sascha

Dagarna flyger förbi och nätterna segar sig vidare. Jag har snart jobbat sju nätter, vilket tar på krafterna, tär på psyket och sabbar mitt sociala liv. Jag orkar inte ens träffa någon på dagarna, den korta stund jag är vaken. Att kliva upp 12.03 är tidigt, att somna 04 är också tidigt och att göra något är stört omöjligt. Men förhoppningsvis ska detta förändras efter Prag-resan. Då kommer fokus ligga på att förflytta mina saker till mitt nya hem, min nya trygghet, min nya fasta punkt i tillvaron. Det känns som första gången jag ska bli sambo! Med alla misstag och fel som jag gjort i ryggsäcken så tror jag och hoppas på att denna gång är det för alltid!!!