sascha

Vilken början på min vecka, min måndag... Klev upp som i en dimma eftersom jag sov nästan hela natten på soffan, först vid 04 inatt kröp jag ner i sängen. Jag som bara skulle vila ögonen vid 20 igårkväll... Hmm..
Som vanligt snoozade jag alltför länge och sprang upp ur sängen som en yr höna, kom på att min samåkningspartner är sjuk så jag bestämde mig för att åka buss till skolan. Hemska tanke! Rusade iväg, någorlunda medveten om att jag var sen. Tills jag närmar mig busstationen och ser bussen röra på sig. Panikartat springer jag uppför de isbelagda trappstegen och som jag borde ha förutsett så ramlar jag pladask och studsar nerför ett flertal trappsteg. Blir liggande med smärtor i rumpan och grus överallt. Försöker som en säl ta mig upp, utan framgång. Resulterade i något slags sprattlande från min sida innan jag tagit mig upp på fötter. Snabbt såg jag mig omkring och insåg att självklart fick många människor bevittna denna enormt osmidiga kvinnas fall!

Kommer på den briljanta idén att springa till nästa busshållplats för att kanske hinna med den sista bussen trots allt. Utan att se mig för springer jag runt ett gathörn och rakt in i en äldre kvinna, 60 år fick jag snart veta då hon uppenbarligen såg sin chans att ösa ur sig alla sina problem. Hon berättade om sin ångest, sin dåliga arbetssituation, att hon inte hade någon att prata med. Jag kunde inte annat än lyssna på denna ensamma, deprimerade kvinna och såg bussen åka iväg i ögonvrån, utan mig. Efter att ha låtit hon prata av sig ett tag så gav jag mig av med enorma tack ringande i öronen. Ringde till en klasskompis som snäll nog hämtade upp mig. Snacka om jobbig början på veckan och dagen! Hur ska resten av veckan bli?