sascha

Om ni ställer er frågande till mitt svaga bloggintresse numera så kan jag avslöja att jag spenderar större delen av min vakna tid med att jaga Rally-Sally. Hon speedar direkt mot olämpliga platser och ställer sig gärna upp mot allt som det inte går att ställa sig emot, släpper ibland taget och tror att hon kan gå. Alltid så tittar hon mot mig och skrattar helt lycklig, som att hon säger: "Ser du mamma, vad jag kan". Några sekunder senare är hon på väg i rasande fart mot marken och då tystnar skrattet i samma veva, hon tittar förvånande på mig innan hon drar underläppen uppåt, mot näsan och gråter besviket. Två sekunder senare har hon glömt det hela och är på väg mot nästa oövervinneliga mål, överlycklig och åter full av mod. Hon är tuff, inte snack om den saken!

Dessutom har jag träffat en studievägledare och planerat lite kvällsstudier på distans, varför inte satsa på en ljus framtid tänkte jag. Samt att jag undersöker hur fasen vi ska sova ner barnet på dagtid, då vår säng inte längre är aktuell och hennes egen säng på dagtid enbart inspirerar till lek. Hittills har vi lagt oss bredvid henne och hållit om henne i vår säng tills hon somnat, numera är det omöjligt då hon kryper över kuddar och siktar på att ta sig ur vår säng i raketfart. Vi har ingen vagn i lägenheten, då vi bor på tredje våningen utan hiss. Så, hur gör ni?

Allt detta jagande, planderande och tänkande tar tid och jag har helt enkelt prioriterat bort er, kära läsare. Hoppas att ni stannar kvar till mer spännande tider...