40 år, är det min nya hållpunkt?
Om ungefär två månader så fyller jag 25 år. Den ålder som har blivit något av en milstolpe i mitt liv, en tid då jag tidigare har satt upp mål som skulle varit avklarade. Nu när jag ser tillbaka på vad jag trodde mig ha uppnått vid denna ålder så kan jag se att jag var orealistisk och drömmande.
Jag skulle vid 25 års ålder ha:
- en stabil pojkvän, vilken jag älskade, som älskade mig tillbaka och som jag gärna var förlovad med. Detta är enormt långt i från sanningen då jag är mer singel än jag någonsin varit i mitt liv, trivs med det och inte vill vara något annat. Tror till och med att jag blivit singelskadad.
- minst ett barn, som självklart skulle växa upp i den idyll som jag och min älskade skulle ha skapat. Inget barn finns och inget är på väg inom många år. Tveksamheten till om jag skulle vara kapabel att ge ett barn det bästa finns istället. Men som sagt, målen var orealistiska och när jag satte dessa vid 18 års ålder så var jag ju vuxen. Synd bara att det inte höll i sig.
- en bra utbildning och ett välbetalt jobb. Visserligen utbildar jag mig för tillfället men dock inte till en välbetald framtid. Ingen har blivit rik på att hjälpa utsatta människor och ingen kommer nog bli det heller.
- ett stabilt och vackert hem innehållande man och barn som jag tidigare nämnt. Den etta som jag just flyttat in i skulle jag inte kalla vacker men dock stabil. Detta är min första helt egna lägenhet som jag nu flyttat in i och då får den banne mig vara lite mindre vacker och en aning skamfilad.
- gett min familj och släkt en massa pengar så att de fått se saker och äga saker som de inte tidigare haft möjlighet till. Även här har jag lyckats mindre bra. Men jag har köpt en Soda Streamer till mamsen...
När jag ser på dessa mål som jag skulle ha förverkligat innan jag fyllde 25 så blir jag lite sorgsen. Inte för att jag inte klarat av allt detta, utan för att jag hade sådana mål. Jag borde ha kunnat se att det finns andra mål, som har med mig själv och min person att göra. Där är jag inte heller i mål men jag har kommit en bra bit på väg och det ger mig hopp. Visst kommer även jag att träffa en man någon dag när solen skiner eller snön yr, men just idag så är jag nöjd och glad. Jag har mig själv, mina vänner, min familj och min egna lägenhet! Framtiden är ljus. Nya mål ska sättas upp och denna gång kanske jag ska sätta dem en aning längre fram. 40 år, är det min nya hållpunkt?
Jag skulle vid 25 års ålder ha:
- en stabil pojkvän, vilken jag älskade, som älskade mig tillbaka och som jag gärna var förlovad med. Detta är enormt långt i från sanningen då jag är mer singel än jag någonsin varit i mitt liv, trivs med det och inte vill vara något annat. Tror till och med att jag blivit singelskadad.
- minst ett barn, som självklart skulle växa upp i den idyll som jag och min älskade skulle ha skapat. Inget barn finns och inget är på väg inom många år. Tveksamheten till om jag skulle vara kapabel att ge ett barn det bästa finns istället. Men som sagt, målen var orealistiska och när jag satte dessa vid 18 års ålder så var jag ju vuxen. Synd bara att det inte höll i sig.
- en bra utbildning och ett välbetalt jobb. Visserligen utbildar jag mig för tillfället men dock inte till en välbetald framtid. Ingen har blivit rik på att hjälpa utsatta människor och ingen kommer nog bli det heller.
- ett stabilt och vackert hem innehållande man och barn som jag tidigare nämnt. Den etta som jag just flyttat in i skulle jag inte kalla vacker men dock stabil. Detta är min första helt egna lägenhet som jag nu flyttat in i och då får den banne mig vara lite mindre vacker och en aning skamfilad.
- gett min familj och släkt en massa pengar så att de fått se saker och äga saker som de inte tidigare haft möjlighet till. Även här har jag lyckats mindre bra. Men jag har köpt en Soda Streamer till mamsen...
När jag ser på dessa mål som jag skulle ha förverkligat innan jag fyllde 25 så blir jag lite sorgsen. Inte för att jag inte klarat av allt detta, utan för att jag hade sådana mål. Jag borde ha kunnat se att det finns andra mål, som har med mig själv och min person att göra. Där är jag inte heller i mål men jag har kommit en bra bit på väg och det ger mig hopp. Visst kommer även jag att träffa en man någon dag när solen skiner eller snön yr, men just idag så är jag nöjd och glad. Jag har mig själv, mina vänner, min familj och min egna lägenhet! Framtiden är ljus. Nya mål ska sättas upp och denna gång kanske jag ska sätta dem en aning längre fram. 40 år, är det min nya hållpunkt?
Kommentarer
Postat av: SISS
Mm, dessa mal, dom haller aldrig verkar det som... .Men du glommer visst det viktigaste, du har uppnatt sa otroligt mycket och klarat av massvis, jag kan namna tusen saker, men du vet och jag vet vad.... Som sagt, saker inombords att klara av och utveckla maste val vara viktigare... Du e starkare och fortfarande helt UNDERBAR. Jag ar sa stolt over dig och jag tror pa dig till 100%. Har man den personligheten du har, da har man sa mycket mer.... Du ar verkligen guld vard... Utan dig da vore jag forlorad syster... JAg alskar dig over allt annat.. Kramar om min fina och oerhort underbara syster...
Tank pa det du klarat och dom malen du nat och inte dom malen som en blvit av an, utan bara blvit lite uppskjutet :)
Trackback