acceptera det?

Man har spenderat 5 år på att fundera över framtiden och han har hela tiden funnits med i bilden, helt plötsligt är jag ensam i dessa framtidsutsikter. Skrämmer mig ibland....
Att man kan sakna någon så här, utan smärtlindring, och överleva. Människan är bra stark ändå.

Kärlek är av ondo!! Det får sammanfatta min depressiva stämning denna tisdag afton en kylig decemberdag.

"Gå inte och bli kär, det är bara till besvär. Först får man krama så armarna blir lama, sen får man gråta så kinderna blir våta"
Ta med er dessa vidsomsord ut i vinternatten!

KÄRLEK!

Varför utsätter man sig själv för det egentligen? Först är det spännande och på en avslappnad nivå, men snart sitter du är och undrar om han känner detsamma som du känner och om han är värd att satsa på.
Du satsar och kliver ett steg rakt ut i luften utan skyddsnät och ingen säkerhets-sele och kan tänkas slappna av ett tag ibland. Du blottar din själ och ger det mesta av vad du har.

En vacker dag inser du att allt du gett och all kärlek du lagt i förhållandet inte räcker. Du sitter där ensam och undrar varför du satte dig i den situationen från första början!

Min fråga är: Är det värt allt det bra, för att i slutändan såras?

Jag må vara bitter ang. detta ämne, men sanningen är att jag blivit realist. Livet har format mig till den jag är idag.
Jädra Bodyguard, det var den usla filmen som fick mig att börja fundera. Får kolla på lite humor så blir det snart bättre......

Puss igen

Ännu en dag har snart passerat, med ovanligt mycket rastlöshet i kroppen. Jag har till och med skurat under badkaret idag och det vill inte säga lite om min sinnesstämning. Jag tvingade mig till och med upp ur sängen innan klockan klämtade tolv slag, vilket för mig är en stor bedrift i dessa dagar av arbetsfrihet. Sedan har jag trampat runt i lägenheten som en skållad råtta, ömsom korsordslösande, ömsom läsande Sacos "guide till att välja yrke och utbildning". Känner mig dock inte tillräckligt stimulerad i min vardag....

Försökte uträtta en del ärenden vilket slutade med att jag shoppade till mig själv och ej en enda klapp blev inhandlad. Börjar misstänka att  jag är en ond människa som inte bryr mig om andra, inser dock snart att det inte är sant, då mina tankar ständigt upptas av andra. Min föredettas mystiska bortavaro ur mitt liv, min mammas storslagna flytt och dess konsekvenser och min systers arbetsbelastning som jag betvivlar är endast av godo.
Nej, jag är helt klart en varm och känslig människa som hyser stor omtanke om mina nära och kära. Vill tillägga att jag även är djupt engagerad i min nära väns löneförhandling. Kanske livs-coach vore ett yrke för mig? Finns det en marknad i Östersund, tro?

Jag blir galen på min osociala tillvaro, ska kanske börja gå runt på stan och snacka med okända människor, eller kolla om det finns någon dagbingo för mig och alla pensionärer.
Mycket av min rastlöshet har att göra med att jag inte har bredband nu, det kallas väl för dagens i-landsproblem.... Ska införskaffa mig en virknäl och ett par meter garn så kanske jag trivs mer med min vardag och sysslolöshet. Det sägs att handarbete är det bästa för själen. Let's try it!!

Så, ingen kärlek och ingen närhet idag heller, dock närkontakt med underdelen av badkaret. Livet kunde vara mer skoj!
Simma lugnt alla i cyberspace!

Måndag! Trots mitt nuvarande tillstånd som arbetsfri är jag fortfarande drabbad av måndagsångest. Ingen dag i veckan kan få mig att rannsaka mig själv och mitt liv mer. Jag får en släng av livsångest just denna dag! Önskar mig lite insikt och kärlek, tack!

Denna helg har återigen gått i alkoholens tecken och under dess påverkan. Måndag är alltid den dag då jag funderar på om jag ska börja mitt nya, nyktra liv med mer träning och mer mat. Men sen kommer tisdagen och de nyttiga tankarna är som bortblåsta. Kanske borde det vara måndag hela veckan istället för lördag!

Min föredetta livsdelare har inte hört av sig på hela helgen. Saknar honom!! Kanske är det för det bästa att inte ha så tät kontakt, men mitt hjärta vill inte riktigt hålla med min hjärna. Som vanligt alltså. Jag är en av dessa som handlar först och tänker sen. Absolut inte en av dessa som spelar ett spel och inte ringer på visst många dagar, även om jag önskar att jag var så där kall och beräknande ibland! Det var en egenskap som jag missade i lotteriet om livet.

Jag har pratat med ett medium idag. Säg vad ni vill, ni tvivlare där ute, men hon sa saker som ingen annan någonsin skulle kunna veta. Saker som mina nära och kära ser och betraktar dagligen. Min far var närvarande här idag, men han tilltalade mig inte. Han vet nog att jag inte skulle klara av det riktigt ännu. Han är så nyligen borta ur mitt liv och jag har nog ej accepterat det till fullo. Det var en upplevelse i särklass att tala med andra sidan!

Min syster jobbar ikväll och jag spenderar kvällen i mitt eget sällskap. I djupa tankar som oftast.....
Om djupa saker och vardagliga saker, om utveckling och att gå vidare.
Nu ska jag ägna mig åt mig själv genom att gå och handla lite mat. Har blivit en aning lite av det på senaste tiden!
Ta hand om er, vänner och bekanta!

Tillbaka från Göteborg.....
Extrem tågresa, delad med min bästa vän dock. Det underlättade det hela.

