sascha

Då var den avklarad. Första träningen... Och jag misstänker att jag kommer att se ut som en gammal tant på över 100 år imorgon, inte bara hängbrösten då utan även hur jag tar mig fram med träningsvärk. Men hur gick det då för kvinnan som inte tränat på flera år och som gått upp 40 kilo och ner 22 igen?

Jag var så sjukt nervös innan att jag hade ont i magen och kände mig som en afrikan som skulle in på Sverigedemokratmöte, eller en vegan som besöker en köttaffär, eller... ja, ni förstår att jag kände mig felplacerad. Väl inne så försökte jag se världsvan ut och släntrade in i det tomma omklädningsrummet, bytte om och försökte smyga ut igen. Då ser jag att alla tjejer går in i en annan dörr och tror skamset att jag bytt om på herrarnas, vilket jag senare får förklarat att jag inte gjort (det finns två damrum). Sätter mig lite coolt bredvid en lite muskulös snärta, halva min kroppsstorlek och mer sminkad än jag varit sammanlagt i mitt liv. Sneglar på henne och ser henne snegla tillbaka, funderar på att gå hem. Då kommer en gammal bekant och tar mig under sina vingar, tipsar mig om bästa platsen och hjälper mig med utrustning inför träningspasset (PUMP, för er som undrar).

Tycker själv att det går rätt bra från början, jag är inte helt tokig när det gäller nedre delen av kroppen. Men, då börjas det med axlar, bröstmuskler och armar. Jag är helt utmattad och när ledaren hysteriskt skriker att vi ska ner och göra 10 armhävningar då orkar jag inte ens EN, trots att jag kör på knäna. Skrattande fortsätter jag med nästa övning och sen är det då dags för situps! Vet inte om det finns något som jag skulle kunna vara sämre på. Min mage är fortfarande en degklump utan tillstymmelse till muskler under allt det mjuka, situps var inte min grej och inte heller plankan. Hur fasen börjar man om från noll efter graviditet, slapphet och enligt BMI Extrem fetma?

Ja, jag ger inte upp. Imorgon drar jag iväg på något slags danspass... Kan bara bli roligt detta!