sascha

Jag är ju sådär klantig och osmidig som bara jag kan vara. Trots att jag ständigt försöker bli en cool brud så misslyckas jag alltid. På mitt jobb så arbetar jag själv, vilket innebär att jag ska hinna med så mycket som möjligt utanför butiken när den är tom på kunder. Vilket i sin tur innebär en massa springande, fram och tillbaka. I en enorm hastighet försökte jag baka matbröd bakom butiken och grävde djupt i frysen för att hitta rätt sort. Hör en kund ropa: "Hallå" och slänger hastigt igen fryslocket, utan att flytta på mitt ringfinger. Smärtan var ögonblicklig och total, ögonen tårades och ett susande ljud infann sig i mitt huvud. Men service-minded som jag är sprang jag direkt ut i butiken och försökte betjäna kunden i kassan. Tills hon förvånat påpekar att det rinner blod från mitt finger. Generat försöker jag släta över min skadade hand och springer sedan ut och baddar med vatten och lindar ett papper kring fingret.

Senare under dagen finner jag att det saknas en sak på lagret som ligger vid kassorna. Jag springer in i butiken och glider in bakom i kassan, i alldeles för hög fart visar det sig. Mina fantastiska Foppa-tofflor-kopior fortsätter att glida över gummimattorna, med resultatet att jag ramlar pladask i golvet. Jag flyger upp i nästan samma fart som jag ramlade och ser mig snabbt omkring. Ingen har sett mig. Jag kan inte bestämma mig för om jag är glad för detta eller inte. Det hade ju varit roligt att göra bort sig på det sättet. Min klumpighet har nämligen blivit lite av mitt signum och en del av min personlighet!

Resten av dagen har hittills varit olycksfri, men mitt finger är svullet och inflammerat. Bra jobbat!