Nu till er, kära läsare. Som har varit med om så mycket
Sally och vi har problem med matningen. Vi sätter oss tillrätta och efter ungefär fem minuters fridfullt ätande så spärrar hon plötsligt upp ögonen, spänner hela kroppen i en båge och vrider sig som en mask på kroken. Hon slänger med huvudet i panik så att nappflaskan ramlar ur munnen och hon skriker på hjälp (låter det som i alla fall). Hon är inte mätt efter några ml endast och när jag efter en stund erbjuder flaskan igen så tar hon den glupskt, innan hon svalt en gång och återigen skriker och kastar sig runt i min famn. Det är som att någon sticker en kniv i henne, som att jag häller syra i henne istället för mat. Detta är oerhört obehagligt och sker 80 % av matningstillfällen, dock aldrig vid första morgonmålet. Hon skriker eller gråter aldrig annars gällande magen eller något annat heller för den delen. Efter genomförd helvetes-matning så är hon nöjd och belåten.
BVC säger:
"Har du rapat henne?" Eeeeh, ja självklart har jag rapat henne och det har inte med det att göra. Har provat att rapa ofta, sällan, ingen skillnad.
"Hon kanske är mätt?" Nepp, hon vill fortfarande ha flaskan och det är helt omöjligt att hon är mätt efter 20 ml.
"Är hon kanske irriterad över att det är för litet hål i nappen, så att det rinner för sakta?" Nej, det har vi givetvis testat, att ge med större napphål. Ingen förbättring, snarare värre.
"Ni kanske har för rörigt omkring henne vid matning?" Nekande svar här också, då det absolut värsta målet är nattmålet som utförs i mörkt rum, med tystnad och mys.
Efter dessa frågor så säger BVC-sköterskan att hon aaaaldrig varit med om något liknande och ber oss komma och mata hos henne på fredag. Återstår att se vad hon tycker när hon sett mardrömsmatningen.
Nu till er, kära läsare. Som har varit med om så mycket, pratat med så många och hört så mycket. Har ni varit med om detta någon gång, vet om någon som varit med om det?? Tacksam för hjälp...
Jag har inte varit med om detta men vill bara skänka en liten tanke till dig. Och jag längtar tills jag kommer hem och fåt träffa er =) Puss
det kan inte vara denna v.12 period som är extra jobbig för bebisar? de kan ju tappa aptiten då fast kanske inte så mycket som Sally? vi är inne i v.12 och här äts det nu bara var 4-5 timme och ibland är amningen klar på 10 minuter men jag har ingen aning om hur mycket han får i sig...
Sandra: Tack vännen. Saknar dig jättemycket...
Towis: Nej, tyvärr. Detta har pågått sedan hon var en månad, även under amningen. Så, det verkar inte vara något tillfälligt. Och hon vill ju fortsätta äta, fastän hon skriker och vrider sig.. Mysko är vad det är, och oroande...
Vi hade samma problem med Leo och vi fick bukt med det genom att ge honom Semper droppar, massarea magen och ge honom maten ur flaska i små mängder det tar tid men då gick det bra. Ring gärna om det är något
Icke Erfaren. men jag hoppas att ni kommer fram till något. Kram Kram.
Hej Rara Sara!
Jag är nog den som har minst erfarenhet om detta (ja, i hela världen..).
Men! Jag tror jag har hört något liknande förut, från en tidigare kollega.
De hade väldiga matproblem med sin lilla kotte. De försökte med tuttar och ersättning men ingen hjälpte. Senare kom de fram att kotten var allergisk, eller iaf. överkänslig mot ämnen som finns i både bröstmjölk & ersättning. Kolla med Sofia om denna historia får det att ringa i klockan. Hon var nämligen mer bekant med mamman…
Tänker på er! Kramar!
Hej hej,
Vill bara först säga att Sara, det är riktigt trevligt att läsa din blogg! Du skriver vettigt och verkar ha bra värderingar :)
Sen; Har inga barn själv, men har kollegor och vänner med småkottar. Det första som din historia får mig att tänka på är att Sally kanske är intolerant mot gluten ellet laktos?
Det andra jag kan komma att tänka på är ställningen när man ammar/matar. En vän har en dotter som var tvungen att nästan sitta för att kunna äta, annars svalde hon för mycket luft och fick jättenknip i magen. Kanske saker du redan testat, men det var det bästa jag hade att komma med!
lycka till!