Då lejonhonan vaknade
Min sambo liknar mig ibland med en lejonhona, mest på grund av snarlika gäspningar men även mitt hår en morgon när borsten inte lockat. Vad gäller mitt föräldraskap så anser jag mig vara relativt avslappnad, försöker i största möjliga mån skapa en självständig liten individ.
Igår vaknade dock det riktiga lejonet i mig. Ett annat barn hade försökt ta en munsbit av min lilla, sociala och känsliga dotter. En rätt rejäl tugga som format sig som ett blått och rött märke, runt och stort på den spröda armen. Det fullkomligt bubblade av ilska och spontan hämndlystnad inombords. Jag ville söka upp ungen, bita tillbaka och förklara att så kände Sally...
Några minuter senare insåg jag att det kanske inte var den mest genomtänkta lösningen, samt att jag insåg att den bitande ungen behöver stöd och hjälp. Eftersom det inte är första gången så återstår det att se vad förskolan har för plan.
Det var igår, dagen då lejonhonan vaknade!