sascha

Nu behöver jag seriös hjälp! Kosan styrs mot Turkiet en vecka i sommar och jag står clueless inför fickpengsfrågan. Hur mycket ska man lägga undan som fickpengar? 3000? 5000? Ännu mera? Sist jag var på solsemester var det drachmer som gällde, George Bush var ny som president och min högsta önskan var att få gå på Systembolaget själv. Så, som ni kanske förstår är jag snuskigt ouppdaterad inom utomlandsresor. Hjälp mig, hur mycket bör jag lägga undan till fickpengar?

Om ni undrar hur en livsnjutare ser ut, så är det så här. Utan att vara medveten om kameran, djupt försjunken i ljuva tankar samt lycklig djupt in i själen...

Sommarens första löprunda är avklarad, det blev en kombinerad promenad- och löprunda. Jag skämdes en aning när jag mötte de smärta, välsvarvade och nästan flygande små flickorna. Men jag härdade ut trots en skumpande kropp och ett sjujäkla flås. Men, nu till en fråga: Varför blir jag kissnödig som attan när jag springer, men slutar att vara det när jag går en bit? En till fråga när jag ändå håller på: Finns det en mag-BH att köpa som gör att inte det studsar så förbaskat?

Det finns få saker som kan få mig på så dåligt humör som att planera semestern. Då menar jag naturligtvis inte inköp av solskyddsfaktor, strandväska eller extra minneskort till kameran, utan den förhatliga bikinin som ska inköpas. Att hitta en överdel som passar är nästan mission impossible då min överdel är lite väl tilltagen enligt samhällets standardmått. En nätt trekantsbikini orkar inte med mina behag utan får mig att nästan bryta nacken, en bikini med bågar får bröna att svälla över och ramla ut i mitten. Efter oändligt sökande fann jag överdelen som pallade, under benämningen XLNT (ett för övrigt fånigt försök att få tjockiskläder att låta glassiga). Glad i hågen och med förhoppningarna stigande gick jag för att spana in nederdelen till denna underverk. Men, då kom den andra kallduschen. Underdelen till denna kreation var vedervärdig. Byggd för någon som är blind, kanske? Hög midja med ett skärp (?!) och en aning ben, slående likhet med min mormors Sloggi-trosor. Denna vedervärdiga nederdel fick min underkropp att se 5 storlekar större ut och tårarna var ett faktum. Jag ger upp, jag söker upp en nudiststrand och håller mig där, glömmer allt vad bada heter och gråter naken...

Vi har ett bud!! Fröken Johansson är en modig själ som tippat på när Olbrant ska ta till lipen och böja sig för kaffeabstinensen. Idag vid fikat, när vackra Louise har bakat kladdkaka, så tror fröken Johansson att det ska ske, det oundvikliga. Skulle hon ha rätt så vinner hon självklart den stora äran, men även ett hemligt pris...
Spänningen är olidlig, hur kommer det att gå? Skynda er att tippa ni också!

Efter en lång arbetsdag och 25 minuters väntande på bussen var mitt humör inte på topp, men jag ansträngde mig ändå genom att le mot den rundnätte, äldre mannen bakom ratten och utbrast ett glatt och högljutt hej. Ett surt mumlande var vad jag fick tillbaka och innan jag hunnit gå två steg så gasade gubbfan på så att jag snubblade in på första bästa säte med huvudet före. Därefter tvärnitar han vid nästa busshållplats och gasar därefter på igen som om han körde en döende människa i ambulans. Mitt humör var nära att rinna över och min ilska över bussåkandet kom till en punkt som jag knappt kunde hantera. Jag ville gå fram till den bistra, otrevliga och rallyälskande mannen och kasta mig över honom. Dra tag i de få gråa hårstrån han hade på huvudet och dunka hans huvud upprepade gånger mot ratten. Jag ville sparka honom i den överdimensionerade magen och skrika åt honom att vara trevlig mot passagerarna samt köra lite lugnare...

Jag gjorde aldrig det. Istället tänkte jag på hans fru som kanske rymt med Tv-licens-kontrollanten, hans avelshund som kanske visade sig vara homosexuell, hans dotter som kanske konverterat till islam och rymt till Afganistan och gift sig i en grotta. Hans vän som kanske snott alla hans pengar och sålt hans bil, hans arbetskamrater som kanske mobbar honom, kallar honom "tjockis" och "fetto" innan de stoppar ner hans huvud i toaletten varje rast. Nej, jag kom fram till att det är synd om mannen och till slut ville jag bara ge honom en kram. Jag gjorde inte det heller. Men det kändes bättre...

Än håller hon ställningarna, Fröken Olbrant. Inte en kaffetår kommer i närheten av henne, hon är benhård. Men jag ser suget i blicken, de nervösa knappningarna på datorn är uppenbara. Spänningen är olidlig, den som lever får se. Vågar ni satsa på hur länge det håller utan koffein?

Det finns få saker som kan få mig så sjukt nöjd som när kassapersonal frågor om legitimation. Speciellt när åldersgränsen är 18 år. Alltså ser jag 10år yngre ut! Vansinnigt bra början på denna fredag...

När jag fyllde år så fick jag en underbar present av min sambo. Denna vackra tavla, gjord av, just det pärlor. Nu hänger det på väggen hemma och jag är sjukt stolt över honom. Min egen underbart kreativa konstnär!
För er som inte ser det så är det jag och han...

Alla människor är olika, alla stör sig på olika saker och tycker om olika saker. Visst är det tjusningen med att vara människa ändå? Men icke, nu ska det förbjudas, allt som inte passar den friluftstokige, präktige svensken. Människor verkar älska förbud, och att reta sig på andra. Förslaget att förbjuda rökning på uteserveringar gör mig lite fundersam. Är inte uteserveringar ändå just utomhus? Det enda ställe dit rökare förpassas, med ilskna blickar och kommentarer dock. Är du rökare så får du gott stå ut med kommentarer, grimaser och viskningar. Räcker inte det som straff för att man själv väljer att ha ett beroende? Jag stör mig på mängder av andra saker på uteserveringar, skrikande barn är i topp. Ska vi förbjuda barn också? Eller varför inte starka parfymer, som får mig att må illa och få ont i huvudet. Det borde vi förbjuda. Eller människor som tuggar med öppen mun, ja vi förbjuder dem också... Nej, låt människor vara människor med sina laster, som trots allt bara drabbar de snusförnuftiga icke-rökarna någon månad om året då uteserveringarna finns.

När jag röjde runt i huset i helgen så hittade jag detta fotografi. Vem faan var min frisör på den tiden, mamma, är du den skyldige?