Sammanfattning Göteborg:
Kom fram lördag morgon. Beundrade min vän som kom och mötte mig på Centralen och verkade glad som en fågel i en utrotningshotat träd. Kom hem till henne och fick smyga in då hennes lesbiska sambo är pedent när det gäller ljud. Åker åter på stan och spenderar en lördag i Göteborgs hektiska julhandel. Tack, men nej tack!!! Inget för mig igen, trots mina två år i staden.

Efter promenad i kaos samt allvarlig uppsyn i två timmar återväner vi till kärleksnästet och fixar oss i ordnig för besöket på flatfesten nr.1. Jag upptäcker snart att de homosexuella tjejerna är extremt lika oss på typ alla sätt utom ett: De är desperata efter en kvinnas uppmärksamhet. Mycket intressant!!!!!
Jag och min kompis vi går på Respekt, ett ställe i Göteborg och roar oss för fulla muggar. Mycket trevligt med inte så som jag önskar att kvällen ska sluta! :-(

Söndag: Vilodag med lesbisk tjej i hennes bäddsoffa. Inget av intresse händer. Sara somnar tidigt.

Måndag: Spenderar halva dagen på Skopunkten och funderar över skomodet och meningen med livet. Kommer inte fram till något. Köper tre par skor. Min stora svaghet i livet.... Illa... Hjälper Hella med lite tårtot till hennes sista dag och åker hem ett varv. Åker tillbaka och får vara med om Göteborgs första snöfall som orsakar div erse utrop och lyckortjut. Unbelieveable!!!! Spenderar aftonen på Diamond Dogs och misstänker starkt att de "stor starka" som serverats oss är folköl. :-((((

Tisdag: Ännu en dag då min vän jobbar. Dock sin sista dag!! Besökte mitt gamla jobb på ett cafe bara för att se att allt är som när jag slutade. Saknar dock tjejerna.
Efter detta sökte jag upp min gode vän Daniel som sakta försökte frigöra sig från mina andra arbetskamrater. Vi besökte Bryggeriet till akkompanjemang av "Jul, jul, strålande jul". Detta gjorde oss endast derimerade så vi drog oss snabbt vidare till Diamond Dogs som förvisso hade Världens Roligaste TP-spel. Icke att förglömma! Efter ett tack hockade vi upp med ett annat gäng som föreslog Keybar. Grymt!!

Club Bagheera på tisdagar och det innebär hiphop vilket jag uppenbarligen avgudar. Jag ljög många meningar där.... *ler* Daniel och jag drog hem vid halv tre. Jag fick sova i sängen, han  sov i soffan. Vilken gentleman!!!! Sen var det onsdag och hemåkning.

Jag har tänkt på min föredettaen hel del under denna tid. No doubt about that! Men hur kul har de nya människorna tyckt att jag är- Förmodligen hur kul som helst då en tjej ville berätta om sin extrema avundsjuka för mina bröst och en annan man uttryckte sin vilja om att bli min man. Dock inget som föll mig i smaken! Still a virgin! He. eller i alla fall nästan!

Lång blogg denna gång och under Shiraz-druvans-påverkan! Love to you all!!!

Mitt bredband har lagt av... En stor förlust för mig som uppskattar internets många fördelar. Helt plötsligt blir mina dagar så mycket längre och gråare. Har fått installera mitt gamla modem och surfar i samma fart som en snigel söndagspromenerar. Man kan bli gråtfärdig och stressad för mindre.

Är snart på väg till Göteborg.... Förstår inte hur man kan ha resfeber bara för att man ska åka lite tåg. Men det har jag uppenbarligen. Funderar på vilka trevliga människor jag kan tänkas få dela kupe med....
Förmodligen ett gäng sextioåriga män i brynjor och försvarets kalsonger...

Nu ska jag packa klart och gå på toa en gång till. Ta hand om er människor!

Puss

Jag bor med min syster, min depp-musik spelande syster som fyller lägenheten med sorgsna toner dygnet runt. Det finns inte ens en liten gnutta av hopp när hon bestämmer musik. Jag är en sådan människa som helst vill peppa mig själv med lite glad musik och förstår inte hur man kan plåga sig själv med deppiga ballader. Hon däremot är av den självplågande typen som hittar en sann mening i varje låt.
Jag måste nog lägga in lite Crazy Frog eller annan tokglad musik i min mp3 och lägga mig i mitt rum och sjunga med....

Varför kan jag inte acceptera att min älskade har lämnat mig och har rätt att ut och roa sig och träffa människor? Jag kan inte acceptera att han en vacker dag kommer att hitta sin lilla dam och kyssa henne till allmän beskådning. Denna dag är vad jag bävar för och med darrande händer måste inse kommer att komma. Jag önskar att jag kunde känna som Eskobar och Heather Nova sjunger i: "Someone New"
"You're gonna find someone new, I really hope you do. 'Cause I love you"
Den dagen jag känner så är jag stark i mig själv och kan unna honom lycka utan mig. Är skeptisk till om jag någonsin kommer att vara så stark!

Livet är en ensam resa, ibland med ressällskap men oftast är det du själv som håller ratten, är ansvarig för underhållet och väljer väg själv. Just nu har jag ingen som läser kartan, och jag är inkompetent gällande geografi. Musiken i mitt liv är som sagt deprimerande ballader, kanske dags att acceptera och sjunga med i dem under färden.

Vänta syrran, jag kliver på i din resa och lyssnar med dig. Vi gråter tillsammans över förlorad kärlek, orättvisa och svek. Och mannen i mitt liv, you're gonna find someone new, but please wait for a while...
I'm not strong enough right now....

Söndag. Ensamhetens afton. Eftertankens tyngsta eftermiddag.
Jag tror jag ska se på Gay Army och frodas i min löjliga fascination i dåliga reality serier....

Take care. Puss