sascha

Jag lurade en gammal man på mitt jobb häromdagen, dock inte med flit, snarare pga ett missförstånd. Han var sådär go, glad och gammal att jag ville äta upp honom. Därför slängde jag mig med lite små skämt och försökte vara ett trevligt och roligt kassabiträde. Jag avslutade mitt humorförsök med att säga: "Jag kanske får bjuda på en kasse?" Glatt svarade han ja och jag packade ner hans varor i en kasse och ger den till honom med ett leende. Men han stod kvar bredvid kassan medan jag betjänade andra kunder, i flera minuter. Till slut blev jag nervös och frågade om det var något annat han ville ha. "Nja, det var det där kaffet du skulle bjuda mig på"  Ett hörfel eller talfel, helt enkelt. Jag skämdes för att jag lurat den stackars mannen, vi har ju inte ens kaffe.

Jag vet att jag tidigare har delat med mig kring min glasspinnefobi, den fobin som tydligen fler än jag har, men som de flesta skrattar åt och ler lite sådär ja-du-är-inte-riktigt-klok-du. Idag tog jag ett rejält anfall, rakt in i glasspinne-träsket. Efter att jag stängt butiken tog jag av mig mina falska foppa-tofflor och sprang runt barfota som en liten vätte. Fram och tillbaka innan jag stelnar till och flyger åt sidan. Någon, som förmodligen är elak, har lagt en naken glasspinne mitt på lagergolvet. Jag fick kväljningar och låg på golvet utan att våga titta på den igen. Hasade mig upp, tog på mig skorna och sparkade bort den utan att titta på fanskapet. Usch!

En snygg man flirtade så vilt med mig idag att jag fick ett generat anfall och var tvungen att gå in i lagret en sväng. Mina kinder var så röda och min chef skrattade så gott. Mitt jobb är rätt skoj!