sascha

Våffeldagen och ambitionerna var stora. Efter att ha spanat fram det smaskigaste receptet, inhandlat råvaror och torkat av det nyinköpta våffeljärnet så satt jag igång. Försökte slaviskt följa receptet och det som skulle vara en jämn smet, blev en enda stor klump av deg. Rådfrågade sambon som fick dubbelkolla receptet på internet igen, utan framgång. Självklart lyckades jag dessutom bränna mig på våffeljärnet och spruta deg över halva köket när jag försökte mixa ner klumparna. Då tappade jag mitt sista tålamod, kastade trasan på bänken och brast ut i våldsam och besviken gråt. En halvtimme senare, när jag hulkat konstant i soffan, hade Jonatan stekt den klumpiga degen till något som liknade våfflor och kvällen blev rätt lyckad ändå. Trots en halvtimmes barnsligt gråt och ett brännskadat finger. Vad vore jag utan honom?! Och hur var jag innan hormonerna tog över...?