sascha

Jaha, då var de sista sakerna bortplockade som min föredetta anser är hans. Det mesta var utburet i hissen och läget kändes helt ok, att hans saker plockas bort efter ett år är väl inte mer än rätt. Då påpekar han att han vill ha en mycket speciell golvlampa. Jag tvärvägrar att ge honom den, men ändå så tar han den. För att inte tala om två knivar ur ett knivset, som bara för att klarlägga att mitt liv inte är helt komplett. Jag är arg, ledsen och besviken. Det handlar inte om sakerna utan hur mycket tid, energi och framför allt pengar jag lagt ner på det förhållandet. Så slutar det i gnidenhet, utan rim och reson.

Är det konstigt man blir bitter?