sascha

Idag bråkade de, mina grannar "Paret som aldrig ler". Hon stod framför honom med händerna demonstrativt i sidorna, argt skrikande på honom som satt ner och såg lam ut. Sedan vandrade hon aggressivt runt i lägenheten, för första gången med passion i blicken. Han satt lugnt kvar och sen såg jag inte henne mer. Det verkar rätt uppenbart som att de inte har mycket till liv, eller så är det jag som inte har det som betraktar dem och deras icke-liv.