sascha

Imorse låg jag i sängen och snorade, huttrade och såg framför mig att mitt huvud hade växt till dubbel storlek när jag hörde brevbäraren trampa uppför trappan och tryckte ner post i mitt lilla inkast. Snabbt flög jag ur sängen med håret spretande åt alla håll, svullen näsa och rinnande ögon för att beskåda frukten av min väntan. Och visst, där låg den, en avi från min bredbandsleverantör att jag kunde hämta mitt modem. I samma veva ringde min vän och de skulle äta lunch på stan så jag bestämde mig för att våga mig utanför dörren och umgås med människor. En Ipren senare och lite smink för att dölja mitt mosiga ansikte så klev jag utanför dörren och promenerade gatan bort. En stor mängd människor verkar vara ledig idag så jag fick trängas bland barnvagnar, rullatorer och andra störande moment. Varför måste människor knuffas, gå i slowmotion och vara i vägen? Kände min PMS-irritation växa och jag fick bita mig i underläppen för att inte säga elaka ord till människor omkring mig. Vissa dagar är bara fel dagar att beblanda sig med befolkningen...

Hur som helst fick jag hämta ut modemet, mot en nätt summa på 98 kronor. Varför jag fick betala för att hämta ut det är på grund av missförstånd mellan mig, postverket och bredbansleverantören. Men varför ska jag ha några kronor kvar? Om jag låter bitter så kan jag erkänna att jag är det! Jag är less på att aldrig ha några pengar. Och det verkar inte bli bättre heller. Dessa erbjudanden på internet om snabba lån ter sig enormt lockande! Men jag ska hålla ut.... Jag ska klara mig på ingenting. Nu finns jag åter på internet och kommer att uppdatera bloggen mer frekvent. Nu ska jag snyta mig, ta ett fotbad och krya på mig.