Ibland känner jag mig så ung

Ibland känner jag mig så ung. Trots att jag blir 29 år snart. Som igår...

Sedan jag blev föräldraledig så har jag svurit, minst tre gånger om dagen, över att vi bor på tredje våningen utan hiss. Jonatan har inte riktigt förstått hur ohållbart jag tycker att det är, förrän nu. När han själv ska packa ner barn i vagn, bära barn i 4 trappor och balansera matkassar på resterande kroppsdelar och måste väcka den sovande dottern ibland när hon somnar i vagnen och man är hemma. Så, vi bestämde oss, att vi i alla fall ska börja kika efter hus och igår var det första visningen för oss båda.

Vi kom dit och möttes av en stor hjord av vuxna, till synes välbärgade familjer, som knackade i väggar och inspekterade husgrunden. Vi gick runt och småmumlade med varandra och kändes oss som 14-åringar på studiebesök i vuxenvärlden. Jag inbillade mig säkert, men det kändes som att de vuxna kollade snett på oss. Vi gillade huset, men inte prislappen, så vi smög iväg och åkte hem till vår trea. På vägen hem stannade vi för att handla och jag fick visa leg för att bedyra att jag var över 18.

Ibland känner jag mig så ung.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback