Allmänna låsproblem....
Helgen har dominerats av allmänna låsproblem med början på torsdag kväll. Hade i min ensamhet gått och lagt mig tidigt och krypit ner med en god bok i mina varma härliga duntäcken. Ryckte hastigt till när det ringde på hemtelefonen, vilket sällan görs efter klockan 22. Rusade upp i min nakenhet och svarade, toner från porten ljöd och misstänkt svarade jag hallå. Min syster hade anlagt en svag panikartad ton och förklarade suckande att nyckeln hade fastnat i portlåset. Hon bad mig snarast komma ner för att hjälpa till.
Ryckte åt mig en stor huvtröja, ett par mjukisbyxor och drog i hastigheten på mig ett par tofflor och tassade hastigt nerför de tre trapporna. Med en bister min stod min syster med porten på vid gavel och ryckte i nyckeln. Mina försök att få ut nyckeln var mindre lyckade. Bara att inse att nyckeln var FAST, helt stum, gick ej att dra ut, vrida eller på annat sätt rucka. Kylan från utsidan trängde in i märg och ben och humöret sjönk mer än vanligt. Insåg snabbt att det ej var möjligt att lämna nyckeln så och tänk om flera inte tog sig in i porten om vi stängde den.
Ringde fastighetsförvaltarens jour som skulle dyka upp snart. Snart, är ett flexibelt svar visade det sig. Lade min ena toffel mellan portdörren och stod där och huttrade i ett antal minuter, fick även visa upp min mindre vackra sida för ett par grannar som skulle ut och promenera i natten. Till slut dök dock Stefan på jouren upp och förklarade att det var fel i låset och att han skulle felanmäla det. Återfick min systers nyckel och allt var frid och fröjd.
På fredagen så var vi några tjejer som gick på ett bjudningskalas med gratis öl och mat, för att fira ett lokalt bands jubileum. Oerhört gemytligt och trevligt, men vid 24-tiden så vandrade jag och min kompis hem för att äta fyllemat. Hon köpte nygjord hamburgare och jag en fräsch kebab och möttes utanför porten. Jag stoppade in min nyckel och försökte vrida om, men utan resultat. Låset fungerade inte då heller. Frustrerad, frusen och en aning förbannad ringde jag åter jouren och vi fick snällt vänta i 40 minuter på hjälp att komma in i hemmet. Sådan kyla, sådan frustration ledde till ett improviserat stepup-pass för att hålla värmen uppe. Tänk så långt människan går för att överleva. Antar att jag inte ens behöver tillägga att vår mat var iskall, så som våra kroppar och själar.
Lördagen innehöll en mycket trevlig och smakrik middag och utgång, en ovanligt trevlig lördagkväll. Porten fungerade till min stora lycka! Skönt att inte vara portad från sitt eget hem. Hem ljuva hem!
Ryckte åt mig en stor huvtröja, ett par mjukisbyxor och drog i hastigheten på mig ett par tofflor och tassade hastigt nerför de tre trapporna. Med en bister min stod min syster med porten på vid gavel och ryckte i nyckeln. Mina försök att få ut nyckeln var mindre lyckade. Bara att inse att nyckeln var FAST, helt stum, gick ej att dra ut, vrida eller på annat sätt rucka. Kylan från utsidan trängde in i märg och ben och humöret sjönk mer än vanligt. Insåg snabbt att det ej var möjligt att lämna nyckeln så och tänk om flera inte tog sig in i porten om vi stängde den.
Ringde fastighetsförvaltarens jour som skulle dyka upp snart. Snart, är ett flexibelt svar visade det sig. Lade min ena toffel mellan portdörren och stod där och huttrade i ett antal minuter, fick även visa upp min mindre vackra sida för ett par grannar som skulle ut och promenera i natten. Till slut dök dock Stefan på jouren upp och förklarade att det var fel i låset och att han skulle felanmäla det. Återfick min systers nyckel och allt var frid och fröjd.
På fredagen så var vi några tjejer som gick på ett bjudningskalas med gratis öl och mat, för att fira ett lokalt bands jubileum. Oerhört gemytligt och trevligt, men vid 24-tiden så vandrade jag och min kompis hem för att äta fyllemat. Hon köpte nygjord hamburgare och jag en fräsch kebab och möttes utanför porten. Jag stoppade in min nyckel och försökte vrida om, men utan resultat. Låset fungerade inte då heller. Frustrerad, frusen och en aning förbannad ringde jag åter jouren och vi fick snällt vänta i 40 minuter på hjälp att komma in i hemmet. Sådan kyla, sådan frustration ledde till ett improviserat stepup-pass för att hålla värmen uppe. Tänk så långt människan går för att överleva. Antar att jag inte ens behöver tillägga att vår mat var iskall, så som våra kroppar och själar.
Lördagen innehöll en mycket trevlig och smakrik middag och utgång, en ovanligt trevlig lördagkväll. Porten fungerade till min stora lycka! Skönt att inte vara portad från sitt eget hem. Hem ljuva hem!
Kommentarer
Trackback